Jag flög ner med KLM via Amsterdam. Nytt för den här gången var en mellanlandning i Kigali men vi som skulle vidare till Entebbe behövde inte gå av planet. Under uppehållet på ca en timma städades planet och allt fylldes på inför flygningen tillbaka till Europa. Det klev också på en del nya passagerare varav de flesta skulle vidare till Amsterdam, dit planet skulle återvända efter uppehållet i Entebbe, Uganda.

Vi landade något försenade i Entebbe samtidigt som en annan interkontinental flight vilket gjorde att köerna för att få visum var långa. När jag fått visum och plockat upp mitt bagage gick jag ut i terminalen. Jag möttes av en "vägg" med människor med och utan skyltar, som väntade på resande. Det kändes skönt att se Big Moses lösgöra sig från massan och komma emot mig. Han har varit "vår driver" vid många resor inom Uganda och hade anlitats för att hämta upp mig på flygplatsen och köra mig till Makerere Guesthouse i Kampala. Två andra sjukgymnaster från KI skulle vara nere på lärarutbyte samtidigt som jag, men för en tre veckors period. De fanns redan på plats på Guesthouset sedan en vecka.

Jag kom till Kampala sent en lördagkväll. De andra sjukgymnastlärarna var bortresta över helgen och skulle inte komma tillbaka till Guesthouset förrän söndag kväll. Jag har sedan tidigare kontakt med flera av de "gamla" studenterna i Uganda. Jag hade stämt möte med en av dem på söndagen. Jag hade lovat att bjuda honom på lunch vid "the Uganda museum", där finns en trevlig restaurang. Jag promenerade dit från Guesthouset, det tog 30-40 minuter. När jag kom fram var restaurangen stängd på söndagar. Typiskt! När min lunchgäst kom diskuterade vi andra restaurangalternativ. Det fick bli Kisemente, det finns en bra indisk restaurang där så vi promenerade dit. När vi kom fram var restaurangen stängd för renovering. Inte vår turdag direkt. Jag fick syn på ett nytt cafe i en byggnad lite längre bort och vi bestämde oss för att gå dit. De hade även några maträtter och smörgåsar samt jättegott kaffe. Och dessutom trådlöst internet så vi kunde använda datorn jag haft med mig. Trevligt ställe!

Ett par middagar intogs på Club 5 nedanför Makerere Guesthouse. Lika bra indisk mat som vanligt. Vi provade också en ny restaurang på Kololo road som hette Mediterranea. Också ett trevligt ställe med massor av folk. 

På fredagen blev jag upphämtad med minibuss av driver och resten av gänget (utbyteslärare från KI) direkt efter mina lektioner. Färden gick till Lake Mburo och nationalparken där. Vi var bokade på Mihingo lodge över helgen.

 http://www.mihingolodge.com/photo_gallery_3.htm

Fantastiskt ställe! Jättegod mat, båtutflykt, både vandring och ridtur på savannen, bad i poolen mm.

Tio dagar kändes väldigt kort även om jag varit i Kampala och undervisat tidigare. Allt är så annorlunda där så man hinner nästan inte komma in i det på så kort tid. Det är viktigt med kontinuitet i lärarutbytet, både vilken period man åker, vad man undervisar i, vilka lärare som åker och att studentutbyte verkligen blir av. Då bygger man upp ett förtroende, respektive lärosäte vad man kan förvänta sig, och man kan bygga vidare på det som diskuterades eller initierades vid tidigare besök. Tror kanske att det är extra viktigt när man har att göra med utvecklingsländer där mycket bygger på bistånd och där organisationer/människor kommer och går i ofta begränsade insatser.

På tisdagen hade jag inga lektioner inbokade. Då hade jag själv planerat in ett studiebesök på ett av missonssjukhusen i Kampala, St Francis hospital N'sambya. Där arbetar en sjukgymnast som var student när jag var i Kampala första gången och som jag har fortsatt kontakt med. Han hade ordnat så att jag och den andra läraren som följde med på studiebesöket fick träffa chefen för sjukhuset. Vi fick sedan guidad rundvandring på de olika avdelningarna. Allt avslutades med att vi fick se sjukgymnastikavdelningen. Där undersökte jag och "min gamla student" en ny patient tillsammans, en äldre man med ryggsmärtor och osteopeni, samt diskuterade hur den fortsatta behandlingen skulle se ut. N'sambya skiljde sig ganska mycket från Mulago hospital, var mer välordnat och städat samt verkade inte alls lika överbelagt som Mulago där det är patienter och anhöriga överallt. N'sambya var även ett väl avgränsat område där obehöriga inte kunde gå in hur som helst. På N'sambya betalar patienterna något mer för sin vård men kostnaden är fortfarande så pass låg att många ända kan klara av att betala den. Det var ett mycket trevligt och lärorikt studiebesök.

