Mottagandet: Ett flertal mail med information om hur  mottagandet skulle ske skickades dagarna före avresan. En medarbetare på Universitetet (Dough) mötte upp vid Biluthyrningsfirman nära flygplatsen. Därefter lotsade Dough oss till hotellet och som jag bokat ca 2 km från Universitetet. Vi fick en skriftlig agenda för våra tio dagars vistelse vid Universitetet innan Dough lämnade oss på hotellet. Nästa morgon kom han och hämtade oss vid hotellet för att lotsa oss till Universitetet. Där blev vi presenterade för alla medarbetare på ett trevligt vis.

Boende, standard kostnad, tips: Jag letade på nätet fram några hotell som låg nära universitetet, såg trevliga ut och som hade rimliga priser. I ett telefonsamtal med Prof. Linda Smith, vår kontaktperson för lärarutbytet, rekommenderade hon HOTEL COURTYARD MARRIOTT MED CENTER, se länk nedan. Hotellet serverade hel frukost för ca 10 dollar men de hade ingen restaurang så middagar åts på andra ställen. Hotellet var rent, lugnt och hade vänlig personal.

Allmänt kostnadsläge: Dollarn stod i ca 7 kr så det allmänna kostnadsläget var relativt lågt. En middag med ett glas vin eller öl kostade ca 100 kr. Bensinen kostade ca 5 kr/L. 11 dagars bilhyra kostade ca 7700 kr (4-hjulsdriven ganska stor jeep).

Länktips: http://www.marriott.com/hotels/travel/houmd-courtyard-houston-medical-center  

All kommunikation skedde på engelska och det fanns inga större problem med det. Vissa fackord och benämningar var lite knepiga att till fullo förstå innebörden av. Den nya kulturen upplevde jag som spännande och tänkvärd. Det som kändes lite konstigt var att universitetet hade någon form av vakter vid entrén och att det vid sjukhusens ingångar varnades man för att ha med sig skjutvapen in på sjukhusets område.

En annan kulturkrock som jag upplevde var det ekonomiska systemet som utbildningar har i USA, dvs att utbildningar/program har ganska höga avgifter. Vidare var också en del personers negativa inställning till att betala skatt för att medborgare ska ha avgiftsfri utbildning.

Den enorma mängd fast-food restauranger som finns oavsett vart man befinner sig i USA, är alltid lika förbryllande för mig. Trevlighetsfaktorn på "Jänkarna" är också alltid lika överraskande. Lite mer av det här hos oss i Sverige skulle inte skada, tycker jag. Det som jag aldrig vänjer mig vid är att det inte går att promenera till olika saker. Du måste oftast köra bil. Om man ska ta sig över en gata i rullstol får man ha livet som insats.

San Antonio var en trevlig stad med sin fina River Walk. Eftersom det inte var semestertider var det inte särskilt mycket folk att trängas med. Kulturlivet är som vanligt lite begränsat i USA. Vi är ju lite bortskämda med det här i Europa.

Universitetet är bara tre år gammalt så det var fint, rent och välordnat för personal och studenter. Professor Linda Smith bjöd ut oss på restaurang andra kvällen i närheten av vårt hotell. Hon berättade lite av varje under kvällen. Det var mycket trevligt.

En eftermiddag upplevde vi River Walk som låg mitt i San Antonio samt stadens puls. En annan sen eftermiddag besökte vi en Mexicansk marknad som låg mitt i San Antonio. Utbudet var mycket stort av olika fina hantverk. http://www.thesanantonioriverwalk.com/

Vi gjorde också ett besök på en vingård (Sisters Creek) ca 1 timmes bilkörning norr om San Antonio. Därefter besökte vi en stad vid namn Fredericksburg som hade lite av en Western-look över sig. Se mer på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fredericksburg,_Texas

På lördagskvällen bjöd programmet på restaurangbesök. Det var ca 15 personer med från BMA-fakulteten. Mycket fotografering, många skratt och väldigt trevligt.

Se ovan. Jag ser det som stora möjligheter till fortsatt samarbete både för BMA-programmet men även inom forskningsarenan.

