Jag hade väldigt mycket glädje av andras reserapporter och jag har därför försökt göra min så matnyttig jag bara kan, utan att upprepa för mycket av det som redan skrivits i andra. Jag hoppas att du av att läsa denna rapport ska känna samma pepp inför ditt utbyte som jag gjorde när jag lusläste varenda rapport. Kontakta mig gärna om du har några vidare frågor, det finns såklart mer att berätta än vad som går att plita ner i en rapport som denna.

Man kan lugnt säga att jag hade tur som fick möjlighet att åka till mitt förstahandsval Los Angeles och UCLA. Initialt fick jag en plats till University of Minnesota. Jag valde att tacka ja men stå kvar som reserv på högre rankade alternativ vilket ledde till att jag blev erbjuden en plats till Chicago och Northwestern. Jag tackade ja även till denna men valde fortsatt att stå kvar som reserv, och tillslut blev det alltså UCLA! Mitt tips är därför helt enkelt att fortsätta stå kvar på reservlistan även om man fått en plats – man vet aldrig vilka återbud det kan bli, och jag fick åka till Los Angeles med bara D-behörighet.

Jag har under utbildningen lekt med tanken att göra karriär i USA. Att ha möjlighet att i princip vara färdig specialist innan många hemma ens är klara med sin AT var helt enkelt lockande, samt såklart även möjligheten att bli väl kompenserad för sitt arbete. Idén var isåfall att gå det medicinska spåret då klimatet som kirurg i USA helt enkelt är för tufft och inte värt det i längden. Med tiden har det dock utkristalliserats att det faktiskt är kirurg eller kanske anestesi jag vill bli och planerna har därför lagts på is. Att ändå göra ett utbyte i USA är en fantastisk möjlighet att få se en sjukvård i absoluta framkant och att få nya perspektiv på både sjukvård och livet som helhet.

Som alla skriver handlar det om mycket pappersexercis. Informationen från KI är mycket bra och det är inga tveksamheter. Efter att ha registrerat sig för utbytet hos UCLA får man ett application package skickat till sig per email. Man ska sedan skicka tre separata ansökningar brevledes till studentkoordinatorer som man gärna ska ha kontaktat innan för att se så att det finns platser på de elektiv man är intresserad av. Var beredd på oklara besked och långa svarstider, om ens svar över huvud taget. Studentkoordinatorn på UCLA är hjälpsam och responsiv. En studentkoordinator som var enkel att ha att göra med var den som har hand om kirurgkurserna på Cedar Sinai. Ett av mina application packages kom bort i posten och han löste då snabbt ett andra elektiv åt mig. Själva application består av en mängds standardiserade dokument som finns bra sammanfattade av Robin som åkte terminen innan jag själv. Jobbigast att fixa är vaccinationsblanketten som tar både tid och pengar. Var medveten om att vissa utbyten (Harbor och Olive View) kräver en extended E2-blankett. Vaccindirekt kan hjälpa till med detta och erbjuder studentrabatt.

Jag läste två kurser på Cedar Sinai och en på Olive View, mer om kurserna senare. Det finns dock en poäng med att samla sina kurser på limiterade antal sjukhus då det är ganska extensivt arbete som krävs med långa journalutbildningar på olika sjukhus. Vissa kanske dock skulle uppskatta variationen, men jag tyckte det var skönt inför andra elektivet att känna mig hemma och hitta på sjukhuset. Jag hade också då fått många bekantskaper och stötte dagligen på bekanta ansikten i sjukhuset vilket var roligt.

Visum behövs inte om du bara har svenskt pass och inte besökt några av USAs bannlysta länder. Jag reste på ESTA vilket fungerade utmärkt. Jag sa i tullen att jag var där för business, när han frågade vad sa jag ”observership at UCLA”, varpå han fortsatte fråga kring hur jag skulle finansiera min vistelse. Jag berättade att allt var förbetalt via stipendier och sparpengar och han nöjde sig med detta. Mina vänner som gick genom en annan tulltjänsteman fick inte ens några följdfrågor. Hade själv oroat mig lite för hur de skulle reagera i tullen men det var obefogat.

Jag rekommenderar alla att ha med minst två bankkort på resan och förvara dem på olika ställen. Man vill inte stå utan kort om ett slutar fungera (som det gjorde för mig, men jag hade ett extra), eller om det skulle tappas bort. Om man har jobbat och haft en inkomst på över 120 000 senaste året råder jag att skaffa Coop medmera mer som är ett kreditkort som har 0% uttagsavgift och 0% valutapåslag, det kan man spara en hel del pengar på.

