Jag har alltid sett chansen att få åka på utbyte som en fantastisk möjlighet att få ta del av en annan kultur, träffa människor från andra delar av världen, utvecklas på ett personligt plan och förbättra mina språkfärdigheter, allt medan studierna fortfarande pågår. Detta ger även en värdefull erfarenhet av att studera utanför Sverige och en inblick i hur internationella utbildningar fungerar. Kort sagt kände jag att det kombinerar nytta med nöje på ett utmärkt sätt. Att välja utlandsstudier under den valbara terminen var därmed ett ganska självklart val för min del. Eftersom jag redan innan visste att jag gärna ville åka hade jag kollat upp mycket om vad som gällde på egen hand (vilka utbyten som fanns, vad som krävdes för att åka mm.). KI var dock bra på att komma ut med information om ansökningsprocessen när det började närma sig sjätte terminen. Bl.a. hölls ett informationsmöte med möjlighet att ställa frågor och närmare få veta vad som gällde för respektive utbyte. Det som för mig lockade med Italien var kulturen, klimatet, maten och det faktum att det inte är allt för långt bort. Även om jag inte hade några tankar på att åka hem under utbytet kan det vara betryggande att veta att Sverige endast är några timmar bort med flyg och det möjliggör också för vänner och familj att enklare hälsa på. Italien har dessutom otroligt många vackra platser att besöka och jag såg min chans att få utforska landet mer. När jag fick veta att jag blivit nominerad till en av platserna i Italien var det därmed inga tveksamheter om att tacka ja. Till stor hjälp för den kommande planeringen var det informationsmöte som hölls efter sommaren och där vi fick chansen att prata med elever som åkt iväg tidigare år. Dessutom fick vi mycket stöd av KI:s handläggare som vi mejlade frågor till. Nomineringsbeskedet följdes av att vi började titta på vilka kurser som vi skulle välja. Eftersom ingen av oss kunde någon italienska fick vi välja mellan de kurser som gavs på engelska vilket gjorde urvalet något mer begränsat. Ett tips är att kolla med tidigare utresande vilka de valde. Tillslut fick vi ihop de kurser vi ville och som gav oss tillräckligt med poäng. Administrationen på Bolognas universitet kan upplevas som långsammare och mycket kändes oklart även när vi var på plats, såsom schema för kurserna osv. En rekommendation som vi fick från förra årets utresande och som stämde väldigt bra var att ha is i magen, för allting löser sig tillslut. Det bästa är att mejla med ansvarig lärare för varje kurs eftersom dessa själva sätter schemat. Vår italienska handläggare i Cesena var hjälpsam och det gick även att vända sig med frågor till henne. I övrigt krävdes det inga förberedande vaccinationer eller visum eller liknande vilket var skönt. Jag har tidigare bott utomlands under en längre period och visste därmed att det gäller att ta vara på tiden då den i regel flyger förbi. Jag var inte heller rädd för hemlängtan av den anledningen och kände mig ganska lugn inför hela utbytet och att vara borta länge. Av erfarenhet visste jag också att saker tenderar att lösa sig på plats.

