TJECKIEN (Ceská republika/Czech Republic) 

Statsskick: Republik 

Yta: 78 864km² 

Huvudstad: Prag (Praha) 

Invånarantal: Ca 10,3 miljoner 

Språk: Tjeckiska 

Valuta: 1 Koruna = 0,35 SEK 

Visumtvång för svenska medborgare: Nej 

Tidsskillnad: Ingen 

Redan innan jag började plugga på universitet var jag fast inställd på att jag skulle åka till ett annat land på utbytesstudier. Att kunna plugga och samtidigt uppleva en annan kultur var en chans jag inte ville missa och när det sedan var dags att ansöka var det Tjeckien som lockade mest. Jag valde Tjeckien eftersom det var ett land som jag länge varit nyfiken på och förmodligen aldrig hade testat på att bo i om det inte vore för att studera, dessutom var det ett av skolans nya samarbeten och jag har en tendens att lockas av det outforskade. Ett utbyte skapar en naturlig chans till att möta många människor med olika bakgrund och erfarenheter. 

Den främsta anledningen till att jag vill åka iväg var för att jag ville utmana mig själv och få nya erfarenheter. Jag anser att denna tid i Prag inte enbart gav mig utrymme för min personliga utveckling utan även möjlighet att stärka mina praktiska färdigheter och yrkeskunskap. Jag införskaffade mig klinisk erfarenhet, stötte på problem som utvecklade min kreativitet och gjorde mig till en mer flexibel och erfaren tandläkare i framtiden. Den viktigaste aspekten för mig var att få bli ifrågasatt. Jag blev tvungen att inte enbart dela med mig av mina kunskaper införskaffade i Sverige utan också förklara vad, hur och varför samt fundera på vad om. Jag tvingades att kritiskt granska det jag hade lärt mig så här långt samt ta till mig nya saker. 

Jag hade tidigare hört att det skulle vara omständligt att ansöka om utbyte då det är mycket papper som måste fyllas i, men personligen upplevde jag att ansökningsprocessen gick väldigt smidigt och enkelt. Mycket tack vare den internationella koordinatorn på KI som hjälpte till med ansökningsformuläret, planeringen samt fanns där som en tillgång vid minsta lilla fundering. Efter att jag hade blivit antagen till Charles University blev jag kontaktad av utbyteskoordinatorn på plats i Prag som också var en värdefull resurs. Tanken var att utbytesperioden skulle sträcka sig från mars till juni men i oktober fick vi informationen om att vi skulle åka två månader tidigare än planerat för att utbytet skulle passa bättre in i undervisningsschemat på plats i Prag. 

När man åker till Tjeckien behöver man inget visum eller extra vaccinationer. Det enda vi var tvungna att göra var att skanna in och skicka bevis på att vi var vaccinerade mot Hepatit B samt hade en försäkring som den internationella koordinatorn hjälpte till med att ordna. Ett tips kan vara att ta med sig det blåa europeiska sjukförsäkringskortet samt göra papperskopior av sitt pass som en säkerhetsåtgärd.

Vi landade på Prags flygplats fredagen den 6 januari och hade därmed en hel helg till att komma i ordning och förbereda oss inför första dagen på nya universitetet. Direkt på flygplatsen finns det en desk med skylten ”Public transport information” där vi lätt kunde köpa en biljett till centrala Prag för endast 32 tjeckiska kronor (dvs ca 12 SEK). Från flygplatsen går det en buss till närmaste tunnelbanestation Nádraží veleslavín där man sedan kan ta tåget in till centrumet. 