Vi bokade resan ganska långt i förväg innan vi visste när IST skulle äga rum, vilket gjorde att vi anlände lördagen innan utbytet började på måndagen. Biljetterna var riktigt billiga och jag betalade 3600 kr för direktflyg med SAS till LA och hem från NY. Med facit i hand hade vi kunnat flyga tidigare då IST var lagd på tisdagen, och undvikit att börja första dagarna jetlaggad vilket hade varit att föredra, men det funkade ok ändå. Lyckligtvis flyger man åt ”rätt” håll och för mig som läste kirurgkurser var det bara bra att vakna tidigt.

Vi stötte direkt på problem vid flygplatsen. Vi hade förbokat bilar via rentalcars.com som jag kan rekommendera varmt. Bokar man bil hemifrån via dem ingår helförsäkring gratis och priserna är mycket bra. Jag betalade 8600kr för 42 dagar. Problemet var att hyrbilsfirman nyligen infört en regel där de inte accepterar annat än kreditkort om man inte har en flygbiljett hem samma dag som man ska lämna tillbaka bilen. Så var inte fallet för oss då vi dels skulle dela bil sista veckorna och sen flyga hem från NY. Det fanns ingen möjlighet att få ut bilen med våra vanliga svenska bankkort. Vi löste det senare genom att boka en enkelbiljett med Norwegian hem samma datum som vi skulle lämna tillbaka bilen som vi sedan direkt avbokade (avbokningsbar i 4 timmar för alla biljettklasser). PDF-biljett får man direkt på mail och detta dög för att få ut bilen. Mycket märkligt system för på biluthyrningen gjorde man inte mer än slängde ett getöga på biljetten innan man accepterade det och lämnade ut bilen. Byråkrati när den är som värst.

Jag fick bra info från studievägledaren var jag skulle infinna mig på måndagen och vad jag behövde göra. Jag rekommenderar att åka och reka kring sjukhuset dagen innan bara för att kolla resväg och var saker ligger, en stress man inte vill ha dagen efter när man ska passa en tid. Jag parkerade och begav mig för att skaffa en badge, och sen vidare till ett konferensrum där jag fick fylla i ett tiotal signaturer och vänta. Efter ett tag kom några roterande UCLA-studenter och vi hade ett gemensamt introduktionsmöte med studievägledaren. Jag blev sedan visad till avdelningen där jag träffade min resident och resten av teamet på Transplantation.

Att åka till LA är dyrt. Det går inte att göra resan billig tyvärr, det är för dyrt med allt när dollarn är såhär dyr (mellan 8.7-9.1 under utbytet). Räkna med en budget på 70-80 000. Stora bulken går till boende, mat och transport (bil är ett måste i min mening, hade annars åkt till NY eller Chicago istället) Även om man kan åka uber så är mycket av det roliga med att vara i LA alla längre utflykter man har möjlighet att göra på helgerna. LA är STORT!

Vi åt takeout i princip varje måltid i USA förutom frukost. Tror vi hade två restaurangbesök på kvällstid totalt under vår tid där, allt för att hålla nere kostnaderna. Jag försökte hålla mig under 300 kr per dag. Som standard åt jag frukost hemma och köpte inget fram till lunch som jag åt för mellan 8-13 dollar. Det ska generellt gå att äta billigare på UCLA än Cedars. Middagen låg på mellan 7-15 dollar beroende på var man köpte från. Frukost och annat handlade vi på Ralphs som har ett bra rewardprogram med rabatter. Fråga efter ett Ralphskort i kassan. Generellt är matvaror i USA dyrt. Vi hade inte sparat mycket på att laga hemma. Whole foods har många olika former av fräsch färdigmat man kan köpa i butiken, men det är ganska dyrt.

Parkering kostade inget där vi bodde och på Cedars får man ett parkeringspass som gäller oavsett hur länge du roterar för 20 dollar. Parkeringen på UCLA kostar 80 dollar i månaden. Bensinen är så billig att det trots att man kör mycket hamnar under tusenlappen för hela perioden.

Jag maxade merkostnadslån från CSN och sökte extra lån för flygbiljetten, enkelt och smidigt. Jag var tidigt ute och sökte stipendier och förmodligen var det en av nycklarna till min framgång. Jag som var över 25 begränsades något i urvalet att söka men de jag hade möjlighet att söka var

• Anna Whittlock – Sökte 25 000 fick 20 000
• Carl Erik Levin – Sökte 25 000 fick 15 000
• Gålöstiftelsen – Sökte 10 000 fick 10 000
• Lokalt stipendie från hemort – Fick 5300

För övriga stipendier rekommenderar jag att leta i tidigare rapporter. Det finns även könsspecifika stipendier. Var också noga med att kolla möjliga stipendier knutna till din födelseort. Gålöstiftelsen var en chansning då de har växlande budskap på sin hemsida. På ett ställe sas det att man kan stödja masterstudenter vid utrymme, på ett annat att man inte gör det alls. Men både jag och en medresande fick från fonden (han fick 15 000). Fonden disponerar 900 miljoner kr så utrymme att dela ut pengar finns ju. Whitlock har ett fondvärde om ca 60 miljoner och Levin 250-300 miljoner. Levin är enklast att få av. Många blev nekade av Whittlock. Jag var i mina ansökningar noga med att trycka på utbytets relevans för min forskning som jag bedriver inom levertransplantation, då jag läste ett elektiv i just transplantation. Skulle rekommendera att alltid skriva ett högre belopp i ansökan som passar i en rimlig budget, hade uppenbarligen kunnat få mer av Gålöstiftelsen och pengarna hade behövts då jag överskred budget. Se också till att vara ute i god tid, många var sena med sina ansökningar.

