Redan under min första termin på Arbetsterapeutprogrammet var jag mån om att göra ett utbyte under min utbildning. Jag fascinerades av det praktiska arbetet under mina VFU placeringar och undrade hur den praktiska verkligheten såg ut för arbetsterapeuter utanför Sverige. Dels hur arbetsterapeuter jobbar i länder som är ännu mer utvecklade inom arbetsterapin samt hur arbetsterapin utövas i ett land som är mindre utvecklat och begränsas bland annat av ekonomi och resurser. Tillslut baserade jag mitt val utifrån mina tidigare upplevelser och erfarenheter. Jag ville se något nytt och möta nya utmaningar. Jag ville försöka integrera mina kunskapar och utöka min kunskap i ett (för mig) outforskat land, lära känna nya människor och omslutas av en ny kultur. Av dessa anledningar valde jag att söka utbytet till Uganda som mitt första val, och tur nog fick jag en plats.

Jag fick den ena platsen till Uganda i början av februari 2016, och fick höra att den som hade fått den andra platsen inte kunde åka. Så från och med mars ända tills i början av oktober trodde jag att jag skulle åka till Uganda själv. Detta var inget jag hade räknat med från början eftersom jag gärna hade delat upplevelsen med någon, men jag började vänja mig vid tanken och bekymrades inte över det. Jag kände mig trygg vid att jag skulle klara utbytet bra på egen hand eftersom jag var världsvan sen tidigare och inte så orolig av mig. Men i början av september fick jag kontakt med en sjuksköterskestudent, som också skulle åka på utbyte till Uganda i 5 veckor under samma tidsperiod som mig. Så jag tog kontakt med henne och vi bokade snart därefter resan tillsammans samt började kolla på boenden i Kampala. Det var skönt att kunna bolla med någon redan innan avgång samt ta stöd av varandra med förberedelserna inför resan. Sen i början på oktober, en månad innan avgång, bestämde sig en tjej i terminen över mig för att ta den andra utbytesplatsen från vårt program. Så då var vi helt plötsligt tre förväntansfulla studenter och lyckades tillsammans reda ut allt som behövdes göras innan avgång. 

Innan avgång var det en hel del praktiskt som skulle förberedas. Jag var orolig flera månader i förväg med att jag inte skulle hinna med allt eller missa något moment. Vi behövde ta kontakt med Makerere och be dom skicka en inbjudan till oss och vi behövde även fylla i lite ansökningar till Karolinska, men det fick vi hjälp med. Vi sökte visum och tog en hel de vaccinationer— vissa som behövs tas tidigare än andra. Sen letade vi boende, och fick lite tips från tidigare utbytesstudenter och Karolinska. Nu i efterhand önskar jag att jag hade hört av mig till en av dem som tidigare åkt på utbyte till Uganda, men för någon anledning hanns det inte med i all hets. Så om jag skulle göra om det hade jag nog tagit hjälp av någon som tidigare varit på utbyte till Uganda för att få tips och hjälp med att organisera och lägga upp sina förberedelser samt skapa sig en ide om vad som komma skall.

Vi kom till Uganda lördagen innan vår första praktikvecka skulle börja. Vi landade i Entebbe, som ligger ca. 1 timme från Kampala, men med trafik kan det lika väl ta 3 timmar. Sjuksköterskestudenten trodde att hon hade bokat en chaufför genom hennes kontaktperson i Uganda, men när vi dök upp så hittade vi ingen som ville känna igen oss. Så efter lite diskussion valde vi att ta en lite dyrare taxi till Kampala med en chaufför som vi hittade på flygplatsen. Det kändes lite jobbigt eftersom vi hade fått höra av våra lärare att man skulle vara lite uppmärksam och inte blint lita på alla. Vi frågade vår chaufför om vi kunde stanna och köpa simkort på vägen till Kampala, och han var väldigt hjälpsam och hjälpte oss att välja telefonoperatör. Simkort är nog ett måste, och jag var väldigt glad att jag hade ett par GB surf också— främst så att vi kunde använda GPS, leta reda på saker och beställa UBER taxi.

