Gällande studier så hamnade vi tillsammans med femteårseleverna och arbetade med dessa på kliniken för att de låg på samma nivå som vi ligger i vårt fjärde år.
Schemat var uppdelat efter ämne, sedan såg varje vecka likadan ut endast att det som skilde sig vecka från vecka var vem som var den ansvariga behandlaren och vem som assisterade. Detta turades man då om veckovis. Ex kunde vi ha avtagbar protetik på måndagförmiddag och sedan osk på eftermiddagen. Därför jobbade man också här i par, något som skiljer sig från KI då vi självständigt börjad jobba från och med termin sju.
När det kommer till patientkontakten samt relationen mellan teori och praktik var detta något som jag upptäckte skilde sig mycket från vårt system. Vi är vana med att behandla en patient från början tills att patienten är färdigbehandlad, däremot var detta ej något portugiserna var vana med. Det kändes ofta som att det var väldigt diffust vem som var ansvarig för terapiplaneringen och vem som var ansvarig för patienten.
Vidare kändes det ej som att studenterna hade brist på lärare på sal jämfört med vad det ibland kan kännas att vi har på KI då man får länge sitta och vänta på sin tur i lärarkön. De var väldigt pedagogiska och försökte fråga relevanta saker under behandlingen för att kunna integrera studenten mer.
Slutligen var studenterna där också tvungna att själva köpa in det som behövdes under kliniken, så som vinkelstycken, filar för att kunna rensa maskinellt och klinikkläder samt mycket annat. Något som vi inte ens behöver tänka på hemma i KI.