Jag visste att jag ville åka på utbyte redan första terminen på mitt program därför att jag är intresserad av olika kulturer och att lära känna nya människor. Utbytet kan verka skrämmande, och det kostar såklart mer än om du stannar hemma i Sverige. Men erfarenheterna du får uppleva och personerna du skapar kontakter med- de varar för livet!

      Jag tycker informationen var knapp om möjligheterna att åka på utbyte. Vet man att man är intresserad av utlandsstudier så kollar man efter informationen, men jag upplevde att den annars lätt gick missad. Det arrangerades ett möte för de i termin 3/4 som var intresserade av utbytesstudier. Där fick man svar på alla möjliga frågor man hade och den internationella handläggaren på KI gick att nå både i Solna och i Huddinge. Partneruniversitetet i Tokyo hade vi mailkontakt med via handläggaren. Hade vi frågor direkt till dom så kunde vi skicka iväg ett mail som vi vanligen fick svar på inom en dag.

       Saker som är bra att kolla innan utbytet är exempelvis att man har ett giltigt pass som inte går ut på 6 månader EFTER att man kommer hem från utbytet. Angående vaccinationer så sägs olika på varje vaccinationscentral. Jag skulle i efterhand tagit sprutorna mot japansk encefalit, dessa kostar en del och måste börja tas ca 2 mån innan man reser iväg. Detta är något som alla såklart får avgöra för sig själv- men följ KI´s riktlinjer och diskutera med din vaccinationsklinik.

När vi kom till campus första dagen var alla lite nervösa. Vi hade hört mycket om uppförandekoder i Japan och oroade oss över om vi t.ex. hade rätt kläder ..skulle vi ha inneskor? Var det ok att äta i klassrummet? Och hur låg det egentligen till med det där schemat? Det var mycket tankar som snurrade i huvudet och vi kunde knappt några fraser på japanska.

         Den första vi mötte var vår kontakt på Tokyo Metropolitan University (TMU). Hon välkomnade oss glatt och skrattade mycket. Hon berättade om välkomstfesten som skulle arrangeras för oss i mitten på första veckan. Hon frågade sedan om vi dricker mycket alkohol varpå vi alla började fnittra. Vad var kulturellt rätt att svara på den frågan undrade vi nog. Hon fortsatte med att berätta att vi skulle få ledigt dagen efter välkomstfesten– för visst gillar vi svenskar att dricka mycket skrattade hon vänligt. Efter dom öppningsfraserna så kändes det som att den där nervositeten helt hade släppt. Och det beskriver lite hela resan, att man var mer nervös än vad man behövde vara!

       Jag skulle rekommendera att komma ungefär 5-7 dagar innan kursstart för att acklimatisera sig. Man hinner lära känna sina kurskamrater innan kursstart och vänja sig någorlunda vid klimatet. Under kursen fanns mycket luft i schemat till att hinna se staden men det kan vara tufft i början att vänja sig vid värmen. Detta tar mycket energi från en. 

Den enda utgiften jag inte hade räknat med skulle vara så stor var kostnaden att åka kollektivt. Man tog sig runt mycket med tunnelbanan både för obligatoriska studieresor samt för fritidsutflykter. Det kostsamma med Japans kollektivtrafik är att man inte kan köpa t.ex. ett månadskort för alla olika tunnelbanelinjer. Det fanns dagskort, och veckokort för t.ex. JR Yamamote Line som gick förbi de flesta sevärdheter i Tokyo. Kanske hade man kunnat spara några 100 yen på att använda sig mer av dessa alternativ. Vi köpte ett påfyllnadskort för tunnelbana och buss som man helt enkelt fyllde på med kontanter. Det var inga kostnader för själva kursen utöver resekostnader för studieresor. Ett tips är att ladda ner reseappen Japantravel.

      Vi bodde i området Nippori så vi hade gångavstånd till skolan på ca 30 min, för att minska på resekostnaderna.

