Reserapport - KI-student
Lärosäte: Université de Lausanne
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 16/17
Namn: Gabriel Johansson
E-postadress: gabrielmjohansson@gmail.com

Innan avresa

Innan avresa

Varför söka utbyte?

Jag började fundera över utbyte under kirurgterminen, termin 7. Skälen var flera, men jag ville mest komma bort och göra något annat under den mörka hösten. Det fanns bara ett engelskspråkigt universitet (Liverpool) för termin 9, och eftersom franska är det enda andra språket jag kan lite av valde jag det och alla franskspråkiga ställen. Jag var nyfiken på Schweiz, och hade hört att Lausanne skulle vara fantastiskt fint, så det fick bli det!

Information

När man skulle välja utbyte tyckte jag att informationen var ganska sparsam från KI gällande detaljerna. Sedan var det tyst ett bra tag, men Karin (internationella handläggaren) var otroligt hjälpsam och svarade på alla frågor så gott det gick. Till slut kom ett tjockt kuvert med all möjlig information, till den grad att det nästan blev för mycket och lite svårt att hålla koll på allting. Eftersom det är fyra kurser termin 9 och utbytet bara var tre månader krävdes det en hel del kompromisser från KI:s sida, och extremt många mejl mellan mig, kursansvarig, Karin och Lausanne. Även det gjorde att det var väldigt svårt att hålla koll på all info som utbytts. 

Å ena sidan är ett hett tips att försöka fixa allt så snabbt det bara går, men å andra sidan gjorde jag väldigt många små fel och sena ansökningar som alla löste sig i slutänden att man inte behöver oroa sig alltför mycket. Det bästa är att försöka skriva ned/skriva ut all viktig information och ha koll på papper och mejl så att man kan återgå till det vid ett senare tillfälle på ett enkelt sätt!

När infon väl kom från Schweiz var även det lite knöligt. All info var på franska så det blev mycket google translate, panikartade mejl till stackars Karin och sedan svar på Engelska, men även det löste sig bra. Det kändes nästan överväldigande att hålla kolla på vad man skulle fixa med försäkringar, kontakt med kliniken, vart man skulle gå första dagen, boende osv. 

Termin 9 består av neuro, psykiatri, ögon och öron-näsa-hals. Först diskuterade jag möjliga upplägg med Marie Dahlin, utbytesansvarig termin 9, och sökte tre kurser. Efter ett antal turer fram och tillbaka gick det inte att få neuro eller ögon, så de gav mig ÖNH, psykiatri och handkirurgi. Först var det ett enormt bakslag, men med Marie hittade vi en lösning som fungerade: jag skulle åka på utbytet, läsa neuro hemma, skriva terminstentan och sedan läsa ögon parallellt under termin 10. Jag ska inte gå in djupare på det, men det fungerade väldigt bra!

Ankomst och registrering

I Lausanne kunde man antingen gå kliniska placeringar eller ha bara teorikurser, för det är lite mer uppdelat så i Schweiz.  Jag valde kliniken, och gick då motsvarande vad de gör år 6, när de har ett helt år med placeringar, var och en från den första till sista dagen i månaden. Man verkar välja placeringar på samma villkor som de Schweiziska studenterna, så man får plats där det finns plats. Det föll ut så att mitt utbyte gick från 1 september (2016) till 30 november. 

Man behöver inte nödvändigtvis vara på plats särskilt långt i förväg, men det är såklart skönt att ha några dagar på sig att kolla runt i staden, fixa busskort, göra sig hemmastadd. Jag hade länge stor panik över att man behövde registrera sig på något sätt för att stanna i Schweiz och betala någon boendetaxa vilket jag fick en massa mejl om. Det går bara att göra på plats i något kommunhus, men efter några veckor lärde jag mig att det bara behövs om man stannar över tre månader. Men även det går säkert att tumma på lite grann vid behov. Allt löser sig som jag lärt mig!