Vi valde att åka ner en vecka innan vår första kurs startade, närmare bestämt i slutet på februari, vilket enligt mig var tillräckligt med tid för att börja bekanta oss med staden och fixa med praktiska saker inför skolstarten. Den psykologiska fakulteten ligger i Cesena, en stad ca åtta mil ifrån Bologna och det tar ca 1 h med tåg att ta sig till. Ett pendelkort mellan Bologna – Cesena kostar 77 euro, vilket kan vara värt att investera i om det under en månad blir fler än 5 resor dit (en enkelresa kostar 7,35 euro). Kortet går att köpas i informationen på Bolognas central. Tänk på att ta med ID/Pass under resan som styrker att kortet är ditt. Italiens officiella tåg är Trenitalia. Det som behöver göras innan kursstart är att registrera sig vid International Office i Cesena. Tid behöver göras upp med ansvarig handläggare där för när ni ska komma. Tänk på att International Office inte ligger vid själva fakulteten i Cesena (som är belägen precis mittemot tågstationen) utan lite längre inåt staden. Inför registreringen är det viktigt att ta med ett passfoto, legitimation samt Learning Agreement som tillhandahålls av KI. Information om och när respektive kurs startar osv. ska finnas på kurshemsidan, men i vissa fall är det bättre att ta kontakt direkt med ansvarig lärare. Den första kursen vi läste hade t.ex. inget klart schema utan vi kom överens med läraren (var endast vi och en lärare) om vilka dagar som passade bäst. Kontrollera även med lärarna att ni finns med på deras mejllista. Vi hade vid ett tillfälle oturen att åka till Cesena i onödan trots inställd lektion då vi inte var med på listan där informationen skickades ut. De flesta aktiviteter, såsom introduktionsdag och fadderaktiviteter, hölls precis i början av terminen vilket var några veckor innan våra kurser startade, så vi deltog aldrig i dessa. När vi kom ner var det dessutom för sent att anmäla sig till den italienska språkkursen som erbjöds gratis via universitetet. Eftersom vi inte bodde i Cesena så tog vi inte del alls av de aktiviteter som erbjöds på plats där. Däremot anordnade Erasmus i Bologna många aktiviteter och resor som jag rekommenderar att gå på. För att ta del av dessa behövs ett erasmuskort som kostar 10 euro, men det var en väl värd investering och bör införskaffas så tidigt som möjligt. Numera går det att surfa fritt inom EU vilket är ett stort plus! Men ett annat alternativ är att fixa ett italienskt simkort. Vi använde operatören WIND för detta, där ett månadskort med 5 GB och gratis samtal (ej sms) inom Italien kostade 10 euro.

Det är i regel något billigare i Italien när det kommer till mat, dryck, resor (i alla fall om planeringen sker i god tid) och andra nöjen. Med ett CSN lån och erasmus stipendium på 900 euro blir det därmed inte svårt att leva gott. Med detta sagt kan det ändå vara bra att hitta sätt att hålla kostnaderna nere (för att på så sätt även kunna lägga pengar på att resa oftare, shoppa eller vad som än föredras), något vi gjorde genom att bl.a. laga mycket mat hemma och ta med matlåda när vi kunde. Italien har många bra grönsaks- och fruktmarknader och andra delikatesser såsom skinkor, ostar, oliver etc. vilket gör att matutbudet inte blir sämre av att äta hemma. Vi hade dessutom tillgång till en mysig park bredvid oss där vi hade en och annan picknick! Ett billigare middagsalternativ ute är den italienska aperitivon som består av en "pre-dinner drink" och tillgång till en buffé av smått och gott (på vissa ställen en stor buffé med mat som gör en riktigt mätt). Dessa kostar mellan 5-10 euro beroende på ställe. Inga oväntade stora utgifter förekom, förutom pendelkortet som vi på förhand visste att vi skulle bli tvungna att lägga ut för vissa månader. Utöver det gick vi till de flesta ställena vi skulle till. En enkelresa med buss kostar ca 1,5 euro, vilket inte är dyrt det heller om så skulle krävas. För att inte CSN ska krångla och pengarna ska komma i tid är det bra att börja ansöka i tid. Jag ansökte under julen och kollade noga upp i förväg vad som behövdes skickas in så det var inget jag behövde komplettera till min ansökan. Det bästa är att ringa i förväg och prata med dem. Eftersom vi läste en kurs på distans från KI behövde vi ansöka om studiemedel för denna separat från de kurser/poäng vi skulle tillgodoräkna oss från Italien.