Boende ordnades helt på egen hand via airbnb.com. Vår grupp på 9 personer skaffade två olika lägenheter för att hålla kostnaderna nere. Vandrarhem kostade likvärdigt så vi tyckte detta var det bästa alternativet då man har egen toalett och kök. Ungefär 200 svenska kronor per natt/person betalade vi. Lägenheterna är generellt mindre i Japan och man sover ofta i futonsängar i samma rum flera stycken. Var därför redo att kolla airbnb-annonserna med syniska ögon för hur många ”sängar” de skriver att de har. Detta är alltså oftast madrasser (futoner) om man inte ser en bild på en säng (så som vi svenskar kallar en säng). Boende standarden var annars bra. Japaner gillar renlighet och det finns ofta innetofflor och handdukar i lägenheterna att låna. Ibland också schampo och hygienartiklar.

Skolan i Japan ser ungefär likadan ut som i Sverige. TMU har flera campus, varav ett större som ligger längre ifrån stadskärnan. Vi var på Arakawa Campus som är inriktat på medicinska utbildningsprogram. De har utbildning för sjuksköterskor, fysioterapeuter, arbetsterapeuter samt röntgensjuksköterskor. Arakawa Campus ligger några minuters promenad från Kumano-Mae Station på Toden Arakawa Line och adressen till campus är 7-2-10, Higashiogu, Arakawa City.

           Föreläsningarna skedde huvudsakligen på samma campus. De hade ett bibliotek som vi hade tillgång till, samt grupprum där man kunde studera. Detta är precis så jag brukar plugga på KI också så det kändes väldigt likt. Kontakten med föreläsarna var bättre i Japan än jag upplever att det är på KI. Detta kan dock bero på att vi var en liten utbytesgrupp och fick ensam undervisning. Genom detta fick vi mycket plats för frågor och att diskutera med lärarna. De japanska föreläsarna hade varierande engelska och var beroende på detta mer eller mindre inbjudande till diskussioner med oss.
         Vi hade väldigt god kontakt med TMU´s utbytes handläggare. Hon hjälpte oss med så mycket, stort som smått, som vi behövde hjälp med. Alla på universitetet var verkligen mån om att vi skulle få en så givande vistelse som möjligt. Som utbytesstudent på TMU blir man verkligen uppassad på och jag hade aldrig någon oro om att vi skulle glömmas bort under något studiebesök eller så. De verkar vara väldigt vana vid utbytesstudenter och eleverna var också väldigt engagerade i oss. Det instämde vi alla om att man som student på KI hade velat vara med och välkomna de japanska utbytesstudenterna på samma sätt. Det hade varit väldigt givande kontakter att skapa innan sin resa.

        Studierna bestod av både teori i form av föreläsningar och instuderingstid för eget arbete. Så varje vecka hade vi en självstudiedag. Praktisk undervisning fick vi i form av studiebesök. En vecka kunde vi ha två dagar föreläsningar, en dag studiebesök, en dag självstudier samt en dag aktiviteter av olika slag ordnade av skolan. Exempel på dessa aktiviteter var t.ex. att sitta med på de japanska studenternas klasser eller lära sig om japansk kultur.

Det jag insåg på min resa är att det absolut finns enorma kulturella skillnader mellan japaner och svenskar, men studenterna där som hemma har ändå väldigt samma intressen och lärarna hade vi många samtalsämnen med där vi delade samma funderingar. Vissa gånger var föreläsarnas engelska svårförstådd men jag blev glatt överraskad att den engelska undervisningen gick bättre än jag förväntat mig.

        Man anpassade sig snabbt ju mer man kom in i sin nya vardag.  Ju längre vistelsen sträckte sig desto mer började vi röra oss som japaner, äta som japaner, resa som japaner och prata som japaner. Man kände sig tillslut helt bekväm att gå in och handla i närbutiken utan problem, med de grundläggande japanska fraserna och hanterande av de många nya olika mynten. Man lärde sig snabbt uppförandekoden i tunnelbanan, att man står på kö för att komma in i vagnen, och väntar på att alla gått ut innan man själv kliver på. Mobiltelefonen ska vara på ljudlös och att prata högt eller skratta är att undvika helst. Då får man blickar mot sig, men det är aldrig någon japan som säger till även om man skulle uppföra sig helt utanför koden.

        Ha på dig strumpor! Det är mitt tips som glömde strumpor vid ett studiebesök en gång när vi var tvungna att ta av oss skorna, det kändes obekvämt att strosa runt barfota… För japaner är fötter fult och man sitter med fötterna under sig när man sitter på golvet. Så att öva upp smidigheten att sitta så på golvet kommer belöna sig i antal avdomnade fötter och ben man fick uppleva.

