Termin 11 under SVK-perioden valde jag att åka på ett 8-veckors utbyte till Universidad de Chile i Santiago de Chile. Jag var intresserad av att åka till ett spansktalande land då jag ville bli bättre på spanska samt få en inblick i ett sjukvårdssystem som skiljer sig mycket från sjukvårdssystemet i Sverige. Informationen från KI var tydlig och kommunikationen med värduniversitetet i Chile gick förhållandevis bra. Jag fick snabbt besked från universitetet I Chile att jag var välkommen men det dröjde dock 3-4 veckor innan avresa innan jag fick besked avseende vilka kurser jag skulle läsa. I Chile har man sin sommarledighet i december-februari vilket gör att de ej svarar på mejl under denna period, därför kan det vara bra att höra av sig redan innan detta om man vill ha besked om kurser etc tidigare än vad jag fick.

Inget speciellt visum behövdes utan som svensk medborgare får man ett gratis 90-dagars turistvisum vid inresa i landet. Inga vacciner förutom det sedvanliga grundskyddet behövdes för att resa till Chile.

Jag anlände till Chile på en fredag och började sedan mitt utbyte på måndagen. Detta tycker jag var optimalt då jag hade tid på mig att lära mig hitta till sjukhuset, skaffa tunnelbanekort samt anpassa mig till tidszonen. Det fanns ingen möjlighet till introduktionskurs eller språkkurs via universitetet innan kursstart. Det fanns inte heller någon fadderorganisation för utbytesstudenter, trots detta tyckte jag att den första tiden i Chile flöt på smidigt, mycket tackvare att alla chilenare är så vänliga och gärna svarar på frågor. I mina papper från universitetet i Chile fick jag en vägbeskrivning till sjukhuset samt en anvisning till vilken avdelning/sektion jag skulle infinna mig på vid kursstart. Det gick bra att hitta till sjukhuset men anvisningen till avdelningen stämde dock inte alls vilket gjorde att jag blev sen min första dag. Trots detta blev jag superbra bemött av den ansvariga läkaren för utbytesstudenter samt av kurssekreteraren. Det fanns ingen tid för någon rundtur på sjukhuset första dagen men detta gick bra ändå med hjälp av de chilenska läkarstudenterna.

Chile är ett av de dyraste länderna i Sydamerika men det mesta är ändå betydligt billigare än i Sverige. Det fanns inga obligatoriska kostnader i samband med utbytet. Mat i mataffärer kan vara ganska dyrt men att köpa grönsaker/frukt på marknader samt äta på restaurang är betydligt billigare än i Sverige. Många av läkarstudenterna hade matlåda på sjukhuset dock så fanns det mycket billig mat att köpa till lunch. Ofta fanns det bara tid för en enklare lunch i form av tex. en pirog (empanada) från kiosken på sjukhuset, dessa kostade ca 15kr. I sjukhuscafeterian kunde man få en rejäl lunch för ca 30kr. Jag kan starkt rekommendera att söka stipendier till utbytet då detta gjorde att jag hade möjlighet att bo bra samt resa runt en del under själva utbytet utan att behöva tänka på ekonomin.

Jag ville ha boendet klart innan jag åkte till Santiago och jag valde därför att hyra en lägenhet via AirBnB vilket nog är ett lite dyrare alternativ än att ordna något först på plats. I Santiago varierar standarden mellan stadsdelarna ganska mycket vilket gör att det kan vara bra att göra lite research innan man bokar boende då vissa områden anses farliga att vistas i. Man kan med fördel ta tunnelbanan till sjukhuset man är placerad på då tunnelbanan i Santiago fungerar supersmidigt.

Utbildningssystemet i Chile skiljer sig rejält från det svenska utbildningssystemet då de chilenska studenterna får betala mycket höga avgifter för att studera på universitetet. Läkarutbildningen är 7 år i Chile och de sista 2 åren är man interno vilket är typ motsvarande svensk AT-läkare. Som interno förväntas man gå många jourer, speciellt under kirurgblocket. Man är då i en jourgrupp tillsammans med ca tre andra internos och 2 specialistläkare som man alltid går jour tillsammans med. I Chile finns det både privat och offentlig sjukvård och på många av sjukhusen är det en blandning av privat och offentlig vård.

Sjukvårdssystemet i Chile är lite mer hierarkiskt än det svenska på det sättet att man inte gärna ska ifrågasätta sina överläkare eller lärare, att ställa frågor när man vill går dock bra. Det förväntas också att man ska kunna svara på frågor och man blir konstant quizzad av sina överläkare, att vara utbytesstudent gjorde att man kom undan lite lättare men det gällde generellt att vara ordentligt påläst. Initialt blir man lurad till att tro att relationen mellan läkare och studenter är mer formell i Chile än i Sverige då man tilltalar alla med doctor/-a och sedan efternamn. Man märker sedan snabbt att relationen egentligen är otroligt avslappnad och mycket mer vänskaplig än den är i Sverige. I Chile var det vanligt att man blev bjuden på lunch, fika samt till och med ut på restaurang på kvällen av sina överläkare.

Detta var jätteovant till en början då man som svensk är van vid att betala för sig själv men jag insåg snabbt att det alltid förväntades att den mest seniora läkaren i gruppen skulle betala för alla och för de chilenska studenterna var detta självklart.

Chilensk spanska är otroligt svår då chilenare pratar fort samt slarvigt. Jag hade läst spanska i grundskolan samt under hela gymnasiet vilket inte var tillräckligt. Att följa med i föreläsningarna gick bra men det var jättesvårt att förstå när de andra internos och överläkarna pratade om annat än medicin. Jag blev dock mycket bättre på spanska under tiden och på slutet förstod jag nästan allt men hade fortfarande lite svårt för att uttrycka mig på spanska. Då alla chilenare är supervänliga och då många av läkarna var duktiga på engelska så gick det bra men jag skulle verkligen rekommendera att repetera lite spanska innan ett utbyte till Chile.

Då jag läste kirurgi under hela perioden och därför hade extremt långa dagar (7-17 men fick ofta stanna kvar längre) samt jourer så fanns det tyvärr inte tid till så många sociala aktiviteter. På helgjourerna var det nästan alltid grillfest på sjukhuset vilket alltid var kul. Då jag läst sexualmedicin hemma och därför kunde vara ledig nästan 2 veckor mellan utbytet och examenshögtiden så hann jag se en hel del i Chile trots det intensiva utbytet. Jag kan verkligen rekommendera att besöka Atacamaökenen i norra Chile samt kuststaden Valparaisio. Jag passade också på att resa till Mendoza över en helg vilket jag kan rekommendera om man vill se lite av Anderna och Argentina.

Jag hade en fantastisk tid i Chile mycket tack vare att alla chilenare är så snälla och trevliga. Att läsa kirurgi var intensivt men då jag tycker att kirurgi är fantastiskt kul samt då jag lärde mig mycket var det absolut värt det. Chile är ett otroligt vackert land så jag kan verkligen rekommendera att resa runt lite under eller efter utbytet. Att uppleva ett annat sjukvårdssystem som både har sina fördelar och nackdelar jämfört med det svenska systemet tror jag är jättenyttigt och det är något jag kommer ha med mig i min framtida karriär.