För mig fanns det inte någon introkurs eller så, det blev till att kastas rakt in i de kliniska placeringarna. Kursstart för de andra kurserna var först senare i september, och då fanns det en introträff och ett gäng mottagningsaktiviteter, men det var under dagtid så jag kunde oftast inte gå på dem då jag var på kliniken. Om man har kursutbyte skulle det däremot säkert vara väldigt bra att gå på! De som organiserade aktiviteterna för utbytesstudenterna var ESN UNIL/EPFL (http://unil.esn.ch, UNIL är Université de Lausanne, EPFL är deras tekniska högskola som ligger precis bredvid, och aktiviteterna var gemensamma för alla utbytesstudenter. Facebooksidan heter Université de Lausanne parrainage /buddy system).

Fadder

Däremot blev jag tilldelad en fadder (frivilligt). Hon blev min stora räddning många gånger, och en god vän, så jag rekommenderar väldigt starkt att tacka ja till fadder! I mitt fall var det en läkarstudent som gick andra året eller så. Hon kontaktade mig under sommaren, vi lärde känna varandra lite grann och bestämde träff innan skolstart. Vi möttes i stan, och hon visade mig i princip allt som finns att se! (Lausanne är visserligen ganska litet). Hon visade universitetscampus, sjukhuset, vart jag skulle gå första dagen, tågstationen, hamnpromenaden och lite olika sevärdheter. Det var även bra att ha någon som kunde hjälpa en att översätta information jag fick och förstå hur man hämtar ut kläder mm. Det är såklart inte alla som är helt nöjda med sin fadder, men det är absolut att prova!

Intro

Den introduktionen man fick till sjukhuset var egentligen bara en liten träff med en studentadministratör morgonen för första placeringen. Jag fick tjänstekort, och info om hur jag skulle få min lön, var jag skulle hämta min kortärmade rock (som man har utanpå civilkläderna, det enda utmärkande för läkarna) och lite annat som jag helt ärligt inte förstod klockan 7 på morgonen med min ringrostiga franska. Därefter var det bara att traska iväg och hämta min rock i en maskin i ortopedhuset och sedan upp till avdelningen där fick fråga runt efter morgonronden.

Infomötet (vilket jag fått info om innan) var på Rue de Bugnon 21 vill jag minnas (Bugnon 21). En bra byggnad att kolla upp om man gör en rundvandring, då det är där man får info samt lämnar in närvarolappar och hämtar lönelappar varje månad. Vid avfärd när alla placeringarna var klara skulle man lämna in en sammanfattande närvarolapp som utbytesansvarig administratör på universitetet (alltså inte sjukhuset) skulle skriva på. Det är bra att ha koll på sina alla olika papper och när de ska lämnas in, skrivas på etcetc!!!

Ekonomi

Före avresa

Det var egentligen inga större obligatoriska kostnader. Jag behövde inte vaccinera mig i och med att jag hade basskyddet och TBC. Tror jag i alla fall. Jag behövde aldrig visa upp något. I och med att jag hade bil behövde jag betala motorvägsavgift som låg på CHF 40 för ett år. Sen var det nog egentligen bara resan dit och något enstaka kuvert med info. Jag behövde inget visum eller dylikt. 

Väl där

Schweiz är som många vet dyrt. Jämfört med Stockholm är det inte särskilt extremt egentligen, men det är bra att känna till. Om man är där längre än 3 månader och måste registrera sig måste man betala någon slags lokal boendetaxa månadsvis. Även maten kan vara ganska dyr, men det finns såklart billigare och dyrare affärer beroende på vad man bor nära. Det är bra att fråga någon, t.ex. sin fadder, när det kommer till busskort och mobil. Jag köpte ett kontantkort med operatören SALT, som tydligen var dyrare än jag kunnat fixa, och dessutom tenderade att koppla upp sig mot det franska nätet tvärs över sjön. Det gick att ordna med en mobilinställning men blev onödigt dyrt och går att undvika med andra operatörer. Definitivt bäst att fråga om hjälp!

