Jag ville besöka Sydamerika och Austral var ett av värduniversiteten som KI hade utbytesavtal med. Jag tyckte att Argentina verkade vara ett spännande land att åka till med mycket natur och sevärdheter men samtidigt gott om uteliv. Innan jag åkte iväg krävdes flera intyg på vaccin mot allt möjligt. En del ingår i grundvaccinationsprogrammet. Hepatit B, MMR, DTP, influensa, BCG. Även ett hälsointyg krävs där det framgår att man är fysiskt och psykiskt frisk.
Jag var framme fyra dagar innan kursstart vilket för mig var gott om tid för att hinna med förberedelser som att inhandla varor, skaffa SUBE-kort för att åka kommunalt, skaffa lokalt simkort etc. Det erbjöds en nätbaserad kurs om risker och säkerhet på sjukhuset som var obligatoriskt. Denna får man efter kontakt med studievägledaren och jag fick göra den under pågående placering. Det fanns ingen fadderorganisation utan i princip all info kom från kollegorna på avdelningen och den internationella koordinatorn.
Under min första dag fick jag möta en kollega från radiologen som kom och mötte mig nära min bostad för att visa vilken buss man ska ta. Därifrån visade han hela vägen fram till sjukhuset. Detta var dock inget som styrdes upp av utbytesansvariga utan främst av egen vilja och generositet från personalen där jag skulle ha min praktik.
Buenos Aires är dyrt. Boende med bra läge kan kosta en hel del och att gå ut kostar mer eller mindre som Stockholm. 1 peso motsvarar 0.45 kr. Om man vill underlätta för sig själv kan man halvera på det priset som anges för att tänka i kronor.
Obligatoriska avgifter i samband med utbytet på ca 200-300 pesos (Jag minns ej exakt). Vaccin mot hepatit, influensa (och BCG) kostar. Då sjukhuset ligger väldigt långt från de centrala delarna av staden (ca 1.5-2h beroende på hur man gör) så kommer man ofta hem väldigt sent och kan vara för trött för att laga egen mat, därav händer det lätt att man äter ute.
Kostnader kan hållas nere om man dels lagar själv, dels växlar billigt och för bra kurs (dessa skiljer sig beroende på om man använder t.ex. bank eller växlingskontor). Personligen försökte jag hålla mig till AZIMO, som vid just min period erbjöd den bästa kursen, men då det ofta krävde framförhållning så gjorde jag några uttag även från banken.
Jag åkte kommunalt till sjukhuset med buss vilket kostar upp till 40 pesos (80 tur o retur). Ca 33 pesos till en station i Pilar som heter Jumbo Pilar. Härifrån kan man antingen gå till sjukhuset (25-30 min) alternativt ta en ny buss som åker från Jumbo Pilar till sjukhuset för 7 pesos. Dock hände det inte att man alltid tog bussen då den kunde dröja och ibland hände det att man fick skjuts av kollegor/studenter från Jumbo Pilar. Flera av sjukhuspersonalen åker förbi denna väg när de kommer till sjukhuset.
Taxi i innerstaden kan kosta 60 pesos för en 10 minuters körning (om jag minns rätt). Till och från flygplats ca 400-500 pesos med taxi. Man kan välja flygbuss som är billigare.
Om man reser internt/externt kan man försöka jämföra lite olika priser, t.ex. LATAM kontra aerolineas. Ibland kan man få bättre priser om man redan befinner sig i landet, alternativt har kollegor som kan tänka sig hjälpa till med köpet. Jag använde personligen Airbnb både för boendet i Buenos Aires men även för mina inrikesresor vilket jag tyckte fungerade bra. Det är bra om man gör detta tidigt och inte i sista sekunden så att man har fler valmöjligheter.
Jag ordnade bostad via Airbnb. Jag hittade en studio i Palermo (i Plaza Italia) och försökte få ner priset till ett billigare pris då jag åkte under lågsäsong och var student. Värden gick med på detta och sänkte med ca 500 kr / månad. Priset landade på ca 10.000 SEK per månad.
Boendestandarden var väldigt hög, läget var bra och området var tryggt. Ca 5 minuters gång till bussen som åker till sjukhuset (Linea 57), nära till tunnelbanan (SUBTE) som jag i och för sig inte använde. Nära till caféer, restauranger inom minuters avstånd. Poliser fanns i närliggande gator samt polisstation några minuter därifrån.
Boende nära campus fanns för ca 12-13000 SEK per månad. Detta rekommenderas inte eftersom man även måste hyra bil, vilket är dyrt i Argentina. Det är även väldigt isolerat med campusboende och det finns egentligen inte så mycket att göra jämfört med Palermo.
