Jag har alltid tyckt att utbytesstudier varit lockande, så under första året av utbildningen deltog jag på ett informationsmöte om vilka möjligheter som fanns för oss fysioterapeutstudenter. När jag fick reda på att det fanns en möjlighet att studera i Tokyo så blev det ett självklart val för mig. Östasiatisk kultur har alltid fascinerat mig, men Japan har en särskild plats i mitt hjärta. Ett högteknologiskt land med starka kulturella traditioner och fascinerande subkulturer kändes som en utmärkt plats för att utöka kunskaperna på. Att utbytesstudierna i Tokyo bestod av en kurs som läses under sommarmånaderna var också fördelaktigt för min del då jag gärna ville läsa klinisk fördjupning inom pediatrik under hösten, vilket detta studiealternativ tillät. 

Vi fysioterapeutstudenter som blivit nominerade till att få åka fick, till skillnad från de andra programmen som deltog i utbytet, reda på väldigt sent att vi blivit nominerade. I mitten av mars fick vi mail om att vi blivit nominerade och 10 dagar senare var både flyg och boende bokat. Innan avresan hade vi ett möte med vår internationella studenthandläggare tillsammans med studenterna från de andra programmen på KI. Under mötet fick vi information om intyg som behövdes, försäkringar, kontakter vi kunde vända oss till och lite om vad tidigare studenter hade tyckt om utbytet. 

Vaccinationer 

Jag tog inga vaccinationer inför utbytet. Hade jag fått veta tidigare att jag skulle få åka hade jag dock velat vaccinerat mig mot den myggburna sjukdomen Japansk encefalit, men då jag tidigare alltid blivit sjuk i samband med vaccinering och inte ville missa tid från min VFU så hann jag helt enkelt inte. Så jag bunkrade upp med myggmedel istället.

Vi anlände till Tokyo 5 dagar innan kursen startade, vilket kändes alldeles lagom för att ställa om dygnet och bekanta sig med närområdet. Under dessa dagar passade vi också på att lära oss hur saker och ting fungerade medan vi åkte runt som turister i Tokyo. 

Kollektivtrafiken

Likt Stockholms SL-accesskort använder även Tokyo ett påfyllningsbart plastkort. I Tokyo köper man antingen ett “Pasmo”- eller “Suica”-kort, vilket går att göra via automater vid tågstationerna. Båda korten fungerar på samma sätt och kostar lika mycket att använda. Den enda skillnaden är att korten distribueras av olika företag. Något som kan vara värt att tänka på är att man, till skillnad från i Stockholm, behöver scanna sitt kort både vid ingång och utgång från stationerna. Detta är för att resans pris beräknas utifrån längd/sträcka och beroende på vilken linje man åker eftersom olika linjer drivs av olika företag. Skulle man glömma att scanna sitt kort eller använda fel ingång/utgång behöver man korrigera resan i en “Fare adjustment”-automat eller få hjälp vid en informationsdisk. 

För att så smidigt som möjligt planera sina resvägar i Tokyo rekommenderar jag appen JapanTravel (engelsk version av appen Navitime), som visar information om tåglinjer, perronger, kostnader och restider. Om man ska åka på en resa som kräver ett byte så tipsar appen även om vilken del av tåget man bör vara i för att lättast ta sig till nästa anslutande tåg eller utgång.

Eftersom jag var medveten om att utbytesstudier inte är helt gratis så började jag spara ihop pengar varje månad redan under första året av utbildningen. Har man redan pengar undanlagda eller ett extrajobb under utbildningen kanske inte detta är helt nödvändigt, men för min del skapade det en trygghet. 

Flyg och boende 

De största utgifterna innan avresan var flyg och boende. Flyget till Japan kostade 5626:-/person (tur och retur). För lägenheten betalade vi 6532:-/person för 42 nätter. Om vi inte hade haft matlagningsmöjligheter och tvättmaskin som krav när vi letade boende så hade vi möjligtvis kunnat hitta något billigare. Men med tanke på hur mycket vi behövde använda tvättmaskinen (svettigaste årstiden i Japan) så hade vi nog ändå behövt betala den skillnaden i tvättomatpengar. 

Resor lokalt 

Kollektivtrafiken fungerade fantastiskt i Tokyo, men den kostade även därefter. En enkel resväg till skolan kostade 226 JP¥ (motsvarar cirka 17 SEK) och de flesta dagar åkte vi även till fler ställen än skolan, vilket innebar att resekostnaderna hamnade mellan 50-100 SEK/dag. Vissa studiebesök låg även utanför Tokyo, vilket innebar ännu högre kostnader. Tanken var att vi skulle sparat in pengar genom att promenera till skolan, men det slutade oftast med att vi tog tåget ändå på grund av den olidliga värmen. 

