Jag borde väl börja med att presentera mig själv, jag heter Johan och gick i termin 5 på sjuksköterskeprogrammet när jag genomförde utbytet. Jag har alltid haft ett någorlunda svalt intresse för Japan, det finns en massa konstiga filmer, serier och spel som verkar intressanta, men generellt sett har jag blivit lite avskräckt av andra kompisars fanatiska intresse för landet. Med det sagt så var jag väldigt nyfiken på kulturen och hur den skiljer sig från vår. Det kan även vara av viss vikt att veta att jag innan utbytesstudierna i Japan studerade Global hälsa i Vietnam och det kan på vissa sätt ha påverkat mina intryck och funderingar om det japanska samhället.

När jag började min utbildning hade jag ingen tanke på att åka på utbytesstudier, men vi fick väldigt bra information under vårt introduktionskollo vilket fick mig att drömma om hur fantastiskt det egentligen kunde vara. När jag var yngre reste jag väldigt mycket med min familj, men på senare år hade det inte blivit något. Jag trodde egentligen inte riktigt att jag skulle våga åka iväg, men det hindrade mig inte från att prata om hur gärna jag ville göra det. Detta ledde till att jag träffade andra som också ville åka och att jag gick på fler informationstillfällen. Det kan upplevas som om det är rätt lite information om utbytet i skolan, och den är lätt att missa om man inte letar efter dem. Men den finns där så försök hålla ögonen öppna! 

När jag äntligen bestämt mig för att åka valde jag Japan på grund av att jag ville testa ett samhälle som var så olikt vårt eget som möjligt. Jag hade inte råd att ta en hel termin utomlands och det tilltalade mig att läsa en kurs som var specialgjort för oss från ki. Dessutom kunde jag åka med en annan student från mitt program. Detta var väldigt viktigt för mig då, men efter att ha varit där kan jag säga att det är MYCKET lättare än man föreställer sig innan och i Japanutbytet har man dessutom med sig åtta andra personer från ki som man kan ta hjälp av.

Jag kan verkligen rekommendera att försöka få kontakt med de japanska studenterna som är på utbyte i sverige innan ni ska åka. Det är kul att lära känna dem samt fruktansvärt bra att kunna konakta senare när ni är i japan för att visa er omkring och få er att känna er som hemma.

Det finns egentligen inte så mycket att tänka på inför det här utbytet. Om man är sjuksköterska kan man söka resebidrag på 3000 kr från Vårdförbundet. Det är även möjligt att få CSN för utbytet hörde jag, men eftersom jag inte har csn vet jag tyvärr inte mer om hur det fungerar. Vacciner är egentligen inte något man behöver tänka på, jag tog endel men mest för att jag skulle resa till Vietnam också och ville ha skydd där. Om man ska ta något vaccin är det mot japansk encephalit, det är dock bara nödvändigt om du tänker spendera mycket tid på landsbygden. Jag har dock hört att om man tar några mediciner kan det vara bra att dubbelkolla att det är tillåtet att ta in dem i landet, det finns roligare saker än att åka fast i tullen. Annars sköts ansökningen till Tokyo Metropolitan university av vår kontakt i skolan, allt vi behövde göra var att fylla i ett par dokument till ki och till skolan i Japan. Jag rekommenderar definitivt att ta kontakt med de övriga kursdeltagarna och lära känna dem innan utbytet. Det blir mycket lättare om man har god kontakt och kan planera boende och resor tillsammans.

Det finns ett antal saker man ska tänka på att ha med sig. Ni kommer få information om dresscode och det kan vara bra att tänka på att ha med svala kläder som är långärmade, och långa byxor. När man inte är i skolan kan man ju ha på sig vad man vill, men man kan ju tänka på vad japanerna tycker om det man har på sig. Det är viktigast att ha på sig propra kläder på studiebesöken. Om ni tänker resa runt i japan något före eller efter studierna rekomenderar jag att ni skaffar ett japan railway pass. De kan bara köpas i sverige innan ni åker och gör att man kan åka gratis på nästan alla JRtåg i Japan. Annars så rekomenderar jag att åka dit med så tomma väskor som möjligt, de kommer fyllas på när ni är där!