En annan kostnad som samlade på sig var lunchen. Folk äter inte matlåda generellt utan köper mat i sjukhusrestaurangen, eller närliggande restauranger (där det även kan finnas studentluncher). Man sätter in pengar på sitt tjänstekort och köper mat med detta. Det var inte dyrare än i Sverige egentligen, och man fick mycket (god!) mat för pengarna. Dessutom kunde man köpa frukost på morgonen. Jag vet inte om det går att få till att äta matlåda, så man måste räkna med lunchkostnaden i budgeten. 

Inkomst

Jag hade relativt stora utgifter, inte minst för att jag åkte bil varje dag pga mitt boendeläge. Däremot gick det ingen nöd på mig ändå. Dels fick jag CSN med ett extra tillägg för utbyte (se till att söka detta i god tid http://www.csn.se/hogskola/utbytesstudier/1.2608). Dessutom fick man ungefär lika mycket (drygt CHF 900, då knappt SEK 9000) av sjukhuset. Detta är något alla får. De betalar för de första fem åren, men sjätte året när de går ut som stagières (läkarstudent som gör "stage", kliniska placeringar) får man en liten lön. Den måste man ha ett Schweiziskt bankkonto för att få digitalt, men man kan få en lapp som man lämnar in i sjukhuskassan så får man det i kontanter. Mitt i andra månaden fick jag även ett engångsbelopp på drygt 10 000kr, vilket jag utgår ifrån var något utbytestillägg från KI, men aldrig fick någon förklaring till! För att få sin stagièrelön behövde man lämna in en närvarolapp mot slutet av månaden.

Boende

Jag lyckades fixa boende via en privat kontakt, så jag kan tyvärr inte tillföra så mycket på den fronten. Man fick dock info innan avfärd om hur man får tag i studentboende. Om jag förstår det rätt är studentrummen en bit väster om staden, någorlunda nära universitetet som ligger vid vattnet i den västra utkanten, men en liten bit från sjukhuset som ligger i stan. Staden är dock relativt liten så när de säger att något är långt bort handlar det inte om samma avstånd som i Stockholm. Dessutom är kommunerna viktiga i Schweiz. Allt bestäms på lokal nivå, olika fartgränser i olika småkommuner, och jag som bodde 10 min med bil från centrum ansågs inte bo i Lausanne.

Vad som är bra att tänka på är dock att lokaltrafiken inte är särskilt väl utbyggd utanför innerstan. I city finns tunnelbana och gott om bussar, men det sades att när staden expanderat har inte riktigt kommunal trafik hängt med. I området jag bodde (vilket som sagt låg ca 10 minuter från centrum med bil, öster om Lausanne) var den enda bussen en liten, visserligen gullig, skåpbil med plats för 10-12 pers som kom en gång i timmen mellan 6.30 och ca 20.30. Tidtabeller etc finns på http://www.t-l.ch. Men pga detta var det värt att lägga pengar på att köra bil till sjukhuset varje dag, även om det blev en smått grotesk utgift då det är lång kö till personalparkeringstillstånd. 

Mitt boende var helt fantastiskt, med utsikt över hela Lac Léman (Genèvesjön, men kalla den inte det i Lausanne!!!) med de franska alperna på andra sidan vattnet. Det är inte alla boenden som ser vattnet, men den fantastiska utsikten kan man komma åt från i princip hela innerstaden då den går upp på en kulle, inklusive sjukhuset!

