Jag valde att åka till Tokyo och studera 1) för att japan anses vara ett föredömesland inom arbetsterapi, 2) eftersom Japan varit mitt drömresemål samt 3) eftersom utbytet låg under sommaren, därför inte krockade med något annat under programmet. Jag ansökte i februari 2016, för att åka på utbyte under juni-juli 2017, vilket innebär en lång väntetid. Informationen kring ansökan om utbytesstudier gavs muntligt för min klass vid ett tillfälle, därefter var det upp till var och en att läsa in sig på nätet. Jag tyckte generellt sett att informationen jag fick var knapphändig, och jag hade även önskat att det var lättare att hitta saker kring utbyte och universitet på internet. Hade det inte varit för att flera av mina kurskamrater genomgick samma process så är det möjligt att jag hade gett upp utan att få in en ansökan. Som tur är fick jag lite panik i slutet, slängde ihop nåt i min ansökan som jag var söker på inte skulle godkännas och skickade in! Det gick vägen, och jag fick åka till Tokyo - något jag för alltid kommer vara tacksam för!

Jag vaccinerade mig mot japansk encefalit, två sprutor som inte är nödvändiga men som rekommenderas om man ska vistas på landsbygden eller vara i japan under en längre tid. Jag ångrar inte att jag tog dem eftersom jag är poppis bland mygg, men av nio personer som åkte till Tokyo under mitt utbyte så tog endast två stycken vaccinet (och ingen fick hjärnhinneinflammation). 

Eftersom Japan ligger sju timmar före Sverige, och eftersom vi ville upptäcka japan och hinna lokalisera oss lite innan kursstart så valde vi att anlända en vecka innan kursstart. Innan vi åkte hade både tidigare reseberättelser såväl som ansvarig på KI för utbytet rått oss om att åka ett par dagar - en vecka innan kursstart. Denna period var även bra då man hann turista av sig det värsta samt lära känna gruppen man skulle studera med i fem veckor. 

Väl på Tokyo Metropolitan University - TMU - blev vi hemskt väl mottagna. Lärarna och den administrativa personalen på skolan hade full förståelse för att vi färdats till en stad och en kultur på andra sidan jordklotet från vår egen, och vårt schema var därför generöst med luckor. Redan första dagen fick vi information om examinationsuppgiften för utbyteskursen, och en introduktionsföreläsning av ansvarig lärare för kursen kring det japanska hälso- och sjukvårdssystemet. Dag två på utbytet arrangerade skolan en välkomstfest för oss svenska elever, under vilken vi hade möjlighet att knyta kontakter med japanska elever på våra respektive program. Detta visade sig väldigt givande eftersom våra föreläsningar i de flesta fall skedde separerade från de andra eleverna på TMU, vilket minskade chanserna att närma sig andra elever vardagligen. 

I Japan är kostnadsläget ungefär densamma som i Sverige, skillnaden är att du inte är infödd Tokyobo och därför inte har koll på hur du lokaliserar dig i metropolen. Priser på restauranter och affärer utmärks oftast utan skatt, så räkna med åtta procents skatt på alla priser. Vissa restauranter tar även en så kallad sittavgift, men det är som tur är inte allt för vanligt enligt min erfarenhet.

Det finns ett flertal billiga restaurangkedjor som japanerna själva gärna besöker för att hålla ned kostnaderna, och som jag till en början undvek eftersom de inte erbjöd vad jag ansåg vara "genuin japansk cuisine i en pittoresk miljö". Nåja, efter ett par veckor när det värsta turistsnofset lagt sig, kan jag rekommendera "Saizeriya" - japansk tappning på italiensk mat, till en fantastisk liten peng (100yen = ca 8SEK för ett glas vin är min personliga whoa-upplevelse). En annan prisvärd kedja är "Sukiya" som serverar gyūdon, en biffskål innehållande ris toppad med biff i söt-salt sås. De säljer även andra rätter, om man tröttnar på gyūdon. 