Vi var tre tjejer som reste tillsammans från klassen och vi bestämde ganska snabbt att vi skulle bo tillsammans. När vi letade efter lägenhet hade vi som fokus, förutom rimliga priser och okej standard, att den skulle ligga inte allt för långt ifrån tågstationen och helst i närheten av centrala Bologna (centrala Bologna omges av en cirkel som är lätt att se på en karta och bra att utgå ifrån vid boende-letandet). Att bo nära stationen var verkligen ett plus de mornar vi var tvungna att ta ett tidigt tåg till Cesena. Men de som är early birds och inte har något emot en lite längre promenad på morgonen skadas ju inte av det! Att bo nära centrum var skönt på så sätt att vi kunde gå överallt, inte behöva passa bussar sent på kvällen osv. Jag vet dock många som bodde utanför cirkeln och i vissa fall är det inte långt att gå där heller, och bussar går. Ett annat tips är att försöka hitta en begagnad cykel. Vi lyckades hitta en lägenhet via en hemsida som heter ”homeaway” vilket är ungefär som Airbnb, d.v.s. privatpersoner som hyr ut sina lägenheter. Det var en fräsch lägenhet, knappt 15 min gångavstånd från stationen och nära stadskärnan. Dessutom låg den precis bredvid en park, så vi hade för vana att ligga och plugga där i solen. Hyran låg på ca 4500 kr per person per månad vilket var överkomligt. Att bo tillsammans med andra hade både fördelar och nackdelar. Det negativa var att vi var fler som var tvungna att komma överens och det var svårare att få privacy. Jag måste ändå säga att de positiva delarna vägde över, vilket var att vi alltid hade stöttning av varandra (ingen kände sig ensam) och lättare att spontant hitta på saker. Det är såklart individuellt dock vad som föredras.

Som nämnt läste vi fyra kurser i Italien och en kurs på distans från KI för att få ihop tillräckligt med poäng. I valet av kurserna utgick vi från förra årets utbytesstudenters kursplan. En av kurserna som tillkom förra året var dessutom skräddarsydd för oss utbytesstudenter för att vi skulle uppnå tillräckligt med poäng. Jag måste säga att denna kurs var den bästa. Vi hade en lärare som undervisade bara oss tre och hon anordnade så att vi fick komma på två studiebesök på en psykiatrisk avdelning (akut-psyk) på ett sjukhus i Cesena, där vi togs väl om hand av all personal. Den bästa personallunch jag någonsin blivit bjuden på kom dessutom från detta sjukhus privata pizzabagare! Kurserna vi läste var parallella där två sträckte sig under hela terminen från mars-maj (bl.a. distanskursen), en endast hölls under mars månad och de sista två i slutet av april- första veckan i juni. Den kurs som avslutades i maj skulle även den egentligen avslutas första veckan i juni men vi kom överens med läraren om att examineras tidigare pga. tidigare hemresa för en av oss. Perioden för kurserna varierar dock från år till år och det kan dröja innan det exakta upplägget för kurserna presenteras, vi fick t.ex. inte reda på schemat för alla kurser förrän början på april. Detta tycks dock gå i linje med Italiens mentalitet att ta saker som det kommer och det är det tankesättet vi fick öva oss på att anamma, något jag själv inte hade några problem med. Generellt startar lektionerna sällan på exakt utsatt tid, då italienarna tycks köra på en outtalad akademisk kvart och lite till. Dessutom håller lärarna inte lika hårt på att ha en paus varje timma utan dessa kommer mer sporadiskt och ibland undervisar de två timmar i sträck vilket gör det svårt att upprätthålla koncentrationen. Något som förvånade var hur vanligt det var med prat (i hög ljudnivå) under lektionen också, medan läraren undervisar. Detta kunde enligt mig kännas något respektlöst men tycks vara en del av undervisningskulturen i Italien och accepterat. Undervisningsformen för kurserna varierade mellan klassisk katederundervisning till enbart seminarier samt en blandning mellan dem. Generellt upplevde jag att lärarna krävde något mer interaktion med eleverna jämfört med på KI, men hur mycket varierade mellan kurserna. Tempot på föreläsningarna och seminarierna varierade också där den i vissa kurser kunde kännas långsammare med många upprepningar för studenterna och i andra högre där det gällde att hänga med i vad som sades. Överlag kändes det som att arbetsbördan var relativt utspridd men som tyngst i slutet på maj, då flest examinationer hölls. Jag upplevde också att arbetsbördan var lagom, men något lägre än på KI. Något som kunde upplevas som smått frustrerande var att ramarna för examinationer och betygskriterier är mer oklara och i många fall svåra att läsa sig till, men detta kan i de flesta fall redas ut med läraren. Om ni inte är på det klara med vad som gäller är det bäst att ta upp detta med läraren så tidigt som möjligt.