Redan under helgen tog vi en promenad till fakulteten där vi skulle tillbringa de kommande tre månaderna och hade därför lätt att hitta till skolan på måndagen då undervisningen började. Det var skönt med en lugnare start på utbytet med möjlighet till att landa i den nya miljön. Vi hade inte fått något schema utan enbart information om att vi skulle vara på kliniken på förmiddagarna under de första dagarna. På måndagsmorgonen möttes vi av vår koordinator, som mycket kort förklarade för oss att vi skulle studera de första 9 veckorna med årskurs 5 och därefter de sista 4 veckorna med årskurs 4. Undervisningen skulle börja direkt samma dag och vi fick därmed byta om till våra klinikkläder. Tillgång till omklädningsrum och skåp var tyvärr inget vi fick förrän 3 dagar senare. Efter vårt korta möte visade hon oss till kliniken och lämnade över ansvaret till lärarna på plats. På kliniken fick vi ingen introduktion i rutinerna och inte heller någon rundvandring runt universitet utan kastades in i patientmiljön direkt. Det var genom ”trial and error” samt genom att konsultera med våra kursare som vi lärde oss materialen, sterilen, journalsystemet och diverse andra regler som rådde på kliniken. 

Några dagar innan vi lämnade Sverige fick vi information om ett fadderprogram som fanns att tillgå och anmälde oss. Min fadder var en läkarstudent som pluggade sitt sista år och kunde därmed inte mycket om tandvård eller vad vi hade att vänta oss under utbytet. Dock var han ett fantastiskt stöd i alla frågor rörande transport från flygplatsen, tips och information om Prag samt hjälpte oss med de mest grundläggande fraserna på tjeckiska. Förutom vårt första möte och en skidutflykt till polska gränsen har vi dessvärre inte träffats. Jag tycker att buddy-programmet är en fantastisk möjlighet som tyvärr är mycket beroende av vem man får som sin fadder samt hur man själv är som person och hur mycket man är intresserad av den kontakten.

Den enda utgiften innan vår avresa var flygbiljetterna som kostade oss 1100 tur och retur. Prag är ett billigare land än Sverige men till min förvåning aningen dyrare än vad jag hade förväntat mig. Priserna skiljer sig mycket beroende på om man befinner sig i centrala Prag med många turister eller en bit utanför. Generellt verkade det som att områden där människorna pratade engelska var dyrare än de områdena där tjeckiska var det enda språket som gällde. Våra matkostnader låg ungefär på 2500 kr/månad vardera men det bör noteras att vi inte var så sparsamma. Det tog oss någon vecka innan vi hittade en affär, matkedjan Tesco, som hade det utbudet samt kvalitén på varorna som vi efterfrågade.

Restaurangmaten består till en stor del av husmanskost med tex kött och potatis i olika former. En huvudrätt ligger på ungefär 100–150 svenska kronor men alkoholen är däremot mycket billigare än hemma med en öl ute till ett pris på 20 kronor. Var dock uppmärksam på gömda avgifter! Dricks ingår aldrig men förväntas. Ibland kan extra kostnader tillkomma för den icke-beställda tallriken med bröd eller att du rent av inte får något kvitto på middagen utan bara ett pris att betala som du i efterhand inser var ett skamligt överpris. När man beställer in exempelvis grillad kyckling får man många gånger en hel grillad kyckling på tallriken. I bästa fall med lite sås eller sky men inga grönsaker eller vare sig potatis eller ris till. Dessa ska beställas separat från ”side dishes”.

Kranvatten ska gå bra att dricka men har en karaktäristisk smak. Under hela vår vistelse unnade vi oss flaskvatten som är billigt och finns att köpa överallt.

Själva utbytet hade inga obligatoriska kostnader. Till de icke-obligatoriska utgifterna tillhör ISIC-kortet som är ett internationellt studentkort och är giltigt under ett år. Med det kortet kan man få rabatt på allt från kollektivtrafik till inträde till sevärdheter och museum. Detta kort kostade oss ca 80 SEK men det fanns även ett gratis alternativ som dock inte innebar några studentförmåner förutom som identifikationskort, vilket för övrigt var ett måste. 

