Reserapport - KI-student
Lärosäte: Northwestern University Feinberg School of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 16/17
Namn: Sarah Hamzei
E-postadress: sarah.hamzei@stud.ki.se

Innan avresa

Jag visste redan i början av programmet att jag gärna vill göra ett utbyte. Jag hade gjort det en gång förut (under en tidigare utbildning) och hade fått en väldigt bra och rolig upplevelse. Att möjligheten till utbytesstudier fanns visste jag, men inte speciellt mycket om de olika universiteten. Det var heller inte min prioritering, hade man velat hade jag säkert kunnat googla information. 

Jag valde nog mest efter stad, Chicago var inte mitt första handsval i min ansökan, men jag är väldigt glad att det var hit jag fick åka och hade nog satt det högst upp ifall jag fick välja igen. 

Som med alla utbytesstudier i USA och jag tror Chicago speciellt är det mycket med intyg och vaccinationer som ska fixas. Det kan kännas som mycket jobb men det är värt det. De vill ha intyg på barnvaccinationsprogrammet (jag fick bara stämplar genom vaccindirekt), bevis med antikroppar att du tagit twinrix och något mer jag inte riktigt kommer ihåg. Northwestern (universitetet i Chicago) skickar med ett formulär som en legitimerad läkare ska skriva under. Sedan vill de ha ett generellt rekommendationsbrev från en läkare som sett dig jobba kliniskt. Sedan ytterligare rekommendationsbrev till vissa kurser. T ex att en barnläkare ska skriva ett intyg att du är väldigt intresserad av den specialiteten. Det kan kännas lite konstigt att be en handledare på KI man kanske bara träffat en vecka att intyga ditt intresse för en specialitet. Men de allra flesta är väldigt snälla och skriver några rader.

 De vill ha in ansökan ca 7 månader innan men jag fick inte reda på vilka kurser jag skulle läsa förren ca två veckor innan avresa. Men det spelar ingen större roll egentligen. ESTA räcker som visum.

Ankomst och registrering

Jag började på måndagen och var på i Chicago torsdagen innan, då hann jag att lämna tuberkolostestet de ville på fredagen och helgen på mig att komma i ordning. Alldeles lagom tid tycker jag. Jag fick börja på min första SVK på tisdagen, och fick resultatet först den fredagen så det var inte så noggrant. 

Det anordnades en introkurs till journalsystemet vilket var väldigt nödvändigt och lärorikt. Finns ingen fadderorganisation eller mottagning för studenter. Däremot sitter studievägledaren för utbytesstudenter nära sjukhuset och är alltid tillgänglig.

Ekonomi

Då dollarn är stark så upplevs det mesta som dyrt just nu i USA. Jag hoppas att läget är annorlunda när just ni reser för det underlättar såklart. Northwestern vill att man ska köpa deras egna försäkring (trots att man förmodligen är bättre försäkrad genom kammarkollegiet) och jag tror att den kostade runt 3000 kr.  Det är den enda obligatoriska utgiften, vanligtvis har vi läkarstudenter från Sverige alla de vaccin de kräver så ingen merkostnad där. Förutom att de vill ha antikroppar hep B, jag fick det genom studenthälsan. 

- De har ett formulär, räcker med en signatur och stämpel av en läkare att du följt barnvaccinationsprogrammet
- Du behöver ta en ny stelkramp (måste vara mindre än ett år gammalt)
- Du behöver köpa deras egna försäkring
- Du behöver ak på hep B

Inga bra tips på att hålla kostnaderna nere, sök stipendier!

Boende

Jag hade turen att ha en vän som kände någon där väldigt väl. Vilket gjorde att jag fick hyra ett rum väldigt centralt för ett bra pris. Så ser nog inte fallet ut annars. Men jag rekommenderar att bo nära sjukhuset, (som ligger väldigt centralt) det underlättar mycket vid tidiga morgnar och sena kvällar. River north hette området jag bodde i vilket var 15 - 20 minuters promenad avstånd och hade många bra restauranger och barer i närheten. 

Studier allmänt

Svårt att jämföra direkt med studier på KI då vi väldigt sällan är på en avdelning i fyra veckor. I varje fall så är man i USA en del av det dagliga arbetet. På vissa ställen förväntas det till och med att studenterna bidrar till verksamheten (inte som på KI då vi mest är i vägen), vilket nog grundar sig på att de blir betygsatta. Därför är fokus lite annorlunda än i Sverige, absolut står lärandet i fokus även här men de förväntar sig att man ska prestera på ett annat sätt. 

Jag valde kardiologi och plastik kirurgi, två ämnen jag inte hade jättemycket teoretisk kunskap om sedan innan, vilket gjorde att jag behövde läsa på en hel del. Det är inte som svenska SVK där de har föreläsningar/seminarier/material etc som vi förväntas kunna eller gå igenom, utan man får helt enkelt läsa på om de fall/patienter man stöter på. Det gör att man ofta känner sig otillräcklig och får påminna sig själv om att man inte kan lära sig en hel ST på fyra veckor.

