Jag hade redan från början av läkarprogrammet tänkt åka på utbyte så fort tillfälle gavs. Men 4,5 år gick snabbt, och det hade varit lätt att missa deadline för ansökan för T11 - den allra sista chansen för utbyte - då ansökan skulle skickas in mer än ett år i förväg. Som tur var fick vi ett mail från KI som informerade om utbyte, samt ett uppföljande påminnelsemail, så att även människor som jag (som inte läser mina mail särskilt noga) på något mirakulöst sätt fick iväg ansökan i tid.

Jag valde University of Sydney som förstahandsval av tusentals anledningar. De främsta var att jag, från tidigare erfarenheter av att bo i Australien, uppfattat landet som mycket välkomnande och förmodade att även sjukhusvärlden skulle vara densamma. Dessutom lockade det varma klimatet och möjligheten att utforska en spännande storstad som jag aldrig tidigare varit i.

Det var massor att fixa inför utbytet. Jag fick bra information från KI om exakt hur ansökan till universitetet skulle göras. Vi fick välja bland de kurser (electives) som gavs på Royal North Shore Hospital, och man fick önska och rangordna bland kurserna. Efter att man blivit accepterad och beviljad 2 x 4-veckorskurser, så behövde man komplettera med en massa vaccinationsbevis och utdrag ur belastningsregistret från Sverige (på engelska) samt från Australien (även om man aldrig tidigare varit där). Det var något krångligt att få till NPC (National Police Check) från Australien på grund av att man behövde flera olika identifieringsmetoder, som t.ex. pass + kreditkort + personbevis från Skatteverket. Överlag så tog det väldigt mycket tid att inhämta olika dokument och scanna in osv, men om man ser till att vara ute i god tid i förväg och har tillgång till skrivare och scanner så finns ingen anledning till stress.

Inför utbytet fanns det vaccinationer som var obligatoriska. Också här finns en fördel med att vara ute i god tid, särskilt om man (som jag) inte hade gjort vissa vaccinationer där det tog 6 månader att uppnå immunitet. Jag upptäckte i juli att jag inte var vaccinerad mot Hep B, och kunde i slutändan med ungefär tre dagars marginal innan deadline uppvisa provsvar på Hep B-titrar innan utbytet i mars. Så lär från mina misstag, och se till att ordna Hep B-vaccinationen i tid!

Andra vaccinationer jag fick komplettera med var Boostrix (difteri-tetanus-pertussis) för att få pertussis-immunitet, eftersom man tydligen inte vaccinerade mot pertussis i början på 90-talet, samt förnyad MMR (measles-mumps-rubella) då det hade gått för lång tid sedan grundvaccinationen.

I övrigt skickade jag in en kopia på min BVC-journal för bevis på barnvaccinationer (eftersom det gula vaccinationskortet fått fötter under de senaste 25 åren). Jag fick tag i denna via min födelseorts kommun genom att ringa till kommunens växel, med i mina öron ett märkligt önskemål, men blev då direkt vidarekopplad till kommunarkivet som skickade en kopia inom en vecka. Fantastiskt. Jag skickade även med ett brev från min mamma, där hon intygade att jag hade haft varicella som barn, vilket räckte som bevis på immunitet.

Jag anlände i Sydney 3 dagar innan starten av mitt första elective och det kändes som lagom tid att komma över jetlagen, lära känna området där jag bodde, skaffa telefonabonnemang och busskort (s.k. Opal card). Jag hade planerat att börja relativt direkt för att kunna få 10 dagars ledighet i slutet av vistelsen.

Första dagen samlades alla nya elective students för veckan i ett konferensrum för en ca 1 timmes introduktion av den internationella handläggaren på universitetet. Sedan gick vi alla i samlad trupp för att fotograferas för våra ID-kort, och sedan spreds vi ut på våra respektive placeringar (1 elective student per placering). Det fanns knappt någon chans att hinna prata med någon av de andra studenterna under första dagen, men som tur var anordnas varje vecka ett s.k. social event. Detta innebär att alla elective students varje onsdag uppmanas att träffas och dricka öl på den bar som den internationella handläggaren informerar om via mailutskick varje vecka. När jag var där var onsdagarna populära, och ett bra sätt att lära känna alla nya studenter (för det börjar nya varje vecka!). Vi som var där under ungefär samma period skapade dessutom en Whatsapp-grupp för att lättare kunna organisera aktiviteter tillsammans.  

