Reserapport - KI-student
Lärosäte: Pravara Institute of Medical Sciences
Utbildningsprogram: Fysioterapeut
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 16/17
Namn: Malin Kull
E-postadress: malin.kull1@gmail.com

Innan avresa

Indien. Landet med de kryddigaste kryddorna och de färggladaste kläderna en människa i Skandinavien någonsin har skådat. En helt annan kultur och människor med andra förutsättningar. Ett land under snabb ekonomisk utveckling med samtidig hög fattigdom. Ett land man kanske inte väljer att åka till i första hand på semestern…? Genom att åka som utbytesstudent har man som förmån att kunna komma närmare det som verkligen är verkligheten. Det som man faktiskt lär sig någonting av. Jag kan säga att jag har varit i väldigt många länder, men alltid upplevt mig hamna i en turist-bubbla. Man gör turistiga saker, umgås med turister och lever som turister. Här ville jag ta chansen att inte bara uppleva en annan kultur och prova nya maträtter, utan leva, bo och interagera i ett annat samhälle. Min förhoppning med utbytet var att samla erfarenheter genom att ta del av nya tankesätt. Att kunna utvecklas ytterligare när det kommer till praktiskt lärande och kommunikation mellan patienter som talar ett annat språk. Informationen som vi fick från våra studiehandläggare var också att man skulle läsa en programöverskridande kurs, där möjligheten att åka på studiebesök till landsbygden och fattigare områden fanns. Ännu ett motiv till att ansöka var möjligheten till att göra mitt och min resepartners önske-examensarbete där. Vi var båda inställda på att arbeta med något som rörde ämnena kvinnor, barn och fysisk aktivitet. Det blev ett interventionsprojekt med kvinnor och fysisk aktivitet tillslut!


Informationen om utbytesstudier nådde fram till oss studenter i termin 4. Det hade bara nämnts flyktigt i terminerna innan. Dem som redan från början är intresserade av utbyte letar ju sig till informationen men lite mer marknadsföring skadar aldrig. Personligen så hade jag uppskattat om tiderna för de tillfällen man kunde lyssna på studenter som varit på utbyte hade varit mer tillmötesgående. Det hade också varit bra att marknadsföra det mer så att folk vet att det finns möjligheter. I övrigt var informationen väl strukturerat. Trots att man fixar det mesta själv så har jag upplevt ett otroligt bra engagemang från de internationella handläggarna på KI. Upplägget av min och Emmis tre månader i Indien var välplanerat. Vad gäller kurserna kändes det inte som att vi missade något man inte kan ta igen hemma. Vi vann på att åka. Kontaktperson på Pravara Institute of Medical Sciences (PIMS) var i första hand den internationella handläggaren. Han hjälpte oss att förbereda med transporter och information om kostnader. Information om kurser och upplägg får man av studiehandledaren för fysioterapi. Övrig information och rekommendationer från KI och PIMS hittar ni på länkarna nedan.

Planera

Det är smart att göra detta så tidigt som möjligt så att tid finns för misstag eller andra hinder på vägen. Vi började genast kolla på flyg och hittade bra priser. Ta reda på när kurserna börjar och slutar så att man har möjlighet att resa runt i början eller på slutet. Vi åkte t.ex till Rajasthan, New Dehli och Agra (där Taj Mahal ligger).

Länkar till information om utbytesstudier och visum: 

 http://www.pravara.com/admission-international.html
https://pingpong.ki.se/public/courseId/5985/coursePath/5549/ecp/lang-sv/publicPage.do?item=3878627
https://www.in.ckgs.se/apply-for-a-visa/about-visa.html - visum 

Att tänka på:

  • Boka flyg dit. Man kan avvakta med att boka flyg hem om man ännu inte bestämt sig för om man vill resa i några dagar mellan kursslutet i Indien och kursstarten i Sverige. Se över kursplan!
  • Vaccinera dig i tid. Boka tid hos läkaren och och rådgör med dom om vilka vaccin som är aktuella. Det verkar vara lite olika läkare emellan. Om man har tankar på att semestra eller åka på week-ends längre bort från Loni så berätta detta, kan ju vara så att annat gäller. 
  • Skaffa visum. Det kan ta ca 1 timme eller lite till att fylla i, det är lite av ett förhör.
  • Ta ett till passfoto som är 5x5 cm. Mer info finns på länken ovan!
  • Kolla passet typ två gånger extra så att man inte behöver få det skickat från Sverige till Mumbai och kallsvettas i 40 graders värme. Eller så gör man det och passar på att shoppa i storstaden! Funkade för oss...
  • Ha papperskopior på biljetter, visum och eventuellt passet.