Vi hade bokat boende med Camel House, och visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss, men när vi kom fram visade det sig att vi skulle få bo i en lägenhet inne vid Makerere Flats, precis i närheten av Makerere campus. Det kändes bra att ha eget kök och delat vardagsrum. I lägenheten fanns det tre rum med två sängar i varje rum.Vår hyresvärd Francis var super hjälpsam och en väldigt trygg kontakt att ha under vistelsen. När vi kom fram var dock hela lägenhetsområdet utan vatten. Så dom första dagarna hade vi inget rinnande vatten och fick duscha och spola toaletten med vatten från stora vatten dunkar. Men det var lite kul att få uppleva en motgång redan från start, det gjorde att man blev lite mer ödmjuk och accepterade vid senare tillfällena när saker och ting inte fungerade som man hade förväntat sig. 

På söndagen kom en student från Makerere, som sjuksköterskestudentens kontakt hade skickat till oss för att visa oss runt på Makerere University och sjukhuset Mulago. Han berättade att det var strejk på Makerere sedan några veckor tillbaka och att ingen visste hur länge det skulle pågå. Han berättade dock att vi inte borde bli så påverkade eftersom vi inte bodde inne på campus och eftersom vi inte skulle läsa några kurser. Det var rätt skönt att ha en helg på sig innan praktiken började för att lära känna Kampala och det var trevligt att få en guidad tur av en lokalstudent för att kunna förbereda och lokalisera sig lite inför praktiken. 

Själva registreringen blev lite märklig för våran del. Vi hade inte lyckats få kontakt med dem vi fått inbjudan ifrån. Så vi visste inte vart vi skulle gå för att registrera oss vår första dag. Vi bestämde oss för att gå med sjuksköterskestudenten till hennes internationella koordinator första dagen för att se om hon visste vart vi skulle ta vägen. Vi gick upp till hennes kontor och träffade en massa andra svenska läkar- och sjuksköterskestudenter. Vi fick fylla i några paper sen följde en annan lärare med oss upp till Occupational Therapy School Department. Väl där satt vi och väntade i lite drygt 2 timmar innan programmets rektor Andrew dök upp (han vi hade haft mejlkontakt med). Han verkade överraskad och sa att han inte visste att vi skulle komma. Vi var lite osäkra vad han menade med det, eftersom vi med den lila kontakt vi lyckats få innan avgång ändå hade en inbjudan och ett mejl med lite information om utbytet. Men Andrew menade på att han inte visste och att han inte hade hunnit förbereda något. Men han började ringa runt på en gång och efter någon timme till så hade han målat upp ett schema för oss. Han sa att vi under dem första 3 veckorna skulle främst vara på habilitering center för barn. Sen visade Andrew oss runt på sjukhuset en snabb sväng innan vår första handledare Sulaiti kom och hämtade oss för att vissa oss barn habiliteringen som låg några kilometer bort.

Under min vistelse i Uganda spenderade jag betydligt mer pengar än vad jag hade räknat med. Innan avresan var det en del kostnader såsom vaccinationer, medicin mot malaria, visum och flygbiljetter. Jag hade dem flesta vaccinationerna sen innan men jag tror ändå att det gick åt ca. 2000kr på Gula Febern och Dukoral. Visumet kostade 50USD och flygbiljetterna strax under 5000kr med Ethiopian Airlines. Boendet med Camel House kostade 15USD per natt, men man kan säkert hitta billigare alternativ. Sen kostade praktiken 150000 shillings vilket motsvarar ca. 350kr som vi betalade i slutet av vårt utbyte. Vi hade även med oss 500USD kontant, för att det var lättare att betala boendet med dollar än med shillings. Om man tar med sig dollar ska man däremot tänka på att endast ha stora sedlar, (50 eller 100 sedlar) eftersom de kanske inte tar emot kontanterna annars. En annan sak att tänka på är att det kostar varje gång man tar ut pengar och att man därför ska ta ut lite större summor åt gången. 

