Ända sedan termin 9 hade jag velat åka iväg på utbyte, men då kurserna som erbjöds på de lärosäten jag valt inte passade med KI:s curriculum blev det inte av förrän termin 11. Planen var från början att åka till Singapore, men då de var långsamma med sin antagningsprocess kände jag att jag ville ha något mer säkert alternativ. Två klasskompisar hade sökt till University of Minnesota (U of M) och då det fanns en plats kvar beslutade jag att söka dit istället, något jag i efterhand är väldigt nöjd med!

Så fort man hade blivit accepterad från KIs sida fick man en bunt med broschyrer från KI samt ett häfte från tidigare studenter vad som kan vara bra att veta inför och under sitt utbyte. Resterande frågor hade KIs internationella handläggare stenkoll på.  

Innan utbytet behöver man ha intyg på att man antingen fullgjort sin TB-vaccinering eller utfört en nylig genomgången undersökning. Man ska även få en vaccinationsblankett ifylld och signerad av en läkare gällande ens grundvaccinationer.

Vi ansökte inte om visum då vi endast åkte som observing students. Detta spar både tid och pengar i processen inför utbytet, men var noga att ha alla papper från KI och U of M redo vid ankomst till USA.

Försäkring får man via KI som täcker det mesta i sjukvårdsväg. Om man planerar att resa innan eller efter sin utbytesperiod kan det dock vara klokt att kolla upp vad ens hemförsäkring täcker.

För att ansöka som observing student behöver man förutom ovanstående även ett CV samt personligt brev på engelska. I det personliga brevet bör man skriva kort om att du är uttagen av KI för att delta i utbytesprogrammet mellan University of Minnesota och KI, önskemål om elektiv och att du är flexibel när det gäller kurser och ordningsföljd (då ökar dina chanser att få tillräckligt många kursveckor för att uppnå kraven för ett utbyte) samt önskemål om hjälp med att ordna bostad. Därutöver ska en enskild blankett för varje önskat elektiv fyllas i.

Från KI erhåller man intyg om försäkring, “good-student”-intyg samt LADOK-utdrag på engelska som också ska bifogas. Tidigare studenter har rapporterat att internationella handläggaren i Minneapolis inte är så snabb på att svara, något som jag dock aldrig upplevde men som kan vara bra att ha i åtanke.

När det var dags att söka sina elektiv skulle man matcha ihop kurser som gick under den period som man planerat att åka på utbyte. Kurserna går på olika längd, och för mig som skulle åka på utbyte under 8 veckor blev det tre kurser om 3 + 3 + 2 veckor. Vissa av kurserna var obligatoriska för de amerikanska läkarstudenterna. De hade såklart förtur till dessa vilket gjorde att man får vara flexibel och ibland ansöka om helt andra kurser än man från början tänkt sig. Handläggaren på U of M hade bra kontakt med klinikerna och anpassade de clinical rotations som fanns tillgängliga så gott det gick efter ens önskemål.

Vi kom fram till Minneapolis två dagar innan kursstart. Det var lagom för att hinna lära känna staden, bo in oss i vår lägenhet och hitta lämpligt sätt att ta oss till universitetet.

Väl på universitetet gick vi var och en till våra respektive kurser. Vi fick registrera oss på universitetet separat när tillfälle gavs under första dagen. Man fick då sin student badge som fungerar som passerkort på både West Bank och East Bank (sjukhuset är uppdelat på två stora byggnader om var sida av Mississippifloden; East Bank är den del där universitetet har sin campus på).

Det fanns ingen direkt introkurs men majoriteten var behjälpliga när problem uppstod.

En av de amerikanska läkarstudenterna jag mötte på min första placering var engagerad i fadderverksamhet och hon bjöd in oss till en internationell middag tillsammans med andra utbytesstudenter från bland annat Indien och Costa Rica.