Att packa och inte packa i väskan: 

  • Myggnät är inte ett måste i Loni, det finns ett effektivt myggmedel att köpa i en liten butik tvärs över gatan som fungerar utmärkt. Återigen, ska man resa annorstädes får man avgöra själv om man vill ha med det. 
  • Multiladdare för "utomlandsbruk" är inte heller ett måste i Loni. Vi använde våra vanliga även när vi reste runt.
  • Rekommenderar sval klädsel som täcker axlar någorlunda och byxor som går över knäna. Det är inte så noga när man inte är i skolan. Samma gäller träningskläder, vi hade vanliga leggings och t-shirts.Rekommenderar även varmare klädsel för den svalare perioden (november/december), t.ex. en hoodie och något skönt att sova i. Blir bara kallt på natten sen är det behagligt på dagarna. 

Ankomst och registrering

Vi åkte tre dagar innan kursstart till Mumbai. Där tog vi in på ett centralt hotell som hette Resicency hotel fort, kostade ca 350kr/ natt och person. Rekommenderar starkt att ha minst en dag tillgodo för att sova ikapp den långa färden innan man åker vidare till Loni. Det är en skumpig men mysig färd. Mumbai kändes till en början väldigt skrämmande, och man kände sig väldigt uttittad. Man får vara beredd på att det är väldigt mycket folk som tigger, detta vet man ju redan innan man kommer men för min egna del var det svårt att greppa. Inte långt ifrån där vi bodde finns en känd restaurang som jag rekommenderar starkt att man bör äta på. Stället heter Leopolds Café och där tog vi vår första indiska måltid. Det finns massa mysiga marknader t.ex Crawford market kolla upp vilka dagar det är och åk dit! Det var en lördag vi anlände till Mumbai och hade förbokat en taxi via PIMS på söndagen som skulle ta oss till Loni. Färden tar ca 5-6 timmar beroende på trafiken. Taxichaffören såg till att stanna på olika matställen så det var ingen risk att åka hungrig. Första dagen i Loni bestod mest av att skriva på en massa papper, guidade turer kring campus och sjukhuset. Alla är väldigt tillmötesgående och vill erbjuda oss det bästa. Vi hade t. ex önskemål om yoga-lektioner och detta fixades i ett nafs.

Yoga varje morgon kl 7. Söndagar är vilodag.

Ekonomi

100 INR = 12.5 SEK. 

Det är oerhört billigt i Indien för oss svenskar. Boendet i Loni var som en vanlig hyra i sverige på 3000 kr/ månad. Boenden på hotell kan man få under en hundring men det avråder jag från att ens prova... Betala ca 300kr/ natt så kommer ni genast få en bra standard och slippa sova i lakan som 50 andra personer sovit i. Maten i matsalen, " the mess", kostade ca 210kr/ månad för frukost, lunch och middag. Det var öppet måndag- lördag. Man kan även äta på restaurangen på campus för en billig summa men har man bråttom eller vill spara så kör på the mess. Mat utanför campus gick nästan alltid under en hundring. Maten kan man gärna dela mellan varandra då portionerna ofta är stora. Seden är ofta också att smaka från varandras tallrikar så det är enkelt att prova på nya saker. Maten i storstäderna har högre priser men det är fortfarande mer än överkomligt. Saker är väldigt billigt. Det som drar iväg är boenden om man vill bo bra, annars rekommenderar jag att spendera så att man får ta del av så mycket som möjligt, hehe. Om det är möjligt spara ihop en liten buffert på 5000kr utöver stipendiet kommer man kunna leva gott. 

Pengar eller Paisa (marathi)

  • Boende Loni per månad- 3000 kr (obligatoriskt)
  • Taxi till & från Mumbai via PIMS- 600 kr (valfritt)
  • Buss Loni till Mumbai ca 300 rupees= 37kr... detta tar dock längre tid än med taxi. 
  • Foodcourt ca 210 kr/månad (valfritt, men är smidigt att ha)
  • Wi-fi ca 200 rupees för 50 timmar... osäker på den siffran men något i den stilen. 
  • Yoga-lektioner med privat lärare 6 dagar i veckan, vi betalade motsvarande ca 120kr/ månad. 



