När jag fick höra om möjligheten att åka på utbyte under läkarprogrammet blev jag väldigt intresserad, och särskilt intresserad av att åka till USA. Tanken på att bo i USA, förbättra min engelska, uppleva amerikansk sjukhuskultur- och miljö, äta multikulti-mat och bara leva the American Dream lockade mig väldigt. Jag har under hela studieperioden varit aktiv i olika delar av studentkåren och studentfacket och fick på så sätt en tillräcklig merit för att kunna söka utbyte i USA. Jag valde att söka till Albert Einstein College of Medicine (AECOM), New York i första hand för att jag alltid har drömt om att bo i New York (klyschigt men sant).

Ansökningsprocessen skedde i flera delar. Först gjorde man en ansökan till KI där man skulle bifoga personligt brev, CV, intyg på meriter, rekommendationsbrev och rangordning av utbytesplatserna. Den skickade jag in i februari. Därefter valde KI ut vilka de ville nominera (baserat på meriter och personligt brev) till respektive utbytesuniversitet och gav besked om detta i mars. När man hade blivit nominerad av KI började den riktiga ansökningsprocessen.

Ansökan till AECOM var mer omfattande. Jag och en klasskompis som också hade fått utbyte till AECOM bokade därför in ett möte med den internationella handläggaren för utbytesstudier för att få svar på våra frågor. Hon var otroligt hjälpsam och vi fick väldigt bra stöd från henne under hela ansöknings- och utbytesperioden. I ansökan till AECOM behövdes nytt personligt brev, CV, rekommendationsbrev från KI, HLR-intyg, vaccinationspapper, ansökningsformulär för respektive kurs, försäkringsintyg och LADOK-utdrag. Utöver detta skulle man också genomföra 2-3 webbkurser inom infektion och sjukvårdssäkerhet, få kursintyg för dessa och bifoga i ansökan. Vaccinationspapper ifyllda enligt AECOMs krav gjordes på CityAkuten Hötorget, där jag bl.a. hade med mig kompletta handlingar från MPR-vaccinationerna när jag var barn. Det var sjukt krångligt att fixa fram men väl på plats var sköterskorna där väldigt snälla och fyllde i allt utan några problem. Jag tog också en extra PPD samt hepatit-antikroppar. Puh.

Man skickar iväg sin ansökan till universitetet som tidigast 6 månader innan kursstart och jag och min kursare skickade således iväg våra ansökningar i slutet av april (kursstart november). Efter sommaren ansökte vi om F1-visum enligt universitets riktlinjer på den amerikanska ambassaden och inför visumansökan behövde man ordna en hel bunt med papper på nytt. Därefter skickade vi ett ”Letter of Eligibility” till New York State Education Department, fixade bostad, tittade på många avsnitt av Greys Anatomy för att träna på sjukhusamerikanska och väntade sedan på att åka iväg. Sammanfattningsvis kan man väl säga att hade jag vetat om hur mycket administration som skulle till inför detta utbyte hade jag förmodligen aldrig lyckats ta mig till USA. Men den internationella handläggaren var toppen och hjälpte oss och eftersom jag gjorde mycket av ansökningsprocessen tillsammans med en klasskompis kunde vi hjälpa varandra mycket. Vissa veckor tänkte jag att jag aldrig skulle få ihop alla papper för att kunna åka till USA men allting löste sig på något sätt och vips så var vi i New York i november!

Vi var på plats 5 dagar innan kursstart och det var alldeles perfekt. Då hann vi njuta av att vara lediga i NY och komma till rätta i vår bostad. Det fanns så vitt jag vet ingen introduktionskurs och ingen fadderorganisation.

Det kostar mycket att göra utbyte i NY och det är bra att vara beredd på när man söker utbyte.

Själva ansökningsprocessen var kostsam; det kostade att ordna vaccinationspapperna och ta en extra PPD, det kostade att ansöka om visum, det kostade att göra de obligatoriska webbkurserna, det kostade att få ett ”Letter of Eligibility” mm. Delar av dessa kostnader täcktes av KI men det mesta behövde man bekosta själv.