Studier allmänt

Allmänt

Som jag skrev tidigare gick jag med de som går år 6, som gör ett år med kliniska placeringar. Det första året på universitetet får alla läsa. Sedan har man två försök på sig att klara tentan, och av över tusen som börjar är det ett par hundra som får fortsätta. De andra kan inte söka någonting på samma fakultet igen, utan får ett försök på en annan fakultet med samma villkor, och om man inte klarar det heller kan man inte söka universitet igen. De som läser vidare betalar för de första fem åren, som till största del är teoretiska, men även har insprängd praktik. De har alltså läst teorin innan de kliniska placeringarna år 6, vilket är bra att känna till som utbytesstudent då man bara gör teorin eller praktiken. Ibland kände jag mig rätt dålig och opåläst. Det är bra att läsa på lite innan (se mer under "kurser"), men framförallt kan det vara bra att
förmedla till dem att man inte läst teorin ännu, och be dem gå igenom sådant man inte kan.

På sjukhuset

På det stora hela skilde sig inte relationen till patienter och andra läkare särskilt mycket från Sverige. Det är visserligen mer hierarkiskt, man använder mer titlar och niar uppåt i leden mer (dock fick jag höra att jag niade för mycket), men det var egentligen inte så märkvärdigt i praktiken. Så om man säger efternamn till de som verkar viktiga, och hör vad folk säger för titlar kommer det gå bra. Förutom att nia patienten var det inget speciellt med kontakten med dem, bara att säga sitt namn, "je suis stagière" och kanske att man är från Sverige.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 9 på KI

Inför samtliga placeringar skulle man ringa i förväg (räcker med dagen innan men bra att ha framförhållning) till den studentansvarige överläkaren för att ta reda på tid och plats och, antar jag, meddela att man kommer. Namnet står på kontraktet för varje placering, och jag ringde via sjukhusväxeln. Första gången var det läskigt att göra på franska men det är bara att komma in i det! 

Öron-näsa-hals (Oro-rhino-laryngologie, ORL)

Innehåll

ÖNH var min första placering på CHUV (Centre Hospitalier Universitaire Vaudois, det stora sjukhuset i Lausanne, tillika regionssjukhus för kantonen Vaud). Jag var rätt osäker på franskan, hade inte läst ÖNH och kände inte till systemet så det var väldigt förvirrande till en början. Dessutom gick allt väldigt snabbt och det var mycket spännande som hände. Jag förstod aldrig riktigt vad det var som väntades av mig egentligen, så man fick go with the flow lite grann och ta för sig, men också säga till om man inte var bekväm med något. Man rondade avdelningen, var med på operation och hade mottagning av olika slag. Dessutom höll jag en presentation i slutet av månaden på deras journal club. Jag fick ett par artiklar, och fick söka lite själv, om ett ämne en handledare rekommenderade och höll en kort powerpointpresentation för läkarna, vilket jag gjorde på engelska. I övrigt var det ingen särskild undervisning eller examination, mer än vissa handledare som ställde frågor eller berättade om olika saker mellan patienter, eller svarade på mina frågor.

Operation

Första dagen satt jag på audiometrimottagning när en sjuksköterska sprang in i rummet med en telefon i högsta hugg och ropade en massa på franska. Efter en del förvirring visade det säg att de behövde ha assistans på operation och hade försökt ringa mig ett par timmar. En lärdom av detta är att fråga om du har en telefon, det visste inte jag! Men man har mycket goda möjligheter att vara med på operation, ofta behövde de till och med mig där för assistans. Det var väldigt häftiga operationer, vissa som kunde pågå i 12 timmar eller mer! Det är dock viktigt att vara lite ödmjuk om man inte talar flytande franska. Det blev många förvirrande mindre eller större språkförbistringar, olika instruktioner, instrument eller annat som gick mig förbi. Det viktigaste är att säga när man inte förstår!

Mottagningen

Liksom var fallet med operationen blev jag dag 3 uppringd från en sjuksköterska på mottagningen som sa att jag hade en patient som väntade på mig, utan att jag visste att jag skulle ta patienter över huvudtaget. I smärre panik tog jag tag i den Schweiziska studenten som var på ÖNH, så tog vi patienten tillsammans. Liknande hände flera gånger, och varje gång lärde jag mig mycket. Jag såg till att gå igenom ÖNH-status, vilka frågor man ska ställa osv. I och med att jag varken var bekväm med ämnet eller språket tog jag bara någon enstaka patient själv, annars såg jag till att få hjälp. Men tipset på den här placeringen är att förbereda sig lite!