Direkt när man landar skulle jag rekomendera att köpa ett suica- eller passmo-kort. Det finns antingen i någon kiosk eller i automaterna vid tåget. Det kan man sedan ladda med pengar och gör att man slipper tänka på biljett varje gång man åker tåg, bara blippa kortet i spärrarna när man går in och när man går ut så dras pengar automatiskt beroende på hur långt man har åkt. Personligen rekommenderar jag även att fixa internet redan på flygplatsen. Det underlättar enormt mycket att ha det när man ska ta sig fram. Jag köpte ett japanskt simkort (Japan travel sim) Det fungerade i 3 månader, fanns 2 gig på och möjlighet att fylla på igen om det tog slut. (Jag fyllde på 3 gånger innan jag åkte från japan) tror det kostade 5000 yen (360kr) att skaffa och 3000yen (215 kr) att fylla på. Det går även att hyra ett mobilt wifi. Jag tyckte att det var lite dyrt, men kommer tyvärr inte ihåg vad det kostade.

För att ta sig fram använde jag appen Japan Travel som var väldigt bra, men kan ibland ha problem med vissa bustationer som bara har japanska namn. Mot slutet använde jag mig mer av google maps, att bara kunna söka från min plats och få vägbeskrivning för kollektivtrafiken var riktigt bra. Det fungerade även i alla andra länder jag reste i och var förvånansvärt exakt i sina instruktioner.

I början av utbildningen arrangerade skolan en liten välkomstfest för oss. Det här blev ett jättebra tillfälle för oss att få kontakt med de japanska studenterna på universitetet. Vi hade aldrig hittat så mycket underbara saker under vår tid i tokyo om vi inte haft japanska studenter som visat runt oss, och de flesta av de kontakterna tog vi under den välkomstfesten.

Jag har tyvärr lite dålig koll på hur mycket pengar jag spenderade när jag var där, på grund av att jag reste till andra ställen både före och efter utbytet. Jag tror i alla fall att man ska tänka att det mesta kostar som i Sverige. Det som främst drog upp priset var alla tågresor. Vi valde att bo nära universitetet för att hålla de kostnaderna nere, men man åker ändå runt en hel del på fritiden, och studiebesöken ligger ofta en bit bort.

Jag kan även rekommendera att bo tillsammans med de andra studenterna för att hålla boendekostnaderna nere. Jag tror att vi betalade 44.000 för boendet för 1 och en halv månad, och vi bodde då fem stycken i lägenheten. Det blev med andra ord en månadsavgift på ungefär 6000kr/månad per person. Det går ju att bo billigare, men man tjänar mycket på att bo nära campus i och med tågkostnader.

Man tjänar även mycket på att ha kontakt med japanska studenter som kan visa en billiga bra ställen att äta på. Jag kan rekommendera Kura Sushi som är en billig rullbandssushikedja, och alla kan hitta något man tycker om, till och med jag som inte tycker om sushi egentligen. Maten är annars inte så dyr, och det skiljer inte lika mycket på att äta ute och göra mat själv, som det gör i Sverige.

Kursen som man går är en interprofessionell kurs som egentligen består av två olika moment. Dels ska man jämföra svensk och japansk sjukvård för sin specifika profession, och dels ska man lära sig mer om de övriga professionerna och samarbeta med dem. Studierna består av en rad olika föreläsning och aktiviteter som ordnas av de olika programmen, samt en mängd studiebesök. Majoriteten av tiden har man föreläsningarna tillsammans med de andra professionerna, men vissa programpunkter kan vara frivilliga. Man kan dessutom delas upp på studiebesök, beroende på profession.

Utbildningssystemet är mycket mer hierarkiskt än det vi har i Sverige, de har inte lika mycket seminarier utan fokuserar mer på föreläsningar. Det är viktigt att använda rätt titlar när man tilltalar de olika lärarna och att alltid försöka vara så respektfull man kan. Försök även att tänka på att inte kommentera eller fråga något som får personen att känna att hen har gjort bort sig, detta är väldigt dåligt och kan snabbt leda till dålig stämning. Med det sagt så är alla väldigt toleranta mot oss utbytesstudenter och det uppskattas mycket när man försöker smälta in.

De japanska sjuksköterskestudenterna i japan får inte alls lika mycket praktiker att öva sina färdigheter som vi får i Sverige utan får mycket mer teoretisk utbildning. Men det innebär inte att de inte får träna. De har mycket bättre praktiska moment i sin teoretiska utbildning än vad vi har, där de får träna på varandra och på dockor. De lär sig till exempel hur man tvättar hår, fötter och så vidare genom grundliga genomgångar och sedan testa på varandra, till skillnad från i Sverige där vi förväntas lära oss det på olika praktiker. 