Mat 

Maten var något som man verkligen kunde spara pengar på om man ville. Flera nudelställen sålde till exempel stora maträtter för cirka 25-50 SEK och sushi kunde man köpa för 7 SEK/bit. Priserna på frukt och grönt var dock betydligt högre än i Sverige, och man tjänade ofta på att köpa en färdigskuren sallad istället för att komponera ihop en själv. Utbudet på färsk färdigskuren/färdiglagad mat var väldigt stort i de flesta matbutikerna, och man kunde utan problem få en måltid för under 40 SEK. Mitt bästa tips är att besöka matbutiker på kvällarna eftersom de då rear ut dagens färdigrätter.

Efter många timmars letande hittade vi en lägenhet i Nippori via AirBnB (https://www.airbnb.se). Nippori är känt för sina många textilaffärer, och är en relativt lugn stadsdel om man jämför med andra delar av Tokyo. Vi valde att bo i området Nippori eftersom det var väldigt smidigt att ta sig både till skolan och runt i Tokyo därifrån. 

Kommunikationer

Från Nippori går flera tåglinjer, bland annat en som går i en cirkel runt hela centrala Tokyo (JR Yamanote Line). Via cirkellinjen kunde man snabbt och enkelt ta sig till populära ställen så som Ueno, Akihabara och Shinjuku. Nippori har dessutom ett expresståg (Skyliner) till Narita International Airport, vilket gjorde det superenkelt att ta sig dit från flygplatsen. 

Lägenheten

Lägenheten vi hyrde via AirBnB var 40 kvadratmeter stor och hade bäddplatser i form av “futons” istället för sängar, vilket innebär att det är madrasser som rullas ut och bäddas på golvet. Att sova på futons är mycket vanligt i Japan, så om man har svårt att sova på hårda underlag så bör man tänka på detta vid bokningen av sitt boende. 

Jag skulle definitivt rekommendera framtida studenter att leta boende i Nippori alternativt Nishi-Nippori om man vill ha nära till campus och enkelt kunna ta sig till andra delar av Tokyo.

Vi blev väldigt varmt välkomnade av skolans elever och personal på Tokyo Metropolitan University. Det hölls bland annat en välkomstfest för oss. På festen spelade studenter från universitetet låtar på traditionella japanska instrument och vi blev bjudna på en buffé med japansk mat. Välkomstfesten var också ett tillfälle då vi skapade många nya vänskapsrelationer och träffade personer som vi sedan umgicks med under hela vår vistelse. 

På skolan fick vi en kontaktperson som vi kunde kontakta om nästan precis vad som helst när vi hade frågor. Hon hjälpte oss med allt från frågor om lektionsschemat till frågor om teceremonier och badhus. Det kändes väldigt tryggt att ha en kontaktperson som kunde svara på frågor man hade eller dirigera en vidare till rätt person att fråga. 

Vi tillbringade den mesta tiden av kursen vid “Arakawa Campus”, vilket är skolans campus för programmen inom Health Sciences. Studiemiljön vid Arakawa Campus var fantastisk! Lite likt ANA23 hemma vid KI var byggnaderna ljusa och luftiga och hade många bra studieplatser. Mat- och dryckesautomater fanns utplacerade över hela skolområdet och det fanns även en liten butik i skolan som sålde allt från mat till sytillbehör. 

Under kursen hade vi både teoretiska och praktiska lektioner. De flesta lektioner bestod av föreläsningar eller studiebesök på olika sjukhus och kliniker, men vi fick även delta i praktiska lektioner tillsammans med de japanska studenterna. Ibland kunde det kännas svårt att få bra kontakt med de japanska studenterna på skolan, men vi fick förklarat för oss att detta troligen berodde på att många är blyga för att prata engelska. Alla var dock väldigt trevliga och hjälpsamma! 

Under vissa föreläsningar och studiebesök kunde språket påverka kvalitén på undervisningen, vilket kunde kännas begränsande i lärandet. Vi hade flera gånger föreläsare som läste sin presentation på engelska innantill från ett papper, och som sedan inte kunde tillräckligt med engelska för att vi skulle kunna ställa frågor. De flesta av dessa gånger fanns dock någon annan från skolans personal där för att hjälpa till med översättningen, men det kändes ibland som ett stort projekt för att få svar på en relativt enkel fråga, vilket gjorde att jag ibland höll mig från att försöka ställa frågor.

Språket 

Eftersom jag redan innan utbytet varit intresserad av Japan så hade jag lärt mig lite grundläggande japanska. Innan resan spenderade jag också cirka 1 timme om dagen i ett par månader med att försöka lära mig mer japanska genom appar och böcker. Jag upplevde det som väldigt användbart att kunna enklare fraser samt de japanska skriftspråken “hiragana” och “katakana” vid de tillfällen då engelsk översättning saknades (vilket det inte sällan gjorde). För de som är intresserade av att lära sig japanska (eller något annat främmande språk) rekommenderar jag verkligen appen “Memrise”. Tack vare den appen lärde jag mig över 1000 ord på en väldigt kort tid. 

