– Vilka motiv hade du till att söka utbyte? Varför valde du att åka till just detta universitet?

Eftersom möjligheten att åka på utbyte intresserade mig redan från det att jag påbörjade logopedutbildningen gick jag med som studentrepresentant i vad som då kallades LOINK (Logopedernas internationaliseringskommitté) i början av T2 (VT14). Det fanns en ganska begränsad valmöjlighet för utbyten att åka på under själva utbildningens gång, men just när vi skulle söka valbar kurs för T7 hade arbetet för att sjösätta utbytet mellan Logopedprogrammet vid KI och USP precis fullbordats. Därmed kunde logopedstudenter för första gången söka till ett utbyte med destinationen University of São Paulo i Brasilien. Utbytets läroinnehåll, dess längd, när på året det skulle ske (november-december) och så klart destinationen var alla faktorer till varför jag ansökte om en plats att få åka på just detta utbyte och till detta universitet.

– Hur upplevde du informationen om möjligheten till utbytesstudierna, både från KI och från partneruniversitetet?

Med tanke på att vi var de första som genomförde utbytet till USP, blev min kursare och jag lite som utbytets ”försökskaniner”. Innan avresa hade vi inte fått så mycket information om hur kurserna skulle se ut/dess upplägg, vem vi skulle studera med på plats eller vad för typ av innehåll kurserna skulle ha. Vi fick veta namnet på kurserna och att de tillsammans skulle tillgodoräknas som vår valbara kurs. Dock, vad det gällde alla praktiska förberedelser (ex visumansökan, försäkring, stipendium osv.) fick vi mycket hjälp och stöd innan vi åkte iväg, detta tack vare studenthandläggaren/internationaliserings-koordinatorn för logopedprogrammet Karen Gustafsson.

– Finns det något särskilt man bör tänka på, t ex särskilda vaccinationer eller intyg?

Vi fick all relevant och nödvändig information av Karen. Följ hennes steg, anvisningar och råd så kommer ni nog täcka allt som krävs av er för att kunna åka på utbytet. Vi behövde inte ta några speciella vaccinationer. Zikaviruset var nästintill obefintligt i den region av landet som vi skulle vistas i, vilket gjorde att detta inte var ett krav från ambassaden eller Centrinho (sjukhuset i Bauru där vi studerade).

Kom ihåg att ni kommer att bo i en stad som heter Bauru, belägen ca 4-5 timmar bort från São Paulo (med buss eller bil). Planera in denna resväg och den tid som behövs samt hur ni kan ta er dit på bästa sätt! För vår del trodde vi det skulle vara smidigast att flyga till Bauru från São Paulo. Dock var detta ganska onödigt eftersom vi behövde åka till en annan stad (ca 1 timma från centrala São Paulo) för att ta flyget till Bauru och landade sen långt bort från centrala Bauru (ca 30 minuter med bil till USP-Bauru campus). Själva flyget tog ca 1 timma. Det finns andra sätt att ta sig till Bauru, exempelvis med buss eller bil, men det är också ganska komplicerat tyvärr.

– Hur lång tid innan kursstart bör man vara på plats?

Detta begränsades av andra parallella kurser som vi läste på KI i Stockholm och som pågick under utbytets gång. Vi kom överens med kursansvariga för berörda kurser att göra kompletteringsuppgifter och dylikt för att kunna resa iväg så att vi kom fram ca 3 dagar innan kursstart. För min del var det viktigt att komma fram med lite andrum innan allt började, dels för att flygresan är lång men också för att hinna ställa om sig något med tanke på alla nya intryck.

– Erbjöds det någon introduktionskurs?

Nej. Ansvariga på plats gav oss en rundtur på campus och sjukhuset. Eftersom ansvariga för logopedin vid USP var så positivt angelägna om att etablera ett samarbete med logopedprogrammet vid KI hade kurserna som ingick i utbytet utformats specifikt för min kursare och mig, därav behövdes ingen introduktionskurs.

– Fanns det någon fadderorganisation?

Nej. Men de professorer från USP som ansvarade för utbytet tog mycket väl hand om oss. Samma gällde för de och master-/doktorandstudenter inom den logopediska kliniska verksamheten på sjukhuset. Det var dessa studenter som vi hade mest kontakt med på plats trots att vi inte studerade med några logopedstudenter. 

Som helhet var mottagandet av oss KI-studenter vid värduniversitetet överväldigande positivt. Under hela perioden upplevde vi ett mycket vänligt och omhändertagande bemötande från både professorer och studenter.

– Hur upplevde du kostnadsläget?

I São Paulo är priserna ungefär som i Stockholm, något lägre. I Bauru var saker billigare, men inga jättestora skillnader där heller. Ett tips för att underlätta den ekonomiska aspekten är att ansöka om merkostnadslån + ett reselån för era resekostnader (flygen till och från Brasilien + transport till Bauru) från CSN. Gör detta så snart som möjligt!

Det är egentligen visumet och resekostnaderna som är de obligatoriska kostnaderna i samband med detta utbyte. Under utbytet brukade vi laga mat hemma på lunchrasterna eftersom campus-matsalen var så högljudd och maten var inte riktigt sådan mat som vi var vana vid. Men man har rätt att få äta där som utbytesstudent och lunchen är verkligen superbillig - max 10 kr! Fråga någon ansvarig om att aktivera era lunchkort så borde det funka.

– Hur ordnades bostad? Hur var boendestandard och kostnad? Fanns det närhet till campus/sjukhus?