Vi var tre som delade på boendet och betalade ca 26000 var för 56 dagar där vi hyrde från AirBnB. Vi fick då 3 sovrum i Venice, 7 blocks från stranden. Vi valde mellan detta boende eller boenden från Los Angeles zen retreats som tidigare studenter nyttjat. Det vi valde blev signifikant billigare varför vi tog det. Venice är ett område på uppgång och är en blanding av toppmoderna hus och ruckel. Vi bodde i ett lägenhetshus som var ganska nedgånget. Efter ett tag hade vi också en incident med en monstruös kackerlacka som kröp i mitt hår när jag skulle sova, varför jag av förklarliga skäl inte kan rekommendera stället. Som helhet var det dock perfekt att bo i Venice och man bör verkligen rikta in sig på att bo här, i Santa Monica, eller Marina del Rey om man ämnar studera på UCLA eller Cedar Sinai. Man åker på väg mot sjukhuset alltid åt rätt håll trafikmässigt. På morgonen tog det 15-25 min till sjukhuset och på eftermiddagen 40-60 min hem. Det var också helt fantastiskt att kunna gå ner till stranden de dagar man slutade tidigt, eller ta en löprunda längs stranden efter jobbet till solnedgången. Det fanns matbutiker och restauranger inom gångavstånd. Även en Taco-foodtruck som var riktigt billig och bra.

Detta har sammanfattats bra av många tidigare rapporter och jag har svårt att tillföra något extra. Kortfattat skiljer sig systemet helt från det svenska. Studenterna läser 4 år under-grad följt av 4 år medicin varav framförallt år 3 och 4 spenderas kliniskt. De bestämmer sig tidigt vad de vill specialisera sig inom och matchar under år 4 till sin önskade specialitet om de har tillräckligt bra resultat på sina nationella USMLE steps. Jag upplever det som att man har det en rejäl bit tuffare under utbildningen än vi i Sverige då det är mycket mer konkurrensutsatt här, på gott och ont.

Märk noga skillnaden i hierarki jämfört hemma. Inturns är första-års residents, och får jobba otroligt hårt. Residents överlag sliter ofantligt, särskilt i kirurgiska specialiteter. Det är dessa du kommer skugga och jobba tillsammans med primärt. Fellows är nyblivna specialister under subspecialisering. Jag upplevde att alla ovan var ok med och faktiskt föredrog att tilltalas vid förnamn. När det gäller attendings (överläkare) är det dock Dr. och efternamn som gäller, så länge de inte ger dig instruktioner om annat. Mycket av placeringarna är en social limbo och mycket energi går åt till att anpassa sig efter systemet och försöka uppföra sig så korrekt som möjligt. Mitt råd är att vara aktsam på signaler från de du går med, alla vill ha saker på olika sätt och gör det du kan för att passa in. Var samtidigt inte rädd för att ta för dig, men känn av läget först. Luska ut vilka attendings som är trevliga och lär känna dem, då kommer du få göra saker i operationssalen och det blir naturligt att fråga vartefter tiden löper och du känner dig bekväm med ingreppen man gör. Var också hela tiden påläst vad ni gör och patienterna, utfrågning i form av så kallad ”pimping” och generella frågor kring patienter kan komma när som helst. Kan du också flika in med till exempel en drän-output-siffra som residenten missat eller inte har framför sig just då imponerar man på ett enkelt sätt.

Något jag inte var bekant med innan jag kom till USA var förekomsten av Nurse Practitioners (NP), som är en sjuksköterska med förskrivningsrätt och Physcician Assistants (PA) som är läkarassistenter utbildade med en egen utbildning och som ofta är mycket kompetenta.