Mat i Uganda är väldigt billigt. Vi var på vår närmsta fruktmarknad första dagen och handlade bland annat 10 mangos, 12 passionsfrukter, en papaya, 3 avokado en massa bananer— allt för 35kr. Mat på dom flesta restaurangerna är också billigt, speciellt den lokala maten. Detta resulterade i att vi åt på resturang både lunch och middag i stort sätt varje dag. Något jag tror blev rätt mycket dyrare än vad vi hade räknat med. Men som sagt, man kan leva väldigt billigt om man är mån om att göra det. 

Vi använde UBER taxi främst när vi skulle åka lite längre och till lite mer specifika ställen. Lägsta kostnaden för att åka var 5000 shillings eller ca.10kr. Men när vi skulle åka till lite mer allmänna plaster åkte vi med Matato taxi (deras busar) för 1000-2000 shillings. 

En kostande vi inte hade räknat med var att resa och upptäcka andra delar av landet. Under resans gång spenderade vi rätt mycket pengar på aktiviter och upplevelser utanför det vardagliga, som t.ex. river rafting i Jinja, gorilla trekking i Bwindi och game drive i Queen Elizabeth. Detta är dock något man borde planera in i sin budget. 

När vi letade boende så jämförde vi främst två ställen. Vi hade fått tips om boende dels på Edge House som låg inne på campusområdet och Camel House som låg precis utanför campus. Tillslut valde vi Camel House på grund av att Edge house inte hade rum för 3 personer, samt att Camel house hade delat kök och vardagsrum. När vi väl kom till Kampala kändes det definitivt som att vi hade valt rätt. Dels för att det var strejk på Makerere och de studenterna som bodde på Edge House fick flytta därifrån för att det inte fanns någon ström på flera dagar. Vi fick även väldigt bra kontakt med vår hyresvärd Francis som hjälpte oss med diverse, det var något som underlättade under hela vistelsen. 

Redan första dagen mötes vi av motstånd på praktiken. Ingen ville känna till att vi skulle komma fastän vi hade fått inbjudan och lite kort information om vilka områden vi skulle praktisera inom. Innan vi åkte till Uganda var det väldigt svårt att få mejlkontakt, men vi blev lugnade av våra lärare på Karolinska som sa att det inte var något ovanligt. Vi trodde att vi hade nått ut tillräckligt och att vi skulle få bättre kontakt när vi väl kommit fram. Men nu i efterhand hade jag passat på att skicka ännu fler mejl för att kunna skapa en bättre dialog innan avresa. 

Men efter att vi träffat Andrew (programmets rektor) första dagen lyckades han lägga ett preliminärt schema för våra kommande 5 veckors praktik. Dom första 3 veckorna skulle vi vara på burns unit (brännskador) på måndagar, mobility center (hjälpmedel-främst rullstolar) på tisdagar och barn habiliteringen på onsdag, torsdag och fredagar. Dem sista två veckorna skulle vi vara på spinal ward (avdelning för ryggmärgsskador). Det kändes bra att Andrew lyckades fixa ihop ett schema rätt snabbt, men vi var lite besvikna när vi fick höra att alla lokala arbetsterapeutstudenter hade åkt till en mindre stad på en veckas praktik med polio patienter. Hade Andrew vetat att vi skulle komma så hade vi haft möjlighet att åka med. 

Tyvärr så märkte vi att våra handledare inte riktigt var beredda på att ta emot oss. Så det var ett par dagar då vi inte fick göra så mycket praktiskt, eftersom handledarna inte hade några patienter inbokade och det blev väldigt många teoretiska moment. Dem höll även på att renovera halva sjukhuset under vårt utbyte så det blev aldrig några måndagar på brännskadeavdelningen, eftersom den var flyttad. Så två måndagar hängde vi med sjuksköterskestudenten på hennes avdelning för undernärda barn och skuggade sjuksköterskorna och dietisterna. Det kändes lite märkligt att kunna göra så, men vi passade på när vi ändå hade lite tid över. Till vår förvåning var dietisterna väldigt intresserade om att få vår input som arbetsterapeuter. 

