Redan vid antagningen till KI hade jag koll på att vårt universitet har bra förbindelser med andra universitet och goda utbytesmöjligheter och visste att jag någon termin skulle vilja åka på utbyte. Till slut blev det också ett utbyte på termin 9 vilket visade sig vara en bra termin att åka på. Valet av ort har nog oftast att göra med vilka andra språk man kan. Med tyska kan man ju välja på Berlin, Wien eller Heidelberg. Mitt val föll på det sistnämnda då det är urtypen av berömd tysk studentstad med långa anor och gott rykte. De andra två städerna är också bra städer men vill man ha en upplevelse som skiljer sig mer från Stockholm och är mer av en utpräglad studentstad där det är väldigt märkbart att en högre andel av befolkningen är just studenter så är det Heidelberg man åker till.

Vad gäller det praktiska inför utbytet är det såklart viktigt att ha klart allt som KI kräver, inklusive att ha med försäkringskort o.s.v. Tycker att KI:s checklista är en god utgångspunkt. Därutöver skulle jag rekommendera att ha kontinuerlig kontakt med handläggare i Heidelberg på mejlen med start efter man har sitt Learning Agreement färdigt för att se till att de skickar en schema och övrig kursinfo man behöver eller åtminstone får bekräftelse att de har klart för sig när man ska komma och när de behöver låsa upp kurswebben eller skicka info till en. Mer om det sistnämnda under nästa rubrik. De är generellt bra på att svara på direkta frågor från Heidelbergs håll men hade inte koll på när jag skulle komma trots att jag hade kontaktat dem om det långt i förväg.

Kan också tipsa om att skriva upp sig på deras Buddy-program (vilket man får mejl om alternativt kan googla sig fram till) innan man åker. Då man får en tysk student som "Buddy" under terminen. Detta är praktiskt om man har frågor om nåt, och även om allt flyter på bra är det en kul kontakt att ha.

Det enda egentliga problemet jag upplevde under mitt utbyte var i samband med ankomst då lokala handläggare av någon anledning trodde att jag skulle anlända en månad senare än vad jag faktiskt skulle. Jag hade varit i kontakt med dem långt i förväg och utlovats att kursinfo, schema och övrigt skulle finnas tillgängligt under deras motsvarighet till Pingpong och fick också inloggningsuppgifterna i tid. Väl i systemet blev dock kursinfo aldrig tillgängligt för mig trots att det även efter inloggning stod att det skulle bli det sista veckan inför starten. Så till slut blev det så att jag missade första dagens obligatorier men fick med kursadministratörens hjälp och samtal med handläggaren en plats så det löste sig till slut ändå. Läxan att lära sig: att vara lite skeptisk mot utlovade kursplaner och info tills man väl har dem i handen. Detta drar väl ned betyget lite men i slutändan fick man ju ändå hjälp att lösa problemet.

Vad själva staden beträffar är den inte jättestor och det räcker egentligen att lägga en eftermiddag på att kolla upp var sjukhuset ligger och hur man tar sig dit och runt i ens omgivning. Jag åkte ned fredagen med start påföljande måndag och upplevde att det var tillräckligt med tid att ha inför kursstart för att börja orientera sig.

Heidelberg är billigare än Stockholm, nog på alla punkter jag kan komma på. Det var någon typ av registreringsavgift på ca 70 euro har jag för mig i samband med starten. I övrigt har man generellt sett billigare boende och mat att tillgå. Då standardtypen av boende verkar vara rum i lägenhet tillsammans med andra studenter, s.k. Wohngemeinschaft (förkortat WG), är det nog billigare än vad många betalar i Stockholm. Tillgången därtill är god med Stockholmsögon sett. Äta kan man som student göra på det som kallas Mensa som är en bufféartad restaurang där man vanligen lägger för sig och betalar per vikt. Kvalitén är uppenbarligen inte lyxkrog men ändå bättre än vad man kunde förvänta sig för studentorienterat matställe och väldigt populärt. Så pass att det ibland är svårt att hitta sittplats. Priset var 80 eurocent per 100 g mat vill jag minnas. Detta innebär att vill man äta ett halv kilo mat betalar man inte mer än 4 euro. Vill man verkligen hypertrofera adipocyterna kan man alltså få ett helt kilo för 8 euro. Om det är att rekommendera lämnar jag osagt.

Cykel är kanske det vanligaste sättet att ta sig fram för studenter i stan men bor man längre bort eller bara inte vill cykla kan man spara en del pengar på att köpa busskort för hela terminen åt gången istället för en månad i taget.

För att hitta boende kan man antingen vända sig direkt till universitetet som förmedlar rum i studentbostäder, Wohngemeinschaft, eller vända sig till den privata marknaden. Då deras termin generellt startar början av april men för medicin redan början av mars erbjöds inget boende från universitet för mars vilket var den första månaden jag var där. Den privata marknaden kan då nås t.ex. via sidan wg-gesucht.de vilket är en utmärkt sida där rum och lägenheter förmedlas. Jag fann ett rum i gamla stan som hyrdes ut för en månad då hyresgästen var vid slutet av sitt kontrakt och redan hade flyttat vidare så det löste sig perfekt.

