Inför min sista termin var jag mycket motiverad att åka på utbyte. Tidigare under utbildningen haglade inte direkt möjligheterna till utbyte, särskilt inte om man ville till ett engelskspråkigt land och dessutom inte ville "offra" en viktig kurs i Sverige, vilket man ibland fick intrycket av andra att man gjorde om man åkte utomlands. Därför var termin 11 ett utmärkt tillfälle att komma iväg någonstans, särskilt då man som jag hade 12 veckor SVK att förfoga över, något som ju kommer modifieras för KI-utbildningen framöver. Varför det blev New York berodde på att jag ville till ett engelskspråkigt land, och i ärlighetens namn var det mer staden som sådan som lockade än universiteten, för de hade jag inte särskilt mycket koll på innan jag ansökte.

Rent praktiskt är det mycket byråkrati när man ska till ett land som USA. Jag hade mycket hjälp av det papper man fick av KI som berörde ansökningen till just AECOM (Albert Einstein College of Medicine). Det är många turer med olika papper som ska hit och dit så mitt bästa tips är att börja i tid och följa instruktionerna. Räkna med att det tar många veckor från att man ansökt om kurserna tills svaret kommer från AECOM, jag hann bli rätt nervös när svaret dröjde men det verkar vara standard efter att ha läst gamla reseberättelser.

Det enda som var svårt att få till på ett bra sätt var den summa pengar man skulle betala till universitetet och som de ville ha som check. Det var inte acceptabelt med pengar och att ställa ut en check till utlandet via banken är ganska kostsamt, men det går ju och är väl det man får göra i värsta fall. Jag hade tur med en vän till en vän med amerikanska checkar.

Vad det gäller vaccinationer stod det lite olika i olika papper om man behöver titrar eller bara intyg på att man tagit vissa vaccin, men för mig räckte det att få ett intyg från Studenthälsan efter att ha letat upp mina vaccinationskort från barndomen.

Det kan vara skönt att ha några dagar på plats innan man börjar. Dels för att fixa praktiska saker som telefon, internet och hinna "landa" lite. Vi tog också kontakt med den studievägledare som behandlat vår ansökan och kunde komma till skolan innan kursstart, ta foto för passerkort och få en rundtur var vi skulle infinna oss för kursstart, och det var lite klargörande och gjorde startdagen mycket enklare.

I övrigt var det bara att infinna sig på sjukan första dagen på kursen. Jag såg till att kolla vad jag skulle ha på mig; skulle man ha med sig egna scrubs, skulle man ha "vanliga" kläder, vara finklädd osv. Ofta kände man sig lite alienated oavsett klädsel, så såhär i efterhand spelar det ju inte så stor roll.

På AECOM fanns ingen fadderorganisation. Man hade ganska lite kontakt med andra studenter överhuvudtaget. Med tanke på att de kurser jag läste var sk clinical rotations så var man inte så många studenter på varje kurs heller. Eftersom jag inte bodde på campus vet jag inte om det fanns någon form av organisation därigenom.

Jag upplevde att utbytet var ganska dyrt. Man måste definitivt ha lite extra pengar utöver det vanliga CSN och det resebidrag man får från KI.

Innan avresa var det en del engångskostnader, dels för visum och dels andra avgifter till skolan, varav de flesta står beskrivna i KI:s ansökningstips, men jag minns en avgift som tillkom som inte nämndes där. Och så var det med flera grejer; det tillkom en kostnad där, och en oförutsedd avgift där osv, så det är bra att ha lite buffert.

Det är dyrt att leva i New York. Nu valde vi som åkte från KI att bo på Manhattan och då blev såklart kostnaden för boendet hög, jag tror vi betalade ungefär 10 000 kronor i månaden var. I övrigt så valde jag att inte snåla utan levde efter devisen att man inte bor i New York så ofta. Givetvis hade kostnaderna kunnat bli lägre, om man bodde på campus och åt sina måltider hemma, tror ett rum på campus kostade ungefär 3000 kronor. 

Allt handlar om hur mycket man vill köpa och vad man vill uppleva och göra när man är där, men vissa fasta kostnader kan jag nämna som är relativt konstanta.

Tunnelbanekort kostade 90 dollar i månaden, lunch på sjukhuset brukade ligga runt 4-8 dollar. Vad det gäller telefonkort hade vi fått tips att AT&T eller T-mobile hade bäst täckning, och antingen kunde man betala 60 dollar i månaden för att ringa/smsa obegränsat, eller betala i förväg som ett vanligt kontantkort och då kom man nog undan lite billigare beroende på vad man har för tfn-vanor.

