Jag hade och har fortfarande inga planer på att göra min ST i USA men jag såg de sista valbara kurserna på KI som en stor möjlighet att se sjukvården i USA. Ett sjukvårdssystem som man hört mycket om och pratar mycket om men som jag i alla fall inte hade någon egentlig uppfattning om hur det fungerar mer praktiskt. Hade jag sökt ett utbyte under våren så hade jag nog mycket väl kunnat tänka mig att söka Australien eller Nya Zeeland. Men då det alternativt inte fanns så kändes USA som det givna valet för mig. Jag valde UCLA och NY i förstahand men räknad med att jag skulle få mitt 3e val i form av University of Minnesota.

Minnesota kändes som ett bra val på flera sätt. Dels så har jag aldrig varit i den delen av USA och det var kul att se något nytt. Dels är Minneapolis tillsammans med St Paul, Twin cities, ett storstads område med 3 miljoner invånare vilket innebär ett stort upptagningsområde och att det bedrivs avancerad sjukvård. En anledning till att välja Minneapolis är också att man hinner hem i tid till examen. Min sista kurs slutade fredagen som vi tog examen. Detta gick dock att lösa utan problem genom kontakt med koordinatorn för den sista kursen. De andra 2 studenterna som var där var i samma sits och båda kunde lösa det också. Så känslan är att University of Minnesota är hjälpsam, och om man är trevligt och intresserad så går det mesta att lösa.

Som med alla utbyten till USA är det en rad vaccinationer som skall göras, men inget som är vare sig svårt att lösa eller direkt krångligt. Krångligare att få alla intyg inför själva ansökan till KI skulle jag säga. Vad gäller båda ansökningarna så är det inget problem om man börjar kolla i tid. Karin Forslund på KI är en klippa som har kolla på allt, och alltid är bra på att svara, så henne kan man alltid kolla med om något skulle kännas oklart.

Jag upplevde också att kontakten med Minneapolis fungerade väldigt bra via fram för allt via Shannon Benson som också var väldigt hjälpsam.

Vad gäller Visum som räcker det bra med ett Visa Waiver då vi inte får några faktiska studie poäng i USA utan det vi får är svenska studie poäng efter tillgodoräknande.

Jag fick bra hjälp av Shannon Benson som är en övergripande student kontakt, koordinator, inför utbytet. Hon hjälpte till med det övergripande som att få kontakt med de enskilda koordinatorerna för de enskilda kurserna. Så jag hade fått all praktisk information inför utbytet i god tid och var där några dagar innan, dels för att jag hade möjlighet och dels för att lära mig hitta. Gjorde att jag han hyra en cykel och testa cykel vägarna bland annat. Samt turista runt i staden lite innan kursstart. Så jag skulle rekommendera att man är på plats 2 dagar innan start så har man gott om tid att hitta rätt.

Min första kurs var Ortopedi och det som saknades här var en introduktion i journalsystemet, då jag faktiskt de 2 första dagarna inte hade tillgång till det p.g.a. inloggnings besvär. Det var inte helt tydligt vad de förväntade sig av mig som student heller. Detta verkar ha varierat och andra studenter som åkte till UoM fick bra introduktioner i både journalsystem och anseende förväntningar. De andra kurserna jag läste var det tydligare vad som förväntades av mig.

För den träningsintresserad så har UoM ett grymt träningscenter som jag lyckades få tillgång till genom att kontakta Shannon. Det bestod av en inomhus hall för friidrott, en 50m simbassäng en 25 yards simbassäng samt 4 våningar gym och en klättercenter som hyrde ut friluftsutrustning. Riktigt bra faktiskt särskilt om man är där vinter tid! Månadskort kostade 38 dollar vilket är relativt billigt då man kunde träna nästan allt där. De hyrde också ut cyklar för 2 månader för ett rimligt pris, 43 dollar.

Det kostar ju en del att åka iväg. Ca 2000 sek för vaccinationer och visa waiver. Jag betalade 7000kr för flygbiljetter tur och retur, då flög jag via NY dit för att semestra i 5 dagar innan kursstart. Sedan går det precis som hemma att leva billigt om man lagar mat och tar med matlådor. Finns också hyfsat billig mat att köpa i cafeteriorna på sjukhusen som är helt ok. Den stora utgiften blir boendet. Inga kursavgifter eller kåravgifter tillkommer vilket är skönt.

Vi skaffade alla boende via AirBnB dock på olika ställen. Jag bodde i ett område som heter Como, ligger Norr om campus, tog mig ca 10 min att cykla till campus. Trevligt område men väldigt lugnt. Mitt boende kostade 1000 dollar i månaden, vilket varken är billigt eller dyrt om man kikar runt lite. Går säkert att få billigare särskilt om man bor flera ihop. Men jag bodde hos en tjej som också arbetade på universitetet som forskare, hon var väldigt hjälpsam och via henne fick jag också ytterligare ett sätt att träffa nya människor i Minneapolis. Hon hade också väldigt många tips på vad man kunde göra i Minneapolis och vad som var värt att se. I min hyra ingick också alla basvaror osv så jag var extremt nöjd med mitt boende mycket på grund av hur hjälpsam hon jag bodde hos var. Tyvärr hyr hon inte ut längre annars hade jag verkligen rekommenderat det. Går även att hitta boende via https://rotatingroom.com men jag tycket det blev smidigast med AirBnB.

Annars skulle jag rekommenderar att man försöker bo relativt nära campus så att man kan cykla, vilket är väldigt smidigt i Minneapolis som har många cykelbanor. Kollektiv trafiken är relativt billig och fungerar helt ok men jag upplever ända att det var absolut smidigast att cykla även på vintern.