Efter den första månaden där flyttade jag sedan över till Neuenheimer Feld vilket är området kring huvudsjukhuset och består till stor del av studentbostäder. Med andra ord gångavstånd till sjukhuset. Boendet var helt okej standard för studentboende. Kan tipsa om studentpuben som är öppen onsdag och söndag kväll i entréplanet i höghuset nära floden. Så mycket mer organiseras egentligen inte och finns inte att göra i det området förutom i lokala Mensa ibland. Gamla stan är mer livat och helt klart både det mest attraktiva och roligaste området i Heidelberg. Fick jag välja skulle jag ta gamla stan för hela slanten då Heidelberg ändå är litet nog att man relativt enkelt kan ta sig bort till Neuenheimer Feld och sjukhuset. Båda boendena var rum i Wohngemeinschaft vilket jag rekommenderar om man inte absolut måste ha mer avskildhet än så.

Plus och minus

På studierna märks det att Tyskland har ett mer traditionellt system än Sverige. Som läkarstudent under kurs är det lite mer fokus på de teoretiska detaljkunskaperna än det praktiskt kliniska jämförelsevis. I Tyskland får man den stora majoriteten av sin klinik förlagd till det sjätte och sista året under utbildningen som kallas PJ, praktisches Jahr. Även om man har klinisk placering inbakat under kurserna så är det inte lika omfattande som det man är van vid på KI:s läkarprogram. Man får mindre tid och oftare ta baksätet i teamet. TakeCare och eget inlogg med möjlighet att läsa på ordentligt och fokusera på kanske ett par patienter under en dag med relativt mycket eget ansvar är bara att glömma. Detta är också det stora minuset med att vara utbytesstudent i Heidelberg.

Dock ska man ha i åtanke att dygnet bara har 24 timmar. Således, om man får mindre av något så får man mer av något annat och här kommer också det stora pluset med deras utbildning in. Man får nämligen mer tillfälle att djupdyka i inlärningen av teoretisk kunskap. Det mest imponerande med utbildningen i Heidelberg är också respekten för gedigna grundkunskaper som verkar genomsyra hela utbildningen. Heidelbergstudenterna hade ett väldigt driv i sin inlärning redan från dag 1 av kursen och det är ibland lite högre tempo på föreläsningar och seminarier. På något sätt har de fått till en studiekultur som gynnar teoretisk inlärning.

Kurser och tentor

Kanske har man en sådan stark studiekultur dels för att man har mer tid för inläsning men också för att de skriftliga tentorna, som man har i slutet av varje kurs utöver OSCE, är betydligt mer detaljorienterade än i Stockholm. I regel är det flervalsfrågor med ganska snäv inriktning och svar som är så snarlika som möjligt. Paradoxalt nog skulle jag ändå säga att tentorna är lättare där nere då de i mycket högre uträckning består av frågor från gamla tentor. Våra prov är mer åt det resonerande hållet, även om det såklart är mycket utantillkunskap också, vilket är bra då det lär återspegla den kliniska realiteten mer. Hursomhelst kan man lära sig mycket i Heidelberg även om tentorna är lite sämre utformade. Med detta inte sagt att deras teori nödvändigtvis är bättre, det är helt enkelt mer av den varan man kan förvänta sig.

Upplägget är likt vad vi haft på en del terminer då man har ett ämne i taget och sedan tentar av det för att genast påbörja nästa. De verkar inte vara så mycket för terminstentor utan man läser ett ämne intensivt och tentar genast av det samma. Detta kändes mer pedagogiskt än när vi haft terminstentor. Vissa kurser hade man inte lika mycket schemalagd tid på utan har då mycket tid för inläsning men detta varierar.

Kliniskt

Även kliniken är annorlunda. Svenska läkare har kanske större möjlighet till att ibland stanna upp och reflektera istället för att leva under en mer konstant tidspress. Hörde faktiskt från ett par läkare att de gärna skulle vilja jobba i Sverige hellre än i Tyskland. Såklart är gräset alltid grönare på andra sidan men samtidigt hör man ju inte jätteofta det omvända från svenska läkare. Tror detta speglar skillnaden i de olika systemen. Mitt intryck är att den tyska effektiviteten som man har hört talas om syns i deras sjukvård. Man vill få så mycket gjort med så lite tid som möjligt. Vi kanske är lite långsammare och mer eftertänksamma i Sverige. Mitt intryck är också att den tyska sjukvården är mer lättillgänglig men inte fullt lika rik på tid och resurser att lägga förutom på de sjukaste. Vad som är bäst är svårt att säga men prioriteten i det ena systemet verkar vara tillgänglighet och i det andra är utformningen lägre tillgänglighet med längre vårdköer men att man kan göra mer i snitt när väntan väl är över.

