Jag hade nog (som så många andra) ända sedan första dagen på läkarprogrammet tänkt att jag skulle åka på utbyte någon gång under utbildningen. Inte förrän på 11e och sista terminen tog jag mig dock i kragen. Jag har tidigare bott och jobbat i Frankrike vid flera olika tillfällen så jag var hela tiden inställd på att det var till Frankrike jag ville. Dels för att jag tycker mycket om språket och kulturen (och har vänner där), och för att även om jag redan innan kunde språket hyfsat bra så kunde jag ju inte det medicinska språket och jag hade aldrig varit på ett sjukhus i Frankrike. Jag tänkte att om jag någon gång skulle få ändan ur vagnen och åka och jobba med läkare utan gränser så skulle det vara en riktigt bra erfarenhet att ha varit student på ett franskt sjukhus. 

När det gäller generella förberedelser var det språkkrav att kunna franska på B2-nivå, och detta måste man bevisa genom att göra ett prov på franska ambassaden, ett så kallat "DELF". Det är ett tips att se till att göra detta prov så tidigt som möjligt, eftersom det bara hålls några gånger per år. Själv gjorde jag det såklart i sista minuten och fick be om att få resultatet extra snabbt för att kunna skicka in en komplett ansökan. I övrigt var det vaccinationer som väl egentligen är vaccinationer man bör ha även i sverige, t ex hepatit A och B, samt att man ser till att "fylla på" vaccinationer som t ex stelkramp om man är i 30-årsåldern som jag. 

Informationen från KI var bra. Det är lätt att få till ett möte med internationell handläggare (om man inte är ute i sista minuten) för att få ytterligare info om man behöver, dessutom är hen (man fick inte nämna några namn) väldigt trevlig och hjälpsam. Jag ville åka till Paris, eftersom det var där jag bott tidigare. Jag brydde mig egentligen inte om vilket sjukhus jag hamnade på, bara det inte var alltför långt från stan. 

Det var lite rörigt för mig och min klasskompis angående ankomsten. Trots att KI erbjuder utbyte T11 med detta universitet så var universiteten inte överens om kurstiderna. Om vi skulle följt kurstiden från Frankrikes håll hade vi missat flera obligatoriska moment termin 11 och inte fått ta examen. Det blev en del pysslande och mailande fram och tillbaka, och det mesta av det här jobbet fick vi göra själva. Till slut löste det sig ändå genom en hemresa under utbytets tid (man har rätt till en veckas ledigt under erasmus tre månader) och lite byte av grupper och redovisningsdagar hemma i sverige. Dessutom förlängde vi utbytet framåt någon vecka. Om man hade gjort enligt "regelboken" och anlänt när man skulle hölls det en välkomstceremoni för alla erasmusstudenter osv. Allt detta missade vi så jag har inte så mycket att säga om det. Mer än att jag klarade mig alldeles utmärkt utan den. Det fanns också språkkurser som man anmälde sig till när man skrev den första ansökan från KI. 

Paris är en dyr stad, dyrare än Stockholm. Det gäller inte allt, vinet är billigare, och kollektivtrafiken, men det är väl i princip det enda. Det som dock är bra med att vara läkarstudent i Frankrike är att man får betalt! Det är inga stora summor det handlar om, och det beror lite på vilken termin man går. Jag som gick T11 fick ca 250 Euro i månaden. Dessutom så fick man ersättning om man lämnade in kvittot och kopia på sitt Carte Navigo (alltså motsvarande SL-kortet), detta upptäckte jag först sista månaden tyvärr. Det kostar ingenting att gå på universitetet. Jag fick lägga ut en liten summa på vaccination innan jag åkte, men det var vaccinationer jag ändå behövde (typ fylla på stelkrampsvaccinet eftersom jag fyllt 30 osv). 

Ett tips om man gillar att laga sin egen mat är att gå på matmarknad istället för att handla allt i vanlig mataffär. I alla kvarter är det marknad 2 ggr i veckan på en bestämd plats. Dagarna varierar för olika kvarter. På marknaden köpte jag framförallt frukt och grönsaker, men det finns allt: ost, ägg, fisk, olika köttprodukter mm. Grönsaker och frukt är mycket billigare här (och dessutom roligare att köpa) än i mataffären. Glöm inte att de bara tar kontanter. Det finns flera hemsidor med info om tider och platser, googla bara ”marché alimentaire paris” så hittar ni info. 