Består av 4 år pre-med efter high school även kallat under-grad. Sedan 4 år med-school, dock med ett klart kortare sommarlov än i Sverige så skillnaden i utbildningstid blir inte 1,5 år utan snarare ett halv år. Under de första 2 åren läser de preklin och sedan 2 år med sjukhusplaceringar. Redan efter 2 års preklin vet de flesta vad de ska rikta in sig på, vilket gör att de kan styra sin placeringar efter det. De har några större sjukhusplaceringar som är obligatoriska men de kan styra över en hel del av sina placeringar för att redan tidigt börja rikta in sig. Vilket krävs då de redan efter år 3 söker sina ST-tjänster.

Efter 4 års läkarstudier finns ingen AT utan de börjar direkt med ST. Alla ST tjänster tillsätts samtidigt genom att alla studenter söker samtidigt, blir kallade till en mängd intervjuer och rankar sedan de universitet som de vill till. Universiteten gör det samma och sedan hamnar man där man matchar. Om man inte skulle matcha har man möjlighet att vikariera ett år inför nästa omgång, detta är dock inte meriterande i direkt mening eftersom man missat första gången, men ger en möjlighet att till en andra chans. Studenterna rankas ganska tydligt på sina provresultat från de första 2 åren men också efter referenser, extra arbeten de skrivit. Då de flesta vet vilken nivå deras provresultat ligger på så söker folk universitet där de har en möjlighet att matcha då alla vill få direkt då alternativet är att kanske inte få alls. Detta skapar en väldig konkurrens mellan läkarstudenter men det gör också att mer eller mindre alla ST platser fylls på alla orter.

Under ST sedan som varierar beroende på vilken specialitet som man väljer så sker det en kontinuerlig utvärdering samt årliga tentor. Detta gör att den teoretiska nivån och även den praktiska är väldigt hög. Då även ST tjänsten är tydligare en utbildnings tjänst med tentor och utvärderingar, än vad jag uppfattar att den är i Sverige, så leder det till enligt mig en högre teoretisk och praktisk nivå generellt än i Sverige.

Vad gäller generella skillnader som student så är det ett mycket högre fokus på teoretisk kunskap i USA än i Sverige. Vi har i vissa avseenden fått göra mer praktiskt men har inte samma krav vad gäller utantill-kunskap. Att det i USA är naturligare att ständigt bli förhörd gör att man lär sig mer dock så upplevde jag generellt att man får göra mindre och har mindre egen patient kontakt som student i USA. Vilket gör att vi i Sverige kanske generellt är något bättre praktiskt vad gäller status samt patient interaktion på en student nivå.

All undervisning är givetvis på engelska. Men det är inga problem för en vanlig svensk läkarstudent. Det man mest får höra är att de är förvånad över hur bra man talar engelska.

Kulturen är väldigt mycket mer öppen och pratsam men också i sjukhus miljön väldigt tydlig över vem som tar besluten, alltså överläkaren. Jag upplevde inte att det var mer hierarkiskt i USA än i Sverige. Det var tydligare att det var överläkaren som hade det yttersta ansvaret men det var inte på något sätt en stämning där man som student inte fick fråga frågor eller skulle vara tyst och göra som man blev tillsagd. Man kallar överläkaren för Dr Efternamn vilket kan kännas hierarkiskt. Jag upplever som sagt att det var en väldigt trevlig stämning men att det finns en tydlighet som kanske saknas i den svenska sjukvården ibland och där det snarare ibland, särskiljt på Karolinska Solna finns en hierarkisk negativstämning mot studenterna.

Amerikaner generellt är mer öppna och inbjudande en svenskar skulle jag säga och jag blev hembjuden av en av överläkarna på ortopeden för att vara med och fira Thanksgiving då han insåg att jag inte hade någon familj att fira med här i USA. Upplever att de flesta, inkluderat överläkare var intresserade av en student från Sverige och vad som skiljer Sverige från USA, eller bara vilket fotbollslag som var bäst (Ortopeder världen över är ju sportintresserade). Det gjorde också att det var lätt att lära känna folk utanför sjukhuset särskilt som jag bodde hos en tjej som var var väldigt inkluderande. Däremot så träffade jag väldigt få amerikanska läkarstudenter, och de jag träffade hade ganska fullt upp med sitt så här var det svårare att få någon kontakt för häng utanför sjukhuset.

Som tidigare nämnts finns enormt bra träningsmöjligheter om man vill träna.

Downtown är inte så kul, men det finns möjlighet att gå och se både NBA, NHL och NFL vilket är roliga event oavsett hur sportintresserad man är. Går också att gå på College matcher i en mängd olika sporter, vilket är lite billigare men minst lika bra drag skulle jag säga.

De finns en hel del bra restauranger i Minneapolis och en väldig massa mikrobryggerier. Några stadsdelar som jag kan rekommendera vad gäller mat och dryck är Dinkytown och Uptown, sedan bodde jag bredvid ett väldigt nice mikrobryggeri som hette Insight Brewing som är värt ett besök om man gillar god öl och gött häng.

Det kostar en del att åka iväg och man kommer få anstränga sig lite mer då det verkar som kurserna hemma i Stockholm var ganska softa. Men jag tycker helt klart att det var värt det för att få chansen att se ett annat sjukhus system och för att få chansen att uppleva USA på ett annat sätt än bara som turist.

Så jag skulle utan tvekan säga åk. Det är värt den lilla extra tid och ansträngning det tar att fixa med allting!

Om du har några frågor ang Minneapolis eller Minnesota så tveka inte att mejla och fråga. Jag nås enklast numera på lars_styrbjorn@hotmail.com.