Studietakten är i alla fall rätt lugn vilket kan vara skönt när det är så mycket nya intryck. Försök ta er tid att alltid ha lite frågor att fråga efter föreläsningarna. Ni kommer behöva presentera er själva ganska ofta inför massor av människor och det uppskattas om man har lärt sig någon bra japansk fras som man kan säga. 

Det är svårt att vara i japan utan att kunna japanska, de flesta kan inte engelska och instruktioner/menyer finns ofta bara på japanska. Dessutom är det ibland lite svårt att förstå vissa lärare i skolan, men det finns alltid en powerpoint som hjälper till så det är inte för farligt. Däremot är det svårt att komma in i kulturen utan att ha med sig japaner som visar en saker. Om man inte är så intresserad av kulturen så går det ju absolut att bara åka runt på olika turistställen, men man vinner mycket på att lära känna de inhemska studenterna. 

Kulturskillnader finns det överallt. I vårt arbete fick vi till exempel ta i beaktande hur viktigt det är för patienter att bada. Det gick inte att bara tvätta av sig i en dusch, själva badet är en så starkt kulturell sak där att man även behövde hitts sätt för patienten att få bada. Hierarkin är mycket mer påtaglig där, det är jätteviktigt att man använder rätt titel och visar mer respekt till andra som anses ha högre rang än en själv. Det är rökförbud ute på gatorna men helt ok att röka inne på restauranger. och det finns en mängd andra exempel. Det bästa rådet jag kan ge är att vara så öppen som möjligt för deras kultur och försöka förstå varför den fungerar som den gör. Det verkade vara lätt att tycka att många saker är sämre än i Sverige och se ner på det, men försök att inte värdera för mycket, det kan skapa en barriär mellan en själv och att komma in i samhället.

Det fanns en mängd sociala aktiviteter på schemat, som elevkonsert med traditionella japanska instrument, fyverkerifestival och så vidare. Allt var väldigt trevligt och bra, men som jag har skrivit tidigare så är det mycket upp till er att ta kontakt med japanska studenter när ni kan. De flesta japaner är lite blyga i början och det kan bli svårt om ni bara håller er för er själva. Det finns dock de som är väldigt nyfikna och vill visa runt er i deras värld, man behöver bara hitta dem. 

Det fanns ett skolgym, men det verkade lite svårt att använda så vi åkte till ett som låg några spårvagnshållplatser bort från skolan. Jag har tyvärr inte riktigt koll på var det låg då jag bara följde med de andra dit ett par gånger, men det borde gå att hitta mer information i fysioterapeuternas reseberättelser. Det fanns även ett litet klättergym vid Nippori som jag testade en gång, det var trevligt men lite litet.

Mat i allmänhet är väldigt god och jag tycker verkligen man ska testa så mycket som möjligt när man är där. Men tyvärr kan det vara svårt för vegetarianer och nästan omöjligt för veganer. De flesta restauranger verkar inte riktigt förstå vad vegetarian innebär och det är extremt svårt att kommunicera vad man vill ha, samt menyerna är ofta på japanska. Vi upptäckte i alla fall att Mos Burger hade en massa burgare med soyaburgare vilket alltid var ett alternativ, men jag antar att de flesta kanske tycker att det är lite tråkigt att åka till Japan och äta burgare.

Det finns naturligtvis en mängd saker man kan göra på fritiden. Man kan vandra upp på Mt. Takao, eller om man känner sig riktigt äventyrlig, ta sig upp på Mt. Fuji. Det senare kräver dock lite förberedelse och lite mer fysisk ansträngning. I själva Tokyo finns det hur mycket som helst att utforska och vad man vill se beror helt på ens personliga intressen. Jag skulle egentligen kunna skriva hur mycket som helst här, men personligen tyckte jag väldigt mycket om att dra runt i Akihabara och testa olika arkades. Shinjuku är också trevligt att gå runt i. Vi tog oss upp i Skytree och åkte ut till Odaiba. Vi tog även ett par dagsutflykter till Yokohama, som är en stad utanför Tokyo, men bara 40 min bort tunnelbanan från Nippori. Om ni har körkort, skaffa internationellt körkort innan ni åker, då kan ni åka gokart genom Tokyo iklädda Mario Kart-kläder! är lite ledsen att jag missade det.....

Annars kan jag bara rekommendera att uppleva så mycket ni kan när ni är där, det är svårt att få en sådan här chans igen, gå och shoppa i Asakusa, gå på japansk baseball, klättra i berg, besök igelkott, katt och utterkafé, sjung karaoke och ät fantastisk mat!