Omdöme

Allt som allt var det en väldigt bra och spännande placering. Det var lite tufft att kastas in i det direkt, och det var verkligen snabba puckar, men är man framförallt kirurgiskt intresserad var det riktigt häftigt! Det viktigaste är att våga prova saker, våga fråga vad man ska göra, vad som förväntas av en och om man inte förstår, och våga ta för sig och prata franska, även om man kan känna sig rätt dum ibland på den fronten. Om man är skapligt intresserad av ämnet skulle jag rekommendera det, bara man är beredd på tempot!

Psykiatri (Psychiatrie)

Psykiatrin var en klart mycket lugnare placering. Man kunde välja flera olika placeringar, alla utanför huvudsjukhuset CHUV, och jag valde att be dem föreslå en. Jag hamnade på en psykosavdelning på Site de Cery, 10-15 minuter med bil från stan, i ett lugnt grönområde. Till skillnad från de andra placeringarna fick jag ett mejl veckan innan med info om vart jag skulle gå och när, vem som skulle möta upp mig osv. Väl där fick jag en rundvandring, alla introducerade sig och vi hade en liten gemensam introträff . Jag var lite rädd för att vara på psykiatrin med tanke på samtalstyngden, men alla var så himla trevliga och snälla att det inte var något problem! Dessutom var det bara två av läkarna som talade var fransktalande från början, resten italienare och greker som alla hade varit i min sits när de började. Det gjorde mig så pass bekväm att jag för första gången endast pratade franska, och vågade prata mer. Jag förstod långt ifrån allt och kunde inte alltid göra mig förstådd men det gjorde ingenting.

Innehåll

Min avdelning var en psykosavdelning, men det fanns även t.ex. affektiva avdelningar på Hôpital de Cery. För mig var det egentligen bara avdelningsarbete. Det var en olika ronder på morgnarna - avdelningsronder, knepfallsronder, primärvårdsronder... Efter dem var det patientsamtal, inskrivningar och utskrivningar. Mot slutet skulle man hålla ett eget patientsamtal, men de hade väldigt stor förståelse för situationen att jag inte hade läst kursen och att det blev extra svårt på franska, så jag fick hålla mitt på engelska med en engelsktalande patient. Flera gånger under placeringen var det även en överläkare som hade privatundervisning med mig då vi satt i hennes rum, och hon gick igenom psykiatrisk terminologi, psykstatus osv. Hon simulerade olika typer av patienter som jag då fick fråga ut och sedan sätta diagnos på, vilket var väldigt lärorikt, och hjälpsamt inför mitt riktiga patientsamtal. Det fanns även möjlighet att vara med på ECT-behandling.

Omdöme

Mycket av tiden var det lite svårt att hänga med, inte minst när man satt med på samtal med en psykotisk patient, men alla var fantastiskt hjälpsamma, snälla och trevliga så jag skulle definitivt rekommendera kursen på Site de Cery! De var måna om att jag skulle lära mig och ha det bra, och inkluderade mig i deras sociala sammanhang (inklusive ett stort antal rökpauser under dagen!).
Kurser motsvarande termin 7 på KI

Handkirurgi (Chirurgie de la Main)

Denna kurs blev jag tilldelad för att de inte hade möjlighet att ge mig neurologi eller ögon under min period. Istället läste jag neuro när jag kom hem, läste på ögon själv, skrev tentan och kompletterade de obligatoriska momenten på ögonkursen i början av T10, parallellt med gyn. I och med att ögon är en liten kurs med bra litteratur gick det väldigt bra! Dock innebar detta att jag inte kunde tillgodoräkna handkirurgin för termin 9 men det var VERKLIGEN värt det! (Det står termin 7 här, men jag tillgodoräknade ingenting från kursen).

