Innan jag började studera så reste och jobbade jag utomlands under flera år. Jag värdesätter erfarenheter från nya miljöer och redan när jag började på KI så visste jag att jag ville åka på utbytesstudier under utbildningen. Att det dröjde ända till termin 7 berodde på att jag trivdes så bra på KI och var så nöjd med undervisningen att jag inte vågade "slösa bort" studietid på KI mot någon annanstans. Jag tänkte att jag inte skulle lära mig lika mycket eller kanske fel saker om jag åkte iväg en hel termin. När jag sedan hörde att man kunde åka på kortare utbyten så bestämde jag mig för att söka direkt. Ansökningsfristen hade precis varit så jag valde att ta en restplats inom Norden. På så sätt sparade jag även min möjlighet att senare kunna åka inom Europa på ytterligare ett utbyte. Nu valde jag Tromsø för att dett låg längst bort av de lediga ställena inom Norden och i Tromsø ligger världens nordligaste universitet.
Informationen jag fick innan avresa var väldigt bra. Den utbytesansvariga vid KI var väldigt hjälpsam och svarade snabbt på frågor. Vissa delar av ansökningen var lite krångliga, men man kunde alltid be om hjälp. Även de utbytesansvariga i Tromsø var väldigt hjälpsamma och trevliga under hela processen (samt under tiden i Tromsø).

Jag valde att åka på utbyte under 8 veckor och innan avresa hade jag ett möte med den kursansvariga för att tillsammans planera utbytet och välja under vilken period det passade bäst att åka. Jag läste 2 veckor på KI innan jag åkte och när jag kom tillbaka hade jag några veckor innan det var dags för terminstenta. Mitt utbyte i Tromsø bestod bara av klinisk rotation på sjukhuset. Jag hade alltså inga föreläsningar och jag hade ingen klass. Jag kom dessutom när terminen redan hade börjat, vilket gjorde att jag hade missade de aktiviteter som annars finns för nya studenter vid terminsstart. Innan jag kom till Tromsø gick jag med i en facebook-grupp för utbytesstudenter i Tromsø, där fick jag kontakt med många och behövde inte känna mig ensam när jag kom fram. En kontaktperson från universitetet mötte upp mig på sjukhuset första dagen och visade mig runt. Hon gav mig även kontaktuppgifter till andra utbytesstudenter som också läste medicin, som jag kunde höra av mig till.
Jag åkte till Tromsø på en lördag för att sedan ha min första dag på sjukhuset på måndagen. Det var inte nödvändigt att vara där tidigare än så. Allt, tex id-kort, kunde ordnas första dagen.

Utbytet i det hela var tyvärr rätt kostsamt. Detta på grund av att det är ganska dyrt att leva i Norge (mat, boende, busskort, aktiviteter osv...). Innan utbytet var man också tvungen att göra en MRSA-screening, vilket man själv bekostar. Inga kåravgifter eller liknande var obligatoriska.

Jag ansökte om studentboende, men eftersom jag inte skulle vara där hela terminen så prioriterades jag sist i kön. Det resulterade i att jag inte fick ett studentboende och blev tvungen att ordna boende på egen hand. Det ar svårt att få hyra rum/lägenhet pga den korta perioden, så det slutade med att jag blev tvungen att boka rum på airbnb.com och betala per natt. Väldigt dyrt, ja. Tromsø är ganska litet och det finns bra bussförbindelser på hela ön. Jag bodde precis mellan centrum och sjukhuset/universitetet, vilket var perfekt. Då hade jag gångavstånd till båda.
Mina vänner bodde på studentboende. Det var då rum i korridor och standarden mellan de olika korridorerna varierade mycket. Gemenskapen på studentboendena var väldigt bra och alla var väldigat trevliga. Jag hade gärna bott i studentboende för gemenskapens skull, så jag är glad att jag alltid var välkommen hos mina vänner. 

Eftersom jag bara hade kliniska rotationer så hade jag inget vanligt schema med föreläsningar. Jag hade tre olika placeringar och på varje placering hade jag en kontaktperson. Denna person var inte någon handledare, utan man gick med olika läkare hela tiden. Praktiken på KI är väldigt välplanerad och personalen vet att man ska komma och som student får man vara med på allt. I Tromsø var det ingen som "tog hand om" en och ofta så visste de knappt att jag skulle vara där. I början tyckte jag det var jobbigt att inte ha någon handledare, men efter ett tag lärde jag mig hur jag skulle göra. Det var väldigt viktigt att vara framåt och ta för sig. Eftersom läkarutbildningen i Norge är uppbyggd på ett annat sätt än på KI så visste läkarna inte vad jag kunde eller vad jag behövde lära mig, när jag sa att jag gick termin 7. Jag hade därför printat lärandemålen och en checklista som jag hade med mig och kunde visa. Jag fick själv ansvara för att jag fick vara med och göra de moment som jag skulle. Man fick ingenting serverat. Precis som på alla sjukhus så var personalen olika intresserade av att ha en student med sig. Hittade man någon som inkluderade en så skulle man hålla fast i den! Vissa dagar kunde man mötas av otrevlig personal som inte lät en vara med på något alls, medans man andra dagar träffade fantastiska läkare som var jättebra "handledare". Varje morgon var det möte och när det var slut så kunde alla försvinna utan att någon tog med mig. Där var det viktigt att vara snabb och hänga på någon bra läkare. Att få kämpa så mycket för att få lära mig det jag skulle var jobbigt, men som sagt, efter ett tag lärde man sig att ta för sig. 

Språket var inga problem. Norrmännen förstod alltid vad jag sa och jag förstod oftast vad de sa. Personalen på sjukhuset var både från Norge, Sverige och Danmark. 

Eftersom jag inte hade föreläsningar och därför inte träffade andra studenter så fick jag själv vara lite mer uppsökande. Jag upplevde dock aldrig det som ett problem. Jag umgicks både med utbytesstudenter och norska studenter. Det arrangerades en del aktiviteter på fritiden. Som utbytesstudent fick man varje vecka ett mail med tips på aktiviteter och olika event i Tromsø. I Tromsø är den absolut största fritidssysselsättningen att vandra - alla "går på tur"! ;) Man vandrar både efter skolan/jobbet och på helgerna. Varje helg ordnar TSI Fjellgruppa helgturer. Det var ett utmärkt sätt att lära känna nya människor och få uppleva Nord-Norges fantastiska natur. Jag rekomenderar verkligen att man blir medlem i TSI, då får man mail inför varje tur. Det är bra att ha med sig bra vandringskläder och kängor till Norge, men annan utrustning såsom sovsäck, tält, liggunderlag och stora ryggsäckar finns att låna gratis antingen på TSI eller hos kommunen som har ett ställe nere i centrum. Det var superbra!

Trots att det var lite problem i början så är jag SÅ glad och tacksam över mitt utbyte. Jag har lärt mig massor! Jag var innan utbytet orolig att jag inte skulle lära mig tillräckligt mycket, och visst ett utbyte kan omöjligt bli exakt som studierna hemma, men jag känner ändå inte att jag har missat någon viktig kunskap. Istället för att få allt serverat som på KI, så har jag denna termin själv fått ha koll på lärandemål och på ett nytt sätt ta ansvar för mitt eget lärande. Den största vinsten med utbytet är just det, samt att jag har blivit tvungen att ta för mig mer. Nu känner jag mig bättre förberedd på att åka och arbeta på något annat sjukhus utomlands. Även vid mina fortsatta studier vid KI kommer jag ha stor nytta av det jag lärde mig i Tromsø.