Jag är tyvärr en dålig tipsare vad det gäller bostad. Eftersom jag redan hade vänner i Paris när jag kom dit så ordnade jag bostad via dem och deras vänskapskrets. Jag bodde först i ett kollektiv med 3 forskare från olika länder. Där kunde jag bara bo en månad dock, så därefter var jag inneboende hos en gammal bekant. Jag hade tur eftersom mitt sjukhus låg i princip mitt i stan vid en av de stora tågstationerna (gare du Nord) och därför var det lätt att ta sig dit. Jag betalade ca 600 euro per månad för att ha ett eget rum i en lägenhet. Jag skulle säga att det är ett normalt till ganska bra pris i Paris som är en fruktansvärt dyr stad. Däremot är det lättare att faktiskt HITTA nånstans att bo jämfört med Stockholm. Men som sagt, det kostar. Boendestandarden är ju inte som i Stockholm, men helt ok.

Min klasskompis som också var på utbyte samtidigt använde sig av studentbostäderna som man kunde söka i

samband med att man fyllde i den officiella sökblanketten på KI. Det var billigare (typ 450 euro/mån ungefär) och man bor då i en motsvarande studentkorridor på ”Cité Universitaire” som är ett fint område strax utanför paris (mycket lätt att ta sig in till stan). Det hade jag nog valt om jag inte haft kontakter i stan eller någon att dela en lägenhet med. 

Den största skillnaden mellan den franska och den svenska läkarutbildningen (enligt min upplevelse på T11 iallafall) var hur uppdelningen teori och praktik går till. I Frankrike är man hela 3 månader på samma praktikplats. Detta leder förstås till att det blir en hel del ställen man inte får se, men å andra sidan så känner man sig inte som en idiot varje dag och man lär känna läkarna och sjuksköterskorna, man blir helt enkelt lite mer en i gruppen. Man har en plats och en roll, till skillnad från i Sverige då man ofta bara följer efter en stackars stressad underläkare som en liten hund. Dock är de inte på kliniken varje dag, utan bara 2 dagar i veckan. Däremellan hade de föreläsningar eller tid att plugga.

Jag fick höra av de andra studenterna att vi hade tur med stället vi hamnat på: akuten på hôpital Lariboisère, för här var läkarna väldigt snälla och måna om att vi skulle lära oss saker. Jag upplevde aldrig att någon var nedlåtande eller skällde ut mig för struntsaker. Däremot var alla väldigt imponerade över att jag kunde franska och dessutom engelska (fransmännen är ju inte kända för att kunna andra språk än sitt eget). De var rätt tuffa och krävande dock, även mot mig som utbytesstudent. Efter en vecka fick jag ta egna patienter, men oftast, om jag bad om det, fick jag ta patienter tillsammans med en annan student och så hjälptes vi åt. De kunde också klaga på att jag skrev journal långsamt, eller rapporterade en patient för långsamt, men de var aldrig elaka på riktigt.

En riktigt bra sak med min placering på akuten var att varje morgon samlades vi i ett konferensrum och så var det en av akutläkarna som hade en genomgång av ett belysande patientfall med oss och AT/ST-läkarna. Där lärde man sig mycket och inte minst bra ord som man själv kunde få användning för.

Eftersom jag gjorde utbyte T11 så var det ett rent kliniskt utbyte och jag behövde inte gå på några föreläsningar (jag hade säkert fått om jag velat). Istället var jag på sjukhuset mer än de andra studenterna. Jag vet att på många andra placeringar så är man på sjukhuset 8-12 och sen har man teori/pluggar på eftermiddagarna. På den här placeringen var det heldagar (10 timmar utan rast...) så jag gick dit mellan 3 och 4 dagar i veckan vilket ju motsvarar heltid.

Sammanfattningsvis skulle jag önska en kombination av franskt och svenskt system. Vi i Sverige skulle behöva mer schemalagd tid till att plugga (istället för som nu då man ofta har obligatorisk närvaro på kliniken till kl 16:30 varje dag och sen förväntas plugga på "fritiden"). Jag upplevde också att de franska studenterna var mer pålästa på teoretiska detaljer än vad jag var. Däremot tror jag att de franska studenterna skulle behöva mer lite mer fokus på patientmötet, hur man pratar och hanterar patienter. Det läggs det ganska stort fokus på inom den svenska utbildningen.

Det erbjöds en språkkurs men jag tackade nej till denna eftersom jag redan kunde såpass bra franska så att jag klarade mig. När jag åkte på utbytet hade man nyligen ändrat reglerna för språkkunskaper, så för att få åka till Frankrike var man tvungen att kunna franska motsvarande nivå B2, vilket ju ändå är en rätt hög nivå. Eftersom jag åkte T11 så var det ingen speciell kurs jag skulle gå utan det var klinisk placering inom valfritt fält som gällde. Jag hängde med bra på sjukhuset, dock är det ju så att bara för att man kan franska betyder det ju inte att man kan alla medicinska ord, och dessutom använder de enorma mängder förkortningar som det är omöjligt att gissa sig till. Orden är oftast ganska lika de svenska orden, t ex appendicit heter appendicite osv så det var ju tacksamt. Det svåra var som sagt förkortningarna på olika sjukdomar och även förkortningar på nåt så enkelt som vitalparametrar och att kunna förklara för patienterna vad man ville att de skulle göra när man undersökte dem. 