Ett transportkort för 3 månader med studentrabatt kostade 250 kr men det måste noteras att man inte fick vara äldre än 25 för att kunna utnyttja rabatten. Detta kort skaffar man sig lätt med hjälp av ett dokument från skolan som man lämnar in på ett lokaltrafikskontor. Bor man centralt och har för avsikt att inte resa så mycket kollektivt kan det vara värt att betala 24 tjeckiska kronor, dvs 9 SEK för varje enskild resa. Tunnelbanan har inga spärrar men det förekommer kontroller! Avgångarna är väldigt täta, speciellt under dagtid och kan lätt kollas upp på idos.cz eller i idos-appen, motsvarande SL. Vi använde oss dessutom mycket av Uber där en resa genom staden kostade runt 30–50 SEK. 

Vi handlade mycket med kontanter eftersom vi upplevde att det på så sätt var lättare att hålla koll på vår gemensamma ekonomi. Ett tips är dock att göra alla stora köp med kort då kursen är mer förmånligt. Vid uttag kan det vara fördelaktigt att använda ett ICA- bankkort då ICA- banken inte tar någon extra avgift för uttag utomlands, glöm i så fall inte att öppna kortet för användning utomlands. 

Under tiden vi var på utbyte fanns det fortfarande roaming vilket gjorde att vi skaffade oss tjeckiska SIM-kort. Jag upplevde det tjeckiska mobilnätet som dyrt då 4GB kostade 760 CZK (ca 280 SEK) där det inte ingick varken sms eller samtal. Idag är det dock inget som egentligen ens behöver funderas på då all telefonkommunikation inom EU kostar exakt lika mycket som hemma i Sverige. 

Förutom alla utgifter fanns det även möjlighet att ansöka om bidrag. Det första kan vara att ansöka om utökat lån hos CSN. Tänk på att vara ute i god tid då handläggningstiden tar flera veckor, i den frågan var det återigen mycket uppskattat med hjälp från vår internationella koordinator. Ett annat bidrag som skolan informerar om var Erasmus+ resebidraget på sammanlagt ca 8000 kr. Dessutom ansökte jag om ett stipendium från Fru Wilhelmina Hiertas stipendiestiftelse på ca 1000 kr.

Vi hittade vår lägenhet på Airbnb.com och bodde där under hela vår vistelse. Lägenheten var en rymlig och ljus 2a med stora fönster och högt i tak. Även om allt var nyrenoverat och otroligt fräscht, vilket man egentligen inte alls ska förvänta sig i Prag då standarden inte är densamma som i Sverige, var det läget som var det bästa med lägenheten. Vi bodde på en sidogata till Václavské námêstí vilket är ett torg som liknar en boulevard i centrala Prag. Platsen är speciellt känd som demonstrationsplats som vi så många gånger har fått uppleva. Att gå från lägenheten till skolan tog oss endast 7 minuter vilket var tacksamt alla de tidiga och snöiga morgnar under vinterns sista månader. Eftersom vår lägenhet låg mycket centralt, var avsedd för turister på kortare resor samt nyrenoverad hamnade månadskostnaden på 11 500 kr/månaden. Detta pris anses som ett överpris och det finns möjlighet att hitta ett mycket billigare boende beroende på vad man efterfrågar. Man kan till exempel ansöka om att bo i studentkorridor för endast 1500 kr/ månaden.

I Prag är tandläkarutbildningen upplagd på ett något annorlunda sätt. Till att börja med fokuserar man mycket mer på den teoretiska bakgrunden vilket tyvärr påverkar studenternas praktiska färdigheter. Under de första två åren läser man enbart teori med stora likheter till läkarprogrammet, dvs med kurser som berör hela kroppen såsom histologi, anatomi och fysiologi. Under år tre börjar studenterna ett fåtal odontologiska kurser samt patientbehandlingar under vårterminen. Under år fyra återgår man till den teoretiska bakgrunden, farmakologin och patologin för att under den senare delen av vårterminen få fortsätta med den kliniska verksamheten. Termin 9 är också huvudsakligen teoretisk medan de sista tre månaderna på utbildningen, innan examinationsperioden, består av enbart patientbehandlingar måndag till fredag. Från mars till juni har studenterna ingen undervisning alls utan tiden är avsedd till att förbereda sig till sluttentamina. 

