Kursen jag gjorde i Grekland var endast inom praktik. Det var 5 veckor på allmänsjukhus ryggmärgsskada och stroke samt 5 veckor inom habilitering.

Allmänt fick jag direkt en stark känsla av vi (professionen) och dem (patienter), denna känsla höll i sig under hela perioden. Handledarna som fanns tillgängliga hade ofta en svag relation till det engelska språket så det krävdes mycket tålamod att förstå vad som pågick. På den första praktikplatsen fanns det andra studenter på plats som agera tolk, vilket förenklade kommunikationen och lärandeprocessen. Handledarna berättade känna sig en stor press till att agera som goda mottagare och handledare, detta då KI som institut hyllades högt av mottagar universitetet och anknytande verksamheter. Handledarna stämde ofta av kring hur man upplevde lärandet och praktiken samt om något behövdes mer eller mindre av. Man kände sig inkluderad i deras arbete och fick med tiden mer praktiskt ansvar för patienter. Skillnaden till sverige och praktik man gjort i Stockholm är att handledarna inte visat osäkerhet eller brytt sig så starkt över vad man tycker om hur de utför sina jobb. I stockholm har man som studerande gjort det som ombetts om och reflekterat minder över handledarnas kvalité i deras praktik. Arbetsdagarna var ofta kortare än schemalagt och det fanns tyvärr inte tydliga mål för handledarna att följa. Man försökte kommunicera lärandemål tillsammans med handledarna men de hade en mall som var på grekiska och som skulle prickas av.

Språket var en stor barriär i lärandet då bristen på kommunikation gjorde att man ofta inte förstod vad som pågick och inte heller kunde få en förklaring. Engelska användes som kommunikationsmedel men då även det engelska språket var svårt för handledarna så hjälpte ofta inte detta. Kulturellt upplevde jag folket i allmänhet ha ett eget sätt att förklara händelser på och även förskriva grundorsaken till det som händer. Ofta fanns det religiösa, kulturellt eller ‘vi har alltid gjort såhär’ betingelser till vad som hände under praktiken.

Är man nyfiken och har enkelt för språk så lärde man sig uttryck och fraser fort. Detta förenklade vardagen och man kunde följa med i de ibland livliga händelser där man firande av namnsdagar med mat och dryck. Det fanns språkkurs med två lektioner i veckan, vardera 2 timmar långa. Att närvara på dessa va krångligt rent logistiskt då de hölls under kvällstid på universitets campus på andra sidan stan. Kursen var intensiv och riktades till studenter som skulle tillbringa minst ett halvår i landet och kursen skulle tentas i slutet. Denna kurs blev i slutändan inte aktuell för mig då det tog för mycket energi att närvara och innehållet inte va väldigt användbar inom klinisk praktik. Språket lärde jag mig enklast under arbetstid och efter då man umgicks med andra grekiska studenter.

Det arrangeras genom Erasmus+ akiviteter för studenter. Oftast va dessa pub rundor eller resor till andra platser i Grekland. Man fick stå för kostnaderna själv, men fick ofta ett väldigt rabatterat pris.

Jag tog mig själv friheten att teckna ett medlemskap på ett gym i närheten där jag bodde. Allmänt så har Grekerna bra engelska, är väldigt öppna för nya människor och får alla att känna delaktiga samhället. De andra studenter som man kunde komma i kontakt med var främst de studenter som gjorde praktik på samma sjukhus och avdelning. Detta gällde olika professioner och stämningen kändes alltid avslappnad och positiv mellan studenterna. Staden kan kännas krånglig i början med alla olika t-banelinjer och tåglinjer men efter bara någon vecka har man bra koll, sen är det lite svårare att veta vilka områden som är säkra och mindre säkra. Bästa är att ta hjälp av de studenterna som jobbade på praktiken. De kände till stan väldigt bra och fick med en på events runt om i staden.

Utbytesstudierna har haft en positiv inverkan på min skolgång och praktik. Utbytet med alla möten med nya människor inom branschen har gett mig perspektiv på hur vården upplevs beroende på levnadssituation. De kulturella skillnaderna har öppnat upp mitt sätt att tänka och även finna empati på nya sätt till andra människors liv. Efter att ha varit på vissa avdelningar inom vården så har jag sökt mig till liknande praktikplatser även här i Sverige. Jag har då fått se två totalt separata världar av vilken vård som finns inom den allmänna sektorn och hur arbetsterapeutens roll är föränderlig beroende på vilka omständigheter man arbetar inom. I det stora hela var utbytes perioden en fantastisk upplevelse som gav mig inblick i hur arbetet som arbetsterapeut kan gå till. Att spendera hösten i soliga Aten med att få uppleva kulturen, det lokala livet och alla fantastiska människor har blivit ett underbart minne för livet!