Monash University har väldigt gott rykte bland australiensarna. Det anses som ett av de finaste universiteten trots att det är ett ungt universitet då det bara funnits sedan 1958. Utbildningssystemet skiljer sig enormt från det svenska systemet och det vi är vana vid på KI. Betygssystemet är väldigt annorlunda då ditt betyg beskrivs som hur många procent “korrekt” du fått på en uppgift där 50% innebär att du fått godkänt. Det är viktigt att du vet vad som gäller för att klara kursen och att alla kurser har olika krav. Det finns även obligatoriska moment precis som på KI som du måste gå på för att överhuvudtaget få ut ett betyg. Dessa moment kan vara vissa uppsatser och deltagande i ett antal tutorials (seminarium).
En skillnad från att studera på KI är att på Monash läser du dina tre kurser parallellt under hela terminen. Jag upplevde inte att det var några problem. En sak jag vill uppmärksamma er på innan ni åker är att Monash har en mer intensiv period av studier i slutet av terminen där det kan vara flera uppsatser som du behöver arbeta med samtidigt. Denna “tentaperiod” förvånade mig eftersom jag är van vid att belastningen är mer utspridd över terminen. En annan skillnad från KI är hur en salstentamen går till, åtminstone i de kurser jag läste. Du vet exakt vilka frågor som kommer på provet. Din uppgift inför tentamen blir att formulera essäliknande svar på frågorna och memorera svaren.
Jag läste bland annat undergraduate-kurser vilket innebär att nivån är grundläggande. Under en introduktionsföreläsning gick de exempelvis igenom att en inte får kopiera material till uppsatser, att en ska komma i tid och så vidare. Det var lite märkligt att lyssna på när en själv kommit såhär långt i utbildningen. Eftersom jag läste undergraduate upplevde jag inte att studierna var svåra. Om du skulle lägga den tid du förmodligen gör när du studerar på KI så skulle det gå hur bra som helst tror jag.
De olika lärarna jag hade tyckte jag väldigt mycket om, särskilt de som ledde mina seminarier. Detta eftersom en får en ganska nära och personlig kontakt med dessa till skillnad från föreläsarna. Mina seminarieledare var väldigt varma och engagerade. En lärare stannade alltid kvar långt efter att seminariet slutat och svarade på andras och mina frågor kring uppsatsskrivande och liknande. Seminarieledarna skulle nästan kunna jämföras med ens gamla gymnasielärare! De vägledde oss, svarade på frågor, svarade på mail, påminde oss om deadlines osv.
Under ett seminarium är du i en grupp om kanske 20 elever och diskuterar aktuella ämnen som du precis hört om på föreläsningarna den veckan. Seminarierna varierar väldigt mycket beroende på kurs. Det kunde vara att vi fick en frågeställning som vi skulle diskutera fritt kring i mindre grupper och sedan i helklass eller att vi i små grupper får en fråga att finna svar på från litteraturen. Även att göra lekar så som att para ihop ett känt namn med varför den är känd. Allt detta gjorde vi under seminariet som varade i en timme.
Alla föreläsningar som jag hade filmades även så att du kan se dem hemma. Jag rekommenderar ändå att komma till campus på en del föreläsningar. Att uppleva studier i ett annat land är ju en stor del av utbytet och det som faktiskt skiljer ett utbyte från en vanlig resa!