Kostnadsläget i Sydney är ungefär likadant som i Sverige, förutom vad gäller boende! En middag på restaurang landar på ca $20-30, en öl kostar $6, en bussresa kostar max $4,50.

Det finns dock sätt att spara pengar, till exempel:

- Sök massor av stipendium (i tid!). Vissa stipendier måste sökas 8-9 månader innan utbytet, så kolla upp vad som gäller för de stipendier som är aktuella i god tid innan utbytet.

- GRATISLUNCHER! Fredagar på sjukhuset betyder Grand rounds under lunchtid, med tillhörande lunch heeeelt free of charge. Flera av klinikerna har läkemedelsluncher som studenter gärna får delta i, och andra bjuder på frukost. De mer rutinerade Sydney-studenterna har alltid koll på vart det finns gratismat, så var inte rädd för att fråga dem när du springer på dem i studentlunchrummet.

- GRATIS PUBLIC TRANSPORT på söndagar. Spar de långa och dyra resorna till söndagar, då du åker tåg och buss helt gratis! Det finns även någon slags spärr på ditt Opal card, som innebär att när du kommit upp i ett visst antal resor (jag tror att det var 8 st) per vecka så får du 50% rabatt på återstående resor under samma vecka.

- Du kanske vill gå på en opera eller balett på operahuset i Sydney, men biljetterna är så dyra. Say no more! Om du inte har något emot att vänta en stund vid operabaren så släpps student rush tickets till olika evenemang för en superbillig peng ca 2 timmar innan föreställningen. Och det är ibland riktigt bra platser! På hemsidan finns information om exakt vad som gäller för varje föreställning.

Vissa fasta kostnader innan avresa gick inte att undvika:

- För visumet som behövdes för utbytet krävdes världens dyraste läkarundersökning (på 10 min) samt blodprover - för 3400 kr, samt en lungröntgen - för 600 kr. Visumansökningskostnaden i sig var ca $130.

- Vaccinationskostnader för ca 1000 kr (för MMR och Boostrix).

- Flygbiljetter kostade 8500 kr tur och retur.

Boende är dyrt, betalas generellt veckovis och kostar överlag $250-300/vecka för ett rum i delat boende. Ofta behöver man betala s.k. bond på 4 veckors hyra i förskott, som återfås vid utflytt.

Jag hade tur och kunde bo hos två vänner i Manly för $200/v. Deras hyra låg dock på $750/v för en liten lägenhet med 2 sovrum, d.v.s. motsvarande ca 20 000 kr/mån, vilket säger en del om prisläget i Sydney. Manly var ett helt fantastiskt ställe att bo på. Lägenheten låg 5 min promenad från stranden och Manly Corso med restauranger, butiker och barer, Sydney CBD och operahuset var bara en 20-minuters färjetur bort . Resvägen till sjukhuset var däremot något längre, 1 timme med buss i rusningstrafik eller 40 min om det flöt på. Det fanns såklart områden närmare sjukhuset, och flera av de andra studenterna bodde nära sjukhuset i St. Leonards, men personligen tyckte jag mer om att bo nära stranden och spendera lite extra tid på bussen de dagar jag var på sjukhuset. Andra bra områden i Sydney är Inner West (som Newtown, Surry Hills), som sägs vara Sydneys motsvarighet till Södermalm, och rekommenderas starkt av Sydney-studenterna.

Bra grejer när man söker boende:

- flatmates.com.au. Innan det blev klart att jag skulle bo i Manly registrerade jag mig på en av de mest använda hemsidorna för att söka inneboende/boende, och fick säkert 15 svar inom 24 timmar! Ett tips är dock att inte börja söka förrän högst ett par veckor innan, då de flesta vill att man kommer och tittar på bostaden ganska omgående.

- Facebookgrupper! Jag gick med i "Svenskar i Sydney", där det regelbundet kommer ut annonser där folk söker inneboende (dock kan det kännas lite tråkigt för att A) man kanske inte åker till Sydney för att bara umgås med svenskar, och B) 95% av alla boenden som annonseras ligger i Bondi junction). Jag fick även tips om facebookgrupperna "Inner West Housemates (Newtown, Enmore, Marrickville etc)" samt "Sydney Housemates - Inner West & Eastern Suburbs", där många bra bostadskandidater dök upp, men tyvärr ofta bara för långvarig uthyrning. Är man lite ihärdig är det nog dock inget problem att hitta bostad via dessa grupper.