Skolan anordnade så att vi fick följa med på en konsert med klassiska japanska instrument och en fyverkeri festival i slutet av kursen. Vi fick en jättefin välkomstfest första veckan där det bjöds på buffé med typisk japansk mat, levande musik och mingel med andra studenter. Här gällde det att vara social och våga prata. Kontakterna vi fick med de japanska studenterna gjorde att vi hittade på en massa roligt under fritiden. De guidade oss t.ex. till de bästa bakgatorna vid shoppingstråken och de bästa sushihaken. Studenterna kan även ge en värdefulla tips på hur man sparar pengar i Tokyo. De verkade också tycka det var genuint roligt att visa runt oss! Jag tror det var lika spännande för dom som det var för oss att lära känna studenter från en helt annan kultur. 

      Shopping för souvenirer gör du bäst I Asakusa. Här finns det en massa kimonos, solfjädrar och ätpinnar att köpa. Som alla ställen i Tokyo så är det bra att åka en vardag mitt på dagen. Då är det behagligast att gå runt och shoppa i värmen när det inte är fullt med folk. Asakusa har också en gata speciellt för mat- och husgeråd, t.ex. deras kända japanska stål säljs här (knivar). Det finns mycket turistställen att se i Tokyo, en bra hemsida där du hittar nästintill allt är www.japan-guide.com

       Jag som gillar att vara vid vattnet tog mig flera gånger till Tokyo Bay. Jag kan tipsa om Odaiba som är en konstgjord ö inte långt ifrån Nippori, där vi bodde. Jätte fint att gå på stranden där på kvällen eller besöka deras många USA- inspirerade restauranger.  

       Är man en friluftsmänniska så kan man klättra Mount Fuji efter 1 juli (då börjar säsongen). En lätt research innan med tips på packning och bussresebokning kan vara bra att göra innan. Annars måste man inte vara atlet för att komma upp. Lite envis, en hyffsad kondis och bra kläder kommer man långt med. Vill man klättra ett lättare berg så finns också Mount Takao som jag varmt rekommenderar. Nedanför berget finns även ett traditionellt japanskt ”onsen” (badhus) vilket man bör besöka om man är där.

        Maten i Japan är generellt bra. Går man in på ett ramen eller sushi hak så får man oftast god kvalietet och snabb service till ett bättre pris än i Sverige. Dock skulle jag inte säga att mat var billigt. Gick man för att ta en pizza eller till en mer västerländsk restaurang så betalar man ungefär samma pris som hemma. En större skål nudlar kostar ungefär 40 SEK. En öl kostar ungefär 50-60 SEK på de större gatorna. Dock kan man hitta små krypin där man får ett glas vin för 8 SEK.

Det var inte lätt och vara strikt vegetarian i Japan även om det gick. Ofta var det köttbuljong i nudlarna och det mesta på menyerna innehöll kött eller fisk. Nödvändigt är då att lära sig några fraser, t.ex. niku=kött, bejitarian =vegetarian.

 

Jag har lärt mig jättemycket genom utbytet på Tokyo Metropolitan University. Jag har en bredare syn på min kommande yrkesroll och vad hälsa kan innebära för en person som kommer från en annan kultur t.ex. Jag kan nu möta patienter lättare i vården då jag har ett större kulturellt perspektiv. Den största gåva jag har fått från mina utbytesstudier är alla, svenska och japanska, studenter som jag lärde känna och blev nära vänner med. Det fina bemötandet och genuina välkomnandet på universitetet av alla lärare och elever kommer jag alltid komma ihåg, och försöka ge tillbaka då jag möter studenter från andra universitet i världen nu sista terminen på KI eller ute på min kommande arbetsplats. 

         Som en sammanfattning av mitt utbyte så var det en intensiv och rolig period med mycket skratt. Det var intensivt att vistas i en ny miljö med nya människor och man var tvungen att vara anpassningsbar att bo med sina klasskamrater som man sen också umgicks med hela dagen. Jag blev kär i staden och trivdes mycket bra. Den är full med vänliga och inspirerande människor, vilket också genomsyrade hela kursen då vi fick träffa så många olika människor och besöka platser man aldrig skulle gjort som turist.