Man får även länkar och tips på boende från internatonella koordinatorn men oftast är det nummer man ringer då många länkar inte längre fungerar.
När man blir antagen får man en lista med en massa kurser/områden/kliniker hemskickad. Då väljer man att ansöka om två olika kurser alternativt en lång kurs.. Det var väldigt flexibelt. Utifall det inte finns möjlighet blir man kontaktad av koordinatorn i Pilar som för övrigt är väldigt bra på att svara på mejl.
Det fanns inga föreläsningar tillgängliga tillsammans med andra studenter utan allt som man fick utbildning i, fick man på plats i samband med praktiken. Föreläsningarna som erbjöds var i samband med patientfallspresentationer (1 dag per vecka). Morgonföreläsnngar inom olika sjukdomsområden samt direkt handledning från handledarna. Det är mer eller mindre den utbildningen som ges till residency-läkarna som man får ta del av.
Läkarprogrammet i Argentina är 6 år långt och därefter börjar man sin residency som är på 4-5 år. Deras residency är oerhört intensiv med arbetsveckor på minst 80h (på radiologen). Detta medför att man som utbytesstudent kan vara kvar fram t.o.m. den tiden. I mitt fall fick jag fria händer för när jag ville dyka upp, men valde att närvara under en stor del av perioden för att kunna ha möjlighet att resa fritt när det blev aktuellt. Vill man gå extra pass, nattpass (jourer) fanns denna möjlighet och det var väldigt flexibelt.
Det fanns väldigt lite kontakt med andra studenter, och det fanns inga organisationer som fanns för att möta andra studenter. På radiologen är placeringen dessutom väldigt kort för de lokala studenter (1 vecka) så det var rätt så sällan man träffade andra studenter.
Lärarrelationerna var väldigt bra på den enheten där jag var men kunde variera starkt beroende på kulturen på varje specifik avdelning (enligt vad jag fick höra). Det var inte formellt, strikt och tydliga hierarkier på radiologen utan alla var vänliga mot varandra oavsett erfarenhet och befattning. Man kunde skoja ganska ofta, prata med jämna mellanrum om annat än medicin samtidigt som vi jobbade. Jag blev dagligen bjuden på lunch på sjukhusets personalrestaurang, som egentligen endast gäller för arbetande personal men kollegorna ordnade så att jag fick lunch m.h.a. personalkort. Avsaknaden av hierarki märktes på patientbemötandet. Patienter var dock sällsynta då jag var på radiologen.
Utbildningen är på spanska men jag fick mycket handledning på engelska av kollegor som kunde flytande engelska. Med tiden försökte vi använda mer och mer spanska.
Sjukhuset är väldigt modernt och avancerat och kan erbjuda vård i likhet med svensk standard. Det är dock ett privat sjukhus och man möter endast patienter som har det ekonomiskt tryggt. Sjukhuset har krucifix på väggarna och sjukhuskyrka. Detta beror på att Opus Dei medverkade till byggandet av sjukhuset och gav sjukhuset en religiös prägel.
Kurser motsvarande termin 11 på KI
Jag valde radiologi under hela utbytesperioden. Detta eftersom jag tycker att det var väldigt lite övning under grundutbildningen samt att det vore lättare att lära sig i och med att språket inte är lika avgörande. Man kan välja 2 kurser om man vill, men jag valde ändå att köra en sammanhållen kurs. Dels för att försöka få djupare kunskaper, samt bättre relation med övrig personal. Det är även lättare att fråga om det är OK med frånvaro om man redan haft längre praktik på ett ställe.
Första dagen började med pappersarbete som skulle utföras samt betala avgiften för registrering. Jag blev introducerad av s.k. Chief resident som är en resident som utför ett femte och valfritt år. De visade mig även runt sjukhuset.
En vanlig dag började klockan 8 på morgonen då residenterna (blivande radiologer) har en föreläsning ca 40 min. Mer kvalificerade dyker upp runt 9-tiden eller senare. Undervisningen varierade mellan att gå bredvid en resident och tolka
bilder, utföra radiologiska undersökningar samt mer teoretisk träning i
form av patientpresentationer och föreläsningar. Det fanns även gott om
kurslitteratur på plats och då kunde man läsa på om det inte fanns något
annat att göra.
På min enhet tog man hand om ortopedisk radiologi, thoraxradiologi (lungrtg + CT-thorax), CT thorax-buk, CT-skalle, urografi, genomlysning av esofagus.
