Pappersarbetet till KI som krävdes för att söka utbytet kan ha verkat kämpigt. Efter att du fått ditt nomineringsbeslut börjar den riktigt byråkratiska processen: nämligen att söka till UCLA.

Jag hoppas att det finns en digital lösning när du som läser detta ska ansöka. Vi fick en halv-digital: pdf:er mailade till oss som vi skulle printa, fylla i och skicka tillbaka med snigelpost. Med detta ”application packet” följde även en checklista med det som ska vara med i varje ansökan (en kopia av alla dokument per elektiv du söker). Det är som följer:

- Ansökningsformulär: utbyteskoordinator på KI signerar

- Bekräftelse på betalad ansökningsavgift: 300 dollar per elektiv

- KI betalar tillbaka avgiften till dig

- Fotografi enligt amerikansk standard - finns i vanliga fotoautomater för 100 kr.

- ’Letter of Good Standing’: utbyteskoordinator på KI fixar

- Official medical school transcript: LADOK-utdrag på engelska. Signatur och stämpel av KI:s utbyteskoordinator. -

Intyg om hälsoförsäkring: utbyteskoordinator på KI fixar

- Intyg om engelskkunnighet: utbyteskoordinator på KI fixar efter att man har skickat gymnasiebetyg och ev internationella språkcertifikat till denne. Man slipper därigenom att skriva TOEFL.

- Hälsointyg: jag som själv arbetade extra på en vaccinationsbyrå bad en kollega fylla i och intyga att jag var frisk. Vad gäller antikroppstitrar för MMR etc: det räckte för mig att fylla i att de var positiva, även om UCLA teoretiskt skulle kunna efterfråga en kopia på titersvaren. Säsongens influensavaccin behövs. PPD: trots tveksam evidens vill de ha två stycken PPD-tester tagna det senaste året även om du är BCG-vaccinerad, vilket jag var efter termin 3. Trots detta fick jag en remiss av ovannämnda kollega till Läkarhuset Odenplan och betalade 600kr för en lungröntgen. Fick röntgensvar på engelska som skickades till UCLA. Det visade sig att jag var lungfrisk. Skönt! Enligt tidigare reserapporter ryktas det om att sjukhuset på Olive View (och några andra) dessutom kräver ett specifikt hälsoformulär, E2, som inkluderar fingeravtryck. Detta behövdes dock ej för min placering på Olive View, men kan t.ex. behövas vid Harbor. Som vanligt: maila kurssekreteraren och fråga.

- UCLA HIPAA: online-utbildning i sekretess och säkerhet, man bifogar beviset på avklarad utbildning.

- Fotokopia av pass

- MITS Confidentiality Statement: Påskrivet sekretessavtal

- Ifyllt foto-ID-formulär.

- Om man söker sub-internships (400-kurser) måste man bifoga ett rekommendationsbrev från en läkare man har arbetat kliniskt med.

- CV lämpar sig även väl för 400-kurser. På plastikkirurgen berättade de för mig att deras chief residents hade haft möte med course chair och diskuterat lämpliga kandidater för detta sub-internship bl.a. med hjälp av CV.

Det finns som tur är en uppsjö av kurser att söka för oss internationella studenter, vilket är lyxigt i jämförelse med vissa andra utbyten. Det är endast vissa få kurser som inte erbjuds till internationella. När du valt ut vilka kurser du vill läsa och när, bör du dessutom ha en eller två reserver till varje kurs. Nu börjar pusslandet. Maila och åter maila med olika kurssekreterare för att ta reda på om det finns en ledig plats de veckorna du önskar gå kursen. Det kan även finnas en viss flexibilitet till vilka veckor du kan gå kursen, samt dess längd (4 veckor istället för 3 eller 2 veckor istället för 3 - maila och fråga!).

Snart inpå avresa fick jag länkar till att gå igenom träningsprogram online för journalsystemet Epic som används på UCLA. Det visade sig i slutändan vara rätt onödigt för mig (föga förvånande) men det måste ändå göras.

Visum: ESTA, förklarade att det var ”business” som gällde i immigration. Fick lite följdfrågor av den trevliga tjänstemannen som önskade en trevlig vistelse på UCLA.

Vi gjorde IST på en tisdag och på lördagen begav vi oss med direktflyg till LA. Kurserna skulle börja måndagen efter. När vi landade hade vi planerat att hämta ut varsin förbetald hyrbil som vi ordnat via pålitliga rentalcars.com. Vi hade traditionsenligt med oss körkort, pass och bankkort vi gjort betalningen med till biluthyrningsfirman. Tyvärr hade vi missat att de flesta biluthyrningsfirmorna bara två månader tidigare hade infört en ny policy: det krävs specifikt kreditkort (ej debit card = vanligt svenskt bankkort) för att hämta ut din hyrbil. Alternativet är att om man endast har debit card, vilket var fallet för oss, måste man kan uppvisa en hembiljett vid exakt samma datum som man ska återlämna bilen. Detta var ett problem då vi tänkte hyra varsin bil i sex veckor, därefter gemensam bil inför sista kursen och efterföljande road trip. Dessutom gick hembiljetten från New York och inte från LA. Vi fick därför absolut inte hyra bilarna. Vi tyckte det var lagom bisarrt med tanke på att hyrbilarna dessutom var förbetalda. Det blev istället en uber till vår lägenhet och efter ett skypesamtal till biluthyrningens kundtjänst fick vi våra pengar tillbaka. Därefter hyrde vi samma bilar för ungefär samma kostnad, faktiskt lite billigare som vi skulle hämta nästa dag. Planen var enkel: köpa billiga one-way biljetter hem från LA med Norwegian ställda till samma datum vi skulle lämna tillbaka hyrbilarna. Vi fick varsin pdf i mailen och därefter avbeställde vi flygbiljetterna vi aldrig tänkt använda och fick pengarna tillbaka. Däremot kunde vi visa upp flygbiljetterna som pdf för biluthyrningsfirman dagen efter, vilket de godtog och vi fick hyra bilarna. De avbokade flygbiljetterna var såklart inte giltiga vid tillfället, men det räckte för att ta sig ur deras snåriga byråkrati.