Därefter tillkom kostnaderna för själva resan. Det går att hitta billiga flygbiljetter till NY, våra flygbiljetter t/r gick på knappt 3000 kr. Däremot är bostad på Manhattan väldigt dyrt och uppskattningsvis kostar det minst 1000 dollar/månad för ett rum på Manhattan och 2000-3000 dollar för mindre lägenheter/studios. Om man kan tänka sig att bo utanför Manhattan tror jag att hyrorna sjunker en hel del. Dessutom kan universitetet hjälpa till att ordna bostad i Bronx där sjukhusen är belägna.

Transportmässigt åkte vi mycket tunnelbana och det kostar 115 dollar för ett tunnelbanekort i fyra veckor. Taxi eller uber är också väldigt bra och det unnade vi oss när vi skulle ut på äventyr eller var för trötta för att ta tunnelbana. I övrigt är kostnaderna i NY ganska snarlika de i Sverige men eftersom man unnar sig mycket restaurangbesök, shopping och andra festligheter behöver man ändå en bra budget.

Universitetet erbjöd att ordna boende på campus i Bronx men jag och min klasskompis ville gärna bo mitt i smeten och valde därför inte detta alternativ. Vi ordnade boende tillsammans via Facebook där det finns grupper för ”Svenskar i NY”. Vi bodde i en 1 bedroom på Upper East Side som var i bra storlek för oss och ganska fräsch. Därifrån tog kunde man ta tunnelbana linje 4 till sjukhuset och det tog ca 50 minuter dörr till dörr. Vi trivdes väldigt bra i området som har många restauranger, caféer och barer, närhet till Central Park och the Met och dessutom är ett område som känns säkert att gå i även på nätterna för unga tjejer.

Jag skulle rekommendera att bo på Manhattan eftersom det är kul och gärna någonstans längs gröna linjen nr 4 eftersom det då finns bra tunnelbanekommunikation direkt till sjukhuset om man är placerad på Montefiore, campus Moses.

Det är en del skillnader mellan läkarutbildningen i Sverige och läkarutbildningen i USA. Som jag minns det läser studenterna i USA först pre-med i fyra år som är ungefär en kandidatutbildning i valfritt ämne, med fördel naturvetenskapliga sådana. Därefter skriver de MCAT, inträdesprovet för att komma in på läkarutbildningen och sedan läser de fyra år på medical school. De första två åren är fokuserade på teori och de två sista åren är praktiska. De studenter jag träffade i USA hade väldigt bred teoretisk kunskap jämfört med svenska studenter. Däremot är svenska studenter kanske lite djärvare ute på klinik och tar gärna för sig för att få göra praktiska moment. 

Som läkarstudent träffade jag framförallt andra läkare och PAs (physician assistant = motsvarar ungefär läkarassistenter) och inte så många läkarstudenter. Jag upplevde att det var ganska avslappnade relationer mellan läkarna men det fanns en tydligare hierarki på de amerikanska sjukhusen jämfört med de svenska, t.ex.:

- Interns: motsvarar ungefär AT-läkare. I USA söker läkarstudenterna en ST-tjänst direkt efter utbildningen, t.ex. inom internmedicin. Deras första år på denna tjänst blir då internship. Dessa läkare kallar man ofta vid deras förnamn. 

- Residents: motsvarar ungefär ST-läkare och rangordnas enligt hur många år efter läkarexamen de har jobbat, t.ex. post-graduate year 2, 3 eller 4 (PGY 4). När man alltså har gjort klart sitt första år som intern blir man en resident inom internmedicin (tror jag). Residencys tar olika lång tid beroende på vilken specialitet man väljer att inrikta sig på. Dessa läkare kan man också kalla vid förnamn. 

- Fellows: Vidareutbildning efter avslutad residency. Om man vill bli kardiolog i USA börjar man med en residency i Internal Medicine som kan ta 3 år. När den är avslutad gör man fellowship inom General Cardiology som kan ta 2 år. Om man sedan vill subspecialisera sig ytterligare kan man göra en till fellowship inom Heart Failure och blir hjärtsviktsläkare. Också förnamnsläkare.

- Attendings: motsvarar ungefär överläkare. De kan allt och man tilltalar de som Dr "Efternamn" om inget annat anges. Vissa attendings brukar säga till om de vill bli kallade för förnamnen istället.

