Vi praktiserade på en klinik där i princip alla patienter hade muskuloskeletala besvär och då väldigt många av patienterna som kom för rehabilitering efter operation. Relationen mellan oss studenter och vår handledare var mycket bra, professionellt sett så var det likt det som vi var vana vid hemma men också att han var väldigt mån om att vi skulle få en bra vistelse medans vi var där. All personal på kliniken var intresserade och hjälpte till med mycket, de lagade klassisk amerikansk mat till oss och gav oss tips om saker vi inte fick missa medans vi var där.
Patientkontakten var också lik den vi var vana med hemma i Sverige då vi blev ansvariga för våra egna patienter och sen fanns handledaren där som stöd och gav oss feedback. Stor skillnad där jämfört med hemma i Sverige är att risken finns att man kan bli stämd. Dörrarna in till behandlingsrummen lämnades därför alltid lite på öppna för att ingen skulle kunna ljuga om någonting, detta var en helt ny upplevelse för oss.
Till en början var det lite svårt med språket då man skulle förklara rörelser och övningar för patienter på ett språk man inte använt på det sättet innan. Men man kom ganska snabbt in i det och vår handledare var verkligen tillmötesgående och fick oss verkligen att inte känna oss dumma om det var så att vi tappade några ord utan han försökte bara hjälpa till. Det kändes väldigt tryggt. Själva kommunikationen med patienterna var något som började lite knackigt men sedan flöt det på bra. Amerikanarna var mycket intresserade och vill prata mycket med oss då dem förstod att vi var från Sverige.
Den största skillnaden mellan det vi lärde oss hemma i Sverige och det vi praktiserade i USA var de passiva behandlingsmetoderna. Vi använde oss mycket av värme, kyla, soft tissue mobilization (finare ord för massage), ultraljud och elektrostimulering. När det kom till träningsbiten så var det mycket som var likt, inga stora skillnader där. En annan stor skillnad var hur mycket tid man hade med patienterna. Vi hade betydligt mer tid med varje patient än om man jämför med hemma i Sverige och det vi var vana vid, det upplevde vi som bra för oss fysioterapeuter men också självklart för patienterna.
En annan stor skillnad var USAs sjukvårdssystem och det är en djungel i sig. Det förväntades inget av oss att vi skulle kunna något om det utan vi snappade upp lite under tiden vi var där.