"Kura sushi" god bless, min varmaste rekommendation och en restaurant som vegetarianer och "jag äter inte rå fisk" älskade lika mycket som vi andra inbitna sushi-älskare. Rullbands-sushi som utöver smakupplevelse och priser som får en att slå händerna ihop och blicka uppåt (100yen per tallrik, i de flesta fall 2 sushibitar + 8yen i skatt och du kan käka en 10-bitarssushi för 40 svenska kronor) erbjuder spel och sushitallrikar som swischar fram till beställaren i expressfart. Gå dit, du kommer inte ångra dig! Det finns en restaurang tre stationer från campus med Nippori-Toneri liner, kliv av vid Kohoku station och Kura sushi ligger i en vit byggnad på vänster sida om bilvägen i tågets färdriktning. Ta gärna en tidig middag vid 17-18, så du slipper vänta på bord med andra hungriga Tokyo-bor. 

Tokyos kollektivtrafik är väl utbyggd, och går med jämna avgångar så oroa dig inte för att du missar ett tåg. Det kommer strax ett nytt! Det blir dock snabbt kostsamt att ta sig runt, eftersom de tar betalt för varje resa istället för vecko- eller månadskort. Dagskort finns att köpa, men se till att ha kollat upp så att de linjer du planerat åka med drivs av samma bolag eftersom dessa biljetter säljs exklusivt för varje privata tågbolag som driver sina egna linjesträckor. Ett tips är att bosätta sig på promenadavstånd från Arakawa campus, något du gör lättast genom att titta efter boenden runt stationerna Nippori, Nishi-nippori, Machiya eller Kumano-mae. 

Jag valde att ta med mig knäckebröd från Sverige, eftersom det är svårt att få tag på annat än vitt och smaklöst frukostbröd i Japan. Detta sparade jag pengar på! Ost, grönsaker och frukt är dyrt. 

Under mitt utbyte hyrde både läger AT + SSK såväl som läger Fysio lägenhet vid Nippori station, via hemsidan airbnb. Det kostade oss närmare 9000 för sex veckor, en peng som kanske kan gå att dra ner om man bokar innan KI sagt "OK" vilket de för oss gjorde ca 3 månader innan avfärd. 

Jag kan starkt rekommendera att bo vid Nippori station. Bra kommunikationer till både skolan med Nippori-toneri liner såväl som till stadskärnan och dess sevärdheter via cirkellinjen JR Yamanote line. 

Utbildningssystemet i Japan skiljer sig på ett par punkter från det svenska. För det första är programmen fyraåriga, till skillnad från Sveriges treåriga. Det första året består av en grundläggande universitetsutbildning när du fritt väljer vilka ämnen du vill fördjupa dig på, såsom historia, språk osv. De tre återstående åren ägnar du åt det program du valt att läsa. Praktik kommer senare i programmet än vad det gör på KIs utbildningar, och är då längre placeringar inom olika verksamheter. Som förberedelse inför praktik genomgår dock eleverna praktiskt ledda avsnitt, där de med hjälp av dockor i en träningsmiljö som liknar det av ett sjukhus får träna sig i tex. omvårdnadsområden. Senare i utbildningen följer även scenarier där eleverna genom skådespel får lösa olika case, innan de anses redo för klinisk praktik. 

Att tidigt i utbildningen få koppla teori till praktik tror jag är jätteviktigt för inlärning och är något som är grundläggande för att man ska kunna känna sig förberedd. KI har som tidigare nämnts praktik tidigt interagerat i sina utbildningar, dessa är dock till en början för eleven rätt passiva eftersom hen inte besitter den kunskap som krävs för att utföra åtgärder för en klient. Samtidigt är det väldigt bra att man valt att placera ut studenter på olika verksamheter, så att de har en chans att bilda en uppfattning om vad utbildningen kommer att leda till för arbete såväl som för att träna kritiskt reflekterande med en handledare och på köpet börja nöta in patientkontakt och rollen som hälsoförmedlare. Utbildningssystemet ser olika ut i på KI och TMU, och jag anser de båda vara bra varianter på samma utbildning. Jag tror dock båda systemen kan dra lärdom av den andra, och jag skulle personligen gärna se att man inkorporerade mer praktiska moment under lärarledda sessioner på KIs arbetsterapeutprogram likt det som sker på TMU. 