Ansvariga för utbytet på USPs sida ordnade boende för oss. Vi fick bo helt kostnadsfritt i deras dorms (dormitories/studenthem) på campus, med 5 minuters promenad till sjukhuset där våra kurser, auskultationer och kliniska observationer tog plats. Min kursare och jag fick dela på ett stort rum med eget badrum. Rummet var ett av 3 i en och samma ”dorm-lägenhet”. Vi hade gemensamt kök med andra som bodde i lägenheten. Boendestandarden var ganska låg, men jag har bott under betydligt värre förhållanden när jag pluggat utomlands tidigare. Eftersom boendet var kostnadsfritt hade vi inte heller så höga förväntningar, vi trivdes bra där. Vi investerade exempelvis i en ny fläkt för rummet, nya bestick till köket och fick även låna en del från master-/doktorandstudenterna som vi lärde känna. Värt att tillägga är att campus-området har säkerhetsbevakning dygnet runt, vilket gjorde att vi kände oss mycket trygga.

Upplägget såg ut som följande:

Vi hade 5 veckors heltidsstudier bestående av diverse obligatoriska aktiviteter. Till studierna ingick två särskilt (för oss) utformade teoretiska kurser som gavs på engelska. Eftersom undervisningsspråket var engelska, och det inte är lika vanligt att ha en så pass god behärskning av det engelska språket i Brasilien som i Sverige, var det endast min kursare och jag som läste den första kursen. Beträffande den andra kursen hade denna också engelska som undervisningsspråk, men vi läste kursen ihop med tre masterstudenter från olika discipliner (odontologi, biomedicin och en form av teknisk medicinsk ingenjör). Utöver kurserna ingick diverse kliniska auskultationer och observationer, dessa var med sjukhusets många patienter och i dessa fall var allt på portugisiska.

Vi hade olika lärare/professorer i alla olika moment. De som kunde förklara på engelska gjorde det, annars blev det på långsam portugisiska vilket jag såg på som ett tillfälle att lära mig ett nytt språk. Alla lärare/professorer och läkare var hjälpsamma och tillgängliga ifall vi behövde nå dem.

– Jämför med dina studier vid KI och reflektera över likheter och skillnader mellan utbildningssystemen.

Det är svårt att jämföra då våra utbyteskurser inte var sådana som vanligtvis ingår i logopedutbildningen vid USP. När det gäller lärarrelationer var dessa mycket mer privata och närgångna än de vi är vana vid från KI och Sverige i stort.

– Hur gick det att följa med i undervisningen på det främmande språket?

Se tidigare kommentarer om språk i samband med undervisning.

– Erbjöds språkkurser?

Nej.

– Hur upplevde du den nya kulturen?

Allting fick ta sin tid, saker och ting flöt på i ett mycket långsamt tempo. Vi tyckte att det var en skön omväxling från Sverige, men det kan också frustrera en när man exempelvis står i en kassakö hur länge som helst. I stort sett var det mycket positiv energi från alla vi träffade, många som ville hjälpa till och erbjöd sin hjälp samt att vi ofta blev inbjudna till diverse olika aktiviteter.

– Ge gärna exempel på kulturskillnader och eventuella kulturkrockar som du upplevde under utbytet.

Det var en hel del kulturkrockar mellan oss och de personer vi fick träffa under utbytets gång. Mycket av krockarna var till följd av att vi behärskade engelska på en mycket högre nivå än de flesta vi träffade, dvs. att humor kunde väldigt enkelt misstolkas som något negativt och vi behövde förklara oss en hel del för att undvika missförstånd.

– Arrangerades sociala aktiviteter för utbytesstudenter? Fanns möjligheter till idrott och rekreation? Var det lätt att få kontakt med andra studenter?

Det var mest privata sociala aktiviteter som vi bjöds in till, inget som arrangerades från universitetet. Det finns en stor löpbana/gräsmatta/sportarena tvärs över gatan från campusets huvudentré. Utrymmet tillhör USP och är gratis för studenter att nyttja.Det finns ganska många stora universitetscampus i Bauru, där många av invånarna är just studenter. I övrigt är Bauru en relativt nyutvecklad stad med gott om shoppingaffärer och hur många specialist sjukvårdskliniker som helst! Det finns några rekommenderade promenad- och joggingstråk i stan och ett stort köpcentrum. Staden har väl inte så mycket personlighet som vi trodde att den skulle ha så vi valde att lämna Bauru de flesta helgerna för att utforska andra ställen med vacker natur eller åka in till São Paulo.

– Hur tror du att din utbytesstudieperiod kommer att påverka dig och dina studier vid KI? Tror du att dina erfarenheter från utbytesperioden kommer att påverka din kommande yrkesroll?

Vi tycker verkligen att detta utbyte ska fortsätta, det erbjuder fördjupad kunskap inom LKG och craniofaciala anomalier. Samtidigt som man får lära sig hur logopedi funkar i ett relativt fattigt land som Brasilien, och hur multidisciplinära team jobbar tillsammans på ett litet specialiserat sjukhus som Centrinho. Trots svåra ekonomiska tider i landet erbjuder Centrinho gratis vård för patienter över hela landet med olika typer av craniofaciala anomalier. Man får möta patienter i olika skeden av vårdprocessen - från ca 3 mån till ca 25+ år (tills allt har korrigerats för att uppnå bästa förutsättningar praktiskt/funktionellt (talet och bettet) och estetiskt. 

Jag lärde mig otroligt mycket från detta utbyte och jag kommer definitivt att ha nytta av erfarenheterna även i min yrkesroll.