Det är generellt sett dyrare med både bostad och mat i USA. Vi tre höll nere kostnaderna genom att dela på en lägenhet via AirBnB och även åka och storhandla då och då med en Uber. Matlådor och medhavd kaffe är precis som i Sverige billigare än att äta ute; en lunch går på mellan 5-8 dollar. Ett tips är att ta med ett par matlådor i resväskan. De har inte riktigt samma matlådekultur som i Sverige utan många äter ute vid lunch, men mikrovågsugnar finns lite här och var på sjukhuset.

Jag valde att åka spårvagn och buss till skolan och där kostar ett månadskort (To-Go-card, fungerar som ett SL-kort) ca 80 dollar. Man kan också köpa kort med reskassa, eller enstaka biljetter med betalkort eller kontanter på spårvagnsstationerna. En resa kostar mellan 1,75-2,25 dollar beroende på om man åker i rusningstrafik eller ej.

Man kan via universitetet även hyra cyklar månadsvis för ca 30 dollar. Uber är något billigare än i Stockholm och det finns förare i princip överallt i stan dygnet runt.

Vaccinationsintyget kostar en del beroende på vart man går. Då jag initialt förberett mig på utbyte till Singapore där vaccinationskraven är hårdare landade jag på närmare 3000 kronor (intyg + vaccin). Förmodligen är det något billigare med intyget till U of M än vad jag betalade.

Gällande stipendier; sök dem och sök flera! Jag var sen med min ansökan men fick ändå ett bidrag som hjälpte att täcka ca hälften av boendekostnaden. För den som är ute i god tid och skickar in välskrivna ansökan kan de mesta av kostnaderna täckas upp under ens utbyte. Det finns också merkostnadslån att ansöka om hos CSN.

Då universitetet har ont om lägenheter behövde vi ordna detta själva. De hjälpte oss dock att förmedla information till hyresvärdar mm, men vi hyrde en lägenhet via Air Bnb i slutändan. Vi landade på en månadskostnad på ca 9000 per person för boendet för en 4-5:a med kök och badrum. Lägenheten låg en bit bort från sjukhuset (ca 30 min pendling) i Downtown. Det var ett fint område som kändes tryggt på kvällarna och ca 15 min promenad bort fanns Lake of the Isles, ett superfint promenad/joggingstråk omkring en av de många sjöar som fanns där. Vi också hade nära till matbutiker, restauranger och bussar.

Tidigare studenter har bott på The Wales House i Dinkytown som ligger närmare universitetet än vad vi bodde. Det är som ett värdshus där man delar kök och sällskapsrum med andra. Månadskostnaden där landar på ca 12000 per person för ett rum med eget badrum. Det man kan spara in på med detta boende är busskort då de gratis campusbussarna går runt hörnet. Det finns även lägenheter att hyra i ett höghuskomplex närmare campus, men var noga att kolla reviews innan ni slår till då det gick rykten om att vissa av studenterna haft problem med kackerlackor och där de dessutom inte fått tillbaka sin depositionsavgift.

Ett alternativ till att bo i Minneapolis är att bo i St Paul. Grannstaden till Minneapolis ligger ca 20-30 minuter bort från campus och spårvagnen tar dig hela vägen fram. I St Paul finns ett stort utbud av restauranger, cafeer mm och vi upplevde det som en mysigare stad än Minneapolis.

Läkarstudenterna i USA har efter high school genomfört 4 år av (pre-med) college där de får läsa vilken inriktning som helst, men för att sedan få ansöka till medical school måste vissa kurser ha ingått. De ska för att bli antagna till medical school också ha någon slags erfarenhet av sjukhusarbete/volontärarbete inom sjukvården. En tjej jag lärde känna under min första kurs hade exempelvis läst spanska och därefter volontärarbetat som tolk på sjukhuset innan hon blev antagen.