Mitt tips är att göra såhär: Gå dubbelt med en student/läkare några dagar och skriv skriv skriv upp ALLT de säger. Jag hade i princip hela konversationer med patienter nedtecknade i mitt block så jag hade nåt att utgå från när jag hade egna patienter.

Vad det gäller kulturen så är det ju inte så himla stor skillnad från Sverige i det dagliga livet, det känns onödigt att i denna reseberättelse lägga krut på att beskriva skillnader mellan svensk och fransk kultur. Däremot kan jag ju berätta lite om kulturen på sjukhuset som ju skiljer sig lite från kulturen på svenska sjukhus, dock mindre än vad jag trodde innan avresan. Jag hade hört historier om läkarstudenter som råkat säga ”du” till en professor och blivit utskällda inför alla andra, eller någon som bara råkat fråga fel person fel sak och blivit utskälld för detta. Därför hade jag stålsatt mig och tänkte att jag bara kallt fick räkna med att bli utskälld dagligen. Det var dock ingenting jag upplevde, alla var mycket snälla och hjälpsamma mot mig, men som jag skriver om under en anna rubrik, ganska krävande och inte alltid så förstående när saker och ting gick lite långsammare för mig pga språket.

En annan stor skillnad, vilket jag tror gäller de flesta länder andra än Sverige, var åldersskillnaden mellan mig och de andra studenterna. De gick sista terminen precis som jag, men de flesta var i 22-23-årsåldern. Jag är en av de ”äldre” även i Sverige (30 +) men i Sverige är det inte lika konstigt att plugga medicin när man är lite äldre. I Frankrike tyckte de verkligen att det var superkonstigt att jag var såpass mycket äldre än dem, men jag upplevde också att de tyckte det var bra och lite avundsjuka över att vi har en chans att göra andra saker innan vi börjar plugga, vilket de inte har på samma sätt, eller det är iallafall inte lika socialt accepterat.

Jag är nog återigen ett lite dåligt exempel eftersom jag inte var ute efter så mycket utbytesstudenthäng med tanke på att jag redan hade vänner i stan. Jag vet att det arrangerades nån slags ankomstceremoni för utbytisarna, men jag och min klasskompis kom några dagar senare (pga strul med datum och obligatoriska moment vid KI), så vi missade den. 

De andra studenterna på sjukhuset var supertrevliga, även om det var lite trevande i början (som alltid). De hade mycket erfarenhet av tidigare utbytesstudenter och jag fick ett bra bemötande av både dem och handledarna. Som jag redan nämnt så var jag inte superaktiv när det gällde att engagera mig i studentaktiviteter, så jag kan tyvärr inte tipsa så mycket om detta. 

Däremot är ju Paris en fantastisk stad och det finns alltid massa saker att göra. Utställningar, spelningar, och framförallt hur många barer som helst. Fransmännen sitter ju framförallt på barer, och de flesta barer stänger vid 01-02-tiden. Det är inte riktigt lika vanligt med klubbar som här i Stockholm, men såklart finns det. Ett bra uttryck att känna till är ”apéro” vilket betyder ungefär hemmafest. Upplägget är att man tar med sig dryck och kanske nåt litet t ex ost och bröd, alt bjuder värden/värdinnan på tilltugg. Annars är det som en vanlig fest/förfest helt enkelt, även om det inte riktigt låter så på namnet.

Sammanfattningsvis tar jag med mig enbart positiva upplevelser från mitt utbyte. Jag träffade patienter som har sjukdomar som inte är lika vanliga i Sverige som exempelvis HIV, thalassemi, sickelcellanemi mm. En dag träffade jag t o m en patient med Lepra. Eftersom jag var på en akutmottagning i ett socialt utsatt område träffade jag många missbrukare, hemlösa och papperslösa invandrare, vilket var lärorikt. Jag lärde känna nya människor, både studenter och kliniska handledare, som jag kommer hålla kontakten med. Sist men inte minst blev min franska mycket bättre, framförallt förståelsen förbättrades.

Ett litet tillägg är att det var mycket "admin", mailande hit och dit och ansökningsprocessen är enligt mig ganska rigorös och tidskrävande (men ingenting jämfört med att söka till ett amerikanskt universitet), men att det i slutändan är värt det ändå.