Jag åkte till Italien och Parma på Erasmus under min praktik termin 5.

Mitt val Italien var för mig självklart, då jag redan bott där i ett par år och då jag har min mamma därifrån. Kulturen och språket låg mig därigenom nära och dessutom ville jag ha möjlighet att knyta lite kontakter inom just området sjukgymnastik.

Att åka på utbyte var lockande och framförallt något som kunde ge något mer...Annat synsätt, annat arbetssätt osv. Jag tyckte därför att det skulle bli jättespännande. Dock måste man vara beredd på att ta tag i ganska mycket själv, för det är inte bara en "rolig resa". Informationen innan man åkte var OK, men man måste själv ligga i lite. Detta framgick dock redan innan man ansökte.

Min ansökan gjorde jag ungefär ett år innan jag åkte och efter man fått reda på att man blivit nominerad av KI, s¨var ansökan till värduniversitetet ett ganska så enkelt steg. Studiehandläggarna hemma hjälpte till bra med alla papper och det är bra med Erasmus då det finns ett avtal mellan universiteten. Jag kände mig ganska trygg och efter att ha gått igenom studieplanen här hemma, så fick jag fick skriva in mig online på universitetet i Parma. Tekniken var inte på topp, men på erasmuskontoret nere i Parma var de mycket hjälpsamma. Efter man skrivit in sig, så fick man en sorts bekräftelse och information om att man skulle få ett brev hemskickat innan man åkte ner för lite information. Detta brevet är absolut inte säkert att det kommer, till mig kom det inte, men så är det med Italien och det är inte så mycket att fundera över bara man får sin learningagreement tillbakaskickad och underskriven. Efter det kan man börja planera sin resa.

Viktigt: Om du inte fått någon sorts information om praktikplats om det är praktik ni ska på så se till att fixa detta innan ni åker!!! Hugg tag i studiehandledarna hemma och be dem kontakta fakulteten direkt och inte Erasmuskontoret, för annars vet man aldrig med Italien! Ett påskrivet learningagreement innebär inte alltid att allt faktiskt är fixat!

Någon vecka innan jag åkte ner till Parma, så blev jag kontaktad av Universitetet för något som heter ”Buddyservice”. Här frågade de om vilket land man kom ifrån, vilka språk man pratade och vad man skulle läsa. Efter att man fyllt i dessa uppgifter, så fick man en sorts fadder som man kunde ha som referenspunkt innan och under vistelsen. Detta var ett bra tillfälle även att lära känna lite studenter från staden och dessa hjälpte till vid behov. Jag fick till exempel låna böcker av min fadder för att slippa ta ner så mycket i resväskan, men med denna person skapades också en fin vänskap!

Parma, som jag åkte till är en ganska så liten stad som ligger ungefär en timma med tåg från Milano.

Staden är känd speciellt för sina kulinariska specialiteter men är också en studentstad och en bra stad att åka till om du vill ha en stad där allt ligger koncentrerat och där du lätt kan röra dig med cykel från ena delen av staden till en annan, där studenterna är många och lätta att hitta!

Jag gav mig iväg i februari och var i staden i ca. 3 månader. Jag tänkte nu berätta lite om hur det var och ge lite tips och vad man skall tänka på om man vill bege sig till Italien!

Så...kom jag ner till Parma! Jag flög till Milano, vilket är ett bra alternativ då Milano har bra förbindelser med Parma. Tåg går ca en gång i halvtimmen. Jag åkte ner ca en vecka innan kursstart, vilket är bra, speciellt i Italien, då man måste se till att de verkligen har koll på läget. Det är inte alltid lätt att åka tidigare om man har kurser hemma osv, men jag tror och tyckte att det var värt det. Man hinner på så sätt landa, lära känna staden lite, träffa lite människor och ordna med bostad.

Bostad hade jag hittat via internet och detta fungerade bra, men jag skulle rekommendera att söka inne i centrum då bussar och taxi inte fungerar så bra efter klockan 22 på kvällarna i denna lilla stad. Universitetet hjälper gärna till med bostad och de är väldigt gulliga och omhändertagande, men då stiger priset, så vill ni fixa själva så går detta alldeles utmärkt. På universiteten finns oändligt med lappar om uthyrning av rum till studenter. Det är då ofta i lägenhet med andra personer, vilket är mycket trevligt då detta öppnar portarna för ytterligare vänskap och kanske lite träning i språket!

På universitetet var de för övrigt mycket trevliga och gav information om allt man behövde om staden. Se dock till att ha varit i kontakt med fakulteten för sjukgymnastik innan du åker som ovan nämnt, för där har de inte lika bra koll på vad som händer.