- Air bnb är alltid ett alternativ! Även om det inte är det billigaste alternativet kan det vara prisvärt om man är 2 eller 3 personer som vill ha ett helt eget boende och kan dela på kostnaden.

Som elective student var man ganska frånkopplad från Sydney-studenterna och deras kurser, men ibland dök de upp under samma placering som en själv. Jag fick intrycket av att Sydney-studenterna hade ganska höga prestationskrav på sig under placeringarna, medan det inte fanns några som helst krav på oss utbytesstudenter. Det fanns inga krav på närvaro eller tidigare kunskap, och handledarna påminde en hela tiden om att njuta av tiden i Australien och att göra något kul om vädret var fint istället för att komma till sjukhuset. Dock så värdesatte de fortfarande när man var på plats och ville lära sig saker.

Kurserna i Sydney var annorlunda jämfört med SVK-kurserna på KI, eftersom de inte innehöll någon teori och inte heller någon examination. Detta var väldigt trevligt, för då fick man verkligen en chans att vara med och försöka förstå den Australiensiska sjukvården och hur man handlägger saker inom den specifika specialiteten i Australien. Vilket var det enda viktiga att lära sig under veckorna på sjukhuset, enligt överläkaren på gyn.

Det är märkligt att hur duktig man än tror sig vara vad gäller det engelska språket (jag talar inte om mig själv här), så blir det ändå en ganska lång inställningstid när man kastas in i en ny miljö. Till exempel så klarar nog de flesta av oss av att handla något i en affär utomlands, eller kunna hålla ett någotsånär vettigt samtal med sin bordsherre på ett bröllop när man inser att denne är 100% engelsktalande. Men att helt plötsligt befinna sig på ett sjukhus, med kollegor som diskuterar i helt nya förkortningar, ord och fraser som är specifika för just den miljön, det blir en helt ny upplevelse. Det positiva var att man lärde sig enormt fort - från vad olika operationsredskap kallas, till läkemedelsnamn och nya förkortningar, och att rapportera patienter på att annat sätt än det redan inövade SBAR.

Andra reflektioner över kulturskillnader:

- På sjukhuset använder alla sina personliga kläder (förutom vid operation). På vissa kliniker (som dermatologi) verkar det vara viktigt att vara så uppklädd som möjligt (med pennkjolar och klackskor respektive slips och kostym) medan på andra spelar det mindre roll. De yrkeskategorier som har sjukhuskläder på sig tar på sig dem hemma och åker buss till jobbet i sina scrubs. Som svensk kändes detta märkligt både ur hygien- och bekvämlighetssynpunkt, och det var svårt att veta hur man skulle klä sig initialt.

- Trots den öppna attityden i Australien så förväntas läkare tilltalas som Dr "Efternamn", i alla fall första gången, så att de sen kan skratta lite och säga "Oh stop being ridiculous and call me "förnamn"".

- I Australien finns många privata alternativ. Om en patient ska opereras för t.ex. livmodercancer så ställs alltid frågan om de vill opereras på ett offentligt eller privat sjukhus, där den största skillnaden är att de är garanterade ett enkelrum på det privata sjukhuset. För $1000 extra. Ett förvånande stort antal väljer det privata alternativet.

Lättaste sättet att få kontakt med de andra elective students är via onsdagsträffarna eller via facebookgruppen "Northern Electives Sydney". Vi använde en Whatsapp-grupp för att arrangera grejer som strandhäng, en resa till Blue Mountains (fin nationalpark med flera vandringsleder och vattenfall), operaföreställningar och öldrickande. Skaran av elective students bestod främst av engelsmän, men annars är australiensare generellt sett väldigt vänliga och öppna själar som är lätta att lära känna.

Idrott finns det gott om möjligheter att utöva. Australien är en träningsfixerad nation och var 10:e meter finns ett 24-timmarsöppet gym, för att inte tala om de oändliga mängder stränder som man kan ta en morgonjogg längs med. Eller varför inte träna upp sin uthållighet med att göra en "coastal walk", t.ex. Bondi-to-Coogee eller Spit-to-Manly.

Det är också lätt att ta sig till andra städer i Australien via Sydneys flygplats om man skulle tröttna på staden. Vi passade på att spendera en helg i Melbourne (1,5 h bort med flyg) och en annan helg i Byron Bay (1 h med flyg).