Boende

Boendet ordnades som sagt med hjälp av den internationella handläggaren i Indien innan ankomst. Campus var uppdelat i ett girls hostel, boys hostel och NRI, international hostel. Vi bodde på NRI som låg tre minuter gångväg från sjukhuset. Sjukhuset var lokaliserat lite utanför centrum i den "lilla byn" men tvärs över gatan finns det en butik som har allt mellan himmel och jord. Hygienartiklar, snacks och vatten. De som äger stället brukar också köra hem vattendunkarna till hostlen så att man slipper bära. Rummen som vi bodde i var på ca 19 kvadrat, hade en köksbänk, toalett och dusch samt en balkong. Tv och rymlig garderob fanns också. I "köket" finns det inga husgeråd och man kan inte laga mat heller. Vill man ha en kopp, en kniv eller något annat praktiskt så kan man köpa detta på marknaden som är varje onsdag. Dit tar man sig enkelt med en rickshaw för 20 rupees. Behöver man tvätta sina kläder kan man låna tvättmaskinen på hostlet eller lämna det till en tvättkille som stryker och viker ihop fint mot betalning. Lakan kan man lämna till personalen på Hostlet som också städar rummen om man säger till. 

Regler
Det finns även lite regler som man bör känna till, och det är utegångsförbudet efter kl 21.00. Alla måste skriva in och ut sig vid entrén till sitt hostel. Förutom klockslag när man lämnar hostlet skriver man även in rumsnummer, namn, vart man ska och vad man ska göra där... och en liten signatur på det! Detta var lite ovant och kändes fjantigt till en början men man vänjer sig tillslut. Vakterna var trevliga och det finns ändå inte så mycket annat skoj att hitta på utanför campus när det börjar bli sent. Man får ett papper på lite övriga regler när man kommer. Det gäller saker som att inte ha sällskap av annat kön på sitt rum, klädkod i skolan och annat smått och gott man egentligen inte berörs av så mycket mer än att reglerna finns. 
Sneak-peak på rummet. Det fanns bra kanaler på TV:n för den som är intresserad!

Studier allmänt

Fysioterapeutprogrammet är ett fyraårigt program med sex månader "internship" efter de fyra åren, fungerar ungefär som ST-läkare. Dom läser delvis samma ämnen som oss; grundläggande fysiologi, anatomi etc. Det som skiljer utbildningen på KI och PIMS åt är behandlingsdelen, det nämns inte mycket om fysisk aktivitet eller om träning som rehabilitering. De är mer inriktade på manipulation, traktioner, värme- och kylabehandlingar, TENS etc. Något som var bra med utbildningen var att de hade mycket mer direktkontakt med patienterna. Patientfallet var inte bara det på papper, som vi ofta har utan man träffade dom på riktigt och lade upp planer tidigt i utbildningen. Studenterna skötte om verksamheten kan man säga. Det fanns ju lärare på plats som hade undervisningar och hjälpte till med patienter men i störst utsträckning sköttes det av de som hade internship eller läste masterutbildning. Detta var enligt mig både positivt och negativt då det kan bli en lägre kompetensnivå när det inte finns erfarenhet på enheten. Samtidigt skapade detta möjlighet för eleverna att lära av varandra. Clinical rotation var en kurs som vi läste där man får ta del av olika områden, t.ex hjärta-kärl, ortopedi osv. Detta hade kunnat strukturerats upp bättre om man själv hade fått välja område. När vi var där var det upplagt att vara på ett område en hel vecka, detta kändes onödigt då det var lite patienter på vissa ställen och gick då miste om kunskap. Vi hade också turen att under denna period ha flera lärare från KI på besök som bidrog med mycket kunskap. För att inte tala om vår handledare Kristina som var där under hela vår vistelse. 


Lärare och studenter

Jag börjar med skillnaderna direkt. Att studera i Indien kändes lite som att hoppa tillbaka till det man hört om Sveriges system på 50-talet. Lärarna har en hög status, tilltalas M'am och Sir, man ställer sig upp i klassrummet om man ska svara på frågor. Trots att det är ett universitet så är det inte, enligt min åsikt, upplagt för studentens eget ansvar. I Sverige är det upp till studenten som studerar om denne vill komma på föreläsningarna eller inte, och det är också studentens egna problem om man inte tar sig vidare. Här känns det mer strikt, lärarna har koll på eleverna, om dom pluggar eller inte. Om en lärare upplever att en elev inte sitter med näsan i boken tillräckligt kan man få gliringar i klassrummet eller tillsägelser. Att bo tillsammans med lärarna på ett campus kan vara till både en för- och nackdel. Lärarna kan bli för involverade i studenternas privatliv samtidigt som dom kan finnas nära till hands i form av stöttning. Parallellt med den strikta känslan så kom studenternas egna ansvar in på en annan nivå, något som jag kan sakna i min utbildning. Mellan äldrekursare och yngrekursare var det en typ av faddersystem. De som var i terminerna över fungerade som lärare för de yngre. Detta upplevde jag som ett bra system både för de yngre som då får stöttning och för de äldre som kan repetera och lära sig genom att förklara på bra sätt. På fysioterapeutprogrammet i Sverige upplever jag att man inte alls har samma kontakt med äldrekurserna, eller de i terminerna under om man inte sjäv tar den kontakten. Det kan egentligen kort och gott förklaras med att vi inte bor tillsammans på ett campus, ses därför inte varje dag och vi har inte heller alltid kurser under samma tak. Trots detta kan jag tycka att en variant av det hade kunnat vara att ta lärdom av. 