Som vid all högre utbildning i USA betalar studenterna själva vilket innebär att de vid examen har betalat ca 150-200 000 dollar för de totalt 8 åren i college och medical school. Därutöver är kurserna betygsatta och dessa kursbetyg är oftast grundande för vilken residency (ST) du lättast kan få efter examen. Vi upplevde att studenterna är mer motiverade och engagerade i sin utbildning än hemma i Sverige, sannolikt på grund av dessa faktorer. De första två åren har de enbart teori, precis som på KI. Efter detta börjar de sina kliniska placeringar på sjukhusen runt om Minnesota. Då U of M har en filial i Duluth, ca 2 h norr om Minneapolis, slås klasserna ihop när de kliniska placeringarna börjar. Efter tredje året i medical school gör studenterna sin så kallade “match”. Detta innebär att de rankar de ST-tjänster (residency) de vill ha på respektive sjukhus de kan tänka sig att söka till runt om i landet. Efter intervjuer på dessa kliniker/sjukhus matchar sedan de kliniker/sjukhus mot studentens rankinglista för att bägge parter ska bli så nöjda som möjligt. Innan de börjar sin residency gör vissa av studenterna ett internship-år, ungefär motsvarande vår AT och får efter detta sin legitimation. Efter ca 4-5 år av residency kan man sedan subspecialisera sig genom ett fellowship på ca 1 år.

Relationerna med lärarna är annorlunda än i Sverige. Det är ett hierarkiskt system där attendings (överläkare/specialister) benämns med “Dr” följt av efternamnet. Residents brukar vara okej med att man benämner dem vid förnamn som hemma i Sverige, men tills man uttryckligen har fått detta klargörande bör även dessa benämnas likadant. Precis som hemma i Sverige skiljer det sig individuellt hur intresserade residents samt attendings är av att utbilda yngre kollegor men generellt sett upplevde jag att majoriteten både hade förmågan och viljan att lära ut. Det hände att man då och då blev förhörd då många ansåg att detta är det bästa sättet att lära sig på, men det var på ett sjysst sätt.

På sjukhusen använder man privata kläder. För män gäller skjorta med kakis (slips är rekommenderat) och finare skor, för kvinnor klänning/kjol nedom knät eller finare byxor och en topp. Sjukvårdspersonalen använde både långärmat och smycken, något som kändes väldigt annorlunda för oss KI-studenter. Patienterna benämns med Miss, Mrs eller Mr följt av efternamn, i övrigt är relationen mellan vårdgivare-patient ungefär densamma som i Sverige. Något att ha i bakhuvudet är att patienterna i olika grad betalar för sin egen vård beroende på om de har, och isåfall vilken typ av försäkring de har. Vi fick tyvärr se ett par fall där patienten på grund av ekonomin tvingats avstå blodprover eller behandling för sin kroniska sjukdom, ibland med väldigt dåligt utfall. För mig var det otroligt frustrerande då man hemifrån är van att patienter får likvärdig vård oavsett ekonomiska tillgångar och att resurserna läggs på de med störst behov.

Något värt att fundera över inför din ansökan till universitetet är hur mycket tid du har lust och ork att tillbringa på sjukhuset. De medicinska placeringarna har dagar som är ca 8-10 h där natt- och helgjourer kan förekomma. På de kirurgiska blocken är det inte ovanligt att börja 04.30 för s.k. pre-rounds. Passen på dessa placeringar är normalt sett 12-14 h och natt- och helgjourer tillkommer ofta. Om man vill ha tid och energi att upptäcka Minnesota under sitt utbyte kan det vara rekommenderat att inte enbart söka kirurgiblock.

Jag slår säkert in öppna dörrar när jag berättar att undervisningsspråket är engelska. Engelskan i Minnesota är lätt att förstå och då många nordiska förfäder utvandrade hit har det en något speciell dialekt som vissa anser lite svenskbrytande.

Det svåraste med utbytet var alla förkortningar i journalerna, blodprover och ibland även engelska översättningar på exempelvis läkemedel och substanser. Efter ett par veckor hade man dock lärt sig de viktigaste utantill och resten fanns bara en googling bort.

Kulturen är som i de flesta amerikanska städer något mer öppen i jämförelse med Sverige. Minnesota-invånarna är mycket stolta över sin natur och det är inte sällan som folk på måndagarna berättar om sin hike, mountainbike-tur eller fisketur de gjort under helgen. Tack vare sitt nordiska ursprung har de till och med ett eget Vasalopp i staden Mora norr om Minneapolis, något att hålla utkik efter om man åker under vinterhalvåret.