Något som jag blev väldigt imponerad av under min utbyteskurs på TMU var att de hade så fina träningsrum för ADL-bedömningar. Träningskök, badrumsmiljö och sovrum fanns på skolan och i vilka eleverna tränades att bedöma processfärdigheter samt bryta ned aktiviteter i AMPS-verb. Det fanns även sjukhussängar och en del förflyttningshjälpmedel som studenterna kunde bekanta sig med. Det senaste året har jag sett att även KI tagit in rullstolar som det är tänkt att studenterna på arbetsterapeutprogrammet ska kunna låna med sig. Detta för att få sig en inblick i hur det är att använda och sitta i en rullstol, samt för att upptäcka vilka problem och möjligheter som finns i olika miljöer ute i samhället för den som är rullstolsburen. Detta tror jag är ett väldigt viktigt första steg, och jag väljer att se detta som ett exempel på hur det svenska utbildningssystemet är strävar efter att lära sig av andra länders- och universitets utbildningar.  

Språkkurser erbjöd ej under utbytet. Våra föreläsningar var på engelska, men resulterade då tyvärr i att vi inte hade föreläsningar ihop med de japanska studenterna. Tre workshops med japanska elever erbjöds dock under kursen, vilka jag uppskattade mycket. De fysioterapeutiska eleverna från Karolinska Institutet ansåg under kursen att de hade svårt att applicera sin nya kunskap på sin framtida profession eftersom de ansåg att inte tillräcklig undervisning kring fysioterapi och fysioterapeutiska interventioner hade erbjudits under kursen. De delade med sig av sin oro med ansvarig för utbytet, som arrangerade att vi studenter på KI fick delta på en fysioterapeutisk föreläsning. Eftersom denna gavs på japanska försökte de japanska studenterna att förklara och översätta innehållet i föreläsningen till oss svenska studenter, något jag ansåg väldigt givande. Det var även intressant att se vad fysioterapeutstudenter får lär sig, och hur en föreläsning kan se ut för dem. Det gav oss även en viss inblick i hur utbildningen rent praktiskt kunde se ut för den som studerar samma program som vi, fast i japansk kontext. 

Generellt sett tyckte jag språket fungerade tillfredställande under kursen. Språkbarriären begränsade nivå på föreläsningarna och viss interaktion med studenterna, men eftersom vår kursansvarige och ansvarig för utbytet på skolan talade engelska på en högre nivå så gick kommunikationssvårigheter att reda ut.

Som tidigare nämnt är japan, till skillnad från Sverige, ett traditionsbundet land. I de allra flesta fall skyddades vi dock från detta eftersom vi är utlänningar och därför inte förväntas förstå kulturella koder och förväntningar. Vid ett tillfälle utanför skolan den kulturella skillnad som finns mellan Sverige och japan dock tydligt. Studenter från KI umgicks med några studenter som skulle påbörja sitt sista år av studier på Tokyo Metropolitan University. Samtidigt hade en av KI-studenterna bestämt att möta upp en annan student från TMU som vi lärt känna. Den svenska studenter frågade då de japanska studenterna om det var okej med dem att vi mötte upp med en till student från deras skola, vilket de gjorde. Kulturkrocken uppstod dock när den andra eleven visade sig gå i en årskurs under de andra japanska, vilket innebar ett problem eftersom japaner inte umgås mellan årskurserna. För oss svenskar var detta främmande eftersom vi inte lägger samma vikt vid ålder, eller årskurstillhörighet. Det blir även ett ytterligare snäpp förvirrande eftersom man i Sverige har blandade åldrar i klasserna vid universitetet, medan man i Japan fortsätter med universitetsstudier direkt efter gymnasiet och därför är i samma ålder tills det att man tar examen. 

I de flesta fall upplevde jag inte så mycket kulturkrockar. Detta kan dock vara förgat av att jag varit intresserad av och ägnat mig en del åt japan och dess kultur innan jag ansökte om utbyteskursen. 

Andra dagen på kursen anordnade skolan en välkomstfest för oss studenter från Karolinska Institutet där både ledning, lärare och studenter deltog. Vi hade även schemalagda aktiviteter under en del helgdagar, såsom sommarkonsert med traditionella japanska instrument som framfördes av studerande på TMU, en konferens samt fyrverkerifestival då vi uppmuntrades knyta kontakt med andra studerande för att uppleva tillsammans. Att dessa aktiviteter låg under helgdagar kompletterades vi för genom lediga veckodagar.