Det viktigaste inför kirurgiska placeringar anser jag kort är

• Stäm av med din resident hur ni ska arbeta det första du gör. Alla vill göra det olika. Var beredd på att börja kl 05 och gå en förmiddag på helgen. Räkna med 12h dagar, ibland längre och ibland kortare.
• Läs på anatomi och vanligaste ingrepp för specialiteten du behandlar.
• Lär dig deras sätt att steriltvätta, det skiljer sig från vårt. Bland annat använder de en steril handduk att torka sig med. Se hur andra använder den.
• Skriv ditt namn på tavlan och MS4 (Medical student year 4) på tavlan i op-salen innan op.
• Säg hej till scrub-nurse och fråga om du kan lämna dina handskar och gown till denne.
• Hjälp till att förbereda och dressa av patienten. Scrubba aldrig ut innan din närmast överordnade om du inte fått direktiv.
• Lär dig att knyta suturer teknikmässigt korrekt med händerna. Man gör det hela tiden i USA och du förväntas kunna det. Öva intrakutana suturer också, man stängde huden med det hela tiden där jag var.
• Planera ditt matintag och dina toalettbesök. Ät när du får möjlighet helt enkelt, och förbered dig på långa timmar av att bara stå och titta. Se det som en utmaning.
• Var inte rädd för att fråga saker, det visar på intresse och engagemang, men välj dina frågor med omsorg och gör det inte för ofta.

Jag hade inga större problem med engelskan. Allt blir mer komplicerat i början när man inte är van, både vad gäller att hänga med i diskussioner, och att svara på frågor där man dels ska tänka till, men där mycket fokus också ägnas åt att formulera sig korrekt. Allt kompliceras ytterligare av att man använder andra enheter på labvärden och har andra standarder för provtagning. En sak som CRP som vi använder konstant i Sverige användes inte över huvud taget på kirurgen där. Man kommer dock in i det snabbt och mot slutet var det inga som helst problem.

Det finns ofantligt mycket att göra och se i LA. Jag rekommenderar verkligen att ha bil då det är stora avstånd i staden. Innan du åker ställ dig frågan vad du vill uppleva under ditt utbyte. Väljer du bara kirurgkurser kommer du spendera mesta delen av din tid på sjukhuset, medan det kan bli helt annorlunda om du väljer annat. Jag rekommenderar att välja det du är intresserad av, men jag är otroligt glad att jag inte valde kirurgi under alla tre perioder, det hade inte gett mig tid att njuta av vistelsen på samma sätt. Några saker jag rekommenderar att göra är att hänga på beachen i Venice, Santa Monica pier, gå på hajk, kolla in Hollywood, gå på IMAX VR center, och åka söderut och kolla in lyx-områdena i Newport och OC, och såklart gå på olika sportarrangemang om man är intresserad av detta. Amerikanarna kan underhållning, och det var riktigt häftigt att gå på Stanley Cup slutspelet i hockey som vi gjorde. Annars handlar det mycket om mat. Drömmer fortfarande om hamburgare från Five Guys, eller korv från Wurstkuche i Venice som var vårt favorithak, bara några hundra meter från vårt hus.

Efter vår sista kurs åkte vi på en roadtrip då vi hade en vecka ledigt innan examen. Vi bilade till San Francisco-Yosemite-Las Vegas och flög sedan till New York för att flyga hem därifrån. En otrolig avslutning på resan som verkligen kan rekommenderas att kopiera. Yosemite och hajken vi gjorde där är bland det häftigaste jag upplevt.

Som så många andra skrivit får jag instämma i kören kring hur värdefullt ett utbyte av denna typ är. Det är skrämmande att ta ett så stort steg utanför sin comfort zone som det innebar att komma till en så tuff miljö som kirurgi i USA är. Det är dock på detta sätt man utvecklas absolut mest som människa och jag kommer hem både tryggare i min medicinska kunskap och med en känsla av en värld som har krympt och blivit mer tillgänglig. 

Jag kommer också hem med en tacksamhet till vårt system i Sverige med alla rättigheter vi har som läkare och invånare här. I USA går de genom eld för att bli kirurger och sliter sannerligen livet ur sig. Det är ingen slump att det är svårast att bli livsstilsspecialiteter som dermatologi där. De tvingas dessutom flytta land och rike runt för att göra med school, residency och fellowship för att sen hitta ett jobb som attending. Bra betalt får du också först när du är attending, men då har du miljoner i studieskulder, tvingas betala en stor de av lönen i malpractice insurance, försäkringar, dagisplats och collegefonder för barnen mm. Och som om det inte var nog har du ändå aldrig tid att njuta av de pengar du faktiskt har över för ditt jobb är ditt liv. Jag lekte med tanken att ta mig till USA innan men har efter utbytet snabbt gett upp dessa planer. Det är helt enkelt inte värt det för mig. 

Sjukvårdssystemet i Sverige har många brister men vi ska vara tacksamma för möjligheten vi har att jobba som läkare med dräglig arbetsbörda, där vi i alla fall får extra betalt eller komp för övertid. Jag kommer njuta hela mitt arbetsliv av att slippa gå upp kl 04 och jobba minimum tolvtimmarsdagar. Erfarenheten av att ha gjort det är dock så värdefull att jag inte skulle byta den mot något.