Tandläkarutbildningen i Uganda är lika lång som hemma på KI, dvs fem år. Skillnaden är att studenterna läser med läkarstudenter i tre år innan de delas upp och senare får en utbildning mer inriktad mot tandvård. Vi fick vara ned femte årets studenter som har klinik varje dag. Fjärde årets studenter är även med på kliniken men i form av assistenter.
I Uganda har lärare en ganska auktoritär roll och studenterna har väldigt stor respekt för sina professorer. Vi tyckte att alla lärare var välkomnade och nyfikna på hur utbildningen ser ut i Stockholm, en del av de hade varit och hälsat på här hos oss på KI och ville att vi skulle hälsa lärarna som de hade fått lära känna.
Patienterna är väldigt tålmodiga och respektfulla. De patienterna jag hade pratade engelska så det var inga problem med kommunikationen. Min kursare hade dock inte samma tur men det löste sig oftast genom att en av de andra studenterna fick hjälpa till med översättningen. Många patienter tyckte att det var lite roligt att bli behandlad av en utländsk student och hade många frågor om hur vi har det hemma i Sverige. Patientbehandlingen pågår oftast också cirka tre timmar som på vuxen kliniken och under den tiden hinner man alltid växla några ord även om annat än tänder och munvård.
Det gäller att berätta vad man vill syssla med och är intresserad av. Jag och Poppy hade pratat med studierektorn om att vi ville spendera minst en dag på käkkirurgen som fanns i närheten på sjukhuset. Vi blev välkomnade dit och fick vara med på en ameloblastom operation. Det var otroligt spännande då ameloblastomet var lika stort som en stor mango vilket vi aldrig ser i Sverige. Det var en väldigt omtumlande men samtidigt givande erfarenhet som jag aldrig kommer att glömma. Är du intresserad av kirurgi är det bara att fråga så brukar de alltid kunna ordna att man får vara med på en operation.