Innehåll

Handkirurgin finns på CHUV, huvudsjukhuset, men i en egen byggnad tillsammans med bl.a. ortopedin och plastiken. Sjukhuset är känt för sin framstående handkirurgi, och har till och med ett litet "Musée de la main" på området. Placeringen bestod i huvudsak av tre delar – akuten, mottagning och operation.

Akuten

På dagar och kvällar har Centre de la Main sin egen akut, dit patienten söker direkt till handkirurgen. Här spenderade jag mest tid, och det var väldigt roligt! Det var högt och lågt. En stor mängd avskurna fingrar och fallskador med frakturer, senskador eller annat. Det kunde också vara karpaltunnlar, nervskador, tendiniter, abscesser och det mesta andra som berör övre extremiteter. Man fick göra mycket praktiskt (kortisoninjektioner, suturer, explorationer - under uppsikt såklart), och man kom in i det snabbt! Det gick till skillnad från de andra placeringarna rätt snabbt att komma in i vokabuläret, så jag kunde börja ta egna patienter på ett annat sätt. Det fanns alltid någon att fråga och de var väldigt flexibla med vad man kunde göra. Det fanns inga egentliga krav, men de tyckte det var bra och kul om man kunde göra mer och mer själv, och det gick bra, kanske för att det är ett ganska begränsat område. Det var ohyggligt roligt!

Mottagning

Bredvid akuten kunde man hänga med på mottagning. Även där fick jag göra en del praktiskt, men i och med att det var mycket uppföljningar av t.ex. radiusfrakturer blev det lite mer inaktivt, så här var jag inte med lika mycket.

Operation

"Ortopedhuset" hade en egen superfräsch operationsbyggnad. Dit kunde man i princip gå när som helst och vara med på alla möjliga operationer. Det var allt från radiusfrakturer till digitalnervsuturering i mikroskop och häftiga plastikingrepp på stora handskador. Man fick assistera mycket och det var väldigt mysig stämning. Man kunde även gå med på t.ex. könskorrigeringar och ortopediska operationer i salarna bredvid.

Omdöme

Trots att jag inte kunde tillgodoräkna mig handkirurgin alls skulle jag rekommendera placeringen väldigt varmt! Det var fantastiskt roligt, man fick göra mycket praktiskt, alla var väldigt härliga, hjälpsamma och utbildningsinriktade, och man kom in i det ganska snabbt så att man kunde bli mer eller mindre självständig och hänga med på vad som händer. Om du har möjlighet och något slags intresse - sök handkirurgi!!!

Språk och kultur

Jag blev definitivt bättre på, och framförallt bekvämare med, franskan med tiden. T.ex. psykiatrin var svårare att hänga med i p.g.a. det mer nyanserade språkbruket, och sjukdomarnas natur. Allteftersom lärde jag mig dock mer och mer hur värdefullt det är att bara våga slänga sig ut och se låta lite dum ibland. 

Lausanne är verkligen en liten "melting pot" med väldigt mycket olika språk, dels för att Schweiz är flerspråkigt och dels för att väldigt många flyttar dit för att jobba. Detta gäller både staden, vårdpersonalen och patienterna. Det gör att ingen tyckte att det var särskilt konstigt att min franska inte var 100%. Till skillnad från vad som är min erfarenhet i Frankrike är de väldigt vana vid folk som inte pratar så bra franska. Många av läkarna hade själva lite språkliga problem, eller hade haft det när de började, och schweizarna pratar generellt långsammare och tydligare än fransmännen.


Det erbjöds språkkurser, men jag gick inte på dessa. Dels vill jag minnas att de började ett tag efter att jag började, och sedan var de längre än mitt utbyte och var på universitetet som var på andra sidan staden. Så hade jag en hel del att plugga in ändå, och åtaganden hemma i Sverige, så jag kände inte att jag skulle hinna. Det hade dock säkert varit bra att gå på dessa!