Man klarar sig bra på sina kunskaper i engelska när man åker på utbyte till USA. Svårigheterna var framför allt sjukhusengelskan, de använder mycket facktermer och förkortningar som jag aldrig hade hört förut. Men man kommer in i det efter ett par veckor och det hjälpte med den lilla ordlistan man fick från KI för de basala sjukhustermerna.

Så vitt jag vet arrangerades inga sociala aktiviteter för utbytesstudenter och jag hittade aldrig till något gym för studenter eller anställda. Det var lite synd. Jag träffade inte särskilt många studenter på mina kurser men de få jag träffade var väldigt trevliga och roliga att umgås med. Eftersom jag åkte på utbytet med en klasskompis och vi hade hela NY framför våra fötter gjorde vi många roliga saker tillsammans. ¨

Här följer några roliga grejer jag gjorde/åt:

Bästa uteställe: I Meatpacking District, t.ex. Marquee.

Bästa museum: The Metropolitan Museum of Art, ett enormt museum som man kan strosa runt i i all evighet.

Bästa promenadstråk: I Central Park, köp med en kaffe från Starbucks och njut av lite grönska mitt i storstan. Bästa shoppingen: I Soho där det finns alltifrån vanliga kedjor som Topshop, Zara och Uniqlo till roliga butiker som Miu Miu, Chloé och Marc Jacobs. Dessutom är Soho nära Chinatown (=mat), Little Italy (=kul att se pga turistigt) och Nolita (=hipstriga småbutiker).

Bästa gallerian: För lite lyxigare shopping tyckte jag om Bloomingdales på 59th and 3rd.

Bästa lobster roll: Luke’s Lobster. Jag brukade ta Luke’s favorite, då fick man en lobster roll, en påse chips och en liten coleslaw till.

Bästa hamburgare: Shake Shack som finns lite överallt på Manhattan, jag gillade shackburger + cheese fries.

Bästa ramen: Momofuku i East Village och Hide-chan Ramen vid East Midtown. OBS att de ofta var kö, men man var liksom varm ända in i själen efter att ha sörplat i sig nudelsoppa där.

Bästa brunchen: Café Habana i Nolita och jag skulle beställa en mojito, en majskolv och en cuban sandwich.

Bästa middagen: La Esquina, man får boka bord i god tid men det är en rolig upplevelse. Maten är lyxig tapas och drinkarna jättegoda.

Gå på sportevenemang. Matcher i ishockey, basket eller amerikansk fotboll är roliga att se även om man inte är insatt i sporten och biljetter kan man köpa på stubhub.com. Vi såg NHL-match på Madison Square Garden (ganska dyrt men väldigt mycket fest) och NBA-match på Barclay Centre i Brooklyn (billigare men lika festligt).

Gå på Broadway. Vi köpte biljetter på todaytix.com och såg Chicago :-))

Resor. I samband med utbytet åkte jag en helg till Washington DC och mötte upp några kompisar. Efter att kurserna var klara åkte jag och min klasskompis till västkusten och mötte upp några andra klasskompisar som varit på utbyte. Där bilade vi från San Fransisco ner till LA och njöt av ledigheten i 10 dagar innan vi åkte hem till Sverige och läkarexamen.

Åk på utbyte till NY! Det var helt fantastiskt. Det som var allra mest spännande med utbytet till just Montefiore Medical Center var att även om vården som bedrevs var ganska lik den svenska var patientpopulationen väldigt annorlunda. Patienterna var generellt fattigare, sjukare och sökte ofta vård i ett mycket senare skede än svenska patienter. Det var således en lärorik inblick i dels det amerikanska sjukvårdssystemet med hur sjukvårdsförsäkringen fungerar (eller inte fungerar), dels hur det kan se ut med vanliga men alldeles för långt framskridna sjukdomar och dels lära sig om högspecialiserad hjärtsviktsvård som jag aldrig har sett i Stockholm. De amerikanska läkarna är otroligt måna om utbildning och jag lärde mig väldigt mycket på mina 8 veckor, både teoretiskt och praktiskt. Med mig från utbytet tar jag med mig mängder av kunskap som jag kommer ha nytta av i framtiden som läkare och erfarenheter och upplevelser som jag aldrig kommer att glömma.