Efter våra 5 veckors praktik i Uganda var vi för det mesta på barn habiliteringen och fick bäst kontakt med vår handledare Sulaiti. Vi fick lära oss väldigt mycket teoretisk kunskap, dels hur man involverar barn med inlärningssvårigheter i aktiviteter för att det ska lära sig på bästa sätt.Vi fick även åka på två hembesök och till en skola där vår handledare hade redovisning för barn med lite specialbehov. Under praktiken på habiliteringen lärde vi oss mycket som kändes arbetsterapeutiskt men även moment som kändes både mer passande för en fysioterapeut eller speciallärare i Sverige. 

Våra sista veckor på ryggmärgsavdelningen var inte så jätte händelserika. Vår handledare var väldigt upptagen med annat och sällan där. Vi fick för det mesta vara med på läkarronder och fick frågan om vi ville vara med på en operation. Vi fick öva lite förflyttningsmoment, dels i och ur rullstol. Men dessvärre upplevde vi inte så jätte mycket arbetsterapeutisk-anda på ryggmärgsavdelningen. 

Tack vare vår engagerade handledare Sulaiti lärde vi oss en del fraser under praktiken som vi körde med för skojs skull. Men eftersom engelska är Ugandas nationalspråk så kan dem flesta tala engelska. Därför var det väldigt lätt att kommunicera och jag kände mig nästan altid förstådd om det inte var något kulturellt som krockade. Vi märkte dock att de ofta byte till lugandi (de språk som dem flesta i Kampala talar) när de pratade emellan varandra. Det var ett par uppenbara tillfällen då det byte språk för att dem inte ville att vi skulle förstå vad det pratade om. 

Ett populärt ord som förföljde oss vart vi än gick var “Muzungu”. Vi försökte förstå oss på direktöversättningen för begreppet och fick höra en massa varianter. Några beskrev Muzungu som ´den som vandrar´, andra sa att det betydde ´de med brun hy´ eller som vi tolkade det ´vit-ingar´. 

Kultur är något som verkligen genomsyrar Uganda. Man upplevde kultur i allt från maten och livemusiken på gatan, dom färglada kläderna, i sättet människorna kommunicerar och förhåller sig till varandra, hur religion avspeglar sig i vardagen och på det sätt man blir bemött som ny. Jag blev inspirerad. Men kulturkrockar blir det och det är inte altid man håller med. 

När jag sökte utbytet hade jag inte förväntat mig att det skulle finnas så mycket roligt utanför praktiken. Men till min förvåning fanns det en hel del att göra både på kvällarna och helgerna, dels i Kampala men även utanför. När jag sökte utbytet var jag beredd på att åka själv. Men nu i efterhand skulle jag starkt rekommendera att åka med någon. Så om ni inte är två studenter från arbetsterapeutprogrammet kolla om det ska åka studenter från andra program på Karolinska eller försök hitta någon att dela boende med när du kommer dit. Jag upplevde att det var ovärdeligt att kunna dela med mig av samt diskutera mina intryck med någon som kunde relatera. Men förutom det var det även väldigt roligt att ha någon att hitta på aktiviteter och åka på utflykter med. 

Till vardags var vi ute och åt på resturang nästan varje kväll. Vi hade kök i vår lägenhet, men det var så bekvämt och billigt att gå ut. I Uganda äter lokalbefolkningen i stort sätt samma maträtt varje dag. Dem äter “food”— en talrik som oftast består av ris, sötpotatis, bönor, jams och kokbanan. Till maten får man välja mellan kyckling, get, fisk eller biff som serveras i en stor buljongsoppa, som man sedan doppar maten i. Fastän det kunde blivit väldigt tjatigt tyckte jag faktist att det var riktigt gott! Speciellt sötpotatis, ris och fisk. Förutom det är Rolex och samosas även en höjdare. Rolex är typ deras korv-med-bröd, helt enkelt en omelett ihop rullad i ett chapati bröd. Men om man tröttnar på lokalmatten finns det en massa annat gott. De verkar t.ex. ha adopterat indiska matkulturen eftersom det finns väldigt många indiska restauranger samt att man kan hitta indiska maträtter på dem flesta resturang menyerna. 