Under min vistelse i Kampala gick den första Östafrikanska sjukgymnastkongressen av stapeln. Det var deltagare från bland annat Uganda, Kenya och Ruwanda. Kongressen pågick onsdag tom fredag, med presentationer under de två första dagarna och "general meeting" på fredagen. Efter mina lektioner både på onsdagen och torsdagen deltog jag i kongressen. Det var mycket intressant att höra var man stod forskningsmässigt i de olika länderna och det var många spännande projekt som presenterades. Tyvärr höll man inga tidsramar, en presentation som skulle pågått 15 minuter kunde hålla på 45 minuter osv. Det gjorde att arrangörerna försökte minska ner på tiden för fika och lunch. Jättesynd, eftersom möten människor emellan är så viktigt. Något som var väldigt roligt var att hela fem studenter jag lärt känna under tidigare lärarutbyten i Uganda deltog i kongressen. Det var så spännade att höra vad de arbetade med nu och vad de tyckte om de olika presentationerna på kongressen. En av de tidigare studenterna höll en presentation. Han gjorde det mycket bra och jag var både stolt och glad för hans skull.

Under de möten som vi från Sverige haft med lärarna från Uganda och med andra ugandiska sjukgymnaster bla under kongressen kom det fram att ett sjukgymnastprogram troligen kommer att starta på Makerere university till hösten 2012. Fantastiskt! Det har vi arbetat för under alla år vi har haft kontakt med Uganda. Det nya programmet innebär att man kommer att behöva stöttning och akademisk kompetens utifrån. Självklart kommer vi från KI att försöka bidra och hjälpa till med uppstarten av programmet. Vi har också erbjudit oss att vara handledare på distans till projekt som ska genomföras på den uppgradering till kandidat som redan pågår.

Jag har tidigare varit på lärarutbyte i Uganda vid tre tillfällen. Eftersom jag bytt arbetsuppgifter i Sverige var det den här gången inte möjligt för mig att vara borta så länge som tre veckor, vilket jag varit vid tidigare tillfällen. Den här gången blev perioden i Uganda bara 10 dagar.

Jag besökte Wasa vaccination cirka 1 månad innan jag skulle åka. Jag behövde fylla på mitt skydd mot polio, få Dukoral och Malarone (malariatabletter) samt köpa ett nytt myggnät.

Som vid tidigare vistelser skulle jag undervisa studenter i årskurs 3 på sjukgymnastprogrammet på Paramedical training school i Kampala. Det gjorde att jag kunde använda undervisningsmaterial jag använt tidigare. Jag uppdaterade dock de artiklar jag brukar ha med till studenterna. Jag skrev ut det antal kopior av materialet som skulle behövas vid undervisningen och tog med i pappersform. Det underlättar om man inte behöver kopiera upp materialet på plats och jag visste dessutom att det var en relativt liten kurs jag skulle undervisa i vilket gjorde att jag inte behövde packa neralltför tunga buntar papper.

Överlag har jag positiva erfarenheter från lärarutbytet med Uganda. Vi har blivit väl mottagna och har genom goda kontakter med lärarna där kunnat hoppa in i det befintliga schemat med våra specifika kunskaper. Lärare har också varit med vid en del lektioner för att själva ta till sig ny kunskap som de sedan kunnat föra vidare. Under åren har vi också haft kontakt med sjukgymnaster som arbetar kliniskt och som handleder studenter. Vi har varit med studenter på deras verksamhetsförlagda utbildning och diskuterat patienter med både studenterna och deras handledare. Det har känts viktigt att kunna tillföra "clinical reasoning" utifrån evidens och beprövad erfarenhet till både kollegor och studenter.

 De erfarenheter som varit negativa har framförallt bestått av att det gått så trögt och tagit så mycket tid och kraft för att få sjukgymnastprogrammet i Uganda att gå in under universitetet. Något som vi arbetat för i många år och deltagit i en oändlig mängd möten för att få till stånd. Nu verkar det ju faktiskt som att vi äntligen är där.

