Jag hade hört talas om ett särskilt träningsprogram utvecklat för friska äldre med avseende att förebygga fallrisk, vilket gjorde mig nyfiken på att få reda på mer om detta program. Det universitet som KI hade samarbete med i Japan erbjöd just detta program, därför ville jag åka till Tokyo Metropolitan University (TMU). Jag tyckte att KI gav bra information om möjligheten att åka på utbyte. Likaså partneruniversitetet gav bra information när de väl fick veta vilka som skulle besöka deras universitet. Det enda jag tyckte var mindre bra var att jag inte kunde ansöka om stipendium pga att det meddelades ut för sent om vilka som skulle få åka iväg på utbytet. För att ansöka om stipendier behöver man nämligen uppvisa intyg (t ex learning agreement) från sitt universitet om att man är antagen för att få studera i Japan.

Du kan söka stipendium på bl a swedenjapan.se. Det finns vissa vaccinationer som man kan behöva ta inför sin resa (t ex japans encefalit). Mer information om vaccinationer får du på vaccinationsguiden.se och studenthälsan.

Vi bokade vårt boende via Airbnb och betalade totalt ca 29 000 kr. Vi bodde fyra personer i en möblerad lägenhet bestående av ett rum på ca 15 kvm där vi sov, kök och separat dusch och toalett. I rummet sov vi på golvet på japanska futonmadrasser som bäddades ut på en matta av strå så kallad tatamimatta. I köket fanns det gasspis, mikrovågsugn, köksredskap, glas, porslin och bestick. Det fanns även städartiklar och tvättmedel vi själva inte behövde bekosta. Vi hade nära till flera mataffärer med generösa öppettider samt en Family Mart (liknande 7eleven), som hade öppet dygnet runt.

Vår lägenhet låg nära till buss- och tågkommunikationer till och från skolan samt till centrala områden i Tokyo.

Tunnelbanelinjen närmast oss hette Yamanote line och var mycket smidig och hade bra förbindelser. Toneri liner var det tåg med få stopp till och från skolan. 

Studierna bestod av föreläsningar, auskultering och studiebesök. Redan första dagen blev vi informerade om att vi ska ha ett grupparbete. Gruppuppgiften innebar att studera två olika fall och utifrån ett interprofessionellt perspektiv diskutera och presentera en vård- och rehabiliteringsplan för ett av fallen. Vidare skulle vi reflektera kring skillnader inom vården länderna emellan. Genom föreläsningar och studiebesök fick jag intrycket av att det i Japan verkar finnas en stark teoretisk förankring i den kliniska vardagen, men att de genom ökat samspel mellan forskning och beprövad erfarenhet förädlar vetenskaplig undervisning.

På universitetet blir lärarna i princip aldrig ifrågasatta av studenterna pga respekt för att lärare har en högre auktoritär position, vilket resulterade i att undervisningen var typisk katedralundervisning där läraren hade monolog.  Jag uppfattade inte att studenterna ifrågasatte eller ens ställde frågor till sina lärare om metoder, interventioner eller referenser. Detta uppfattade jag som ett hierarkiskt system som saknade interaktion, tankar och intressanta resonemang mellan student och lärare. På KI diskuterar vi t ex olika mätmetoder och ifrågasätter interventioner som inte alltid har vetenskaplig grund men är kliniskt beprövade eller helt enkelt bara ställer frågor om vi inte förstår ett koncept osv. Detta för att få en större insikt, kunna reflektera och kunna utveckla sitt kliniska resonemang.

Tiden för neurologisk rehabilitering var betydligt längre i Japan jämfört med min erfarenhet av rehabilitering i Sverige. T ex är rehabiliteringstiden för strokepatienter ungefär mellan 3-6 månader.

Det gick ganska bra att följa med i undervisningen då de talade engelska, men vissa moment var på japanska och man fick korta sammanfattningar av vad som sades från andra studenter. Vi erbjöds inga språkkurser då vi var där så kort period, men det var inga större problem att förstå och göra sig förstådd. Dock är japaners ordförråd i engelskan mycket begränsat. I vissa fall fick man använda sig av kroppsspråket och tala långsamt och i andra fall hade vi någon som talade bra engelska och som kunde översätta.