Jag upplevde att studenterna hade svårt att knyta an teori och praktik. De var generellt duktiga på att rabbla upp saker men hade bristande kliniska färdigheter. Det fanns ett par duktiga studenter medan resterande låg flera terminer bakom oss i praktiska kunskaper vilket ibland kändes skrämmande. Det fanns studenter som 2 månader innan examen aldrig hade utfört en endo-behandling. Tilläggas bör att dessa studenter aldrig fick avsluta sina studier och måste gå om sista året. I slutändan var det endast 4 stycken av 12 som fick tandläkarlegitimation. 

Vårt utbyte bestod enbart av klinisk träning vilket innebar patientbehandlingar 08:00- lunchtid (kunde variera mellan 12–13.30 med huvudtanken att patienten inte skulle skickas hem innan behandlingen slutfördes). På eftermiddagarna hade de övriga studenterna teoretisk undervisning vilket gav oss möjlighet att studera till våra egna tentor och inte hamna efter i undervisningen hemma. Kliniken börjar alltid med 1h seminarium där studenterna fick presentera patientfall med efterföljande diskussioner om olika tillstånd och behandlingar. Jag fann dessa seminarium givande då man både fick se ett specifikt fall men också pratade om alternativa behandlingar, ibland sådana som är främmande för oss men som utförs flitigt i Prag. 

Under de första 9 veckorna var det svårt att få patienter då studenterna vi gick med var i slutet av sin kliniska utbildning och många var i stort behov av att hinna med sina kurskrav. Lärarna behandlas med respekt och har den avgörande rollen i hur mycket patientbehandling du kommer att kunna genomföra. Är du omtyckt, vilket i sin tur åstadkoms genom att du faktiskt har kunskaper, får du ett större patientflöde och kan göra behandlingar vid varje kliniskt tillfälle. Är du mindre duktig kan patienterna tas från dig och skickas till någon annan student som du i bästa fall får assistera. Jag kan ärligt säga att första veckorna bestod av mycket frustration och rädsla om att vi inte skulle få göra något. Även om vi till skillnad från andra utbytesorter fick behandla patient redan under vår tredje dag så var varje dag en kamp med tyvärr fulspel och stulna patienter. De flesta av studenterna hade redan patienter under pågående behandlingar som kom på återbesök samtidigt som alla nya delades jämn mellan alla behövande. Vårt noggranna arbetssätt och tillräckliga kunskaper fick klinikledningen att lita på oss och gjorde att situationen vände efter några veckor. Vi fick lärarnas förtroende och blev tilldelade allt svårare behandlingar. Under de sista 4 veckorna läste vi tillsammans med årskurs 3 och 4 som var i början av sin kliniska träning vilket gjorde att vi lyftes upp och placerades i en klass i sig. Vi blev alltid tilldelade patienter först av alla och fick ta över andras behandlingar om studenten inte klarade av den planerade terapin. Dessutom fick vi ett flertal gånger höra lärarnas tacksamhet över hur glada de är över att ha så duktiga studenter på sal. 

Noteras bör att precis som väntat var det mycket som skiljde sig från vår kliniska verksamhet i Sverige. Det första är den redan beskrivna icke-organisationen och det ibland rådande kaoset på kliniken. En annan stor skillnad var patientbemötandet som var mindre personligt där patienterna behandlades som objekt med tänder istället för individer. Detta visade sig många gånger i att studenterna befann sig flera stycken i båset, pratade över patienten, tog bilder med mobilen och visade ingen omtanke vad gäller patientens integritet. Hygienen är ett ämne i sig, sterilt var för många ett ord som de knappt visste betydelsen av. Studenterna hade ingen gemensam klädkod utan behövde enbart klä sig i vit alternativt ljust, dessa kläder införskaffade de själva. Det fanns allt från riktiga vårdkläder till slitna vita jeans och t-shirtar med tryck. Vi hade med oss 3 ombyten klinikkläder som vi tyckte räckte perfekt. Vi hade en tvättmaskin hemma och hade möjlighet att tvätta kläderna med samma frekvens som de blir tvättade i Sverige. 