Jag gjorde som sagt av med mycket pengar, men det var också pga av hur jag valde att bo, äta och allt jag köpte (för det är ju billigare där, så man tjänar ju på att köpa det ;))     

I min ansökan frågade jag om hjälp med boende, på inrådan från tidigare reseberättelser. Då erbjöd de ett rum på campus som låg ute i Bronx i anslutning till själva universitetet och nära ett av de sjukhus som ger vissa av kurserna. Därifrån har de också shuttle-bussar till de andra sjukhusen, så om man vill bo smidigt i fråga om nära sjukhusen så är det nog ett bra alternativ. Jag tror rummen kostade ca 3000 SEK i månaden då, så det är ett bra alternativ även ekonomiskt.

Jag hade hört innan jag reste att man inte träffar så mycket andra studenter på sina kurser, och att campus var ganska dött, så det lockande inte. Dessutom ville jag gärna bo tillsammans med de andra som åkte från KI, och gärna på Manhattan, så då valde vi att fixa vårt boende själva. Vi letade lägenheter på Craigs List, som är ungefär som Blocket men just för boende, och fick sedan tag på en lägenhet via en mäklare. Mäklaren tog givetvis en viss procent i avgift, men det var det värt att få lite mer säkerhet i affären, då vi var tvungna att betala en stor del av summan i förskott och var lite nervösa att bli alldeles blåsta. Det verkar svårt att slippa betala mycket i förskott om man är ute efter ett sånt här boende. Vår garanti var dels att vi gick via mäklare, dels hade vi möjlighet att be någon vi kände att gå och kolla på lägenheten, så vi iaf visste att den existerade.

Om man bor på Manhattan blir resvägen längre, då de flesta sjukhusen ligger i  the Bronx, en förort norr om Manhattan, men det var absolut jätteroligt och värt att göra det. Baksidan av det hela är som sagt kostnaden och väldigt tidiga mornar, med ett resväg på över en timme.

I USA läser läkarstudenter först "Pre-Med", som är fyra års utbildning på college. Där läser de allmänna kurser men med mer inriktning mot biologi och biokemi, min uppfattning är att det motsvarar någon blandning mellan vår naturvetenskapliga linje på gymnasiet och pre-klin. Därefter kan de ansöka till Medical School som är fyra år till, då de kommer ut på klinik främst de två sista åren. Efter de avslutat det ansöker de flesta direkt till en specialisttjänst, sk "residency", som är mellan fyra och sex år beroende på vad man vill bli. Under specialisttjänsten kallas man första året för "intern", därefter "resident". Som färdig specialist kallas man "attending".

Som kandidat fick man göra ungefär samma saker och lika mycket som i Sverige. Av de amerikanska studenter jag träffade på kändes det dock som att vi svenskar har lite mer patient- och praktikvana, att vi har fått göra lite mer praktiska moment i Sverige.

Som kandidat benämnde man en "attending" med dr. Efternamn, medan en resident eller intern kunde kallas med förnamn. Vad det gäller bemötande och hierarki tror det är svårt att säga något generellt. Det beror på vilka kurser man läser och vad man stöter på för folk. Jag fick en känsla, när jag mötte andra amerikanska studenter och interns, att de inte har lika informella kontakter med överläkare som vi kan ha in Sverige. Ibland uppfattade jag nästan att det var lättare för en utbytesstudent att få kontakt med de "respektabla" överläkarna än för de amerikanska studenterna, för att man var lite mer orädd och mer van att ta kontakt med dem.

Jag fruktade att man varje dag skulle peppras med frågor i förhörsform och bli utskämd om man inte nådde upp till kraven, men så var det långt ifrån på mina kurser. Jag har hört från andra håll, där man gått kurser inom kompetitiva specialiteter, att det möjligen varit något åt det hållet, men att vi svenskar står oss kunskapsmässigt bra, ur ett internationellt perspektiv.

Mina kurser bestod som sagt främst av praktik, undervisning i form av föreläsningar var endast någon timme här och där. Jag upplevede inte föreläsningarna som svåra, ibland var det värdefullt att ha ett medicinskt lexikon när det dök upp ord man aldrig hört talas om, men det gick oftast bara att fråga.