Svenskar och japaner är lika på många olika plan såsom punktlighet, jantelag, sortera sopor, inga ytterskorskor inomhus. Japaner är kanske lite mer försynta och artiga. De tar inte i hand och kramas inte, utan bugar och använder sig av en rad respektfulla fraser. I tunnelbanan pratar man inte i telefon, äter inte i farten. När man sitter på restaurang får man inte sticka ner pinnarna i risskålen: det är något som görs för en avliden person som ska få sig ett mål innan färden upp till himlen, man får ej heller peka med pinnarna på varandra då det är oartigt. Japaner blir sällan arga och är hellre tysta än ger kritik. Det är kutym att skänka gåvor till de som varit värd och visat gästfrihet. Japaner badar mycket och ritualen är att alltid tvätta sig i duschen innan man kliver ner i badkaret för att bada.

Skolan hade arrangerat en jättefin välkomstfest med mat, dryck och levande konsert för oss svenska studenter. Rektorn höll ett välkomsttal åt oss och studenter från olika program fanns på plats och bekantade sig med oss. Det var en mycket trevlig tillställning. Sociala aktiviteter som arrangerades var en fyrverkerifestival, musikfestival och jazzkonsert.

Det fanns möjlighet till idrott och rekreation då skolan har både gym och olika aktivitetsklubbar man kan anmäla sig till som badminton, frisbee, tennis m.m. Det var lätt att få kontakt med andra studenter, men de som inte kunde så bra engelska var mycket blyga. Staden var stor och full med intryck. Det fanns något för alla, allt ifrån igelkottskafe, spelhallar och shopping till sevärdheter, museum och vackra byggnader och städer att besöka och beskåda.

Universitetet var stort och hade en matsal och en kiosk att handla lite enklare från som lättare sallader, frukt och godis. Vid många ingångar på campus stod det dryckesmaskiner som hade både läsk, vatten, te och kaffe. Det fanns mikrovågsugnar om man ville värma medhavd mat men jag skulle rekommendera att äta i skolmatsalen som hade god och billig mat. Studentlivet märkte jag inte så mycket av då vi var där så kort tid och under sommaren, så de flesta hade tentastudier eller hade avslutade kurser. Därför umgicks vi inom gruppen mycket och besökte olika områden så ofta vi kunde.

Det bästa jag gjorde tillsammans med tre andra i gruppen var att bestiga mount Fuji. Det var helt fantastiskt och otroligt stärkande för både kropp och själ. Det kan jag varmt rekommendera!

Ett användbart tips är att ladda ner appen City Maps 2 Go och ladda ner information om Tokyo, aktiviteter och events, restauranger, shopping, barer och andra japanska städer som man skulle vilja besöka. Köp ett pasmo eller rail pass, ladda ner metrokartan på mobilen och utforska!

Jag tror att jag kommer att ta med mig mycket i min erfarenhetsbank vad gäller förståelse för en annan kultur, arbetsformer och rutiner, inställning för äldrevård, rehabilitering och fysisk aktivitet samt vikten av att känna sig delaktig, självständig och ha meningsfull roll i vardagen, i hemmet, på jobbet, med vännerna och familjen och att på så sätt känna sig viktig och behövd, snarare än en börda för andra.

Det har varit mycket givande att åka på ett utbyte till Japan tillsammans med klasskamrater men även andra kursare och förhoppningsvis blivande kollegor inom olika yrkeskategorier. Vi har haft stimulerande diskussioner och arbetat interprofessionellt, vilket gett mig förståelse för andra perspektiv avseende kliniskt resonemang, prioriteringar och kompetenser. Jag ser vikten med tvärprofessionella samarbeten med bra och öppet samtalsklimat med ”högt i tak.

Dessutom har jag fått vänner för livet!