Studenterna fick dessutom inte ta röntgen själva utan skickade patienten till en speciell röntgensköterska. Datorsystemet var också som förväntat annorlunda än i Sverige. Varje daganteckning som skrivs i systemet skulle även skrivas ut och signeras av läraren där papperskopian skulle sedan sparas i patientens folder. Undersökningsfynden noterades dock på en separat pappersblankett som sedan inte lades in i datorn. 

I överlag tycker jag att det har varit otroligt givande och lärorikt att få behandla patienter i ett annat land vilket både har vidgat mina vyer och gett perspektiv men också fått mig att faktiskt fördjupa mig mer i de behandlingar vi utför hemma och kolla upp vad till exempel de olika vätskorna eller material består av och fördjupa mig i frågeställningen ”varför”.

Eftersom vi åkte mitt i en termin fanns det inga extra aktiviteter som var anpassade för oss. Det fanns möjlighet att läsa en intensiv kurs i tjeckiska som tyvärr var på dagtid och hamnade mitt i utbytet. Men eftersom vi läste tillsammans med den engelska parallellen, dvs studenter från andra länder som permanent pluggade i Prag, var det oftast inga problem att kommunicera med kursare eller lärare. Vid samtal med sköterskor eller patienter fick man använda de få fraserna man hade lärt sig samt Google Translate, vilket inte alltid var den bästa lösningen men som skapade en möjlighet till att ställa de mest nödvändiga frågorna. Jag kunde ibland förstå en del av den skrivna tjeckiskan då vissa ord liknade mitt modersmål, ryska, men vid tal var det svårare att dra de parallellerna. Jag skaffade mig snabbt ett block där jag antecknade ner de ord och fraser som jag ansåg vara användbara i konversationer med patienter. Eftersom Tjeckien har Tyskland som grannland var det några få procent av befolkningen som kunde åtminstone förstå tyska, i många fall även bättre än engelska. Ett tips är Google translate appen som även tillåter en att fota av texten du inte förstår och översätter hela den på en gång. 

Eftersom vi var i den engelska parallellen var det svår att interagera med den tjeckiska befolkningen utan vår omgivning bestod till största del av utlänningar. Det fåtal tjecker som jag lärde känna upplevde jag som aningen slutna i början men som så småningom öppnade upp sig och var mycket hjälpsamma och generösa. 

Ett observandum som jag gjorde var att tjecker inte är speciellt serviceinriktade och bli därför inte förvånade om er beställda middag blir näst intill kastad på bordet av en halvt irriterad servitris. Serveringspersonal kan många gånger uppfattas som arroganta och vissa gånger otrevliga så ta det inte personligt.

Återigen, eftersom vår utbytesperiod började 2 månader tidigare än för de resterande Erasmus-studenterna fanns inga aktiviteter arrangerade vid vår ankomst. I början av mars satte Erasmus-programmet igång och ett flertal resor, fester och stadsvandringar anordnades. Eftersom vi vid den tiden redan hade sett det mesta av Prag och skaffat oss ett umgänge hade vi redan mycket annat inplanerat. För den som vill finns det dock massor med möjlighet till nya bekantskaper. Om det finns intresse är mitt tips att utnyttja studentorganisationens aktiviteter, åtminstone i början. Du kan till exempel gå med i Facebook-grupper såsom ESO 1.LF UK eller Prague expats. Det är ett enkelt sätt att snabbt få vänner och komma in i landets atmosfär. Men jag rekommenderar också att söka sig åt andra håll och träffa människor utanför den bubblan som snabbt bildas. 

Eftersom ett av mina stora intressen är sport var det viktigt för mig att hitta ett bra gym som var relativt fräscht, låg i närheten av vår lägenhet samt var tillräckligt utrustat. World Class passade in bäst under de kriterierna och därför skaffade vi oss ett varsitt gymkort. Ett tremånaderskort kostade 1600 kr men det går garanterat att hitta ett billigare alternativ beroende på vad man efterfrågar. Jag testade även på Crossfit då många av våra vänner utövade den sorten av träning. Dessutom finns det ett stort sportcentrum för universitetets studenter en bit utanför staden där man kan träna olika idrotter som basket, tennis, simning etc. 