Det kunde vara mer eller mindre svårt att göra sig förstådd på engelska. Generellt är italienarnas nivå på engelskan sämre än för oss skandinavier men det är också en generationsfråga. T.ex. Kunde den dam vi hyrde vår lägenhet av inte ett ord engelska (men med google translate, kroppsspråk och gester gick det att förstå varandra tillslut). Yngre generationen är i regel bättre på engelska men jag upplevde också att det fanns stora variationer: medan vissa pratar på utan problem finns det andra som hävdar att de inte kan säga något alls men även de som inte kan mycket men med självförtroende pratar på ändå. Eftersom vi aldrig tog del av någon italienska kurs kan jag inte påstå att jag lärde mig mycket italienska. Till en början övade jag med duo lingo- appen vilket räckte för att lära sig lite grundläggande ord. Jag har även läst spanska tidigare vilket gjorde det lättare att förstå många ord. Efter ett tag tappade jag dock motivationen att fortsätta med appen, mycket på grund av att vi hade fullt upp med annat. Tyvärr umgicks vi inte så mycket med just italienare heller och de vi kände var väldigt bra på engelska vilket då blev det självklara sättet att kommunicera. Bästa sättet att lära sig italienska är ändå såklart att omge sig av italienare och våga prata. För att lära sig grunderna kan det vara bra att ta en italienska kurs (online eller på plats) eller använda någon app och youtube etc flitigt. Italienska är ett vackert språk och jag önskar att jag lärde mig mer! Italien andas kultur med en rik historia och fantastisk mat- och dryckeskultur och att få ha tagit del av detta har varit ett sant nöje. Italienarna är ett uttrycksfullt folk som mer öppet visar sina känslor, både uppskattning och ilska, och inte räds för att ta kontakt med andra. Detta skiljer sig något från oss svenskar som, enligt en beskrivning från en italienare, kan framstå som reserverade och svåra att tyda men varma mot de som vi har lärt känna. En tydlig skillnad mellan svensk och italiensk kultur är planeringen, som nästintill är obefintlig i Italien. Kanske är det därför de inte anser att det är lika viktigt att passa tider. Vi svenskar tycker om att planera saker i förväg och hålla på tider medan italienarna tar det mer som det kommer. Hela dygnsrytmen i Italien upplevs som något förskjutet vilket bl.a. märks på att lunch inte äts tidigare än 12-13 (bli inte heller förvånad om du ser dem dricka ett glas vin till lunchen) och middag gärna runt kl. 22 på kvällarna. Vi försökte en kväll gå ut och klubba vid elva tiden vilket var ett stort misstag då alla fortfarande satt ute och åt och inte ens barerna kommit igång p.g.a. detta.