Vädret är bättre än i Sverige; kalla vintrar ger mycket snö, korta vårar bäddar för längre och varmare somrar och hösten är enligt sägen torrare än i Sverige. På grund av de kalla vintrarna har det byggts upp ett kilometerlångt skyway-system i staden där man kan promenera bland stadens cafeer, butiker mm inomhus. På utsidan av byggnaderna syns därför inte några shoppingstråk, något som gjorde att vi under ett par veckors tid trodde att vi hade kommit till den ödsligaste storstaden i USA.

På campus finns ett stort recreation center som får Friskis och Svettis hemma att blekna i jämförelse. De har allt från simhall och klättervägg till ett topputrustat gym och inomhuslöpbana. På rec center kan man även hyra single speed-cyklar månadsvis för pendling/träning.

I närheten av Downtown/Uptown finns tre sjöar på rad där man under sommaren kan hyra kajak och SUP. Runt sjöarna finns också jättefina cykel/gångbanor.

I St Paul, som tillsammans med Minneapolis utgör Twin Cities, finns massvis med restauranger, cafeer och museer. Det är en mysig stad som man når med spårvagnen på ca 20 minuter från campus.

Ca 30 minuter från campus finns även Mall of America, USAs största shoppingcenter. Om man inte vill shoppa kan man gå på akvarium, bio, åka berg-och-dal-bana eller fika på ett av alla cafeer som finns i köpcentret. Väl värt ett besök bara för att se inomhustivolit!

Genom Minneapolis går Mississippifloden. Det finns fina cykelvägar i stan som gör att man kan nå det mesta på två hjul. Varför inte ta en cykeltur bredvid floden och avsluta i en av stadens grönområden med en glass i solen? På kvällen kan man ta en matbit på en av de rooftop-restauranger som finns runtom i staden.

I Downtown finns tre arenor; Target arena, TCF- samt US Bank Stadium där det när säsongen är inne hålls bland annat matcher i amerikansk fotboll samt konserter. US Bank Stadium byggdes för att Minneapolis Vikings, stadens NFL-lag, skulle kunna träna trots de kalla vintrarna.

Om man blir fikasugen finns Swedish Institute i staden som precis som caféerna hemma i Stockholm erbjuder fika till hutlösa priser.

Under vår vistelse gjorde vi helgutflykter till bland annat Duluth och Chicago, något jag verkligen rekommenderar. I Duluth finns bland annat Lake Superior, världens största sötvattensjö och jättefina vandringsleder.

Under vår första helg i Minneapolis träffade vi även en jättetrevlig svensk tjej som bjöd med oss på fester och olika aktiviteter tillsammans med ett svenskt tjejgäng. Vi blev även medbjudna till ett par amerikanska läkarstudenters födelsedagsfest och, som nämnt ovan, en internationell studentmiddag.

Det kan vara svårt att som tillfällig student komma in i ett gäng om man läser korta kurser, men då folk är välkomnande och trevliga är det absolut ingen omöjlighet.

Åtta veckor går fortare än vad man kan föreställa sig. Många av upplevelserna man är med om under utbytet hinner man inte reflektera över förrän utbytet är slut och man är tillbaka på svensk mark. Tempot är högt, man möter nya människor och får upptäcka nya platser man med största sannolikhet aldrig skulle ha åkt till utanför utbytet. Det var länge sedan jag blivit så inspirerad av kursare och lärare och deras outtömliga entusiasm och engagemang i att lära sig och lära ut. För mig var det en fantastisk chans att uppleva sjukvården i USA, se mer av landet och lära känna nya människor. Efter utbytet har jag även börjat uppskatta Sveriges sjukvårds- och utbildningssystem på en annan nivå än innan. Vi är lyckligt lottade som får en utbildning gratis som många andra skuldsätter sig för livet för att få gå.

Som i alla andra reseberättelser kan jag inte nog trycka på att om du har den minsta lilla längtan att åka på utbyte, gör det. Du kommer komma hem med nya erfarenheter, kunskaper och minnen för livet som är svåra att få på hemmaplan.