Dock är alla väldigt hjälpsamma och tålmodiga. De är väldigt evidens och forskningsintresserade och har alltid någon artikel som de gärna tipsar om. Samt många bra hemsidor delvis en del som man har tillgång från på sjukhuset (tips till er som läser internmedicinska kurser, det är som motsvarande våran internetmedicin). Sedan är man inte lika många på kurserna som på KI, på kardiologen var det bara jag och på plastiken var jag med två andra studenter. Vilket gör att alla läkare på teamet lär känna dig under veckorna.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Kardiologi (konsult)

Jag var placerad fyra veckor på en SVK som heter "Cardiology consult", vilket innebär att jag var del av ett team som tog kardiologirelaterade frågor på sjukhuset. Vi började ofta sju på morgonen med en föreläsning, antingen internmedicinskt eller rent kardiologiskt. Ofta serverades det frukost och det var en väldigt mysig start på dagen. På förmiddagen delades fall ut till både residents (första års ST:n) och studenter. De fick såklart fler patienter än jag, som hade en eller två. Då fick jag läsa på patienten samt gå förbi träffa och undersöka patienten. Sedan presenterade jag patienten för en fellow (nästan färdig specialist) med hjälp av något som liknar SBAR (fast mer komplicerat), och sedan ge min rekommendation och slutsats. På eftermiddagen rondade vi tillsammans alla patienter med överläkaren.


Beroende på överläkare och fellow så fick man olika mycket undervisning, men överlag så var det väldigt bra. De gick igenom många EKG varje dag och tolkade alla sina EKO:n själva. Det var väldigt snälla och hjälpsamma och stämningen var väldigt god. Det svåraste för mig var att förstå alla förkortningar (för de förkortar precis a l l t) samt att man alltid fick tänka till när man läste labbsvaren då de har helt andra referensvärden. Jag fick oftast sluta vid halv fem/fem och på luncherna gick jag på samma föreläsningar som nyblivna residents gick på.


Överlag var detta en väldigt lärorik och rolig kurs, stundtals kunde den bli lite långsam men man lärde sig mycket.


Plastikkirurgi 


Mina sista fyra veckor var på plastikkirurgin, här var tempot betydligt högre. Ronden började klockan sex och de andra studenterna var där 04:45 för att börja förbereda inför ronden (men väldigt enkla uppgifter, såsom att fylla i hur mkt som kommit i olika drän). Ronden var ungefär en timma där hela teamet sprang in och ut ur patienternas salar och var där inne hos en patient max 1 minut. Sedan var det op hela dagarna, jag fick gå med den kirurgen som jag tyckte hade mest lärorika operationer och ST-läkarna hjälpte mig välja. Dagarna slutade med att teamet samlades och rapporterade över till jouren och ofta var det kring åtta på kvällen. Det förväntades att jag hade läst på om morgondagens operationer, mestadels var de intresserade av anatomin samt lite olika tekniker. Beroende på vilken kirurg man gick med blev man olika mycket förhörd under operationen, men det var oftast väldigt högt i tak och även om de ställde många frågor man inte kunde svara på så förklarade de gärna.


Det var absolut långa dagar, men det är var utan tvekan den roligaste kursen jag läst. Väldigt lärorik, alla var hjälpsamma och beroende på hur avancerad operationen var fick man göra ganska mycket, (sy och assistera i allmänhet). De andra två studenterna jag gick med var dock väldigt tävlingsinriktade och armbågiga och kastade en liten skugga över upplevelsen, men jag tror att jag hade väldigt mycket otur att gå med just dom två. Varmt tips om ni är intresserade av kirurgi!



Språk och kultur

Ni kommer inte ha några problem med språket dock är det väldigt många förkortningar som gör att de första dagarna/veckan är man väldigt långsam. De förkortar allt, diagnoser, behandlingar, undersökningar, labbsvar etc. Det är bara att försöka snappa upp så mycket som möjligt.

Fritid och sociala aktivteter

Skolan arrangerade inga sociala aktiviteter för utbytesstudenter, såg inte så många studenter överhuvudtaget under min tid där. Mitt tips är att om ni vill umgås med andra studenter att försöka få till ett boende hos några. Chicago är en stad är utbudet är oändligt gällande idrott, sjukhuset har inget gym, men i närheten fanns Nike training club som erbjöd gratis träningspass några gånger i veckan. Annars finns det något koncept som intervallträning, cirkelträning, crossfit, yoga etc runt varje hörn. Det kostar ju mer än i Sverige men ofta har de ganska bra prova på deals, så på två månader kommer man rätt billigt undan,

Chicago är en fantastisk stad, jag kan inte påpeka det nog. Arkitekturen är fantastisk, finns hur mycket bra restauranger som helst. Ett uteliv som passar alla. Fina parker, nära vattnet. Båtturen är ett måste. Chicago kändes alltid säkert även om södra Chicago har det tufft med kriminalitet just nu. Alla människor är väldigt  varma och hjälpsamma och det finns alltid något kul att göra.  Finns hur många områden som helst att utforska och två månader var alldeles för lite tid.

Sammanfattning

Jag hade det jättebra i Chicago, bästa utbytet och staden. Tveka inte, utan sök! Jag tror definitivt att utlandsstudier kommer påverka en till det bättre, man lär sig lita på sig själv, våga lite mera och inser än mer vad som är bra och dåligt med svenskt sjukvård.

DOCK, om det är viktigt för er att ha examensbeviset nära inpå er examen åk inte till Chicago. På grund av något konstigt avtal så vill studievägledarna där själva få underskrifterna påskriva sedan skicka dom till Sverige. På de flesta andra orter i USA så får studenterna själva pappret påskriva av sina handledare. Såklart skickades inte dessa papper in och de tog ca 6 veckor och då fick jag till slut mejla mina handledare själv för att få intyget som behövdes. Väldigt energikrävande och som ni vet är KI aldrig på topp när det kommer till att underlätta för sina studenter.

Mitt bästa tips är, strunta i vad studievägledaren på Northwestern säger, få era papper påskrivna av era handledare. KI kommer att godkänna dom.