På praktik var det givetvis svårare att ta anamnes av patienter och även att kommunicera på hög nivå med sjukvårdspersonalen, än vad det är på ens modersmål. Däremot är mycket medicinska termer likadana eller snarlika, och man har hjälp av att latinska termer funkar. Jag blev ofta frustrerad till en början när språket inte flyter som man vill, det gör givetvis hela situationen lite mer utmanande än hemma i Sverige, men det gick definitivt lättare när man kommit in i det.

Generellt har nog vi svenskar ganska bra kännedom om den amerikanska kulturen. Jag upplevde inga överrumplande kulturkrockar som jag kan förmedla. Det som främst slog mig var att kulturen är öppen och folk är socialt kontakttagande i större utsträckning. Visst är nog en del i det hela att man själv är ny och kommer nån annastans ifrån, men jag upplevde den här mentaliteten även mellan amerikaner ute på gatan, i tunnelbanan och i andra sammanhang. Man pratar mer med varandra, är hjälpsamma och trevliga även om man är främlingar för varann. Jag trodde jag skulle uppfatta amerikaner som ytliga och att trevligheten främst bestod i ihåliga fraser som bara sades i farten, men där blev jag positivt överraskad. Under tiden tyckte jag att jag själv också blev mer öppen för kontakt, och att det inte kändes konstigt att prata med en okänd person i tunnelbanan, vilket det kan göra hemma. På många sätt tycker jag det bidrog till en trevligare och gladare känsla i samhället, en erfarenhet jag verkligen tog till mig.

Som nämnts innan träffade jag inte så många andra studenter, och vad jag vet arrangerades inga särskilda sociala aktiviteter för utbytesstudenter. De studenter jag träfffade var trevliga och det var kul att man hade några andra att snacka med på sjukhuset, men vi umgicks inte på fritiden. Hade jag inte åkt och bott med fyra andra kursare, och inte haft folk som hälsade på, så hade jag nog jobbat lite mer för kontakt med studenterna även på fritiden. Om man åker själv kan det kanske vara en bra idé att bo på campus för att lättare få till umgänge efter skolan.

Fritiden spenderades på Manhattan och där finns hur mycket som helst att göra i form av kultur, mat, uteliv och sevärdheter. Alla olika delar av Manhattan skiljer sig i atmosfär och vad de har i form av klubbar, restauranger och fik. Jag uppskattade mest delarna mer söderut, som West Village, Soho och även över bron till Brooklyn. Min fritid bestod i korta drag av shopping, restaurangbesök, jogging i Central Park, uteliv och att uppleva så mycket som möjligt av vardagen i stan.

När jag hade vänner som hälsade på blev det en del sevärdheter, där jag kan rekommendera Rockefeller Center eller Empire State Building för utsikten, Staten Island-färjan för att se Frihetsgudinnan, söndagspredikan i Harlem för gospel ( i Harlem rekommenderas också Amateur Night på Apollo Theatre, där oupptäckta talanger får tävla, och de var duktiga), musikal på Broadway och Central Park för skön och avslappnad miljö mitt i stan. Museum jag rekommenderar är Modern Museum of Art och Guggenheim.  Mitt bästa turisttips är för mig själv lite oväntat, men turistbussarna! Man köper ett pass där man kan göra de flesta turerna runt stan, och åker runt på taket med en guide, som oftast var riktigt bra, och får se de olika delarna av stan bekvämt och kul.

Fritiden i en stad som New York kan bli precis hur man vill, här finns nåt för alla, en klyscha som defintivt stämmer!

Jag skriver som många innan mig har gjort; att åka på utbyte är verkligen värt det alla gånger! Min vistelse var inte ens en termin, och det kändes verkligen kort att vara borta ca 11 veckor, men det gav mycket. Visst var det kanske lite krångel med papper och ansökningar, men inget som inte var överkomligt. Om jag ska lägga in ett minus så får det nog bli ekonomiskt - det var kostsamt.

Dels var det skitkul att vara i New York och leva livet där, men det som skiljer en sån här vistelse från en vanlig semester är att man får ta del av en bit av vardagssamhället, i det här fallet sjukvården, och det är verkligen något jag kommer minnas. Jag tror själv att jag fått ut mycket mer av min sista termin i och med utbytet än om jag stannat kvar i Sverige och läst SVK-kurser. Jag hade verkligen kul, fick se så mycket nytt och lära mig så mycket mer på många olika plan.

Såhär i efterhand har utbytet gett mig mycket som person för att det var många utmaningar som man faktiskt utsattes för och klarade av. Jag kan varmt rekommendera att åka iväg om möjligheten finns!