Jag har presenterat mina erfarenheter från Uganda på seminarier vid flera tillfällen. Jag har också blivit tillfrågad att prata om mina erfarenheter av lärarutbyte på seminarium via Centrum för klinisk utbildning (CKU). 

När jag undervisar sjukgymnaststudenter på KI tar jag så gott som alltid upp ett eller flera exempel från Uganda. Det är viktigt att vidga även de svenska studenternas perspektiv!

Eftersom jag undervisat i årskurs tre på sjukgymnastprogrammet i Kampala tidigare så visste jag vilken nivå studenterna befann sig på. Den här gången var det en lite kurs på mindre än 15 studenter. De var förberedda på att jag skulle komma. Helen Omare som är chef på sjukgymnastskolan presenterade mig för klassen, där alla studenter också presenterade sig för mig.

Efter mailkontakt med Helen var det bestämt att jag skulle gå igenom undersökning och behandling av ländryggen. Till mitt förfogande hade jag totalt fyra dubbelpass, dvs totalt åtta undervisningstimmar. Mitt första pass var på måndagen. Jag började med en introduktion till ländrygg- bäckensmärta. Vi diskuterade vilka frågor som var relevanta att ställa i anamnesen och vilka frågor som var speciellt viktiga att komma ihåg just vid problem från den här regionen. Sen var det dags att börja med de mer praktiska momenten. Jag frågade om någon av studenterna ville ställa upp som "patient" så jag kunde visa olika undersökningsmoment. Precis som i Sverige började alla skruva på sig och titta ner, men efter flera uppmaningar reste sig en student och gick för att byta om. Sen gick jag igenom olika undersökningsmoment för ländryggen, resonerade runt momenten och visade praktiskt hur de skulle gå till.  När jag gått igenom 4-6 moment fick studenterna träna praktiskt med och på varandra. Jag och en annan av de svenska sjukgymnastlärarna cirkulerade bland studenterna och gav direkt feedback. På slutet av lektionen delade jag ut ett par av artiklarna jag haft med mig. Artiklarna hade jag valt ut utifrån en världskongress om rygg/bäckensmärta som jag nyligen varit på och de handlade om hur komplex ryggsmärta ofta är och att man som sjukgymnast behöver ha ett biopsykosocialt synsätt för att på på bästa sätt kunna hjälpa patienten.

Jag startade nästa dubbelpass, på onsdagen, med att sammanfatta vad vi gjort på måndagen och hörde också efter om det var några funderingar på det vi gått igenom då. Sen fortsatte undervisningen på samma sätt som tidigare och vi gick igenom de resterande momenten av ländryggsudersökningen. Torsdagens lektioner fortsatte på samma sätt men då var det undersökning av bäckenet som stod i fokus. Nu fick också studenterna artiklar om traktion och om stabiliseringsträning att läsa till nästa gång. Artiklarna innehöll både positiva och negativa aspekter på behandling och visade på det stora kunskapsgap som faktiskt finns inom området. Något som jag tror kan vara svårt för studenter att ta till sig, de vill gärna ha en "färdig kokbok" att följa vid behandlling.

På fredagen handlade lektionerna om behandling av ländryggs-bäcken problem. Vi började med att gå igenom hur man bedömer muskellängd och diskuterade olika positioner för muskeltöjningar.Jag spaltade upp på tavlan vad de troliga undersökningsfynden för olika funktionsdiagnoser kunde tänkas vara. Vi gick igenom och diskuterade olika typer av smärtlindrande och/eller rörelseökande behandlingar. Sen gick jag igenom grundläggande träningsprinciper vid ländryggssmärta och visade exempel på olika övningar. Studenterna fick också själva prova att hitta och spänna m transversus abdominis.

Det kändes som att slutet av lektionerna blev lite abrupt så jag bad min kollega, som ju skulle stanna ytterligare en vecka, att följa upp det vi gjort och besvara eventuella frågor på någon av lektionerna påföljande vecka.

Jag undervisade 4 dubbelpass, dvs 8 timmar under den vecka som jag var i Uganda. Därav var cirka 50% föreläsning/seminarier och resterande 50% individuell handledning. Därutöver tillkom ca 2 timmars möten med de ugandiska lärarna.