Kultur

Kulturen var nog egentligen inte särskilt speciell på de flesta sätt. Som jag skrev lite om innan ska man ju nia en del, framförallt patienterna och de viktigaste läkarna, men efter det var det lite förvirrat för min del. När man hälsar på folk i sociala sammanhang är det kindpussar som gäller, jag ansågs helt knäpp i början när jag gick och kramades hejdlöst! I övrigt var det jag noterade mest att folk var väldigt lokalpatriotiska. Även om det var väldigt öppet för flerspråkighet och andra kulturer var det till exempel extremt viktigt att man inte kallade sjön för Lake Geneva (Lac Léman), för Genève har ju bara ett litet hörn av sjön. Dessutom var det viktigt att skilja sig från fransmännen, för de anses väldigt arroganta. Likaså är man lite bättre än Schweizertyskarna och -italienarna osv osv. Det var nog mest på skämt, men ändå lite viktigt att man inte blandade ihop. Det hänger nog ihop med deras politiska system, där det viktigaste är att alla lokala kommuner och kantoner bestämmer (genom populär demokrati) hur allt ska vara i just deras område, och den federala regeringen är ganska anonym. Så allt bestäms nedifrån och upp på ett helt annat sätt än i Sverige.

Fritid och sociala aktivteter

Det fanns en del anordnade aktiviteter. I och med att introveckan var när jag redan hade börjat kunde jag inte gå på det mesta av den, då den var anpassad för studenter som gick ordinarie studietider på längre utbyten. Sista introdagen hade de dock en rolig dag som ungefär motsvarade Amphioxdagen på KI, och senare även en sittning. Därefter anordnade de flera utflykter för utbytesstudenter. Det var framförallt studenter från andra program jag träffade där (finans, ingenjörer mm) vilket var roligt att få lite bredd. Det var t.ex. vandring i Zermatt (2h dit med bil) och höghöjdsbana i närliggande berg. Dessutom ordnade de pubrundor och andra resor, vandringar, sevärdheter. 

Det var inte jättelätt att komma i kontakt med just läkarstudenter, i och med att jag bara var på kliniken. Jag hade min fadder, och sedan även enstaka som hade samma placering som jag. Så om man vill träffa folk får man vara lite mer aktiv. Jag gick på några grejer med utbytesstudenter, så jag träffade ändå folk, men kände till slut att jag nöjde mig med de få jag hade och orkade inte anstränga mig för att knyta en massa nya kontakter. Det är dock garanterat lite lättare i studentboende. 

Utflykter

Bland det bästa med staden är dess läge. Dels ligger det i sig så sanslöst vackert till att man häpnar. Genève i väst, franska Alperna över vattnet i syd, Montreux i öst. Har man bil kan man köra till flera olika länder och oändliga sevärdheter inom två timmar, och mycket av det kommer man åt med tåg och buss.

VINGÅRDAR: Bergen öster om Lausanne, längs vattnet mellan Lausanne och Montreux är helt täckta av vingårdar, som de är väldigt stolta över. Att köra på de branta slingriga vägarna genom grönskan, och stanna till vid en vingård och smaka på lokala viner med utsikt över sjön – det måste man bara göra! Det finns även ett litet ställe där man lägger en liten sedel i en låda, så får man plocka ut en halvflaska vin ur en kyl och ett par glas, om man vill ha en liten privat stund bland rankorna!