Patientkontakter
Sjukhuset ligger ute på landsbygden, det är gratis för de allra fattigaste och man betalar sin sjukhusvistelse efter inkomst. I och med att patienterna ofta är fattigare innebär detta att väldigt få av dom pratar engelska. Detta blev såklart en utmaning för mig och Emmi som utbytesstudenter att kunna vara mer delaktiga. På fysioterapin kunde vi ta del av undersökningar, fråga studenterna om vad patienten inkommer för och sedan vid vissa tillfällen också få undersöka själva. Allt handlar om att ta egna initiativ om man vill få reda på vad som sker. Det tas ingen större anamnes på patienten, som vi får lära oss utan man börjar behandla ganska direkt. Detta baserar jag på det jag har sett och på frågor som jag har ställt studenterna kring anamnesen. Det är också så att man är väldigt många studenter på en och samma patient. Jag upplevde vissa situationer som att patienten skulle kunna känna sig väldigt uttittad och utsatt, men det var inget som reflekterades över då de menar att man är van vid mycket folk omkring sig. Det var väldigt intressant att vara med och jag rekommenderar starkt att ställa mycket frågor! Be dom förklara annars får man inte reda på något och man kan då inte heller skapa sig en uppfattning av vad som sker framför en. Våga, våga, våga!

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 5 på KI

Social health and medicine course

Vi läste en programöverskridande kurs på Centre of Social Medicine (CSM). Detta var en blandad kurs med läkarstudenter, lärare och utbytesstudenter bl.a. tre amerikanare. Här fick vi möjlighet till att åka på studiebesök till olika center som höll i föreläsningar om vad deras organisationer gjorde i samhället där de var lokaliserade. Det kunde bli dagslånga turer och kortare besök. Sjukdomarna det handlade om var lepra, HIV, TBC och ett ställe där man tog prover på dricksvatten samt ett ålderdomshem som startats upp för fattiga äldre. Flest besök gjorde vi på ställen som arbetade med att förhindra spridningen av HIV. Där fick vi besöka olika arbetsplatser såsom textilfabriker, bomullsfabriker och till och med en bordell. En speciell upplevelse och väldigt lärorik. Arbetsplatserna bestod av arbetare som flyttat från sina hem för att arbeta under en viss period, HIV är då ett stort problem bland denna grupp. Projektet gick ut på att kartlägga hur många av dessa "migrant-workers" som hade HIV, ge dom medicin och information. Detta var väldigt intressant och lärarna som var med var duktiga på att förklara och svara på alla våra frågor. 

Clinical rotation
Denna kurs motsvarar klinisk fördjupning som vi ska läsa i termin 6. Man har praktik och föreläsningar på olika områden. Ett område per vecka. Det som jag fastnade mest för var pediatriken. Där kunde man på ett annat sätt diskutera med studenterna kring diagnoser och behandlingar. Under dessa veckor fick vi också möjligheten att följa med klassen på studiebesök till ett ayurveda-collge och en skola för döva och blinda. Lärarna är väldigt duktiga på att organisera ihop så att man får ta del av sånt man tycker låter intressant. 

Projekt arbete

Vi lade mycket tid till att förbereda vårt projektarbete. Detta blev såklart ett jobb under hela vistelsen eftersom vi valt att göra en kvalitativt och kvantitativ interventionsstudie på ett antal studenter som läste fysioterapi. Förberedelserna innan interventionsstart kunde man göra på kvällarna och vid vissa tillfällen fanns tid på dagarna. Studien handlade bland annat om att kartlägga motivationer och barriärer gällande fysisk aktivitet hos kvinnliga indiska fysioretapeutstudenter. Interventionen gick ut på att träna tillsammans med de som anmält sig fem dagar i veckan i fem veckor. Detta var så oerhört kul och spännande! Möjligheten till att göra ett sånt här projekt får man inte hemma. Rekommenderar starkt att ta ut svängarna på era projektarbeten. 
På väg mot en massa studiebesök

Språk och kultur

Då engelska och hindi är de språk som indierna har som officiella språk var det väldigt enkelt att kommunicera. Deras engelska ordförråd är utomordentligt mycket bättre än vårt men dialekten tar ett tag att komma in i. Undervisningarna var till största del på engelska eftersom det kommer studenter från hela landet. I Indien så har man ju olika modersmål så man pratar inte samma i norr, söder eller öst och väst. Vi råkade bara ut för en eller två föreläsningar som var på hindi eller marahti, så det kändes inte som ett problem. Vill man så kan man passa på att lära sig några fraser medan man ändå håller på, det uppskattas verkligen. 