Sammanfattning av studierna

Sammanfattningsvis kan man säga att man har större möjlighet att expandera sina detaljkunskaper men mindre att få klinisk erfarenhet om man läser kurser. Kan vara smart att välja en termin med fält som inte tillhör ens specialintressen inom medicin då man sannolikt får mindre klinisk känn för dem. Å andra sidan kanske man har något ämne man vill djupdyka i teoretiskt någon termin och då kan Heidelberg också vara ett bra val. Rekommenderar att man väljer till klinisk placering om det finns utrymme under utbytet.

Läste tyska som B-språk och och första året i gymnasiet. Har tidigare gjort språkkurs i Tyskland. Upplevde att jag klarade mig bra på detta. Såklart bra ju mer man kan fräscha upp språkkunskaperna innan man åker men det kommer nog alltid kännas rostigt i början av utbytet, om man nu inte regelbundet pratar språket även på hemmaplan.Viktigt att jobba på språket kontinuerligt och slå upp allt man inte förstår samt om man märker att det är vissa områden man är sämre på att jobba på dem. Ju mer av språket man har desto mer kommer man få ut av sitt utbyte. Det är också ett bättre tillfälle än vad man kan få på hemmaplan att verkligen förbättra sitt språk och såklart kul också.

Språkkurs erbjuds av deras universitet men tror inte det blir aktuellt för oss läkarstudenter då de kurserna verkar ges samma månad som är första månaden av läkarstudierna varje termin men däremot första månaden innan kursstart för övriga andra program.

Tyskland och Sverige har i stort likartade kulturer så tror inte det finns någon gigantisk potential för kulturkrockar direkt så länge man är duglig på språket. Skillnaden är att Tyskland är mer traditionellt och i viss mening mer hierarkiskt. Därför viktigt att veta när man ska dua och nia. I princip niar man vuxna främmande människor så länge de inte gör det tydligt att de vill att man duar varandra - alla ifrån butiksbiträden till överläkaren - och duar ungdomar och självklart ens bekanta och umgängeskrets. De juniora läkarna, d.v.s de man ser mest av, var man på du-basis med men säkrast att påbörja med ett artigt Sie vilket snabbt blir du när de duar tillbaka, använder ens förnamn, ger dig sitt förnamn eller bara säger rakt ut att man får säga du.

Den stora skillnaden i kultur är ändå att de har mer av en studentkultur i Heidelberg samt är lite mer utåtriktade och vänliga. Dessa två karaktärsdrag stämmer också om man jämför inom landet mellan södra Tyskland, där Heidelberg är beläget, och norra.

Då Heidelberg har så många studenter och även en stor mängd Erasmusstudenter finns det också ett utbyggt nät av aktiviteter för studenter. Ibland generellt och ibland specifikt för utbytesstudenterna. Enklast tar man del av de organiserade aktiviteterna genom att gå med i facebookgrupperna "Erasmus Student Network Heidelberg" och "Studierendenwerk Heidelberg". Den första organiserar med jämna mellanrum fester, pubkvällar och utflykter. Bo som sagt i gamla stan ifall du vill ha kort att gå från baren.

Erasmusstudenterna är generellt lätta att få kontakt med och de tyska ibland lite mindre intresserade. Detta är nog bara en naturlig följd av att befinna sig på utbyte jämfört med att som de tyska befinna sig i sin hemstad och vara mer upptagen med att tävla om att få bra betyg. Med det sagt så måste man ändå säga att tyskarna är väldigt välkomnande och hjälpsamma ifall man någonsin behöver hjälp med något eller behöver få en lokalinvånares perspektiv.

Finns också en idrottshall i Neuenheimer Feld och ett stort och varierande utbud av sporter man kan skriva upp sig på för regelbunden träning. I övrigt fås lite friluftsliv light av att vandra upp Philosophenweg på kullen ena sidan av floden och, ännu bättre, upp till Königstuhl på andra sidan floden för att få utsikten och lite frisk luft. Obligatoriskt att ta sig upp åtminstone en gång på Königstuhl innan hemfart. Slottet är också omistligt och erbjuder en fin utsikt och när man väl är där kan man gärna vandra uppför hela kullen då vandringsleden befinner sig en bit bortom baksidan av slottet och leder upp på Königstuhl.

På det hela kommer jag komma ihåg det här utbytet som ett väldigt positivt tillskott till den övriga utbildningen under läkarprogrammet. Tycker faktiskt det är supercoolt av KI att ge oss denna chans att få uppleva en annan plats på denna planet och att få se både ett helt annat utbildnings- såväl som sjukvårdssystem.

Jag också tror de flesta skulle få en ny uppskattning av både hur det är att vara läkarstudent och även läkare i Sverige av att se hur det kan vara i andra delar av världen som relativt sett inte ens är särskilt avlägsna. Med det inte sagt att de skulle ha det så mycket sämre än oss men vissa saker man tar för givet finns inte i samma utsträckning alls. Då tänker jag främst på hur man integreras mycket mer i teamet och får känna att man gör något meningsfullt och faktiskt tillför något som läkarstudent på KI.

Sammanfattningsvis finns det som med allt annat både plus och minus med att åka på utbyte. Dock överväger plustecknen med råge. Om man har minsta fundering på eller intresse av att åka på utbyte någon gång under utbildningen kan jag starkt rekommendera att man gör det!