På universitetet fanns för övrigt en organisation för Erasmusstudenter, ledd av studenter från Parma som själva varit utbytesstudenter. Här kun man köpa ett medlemskort för 5 euro som lönade sig väl då detta gav rabatter på diverse barer och uteställen i Parma. Organisationen hette ASSI och organiserade även en hel del resor som kan vara roliga att åka på för att se Italien tillsammans med andra studenter. De som jag hört var med på dessa resor var mycket nöjda!

Bra alltså att hoppa på den här organisationen direkt! Tillsammans med Buddyservicen, så tar dessa två organisationer mycket väl han om dig.

Vad gäller ekonomin, så fick man ett stipendie av KI för att åka på just Erasmus. Stipendiet var mycket bekvämt att ha, då detta täckte hyran för den tid man var utomlands. Jag hade en hyra på 300 euro, så mina tre månader i Parma täcktes helt av detta stipendie. Har man sedan CSN, så kan man leva gott. Parma är en ganska så dyr stad, men man klarar det bra. Jämfört med Stockholm, så är det fortfarande billigare. Övrigt får man allt man allt man behöver av universitetet och inga kostnader tillkommer (ingen kår, vaccination ecc). Kom dock ihåg att ha något att ha på sig på praktiken. Eventuellt detta tillkommer.

Bostad hade jag hittat via internet och detta fungerade bra, men jag skulle rekommendera att söka inne i centrum då bussar och taxi inte fungerar så bra efter klockan 22 på kvällarna i denna lilla stad. Universitetet hjälper gärna till med bostad och de är väldigt gulliga och omhändertagande, men då stiger priset, så vill ni fixa själva så går detta alldeles utmärkt. På universiteten finns oändligt med lappar om uthyrning av rum till studenter. Det är då ofta i lägenhet med andra personer, vilket är mycket trevligt då detta öppnar portarna för ytterligare vänskap och kanske lite träning i språket!

Min hyra låg på 300 euro med samtliga kostnader inkluderade. Detta är ungefär vad det i medel kostar.

Vart du bor i centrum spelar ingen större roll, staden är jätteliten!

Så kom då första praktikdagen.

Varje fakultet hade en egen internationell studiehandledare och jag blev så skickad till medicinfakulteten, där en mycket trevlig herre tog emot mig och visade runt mig på sjukhusområdet. Samma herre följde sedan med mig till sjukgymnastiken och där var det totalkaos.

De hade totalt missuppfattat vad jag skulle göra och hade inte ens en praktikplats till mig. OJ! Tur jag hade varit en del i detta förvirrade land innan! Först blev jag ganska så arg, men med lite gnista och temperament, så lyckades vi inom fyra dagar hitta en praktikplats. Så de första dagarna var jag på en neurologisk avdelning för barn. Var inte orolig om du stöter på problem i Italien! Detta är världens bästa folk på att hitta genvägar och lösningar på problem. ”Decka” bara inte, utan stå på dig och ryt lite! SÅ! Då fick jag till slut min praktikplats.

Jag hamnade på en av centralitaliens mest kända rehabiliteringscentren för neurologiska patienter och det jag såg under dessa veckor var...mycket!

Miljön var väldigt annorlunda mot miljön vi har i Sverige och allt kändes lite mer manuellt.

Jag var tillsammans med fem andra studenter på kliniken och dessa fick jag ofta dra i armen för att förstå lite vad det talades om. I början fick jag inte göra så mycket. Jag var ju så främmande på området. Men då jag uttryckte att jag ville göra mer, så hände det stora grejer och helt plötsligt hade jag i stort sett egna patienter. Miljön var trevlig och alla var där och hjälpte till om man behövde hjälp. Både studenter och handledare var väldigt nyfikna på utbytesstudenten (jag) och frågade mycket om hur vi jobbar osv.

Sex veckor gick och jag fick lära mig mycket i PNF och även behandla själv med denna metod samt Bobath. Bobath var mycket intressant, då detta är ett koncept som vi i Sverige lagt lite på hyllan, men som utvecklats enormt mycket! Jag skulle nästan vilja säga att det helt ändrats och jag tyckte att det var mycket intressant att se och lära mig denna sorts arbetsform!

Neurologipraktiken var jag således mycket nöjd med!

Sedan gick det över till led-muskel. Även här ring universitetet en till två veckor innan du skall byta praktik, för annars är risken stor att de glömmer att du skall till en ny praktik!

På den nya praktiken var allt ganska så annorlunda. Jag hamnade här själv på en privatklinik i OMT, vilket innebar mycket att TITTA, inte så mycket RÖRA. Patienterna betalade höga priser och det var därmed inte så populärt att låta en student undersöka och behandla. Jag lärde mig dock mycket i alla fall. Man fick bara tänka på att ligga i och ta för sig. Jag bad mina handledarna förklara och lära mig så mycket som möjligt. Jag drog även tag i dem och bad dem visa på mig samt att få prova på dem. Om de då kände ett bra handlag, så fick jag öva på någon patient dagen efter. Kom ihåg att mycket blir vad man gör det till! Man måste ta för sig!