Det är mycket som skiljer sig från svensk kultur och indisk kultur. Vi hälsar genom att räcka fram handen och dom med att placera händerna i en lucia-pose eller lägga handen på bröstet. Vi kramas också mycket mer i Sverige när vi hälsar på personer vi känner, detta är inte lika vedertaget här. Som jag nämnde tidigare är det lite mer avslappnat i indien när det kommer till mat, man äter antingen från en och samma tallrik eller från varandras. Man räknar liksom med att bjuda varandra och det tycker jag är väldigt trevligt. Tänk om man kunde göra så mer på jobbet till exempel, då behöver man aldrig oroa sig om man har en tråkig matlåda. Perspektiv på tid är också något som skiljer den strikte svenske tidspessimisten från den optimistiske indiern. Jag kan inte räkna hur många gånger man har avtalat en tid för något och så dyker personen/personerna upp 45 minuter senare. Till och med föreläsningarna börjar senare än utsatt tid p.g.a detta. Det värsta fallet var i väntan på en lärare som skulle komma kl 10 men dök inte upp förrän kl 14... haha. Detta är bara några saker som skiljer våra vardagsliv åt, resten tycker jag att ni ska uppleva själva! 

Här möts två kulturer över ett litet luciafirande som sker tack vare Kristina mam.

Fritid och sociala aktivteter

På campus finns en stor grusplan där studenterna spelar fotboll, cricket och joggar. Det finns en tennisplan och en basketplan som under vår tid där nere fick lampor uppsatta så man kunde spela efter kl 19 när det blev mörkt. Vi fick god kontakt med studenterna från fysioterapin men också från läkarprogrammet genom att vi spelade basket varje kväll med dom. Som sagt hade vi yoga varje morgon. Vissa morgnar hakade vi på ett projekt arbete som några studenter hade där vi gick stavgång innan yogan, så det är alltid något på gång. Be någon eller några att visa er runt, vart man ska äta utanför campus eller tips på helgturer till närområden. Vi åkte iväg till en vingård, Sula vinyards i Nashik som var mysigt som bara den. Det tar ca 2 timmar med bil att åka dit och där finns även ett shoppingcentra om man känner för det. Kolla upp Aurangabad också, vi hann aldrig åka dit men det ska vara väldigt mycket fina tempel där. Vi fick så mycket fina vänner där som hjälpte oss med allt från att boka bussar till att skaffa telefonkort, så kontakter är guld värt. I Lonis centrum finns det även två biografer, de visar även engelsktalande filmer, så det är bara att köpa en biljett. 

Sammanfattning

Det här utbytet har gett mig så mycket mer på ett personligt plan än jag trodde från början. Jag har utvecklat min kreativa förmåga vad gäller att göra mig förstådd hos personer och patienter som talar ett annat språk. Det har funnits mycket tid till att diskutera saker, både medicinska och kulturella, bland både lärare och studenter. Genom att åka till Indien tar jag med mig ett bredare perspektiv och kunskapen om vikten av att se patienten man ska behandla. Kommunikation blir liksom grundstenen till om ett team eller en behandling kommer att fungera eller brista. Jag har alltid varit en person som tar för mig i vissa situationer men inte en person som ställer frågor eller börjar diskutera hur vissa saker kommer sig. Den förmågan känner jag verkligen har satts på prov, och kommer ha nytta av i framtiden. Frågar man ingenting får man ingenting veta. Så, det råder inga tvivel om att utbyte alltid ger något tillbaka. Jag upplever mig rikare på kunskap som jag inte kan skaffa i en vardag som jag alltid lever i. Nu efter att ha kommit hem så känner jag också av hur bra det faktiskt var att jag åkte. Man tänker under perioden man studerar att man kommer missa saker som man bara kan läsa hemma och att det kommer bli tungt att ta igen. Jag tänkte så, men nu tänker jag att övriga kurser såsom akupunktur kommer jag utan problem att kunna läsa vid annat tillfälle. Det här utbytet och den här möjligheten kommer inte igen.