Bologna är en perfekt studentstad på så sätt att det är lagom stort, livligt, inte allt för dyrt och en metropol för studenter från hela världen. Förmodligen lockar det att Bolognas universitet är ett av världens äldsta. Två organisationer: Erasmus student network (ESN Bologna http://www.esnbologna.org ) och Erasmus land (ESEG Erasmusland Bologna http://www.erasmusland.org/section/index.php?lang=us§ion_id=Bologna ) anordnar många aktiviteter, alltifrån resor (kortare som längre), fester och kulturvandringar. För att kunna ta del av dessa måste ett kort inköpas på respektive organisation, som kostar ca 10 euro. Detta är dock värt med tanke på de studentrabatter som erbjuds vid uppvisande av kortet. Vi upplevde att Erasmusaktiviteter var ett bra sätt att komma i kontakt med andra och lära känna staden bättre, men det går såklart att upptäcka Bologna och människorna utan Erasmus också. Som nämnt är människorna öppna och vänliga och det är inte svårt att få kontakt med folk. Eftersom många själva är studenter och kanske från ett annat land är de flesta pigga på att träffa nya människor. Gällande de kurser vi läste så fick vi bäst kontakt med master-studenterna från Emergency and risk & WOP vilka var väldigt framåt och trevliga. Tyvärr bodde de alla i Cesena och inte Bologna, vilket innebar att vi sågs oftast de dagar vi hade lektioner. Matkulturen i Bologna är som sagt fantastisk med ett stort utbud av pasta, pizza, charkuterier och viner mm.. Föga förvånande tycks även livet och sociala aktiviteter cirkulera kring just mat och dryck. Just aperitivon som jag nämnde ovan är ett ypperligt tillfälle att träffa folk, äta, dricka och ha det trevligt, för att inte nämna att ta ett glas vin och en charkuteri-tallrik bland folkmyllret i någon av Bolognas mysiga gränder. En typisk rätt för Bologna är den världsberömda Spaghetti Bolognese vilken sägs härstamma från Bologna (därav namnet). Här går den dock under namnet Tagliatelle al ragú och är mindre tomatbaserad (men godare enligt mig). För en enklare lunch är Piadina ett perfekt alternativ, vilket är ett italiensk tunnbröd som serveras med olika fyllningar likt en tortilla. Det finns dock ett större matutbud att ta del av än mina exempel. Maten och drycken är i vilket fall ett bra sätt att umgås med andra och samtidigt njuta av det goda i livet. Utöver allt detta är Bologna ett utmärkt utgångsläge för att se norra Italien (och även andra delar). Tågstationen är en knytpunkt för många tåg, inklusive snabbtåg, och det tar inte lång tid att ta sig till ställen som Milano, Venedig, Rimini, Pisa, Florens etc. Vi reste mycket på vår lediga tid och fick chansen att se stora delar av norra Italien. Personliga favoriter är Cinque terre, Florens, Comosjön, Gardasjön, Venedig, Santa Margherita/Portofino… Listan kan bli lång men jag stannar där. Dessutom tog vi en Erasmustripp söderut till Neapel, Capri, Sorrento, Pompeji och Vesuvio, alla ställen var fantastiska (framförallt Capri). Avslutningsvis var jag och en av de tjejer som jag reste med i Sardinien, även det ett vackert ställe.

Det är svårt att sammanfatta en hel vistelse i några meningar men för att göra ett försök har det varit spännande, roligt och prövande på samma gång. Spännande och roligt i den mening att jag har fått prova på något nytt, träffa nya människor, upplevt nya platser och händelser och tagit del av ett nytt lärosystem. Samtidigt har det varit prövande eftersom jag befunnit mig i ett främmande land i en annan kultur och med andra regler och premisser. Att åka på utbyte är ett sätt att utveckla sig själv och utforska sina gränser. På så sätt lär man sig mycket om sig själv och även andra. Tiden i Italien har gjort mig självsäkrare i mötet med andra och gett mig nya perspektiv på psykologi som ämne, likväl hur det skulle vara att utöva yrket utomlands. Jag tror att det är viktigt att vidga sina vyer kring psykologi framförallt med tanke på att psykologi är relativt nytt som akademiskt ämne. De kurser vi läste var inga vi kunde ta del av under valbara terminen i Sverige och därmed kommer vi ha unik kunskap kring dessa ämnen (framförallt är detta bra om arbets- och organisationspsykologi är ett ämne av intresse). Jag tror även det är meriterande hos en arbetsgivare att ha tagit del av utlandsstudier eftersom vi lever i en alltmer globaliserad värld och det visar på ett driv, o-rädsla att anta nya utmaningar och förmåga att klara sig i internationella sammanhang. Italien är ett fantastiskt land med mycket att erbjuda och bara det är en självklar anledning att åka dit. Dessutom är utbytet ett bra sätt att uppleva en annan kultur och knyta kontakter från hela världen och ta del av kunskap som kanske inte erbjuds hemma. Kan inget annat än rekommendera att åka dit och säga grattis till er som har fått chansen! Jag är övertygad om att ni kommer få en fantastisk tid.