Det fanns möjlighet att med hjälp av en student på universitetet boka lokal för idrottsutövning, något vi inte utnyttjade eftersom vi saknade idrottsutrustning och den framförhållning som krävdes. Detta var lite synd, eftersom många av studenterna utövade någon typ av idrott eller fritidsaktivitet i universitetets lokaler utöver sina föreläsningar. Det hade varit roligt att kunna delta vid en sådan aktivitet eftersom vi i Sverige saknar tradition av så kallade klubbaktiviteter arrangerade av universitetet. De flesta kontakterna med studenter på universitetet knöt vi under välkomstfesten, och alltså med de studenter som kunde och valde att närvara vid denna. Det var alltså ett väldigt viktigt tillfälle för vårt studentliv på Tokyo Metropolitan University. Efter ett besök på radiologavdelningen på skolan arrangerades ett tillfälle med deras studenter där vi fick tillfälle att umgås med dessa, och från universitetets håll uppmuntrades att inspirera studenterna till att söka utbyte med Karolinska Institutet i Stockholm.

Mycket av vår fritid spenderades med att upptäcka metropolen Tokyo. Staden är imponerande i skala, och varje stadsdel har sin egen prägel. Innan jag åkte till Tokyo hade jag använt websidan Pinterest för att få tips av både turister och tokyobor för att bilda mig en bild av de olika områdena samt i hopp om att få tips om ställen att besöka utöver de mest uppenbar som drar till sig turister. Hemsidan fungerar som en digital anslagstavla, där användarna under specifika ämnen kan fästa artiklar, bilder och länkar. Utöver detta hade jag med mig lonely planets guidebok till Tokyo samt deras japanska frasbok. Det vi hade mest användning av var dock en reseapp som fungerade både i Tokyo, samt för de andra städer jag besökte under min tid i Japan (dock med varierande effektivitet kring busslinjer i dessa städer) . Appen heter "japan travel" och går att gratis ladda ner till en smartphone. 

 

De mest minnesvärda tillfällena fick vi dock uppleva med studenter från Tokyo Metropolitan University, under vilka man kände att man fick se Tokyo som en tokyobo.

Som sammanfattning kan jag bara rekommendera andra att åka på detta utbyte! Jag fick lära mig om hur min framtida profession arbetar i Japan, och fick även en liten inblick i hur det kan variera i några asiatiska länder. Jag har lärt mig hur det japanska hälso- och sjukvårdssystemet är uppbyggt och har - om än ytligt - förstått hur det fungerar. Utöver detta har jag fått besöka flertalet fantastiska hälso- och sjukvårdsinstitutioner i Tokyo, vilka jag har kunnat jämföra med svenska motsvarigheter. Jag har haft möjlighet att utbyta tankar och åsikter med andra hälso- och sjukvårdsprofessioner och jag har lärt mig hur man i japan och världen arbetar för att öka interprofessionellt lärande och praxis. 

Jag hade fantastiskt roligt i Tokyo och på Tokyo Metropolitan University. Trots att det var en utbyteskurs upplevde jag att jag hade gott om tid att upptäcka Tokyo som stad, och att lära känna människor utöver min schemalagda tid. De japanska studenterna är dock väldigt flitiga och jobbar från någon dag i vecka, upp till nästan varje dag extra under sin studietid. Det gäller alltså att man som utbytesstudent är beredd på att ta egna initiativ, och att inte förvänta sig att kunna spendera all sin fritid med japanska studenter. Efter min tid i Japan kan jag dock konstatera att jag blivit mer bekväm med att ta kontakt med nya människor, och att ta ansvar för min egen inlärning. Jag är övertygad om att detta utbyte kommer att påverka min framtida yrkesroll, då jag genom både studier och fritid fått ett bredare perspektiv och förståelse för mitt yrke såväl som kulturella aspekter och dess inverkan på hälso- och sjukvård. Stort tack till Karolinska Institutet och Tokyo Metropolitan University för denna chans!