Andra tillfällen då språket verkligen utgjorde ett hinder var vid matsituationer då det ofta blev lite oklart vad olika maträtter egentligen innehöll. Många matställen hade menyer på engelska, men det var lika vanligt med restauranger som endast hade på japanska. Flera i mitt sällskap körde lite roulette med sina matbeställningar, men då jag är vegetarian sedan många år tillbaka kändes det inte helt bra att göra det. Till en början hade jag alltid med mig en liten lapp med fraserna “Är det kött/fisk/fågel i den här?” samt “Går den här att få utan kött/fisk/fågel?” skrivna med japanska tecken, men sedan upptäckte jag kamerafunktionen i appen Google Translate. Med hjälp av den appen kunde man snabbt och enkelt via telefonens kamerafunktion översätta både menyer och innehållsförteckningar (med viss felmarginal) till svenska. 

Kulturen 

Kulturmässigt skiljer sig Japan enormt från Sverige och jag skulle kunna ägna en hel uppsats åt att skriva om detta, men det finns ett par punkter som kom att påverka oss särskilt: 

Tatueringar 

Tatueringar tillhör inte alls vanligheterna som de gör i Sverige. Många badställen och gym har till exempel förbud mot att visa tatueringar, hur små och oskyldiga de än är. Vill man besöka ett “onsen” (traditionella badhus med varma källor) så får man nog tänka om lite eftersom man kan bli utkastad om man har en tatuering. 

Kläder 

Redan innan vi anlände i Japan fick vi information om att vi inte skulle ha på oss kläder som visade för mycket hud, särskilt när det gäller urringade plagg på tjejer. Under vissa studiebesök blev vi ombedda att ha på oss långbyxor och långärmade tröjor, vilket kunde bli riktigt kämpigt i 35+ grader och sol. Mitt tips är att se över materialen på de kläder man har med sig och satsa på luftiga kläder. På den japanska klädkedjan Uniqlo hittade vi många svala och sköna plagg. 

Kollektivtrafiken 

På tåg och bussar i Japan ska man varken äta eller dricka, prata i telefon eller ha några vidare ljud för sig överhuvudtaget för att respektera sin omgivning. I vagnarna finns skyltar uppsatta som till och med ber en att ställa mobiltelefoner på ljudlöst läge. Det var ganska häftigt att uppleva att så proppfulla tågvagnar kunde vara så tysta.

Möjligheterna till fritidsaktiviteter var oändliga i Tokyo! Dels arrangerades det aktiviteter via skolan och dels hittade vi på saker själva. När skolan arrangerade aktiviteter såg de till att vi fick kontakt med japanska studenter som kunde göra oss sällskap och guida oss runt. 

Vi gick på festivaler, besteg berg, firade midsommar, gick på idrottsevenemang, klappade uttrar och ugglor, sjöng karaoke, besökte arkadhallar, gick på konsert, klädde oss i yukatas, gick på antikmarknader, badade vid en sandstrand, besökte tempel, åkte båt, gick på museum och mycket, mycket mer! En av mina bästa upplevelser från Tokyo var när vi blev bjudna av en lärare till ett Brasilianskt ställe där vi åt och dansade med folk i alla olika åldrar och nationaliteter. 

Bara att kliva ut från lägenheten och strosa längs gatorna kändes som äventyr. Det fanns så himla mycket saker att se överallt. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag under hela vistelsen aldrig kände att jag inte hade något att göra.

Det här utbytet har förändrat mig på både ett akademiskt och personligt plan. Jag tar inte bara med mig nya erfarenheter och kunskaper, men också ett nytt sätt att tänka. 

Jag tror att det kan vara nyttigt för alla, oavsett yrke, att få se hur man gör i en helt annan kultur med helt andra förutsättningar och tillvägagångssätt. Att dessutom få mer insikt i andra professioner tror jag är otroligt nyttigt för framtida samarbeten i team. 

Den här resan har gjort mig mer medveten om mina egna begränsningar och resurser, vilket har ökat tilltron till min egen förmåga. Jag har även blivit bättre på att våga utsätta mig själv för främmande situationer och våga släppa kontrollen mer (kanske både på gott och ont). Det var 6 intensiva veckor, men det är veckor som jag kommer att minnas hela mitt liv. Jag skulle rekommendera det här utbytet till alla som vill se en annan del av världen, en annan del av sjukvården och en annan del av sig själva. 

Övrigt

För de som är nyfikna på hur dagarna såg ut för oss borta i Tokyo så har jag slängt ihop en liten filmsnutt med filmklipp som filmades under resan. Filmen hittar ni här: https://www.youtube.com/watch?v=MPCl0pM1_i8

För den som vill ha ännu mer detaljer så finns även min blogg på följande adress: https://angelicabacklin.wordpress.com/