ALPERNA: Det finns en stor mängd stora skid/vandringsorter inom rimliga avstånd. Man kan såklart vandra, åka skidor osv, vilket jag rekommenderar! Sedan finns det även utsatta klättringsleder - så kallad via ferrata - som är obemannade, den jag provade hette Saillon. Man tar bara med sig klätterutrustning, vilket man kan hyra i stan, och så hakar man fast sig i en stålvajer som sedan följer hela leden. Inget att göra själv om man är nybörjare, men väldigt kul! Även i Alperna finns gott om vingårdar och annat att se. Själv tog jag en dagstur och vandrade i Zermatt själv. Sedan är inte Alperna de enda bergen, man kan till exempel ta en tur till Salèvebergen vid Genève eller något annat härligt.

STÄDER: Lausanne ligger verkligen nära allt. I väst ligger Genève, men jag tyckte andra ställen var roligare att se. I öst ligger fantastiskt vackra Vevey och Montreux. I Vevey kan man gå på Charlie Chaplinmuseum i hans gamla hus (jättebra!) och i Montreux finns massor att se, inte minst Queenmuseet. Det ligger i Queens gamla studio, i casinot som brann ned i låten Smoke on the water. Dessutom en hel del anrika hotell och annat med koppling till jazzfestivalen och musikhistorien i stort. Man bör även passera Freddie Mercurystatyn som står vackert nere vid vattnet. Rakt över vattnet ligger franska Evian (där man gör flaskvattnet) och Thonon som ska vara något finare. Jag var aldrig där men det är lättillgängligt, det är t.o.m. många som pendlar därifrån till Lausanne. En annan must-see, om man har möjlighet att ta sig dit är Luzern, en väldigt gammal stad i tysktalande delen som är väldigt pittoresk, och ligger vid några sjöar uppe i bergen. 

LAUSANNE: Det tar inte särskilt lång tid att turista sig igenom stan om man vet vart man ska gå. Det finns många mysiga små kryp-in, muséer och fina utsikter. Bland annat ligger olympiska muséet nere vid vattnet, de har en fin katedral, man kan springa längsvattnet både i och utanför staden. I och med att stan är så kuperad är det en väldigt varierad vy, och det bästa är att bara vandra runt och njuta! Söndagsbrunch på lyxiga Hotel Beau Rivage med makalös utsikt är dyrt men värt det om man har råd. En natt på hotellet med massage och bad i deras SPA är desto mer fantastiskt, men då måste man tömma plånboken! 

Sammanfattning

Sammanfattningsvis var det fantastiskt spännande, lärorikt och utmanande att göra utbytet. Jag skulle absolut rekommendera det, men man måste såklart vara medveten om att det ibland kan vara lite tufft i ett nytt system, nytt språk, nya människor mm. Men det är lite meningen också, det är de nya utmaningarna man lär sig av och som tillför lite spänning!

Det är svårt att säga specifikt hur utbytesperioden påverkat mig. Dels kände jag att jag behövde komma bort ett tag för att få en ny uppskattning av livet hemma. Det fick jag definitivt! Att komma hem och inte behöva översätta alla skyltar man ser, fundera ut vad man skulle säga i förväg, missförstå folk osv, och komma tillbaka till det system man känner så väl, det var en lättnad! Samtidigt fick jag verkligen upp ögonen för att prova något annat! Alla de läkare jag träffade där som kom från Tyskland, Spanien, Portugal, Grekland, Italien och alla möjliga andra länder, de hade också tuffa perioder vad gäller språk och kultur, men det verkade kittlande att utmana sig på det sättet! Jag tror nästan den största lärdomen vad gäller framtida yrkesrollen är att även om det kan vara en lite högre tröskel till att söka sig utomlands än att bara söka jobb och utbildningar där man känner sig hemma, så är det extremt givande att prova nya saker och slänga sig ut över kanten ibland!

Mina tips är alltså att våga fråga och ta för dig, våga prata franska även om du inte är fullt bekväm i alla situationer, fråga vad folk rekommenderar att man kan göra på fritiden och oroa dig inte om något känns jobbigt. Det kommer lösa sig!

Om någon har frågor så är det bara att höra av sig till mig, men det är inte säkert att jag kan svara på detaljer!