Runt kl. 13 åt man lunch på sjukhuset och under eftermiddagarna så upprepade man diagnostik och bildtolkning. Dagen slutade oftast kl 18.
Man kan skräddarsy lite grann som man vill om det är en specifik radiologisk undersökning som man vill lära sig alternativt inrikta sig på ett specifikt anatomiskt område (t.ex. thorax). Det går även att hoppa runt olika undersökningar för att se hur alla jobbar och hur det går till rent praktiskt.
Det fanns ingen konkret examination i form av t.ex. tentamen. Däremot vill de gärna att man presenterar ett intressant patientfall samt håller en presentation om KI.
Det som är bra var att få prova något nytt och på sätt och vis mer intensivt (8-10, samt vakna tidigt då det tar 1.30 min till sjukhus dörr till dörr). Det känns inte längre lika tröttsamt att stanna längre än 16 på jobbet (i Sverige) då jag blivit van vid längre tider efter detta utbyte. Det är även en stor fördel och en utmärkt möjlighet att stärka sin spanska. En annan nackdelen att språkbarriären och avsaknad av en konkret examinationsform gör att man inte studerar på privat tid ("Nackdel"), jämfört med om man hade studerat en kurs med examination i Sverige.
Det är till och från. Argentinsk spanska tillhör en av de svårare varianterna och allra helst ska man ha goda spanska förkunskaper. I mitt fall kunde de flesta byta till engelska när jag inte förstod och då min placering var på radiologen behövde jag inte samtala med patienter. Detta ska man dock inte räkna med. Det kan bli frustrerande att inte förstå innebörden av samtal och det blir socialt isolerat när man inte "hänger med". Mitt tips är att kunna spanska eller vara förberedd på att inte förstå särskilt mycket.
Det erbjuds inga språkkurser, utan en valfri språkkurs innan kursstart som dock krockar med övriga T11. Den nya kulturen var intressant och spännande. Mer social och med annorlunda jargong på sjukhuset jämfört med ett svenskt sjukhus. Det kunde vara mycket skojande med jämna mellanrum vilket var trevligt med tanke på de långa dagarna. Egentligen upplevde jag inga kulturkrockar. Däremot finns en stor risk att man blir socialt begränsad av att inte kunna språket och det kan uppstå en del socialt mindre önskvärda situationer pga språkfel och missuppfattningar.
Jag lyckades inte hitta specifika sociala aktiviteter för utbytesstudenter och det var även svårt att få kontakt med andra studenter. Istället fick man försöka umgås med de som man lärde känna på avdelningen vilket inte var helt lätt då de bodde på Pilar (utanför de mer centrala Buenos Aires. Studenterna kom jag inte i kontakt med på fritiden.
Idrott fanns det möjlighet till på lokala idrottsklubbar i storstaden (ffa träningsgym). Det fanns gott och fina vägar att springa på, ffa helger ute i solen.
Man kan ordna språkkurser på egen hand via iTalki som jag kan varmt rekommendera.
Palermo är en väldigt livlig stad där man har nära till det mesta. Finns restauranger, caféer, matbutiker, bio m.m. Finns även andra fina områden, t.ex. Recoleta.
Jag rekommenderar starkt att man reser runt över landet. Lättare blir det om man har möjlighet att inkludera fredagar och måndagar, alternativt torsdagar-fredagar så att man får mer tidsmarginal. Det räcker gott och väl för att besöka Iguazu (vattenfallen), Bariloche (en väldigt fin stad som är känd för sina floder och berg, är väldigt modern) samt Mendoza (om man gillar att prova vin). Vill man så kan man även besöka Chile då det ligger relativt nära, alternativt åka båt till Uruguay.
Rekommenderas starkt.
Jag är glad att jag fick byta miljö och prova ett nytt land, kultur, mat, och miljö generellt.
Jag tror att detta kan komma till nytta i framtiden då man får ett helt nytt perspektiv. Jag är även glad över att ha fått prova att leva i Sydamerika. Man inser även vilka extremt tuffa upplägg och villkor det finns på ST/residency i andra länder. Detta kommer jag alltid ha ha i åtanke när jag jobbar i Sverige. Vi har extremt gynnsamma villkor i arbetet här om man jämför med andra länder.
Jag känner att utbytet har gett mig en bättre känsla för kultur, språk, erfarenhet och samtidigt klinisk träning. Man träffar massor av intressanta och generösa människor som man tyvärr sannolikt aldrig kommer att stöta på igen.
Det är även motiverande att fortsätta studera spanska och mitt mål är att kunna utnyttja dessa kunskaper i något medicinskt sammanhang i framtiden.