Övrigt vad gäller universitetet, så får ni vara redo att skriva patientfall precis som hemma och redo på att ni blir bedömda med betyg. Inget att vara rädd för dock! Vi är bra förberedda när vi kommer utomlands! Något annat att nämna är att de när man kommer ner förväntar sig att man har någon sorts praktikklädsel, så om man inte har fixat det innan man åker, så får man försöka fixa det på plats. Det är alltså inte som i Sverige att de lånar ut kläder! Vitt vill de ha och sköna skor.

Hur är det då med språket?

Många lärare pratar lite engelska, men jag skulle vilja säga att italienskan är ett måste. Mycket förloras i förståelse om man inte kan språket och framförallt så finns det ej många i Italien som pratar engelska överhuvud taget. För att kunna förhålla sig till patienterna på ett naturligt sätt, så krävs därmed åtminstone en bas i italienska, alltså talspråk. Kurser anordnas på plats, men som sagt, ganska så bra koll på språket krävs.

Vad gäller kulturen, så är tiden jag var nere på (3 månader) alldeles för kort för att uppleva större kulturkrockar. Dessutom så blir det att man umgås väldigt mycket med andra utländska studenter.

Det enda som man MÅSTE ha koll på, är att de är väldigt sega i Italien. Saker händer långsamt om de ens händer, så jag repeterar, HA KOLL PÅ VAD DU SKA GÖRA och se till att det sker!

Vad innebär då annars Parma?

Staden är som jag nämnt liten och du lär känna folk vare sig du vill eller inte. De italienska ungdomarna är lätta att ha och göra med och de är lika nyfikna på dig som du är på dem. Dessutom finns det massor med andra erasmusstudenter och till slut känner du nästan alla! Nästan varje kväll finns någon organiserad fest att gå på och det är mycket svårt att bli uttråkad, om inte omöjligt!

Staden är även full med resturanger och vinbarer och mycket inne just nu är ”aperitivon”. Denna innebär att man köper en drink och sedan får äta ur buffe så mycket man vill. Priset för detta nöjet är ca 4-6 euro och är mycket populärt båda bland yngre och äldre.

Se till att ha en cykel! För om du sedan stannar ute, så slutar NATTbussarna att gå vid kl.22! Helt otroligt för oss som är vana vid Stockholm, men så är det. Så cykel är ett måste om man inte bor mitt inne i smeten förståss. Se dock till att i så stor utsträckning som möjligt alltid ha sällskap. Cykla/gå ej hem själv på kvällen, speciellt inte som tjej. Parma är en ganska så lugn stad, men man ska i alla fall vara försiktig och det borde vi vara bättre på även i Sverige. Att bara ha en person som sällskap gör situationen mycket säkrare.

Om man sedan vill ta en paus från utelivet, så finns det en del historiska slott att se runtom staden. Tågen fungerar väldigt bra, men även här så fungerar de bara till en viss tid, så se till att lära känna någon med bil. Gärna någon från trakten som känner till områdena. Ofta finns någon i ASSI-organisationen med dessa egenskaper.

För övrigt så är Italien bara ett land att njuta av! God mat och gott vin och mycket leenden och lust att ha roligt! Ett land att älska! DOCK måste du vara beredd på oordning, att saker och ting inte fungerar som i Sverige och att ha lite tålamod. Strejker i lokaltrafik sker titt som tätt och om det regnar eller snöar, så är det möjligt att folk inte ens går och jobbar MEN! Allt detta fixar man med lite gott humör!

Så...här kommer så lite tips:

• Se till att kolla upp så att du verkligen har en praktikplats innan du åker ner!

• Leta lite bostad innan du åker ner: tips på bra hemsida är www.easystanza.it

Annonserna är oftast på italienska.

• Se till att ha koll på italienskan, den tar dig långt!

• Gå med i ASSI, organisationen för Erasmusstudenter som innebär mycket fester, resor och ny vänskap.

• Ta med dig eller köp någon sorts praktikutstyrsel.

• Köp en cykel så fort du kommer ner och den ska INTE kosta mer än 40 euro. Leta på universitet efter lappar, i lokaltidningen eller på www.subito.it

• Ha koll på fakulteten. De glömmer lätt vem som är där och vad som skall göras.

• Gå aldrig själv hem på natten, ta sällskap. Parma är ingen farlig stad, men även här borde vi tänke mer på detta.

• Ha kul!

• Ta för dig på praktiken. Säg vad du vill och vad du inte förstår! De är alla glada att hjälpa till och nyfikna på hur vi har det här.

• Sköt dig :)

• Ta allt med en klackspark. Allt löser sig med lite gott humör.

• Njut av Italien! Passa på att äta och dricka gott!

Och med detta! Lycka till!!!