Prag i sig är en fantastisk stad! Tyvärr fick vi till en början ett ganska dystert intryck då vi anlände i januari och som det sedan kunde fastställas hade vi den kallaste vintern på länge framför oss. Staden visade sig från en snöig, blåsig och kall sida. Först under mars-månaden började vädret bli bättre och Prag började leva upp till sitt rykte. Dessa vackra färgglada byggnaderna, floden Vltava, alla uteserveringar som plötsligt dök upp på alla tänkbara ställen, staden tog som ett nytt andetag och började leva igen! Gatorna kantades av fantastiska hus i pastellfärger och fasader som fullkomligt skrek barock och renässans. Jag kan nu utan tvekan säga att Prag är bland de vackraste städerna jag har besökt med så mycket mer att erbjuda än billig öl. De centrala delarna har de mest kända turistmålen som betraktas som en kulturskatt då Prag klarade sig relativt bra under de båda världskrigen och den rivningshysteri som dragit genom övriga Östeuropa. Gamla stadens torg är som Prags hjärta. Torget omges av flera historiska sevärdheter och hus med fantastiska fasader. Du kan till exempel besöka Charles bridge, slottet, Gamla stan, astronomiska klockan med flera med massvis att upptäcka på ett relativt koncentrerat område. Alla sevärdheterna är skyltade vilket gör det lätt att leta sig vidare i kulturhistoriens djungel. Som en kuriosa i sammanhanget kan jag nämna att den 25 juli 1648 utkämpades hårda och blodiga strider på just Charles bridge mellan den svenska armén och invånarna i Gamla staden. 

Prag är ingen stor stad och det går fort att få en överblick över innerstaden. Jag rekommenderar att utforska stadsdelarna till fots. Tänk på att de flesta gator i Gamla stan består av kullersten och ett hett tips är att packa ner bekväma skor. Prag har en hög rytm med mycket folk i rörelse där det många gånger kan bli trångt, se då upp för ficktjuvar och försök att ha tålamod med alla guidade grupper! Det senare var en rejäl utmaning för mig. 

När lamporna släcks vänder Prag sitt ansikte och visar sig från sin vilda sida. Staden är full av uteställen med ett utbud för alla smaker. Du kan dansa hela natten på en klubb, dricka öl på en bar eller lyssna till levande musik av alla slag. Pragborna vet helt klart hur man släpper loss, men en stor del av nattlivet står turisterna för, på gott och ont. 

Sist men inte minst måste närheten till andra länder belysas. Åk, res runt, utforska! Även om det bara handlar om en weekend! Det tar inte mer än ett par timmar att ta sig till Tyskland, Österrike eller Polen och kostar inte mer än en middag ute hemma i Sverige. Biljetten går enkelt att köpa i kassan på tågstationen eller via https://www.cd.cz/en/. Jag var till exempel och vandrade i en nationalpark nära tyska gränsen och fick med egna ögon se platsen där en del av Narnia-filmen spelades in. Vid ett annat tillfälle åkte vi över till Wien där vi spenderade tre fantastiska dagar!

Jag kan inte förstå att något som jag hade sett fram emot sedan innan jag ens började plugga på universitet nu är över. 

Jag älskade att släppa på all kontroll och alla måsten som man annars drunknar i hemma i Sverige. Vistelsen i Prag kändes många gånger som en semester från vardagen. 

Jag ångrar inte en sekund och kan ärligt säga att det här utbytet var en fantastisk möjlighet till såväl professionell som personlig utveckling. Det har absolut varit utmanande och inte alltid så enkelt men jag är väldig glad att jag gjorde denna resa. Jag ställdes inför situationer som många gånger utvecklade mitt tålamod, acceptans och kreativitet. Det var även otroligt spännande och givande att träffa alla de underbara människorna som jag fick möjlighet att lära känna. Våga åk!