Jag valde detta lärarutbyte därför att det är ett nytt "lärarutbyte" och för att USA har ett helt annat ekonomiskt system vad gäller utbildningar. Ett annat skäl var att studera möjliga innovativa pedagogiska metoder eller förhållningsätt vid detta universitet. 

Hur studenters förhölls sig till lärarna var jag också nyfiken på. Material som jag hade med mig: Laptop med diverse PP-presentationer och dokument. Inför min PP-presentation som belyste Svensk hälsovård ur ekonomisk synvinkel så behövde jag öva på den typen av engelska. 

Inga vaccinationer behövdes, men visum behövs och söks via en länk som tillhandahålls av flygbolaget i samband med bokningen av flygresan. 

Länk till universitetet: http://www.uthscsa.edu/shp/cls/faculty.asp

De positiva erfarenheterna av lärarutbytet var att alla var så trevliga, hjälpsamma och engagerade. Vidare också att vi fick besöka så många olika verksamheter. Det negativa var kanske att jag inte fick möjlighet att hålla en regelrätt föreläsning för en grupp studenter. Jag hoppas att kunna hålla kontakt med universitetet framöver - jag ser inget hinder för det.

Vid ett lärarkollegium på KI i december hade jag möjlighet att redovisa en sammanfattning av mitt lärarutbyte. Min undervisning har redan påverkats på så sätt att jag är lite mer tydlig och bestämd i min undervisning. Jag tror också att jag skaffat mig lite mer självkänsla som lärare.

Clinical Laboratory Scientist (SLC) har en utbildning på 4 år till skillnad av vår biomedicinska analytikerutbildning som är 3 år lång. I CLS-utbildningen har de ett års praktik på ett laboratorium till skillnad från den svenska motsvarigheten som har en termins verksamhetsförlagd utbildning. Relationen mellan lärare och student var mycket mer respektfull jmfört med den som jag upplever som lärare på BMA-programmet. Lärarna tilltalades med Mr, Miss eller Mrs och efternamn.

Det som är lite märkligt är att studenterna under de första två åren läser rätt avancerade biologi- och kemikurser vid sitt lokala universitet för att sedan under nästkommande två åren läsa mer riktade ämnen samt praktisera på ett flertal olika laboratorium i sammanlagt ett år, se länk http://www.uthscsa.edu/shp/.

Den egna undervisningen bestod i att jag höll ett föredrag om svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning för studenter, lärare och kliniker. Seminariet genererade många frågor och väckte stort intresse även utanför mötet. En kontakt knöts med ett annat utbildningsprogram (arbetsterapeut) i samband med seminariet.

För övrigt blev det mer spontan undervisning och utbyte i samband med olika möten med människor och besök på ett antal sjukhuslaboratoruim och forskningscenter. Det som blev lite extra speciellt var att under en eftermiddag hade jag möjlighet att följa en ALS-patient som på löpande band träffade en neurolog, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, nutritionist, kurator, logoped och en BMA-specialist inom respiration. Inför denna eftermiddag fick jag delta i denna intradiciplinära grupps lunchmöte, där dagens 5 olika patienters status diskuterades. På denna klinik hade man också tätt samarbete med utbildnings-programmen på UTH vilket medförde att flera olika typer av studenter utförde sin praktik på denna klinik.

Bra idé att studenterna fick träffa ”riktiga” patienter. Något liknande pedagogiskt grepp skulle säkert vara gynnsamt ur inlärningsynpunkt för våra utbildningsprogram inom labmed. Jag deltog också i något som kallades UTHSCS Science Expo. Det var hundratals grundskoleelever som slussades till universitetet för att träffa förstaårsstudenter som utförde viisa enkla laboratorietester såsom UA, hematokrit och blodgrupp. Jag ställde upp som en grundskole elev och lyckades därmed ”ta kål” på en patient genom att bestämma fel blodgrupp ;-). Under denna dag gavs det tillfälle att utbyta kunskap och erfarenhet med studenterna.

Lärarutbytet skedde under 5 dagar och dagarna var fyllda med olika besök av administrativa personer, laboratorier, kliniker, forskninglab och Science Expo samt av mitt föredrag/seminarium. Det är svårt att uppskatta tidsprocenten för de olika aktiviteterna.