Runt Accacia mall är både shopping, restauranger och barer lite mer anpassade till vår “västerländska” smak. Så när vi ville rymma från kaoset åkte vi dit. Vi var även där ett par kvällar och hittade ett par trevliga barer. Men vi hängde även vid Uganda National Theater ett flertal gånger. Det fanns en craftshop med massor av fint och en skräddarmarknad precis intill. Nationalteatern hade även roliga event och organiserade aktiviter för allmänheten dagligen. Vi var t.ex. där och lyssnade när dem hade en jamsession en kväll och jag deltog i deras Modern Dance klasser ett par tisdagar. Vi gick även på salsakurs vid Cayenne Restaurante and Bar en kväll. Innan vi åkte till Uganda mejlade vi Svenska Ambassaden i Uganda för att informera dem om att vi skulle vara där på praktik i 5 veckor. De var duktiga på att mejla ut om sociala event som de organiserade, och vi var inbjudna till en Svensk filmvisning samt luciafirande.

Vi hade nära tillgång till flera gym. Jag tränade vid Ham Towers, precis intill där vi bodde. Fastän gymet inte var lika fräscht som ett gym hemma i Sverige tycker jag ändå att det var helt okej för det inträdet man betalade (25kr). Jag sprang även ett par gånger runt campusområdet på kvällarna innan solen gick ner. 

Det fanns även mycket att resa till och se utanför Kampala. En helg åkte vi till Jinja, som ligger ungefär 3 timmar med bil utanför Kampala. Vår hyresvärd Francis hjälpte oss att boka resan. Vi bokade boende och forsränning med ett företag. Jätte mysigt och socialt ställe! Vi lämnade Kampala klockan 6 på morgonen, var där vid 9 och var på väg mot forsarna redan vid 10-tiden. Sen var det en fulldag med forsränning längs Nilen, helt magiskt! Dagen därpå red vi längs Nilen. Också väldigt häftigt, men om jag ska rekommendera Ett måste så är det nog forsränning. 

Vi avslutade även resan genom att åka på lite safari-äventyr. Francis (vår hyresvärd) hjälpte oss återigen, dels med att planera en rutt, men även med att boka boenden och driver. Under resan insåg vi hur galet vackert Uganda var, och vilka häftiga kontraster som landet erbjöd— dels svala berg och regnskogar men även varma savanner! Jag skulle starkt rekommendera att man bokar resan med några dagars marginal. Som tur var hade vi inte bokat hemresan förrän tisdagen efter att vår praktik blev klar så vi kunde skrapa ihop några dagar för att resa. Vi var bland annat vid Murchison Falls, Queen Elizabeth och Bwindi på safari och gorilla trekking. 

Eftersom jag inte ville ha några förväntningar inför resan hade jag inte heller kollat vad man kunde göra på sin fritid. Men tack vare att lokalbefolkningen och dem man lärde känna i Kampala utmanade en att åka och se deras vackra land lyckades vi avsluta vårt utbyte med en oförglömlig resa. 

Jag åkte till Uganda utan förväntningar eller förhoppningar på vad mina 5 veckors praktik skulle innebära. Jag försökte hålla ett öppet sinne för att inte bli besviken när saker och ting inte skulle bli som jag hoppats eller tänkt. Men när mina 5 veckor i Uganda började lida mot sitt slut kunde jag konstatera att jag blivit så positivt överraskad över hur bra jag trivts. Efter mina 5 veckor var jag så stolt över att ha blint vågat ta chansen att se en ny del av världen samt utmana mig själv att lära känna en främmande kultur. Jag var även väldigt nöjd att jag beslutade att göra en del av min utbildning utanför det som förväntades av mig. Utbytet har givit mig ett nytt perspektiv i min framtida roll som arbetsterapeut men även i min personliga utveckling. Vi fick lära oss nya sätt att arbete och nya inspirerade sätt att tänka som jag önskade att vi hade fått lära oss i våran utbildning hemma i Sverige. Utbytet i Uganda blev så mycket mer än bara praktik. Jag lämnande landet glatt med så extremet mycket upplevelser, intryck, idéer och nya vänner.

Jag bloggade under min vistelse i Uganda så in och läs om du vill läsa lite mer specifikt och se lite fina bilder. Tvivla inte på att höra av dig om du funderar på att åka eller har fått en utbytesplats dit!