Mitt bästa tips: skaffa ett kreditkort.

Parkering på UCLA är dyrt, cirka 80 dollar i månaden. Detta kan vara värt att ta i beaktning vid kursval då många liknande kurser även ges på Cedars Sinai där parkering endast kostar 20 dollar som en engångsavgift. Kurssekreteraren för det första elektivet kontaktade mig i god tid för kompletterande information och frågade om jag behövde parkeringstillstånd och stämde träff inför första dagen. Där fick jag mitt parking permit och min UCLA-badge som fungerade som passerkort i dörrar och till scrubs-maskinen.

Los Angeles är notoriskt dyrt att leva och bo i. Med det sagt så hade jag haft siktet inställt på detta utbyte en längre tid på läkarprogrammet och lyckats få upp en schysst reskassa. Därutöver erhöll jag resestipendie från KI och även stipendiemedel från en del privata stiftelser. Karin förser en med en lista på tänkbara stipendier. Det finns dock fler att söka om man är ute i god tid. Ett tips är att slipa ordentligt på ansökningsbrev och söka så mycket som möjligt, det må kännas tradigt, men det kan bli en fin timpenning. Jag lyckades få generösa stipendier från tre privata stiftelser. Utöver detta är andrahandsuthyrning av ens boende i Stockholm en god idé. Glöm inte heller att om möjligt pausa abonnemang på telefon och gym om det går, för att minska dina fasta kostnader. Det är alltid roligt att ha ekonomiskt svängrum och att kunna göra det man vill och handla en del i USA, så betänk detta när du gör din budget. Och det kostar ofta mer än vad du kan tro. Förutom boende (som jag skriver om nedan) var de fasta utgifterna hyrbil, bensin, mat, telefonabonnemang, parkeringsavgift. Eftersom att vi spenderade många timmar på sjukhuset och inte hade så mycket tid och ork efteråt blev det så att vi åt ute eller takeaway varje lunch och middag. Det var det värt eftersom att LA har en rik gastronomisk kultur och ett brett utbud. Det kändes även fint att unna sig det efter hårt slit på sjukhuset. Därutöver spenderades en hel del pengar på efterföljande rundresa i USA (mer om det under rubriken Fritid och sociala aktiviteter). Räknar jag med allt ovanstående samt hälsointyg, vaccinationer, lungröntgen, flygresor och en bra mängd shopping och många nöjen så blev mina totala utgifter ca 100 000 kr.

Jag och mina rumskamrater hade lusläst de flesta reseberättelser från UCLA och via dessa fått tips om Zen Retreats, Rotating Rooms och AirBnB. Då vi väl hade fått bekräftelse från värduniversitetet så var de boenden vi ville ha för det mesta uppbokade, så vi landade till slut i ett boende via AirBnB. Vi fick en lägenhet med varsitt sovrum, vardagsrum och kök samt en parkeringsplats på en gata några kvarter från stranden i Venice. Området är nästan det enda som inte är gentrifierat i LA. Våra grannars hus var stundom superfina och stundom lika slitna som det huset vi bodde i och det var inte sällan man somnade till ljudet av polissirener några kvarter bort. Men trots detta trivdes vi bra i Venice och kände oss alltid trygga. Vi bodde endast ett par kvarter från berömda gatan Abbot Kinney och hade nära båda till stranden och sjukhusen Ronald Reagan och Cedars Sinai. Dessutom ligger det intill Santa Monica som är ett väldigt trevlig område där jag kan rekommendera att man letar boende, men det är sannolikt lite dyrare också. Byggkvalitén på huset var tyvärr riktigt dålig, med papperstunna väggar där lyhördhet bara var förnamnet. Men i och med att vi inte ville flytta runt mellan kurserna och att vi mestadels endast skulle sova där och spendera så mycket tid på sjukhusen så blev det en bra kompromiss. Vi betalade totalt 26 000 kr per person för 55 nätter där.

Det finns många andra fina reserapporter som beskriver det amerikanska systemet vad gäller läkarutbildning och läkarkarriär samt olika kategorier av paramedicinare, så jag håller mig kortfattad. Tonvikten lägger jag på kliniska studier och praktik, då det är vad utbytet innefattar.

I USA krävs fyra års college (som undergraduate) och därefter kan man söka in till graduate school, t.ex. jurik eller medicin. Ytterligare fyra år på graduate school (medical school i detta fall) innan läkarexamen. Dessa utgörs av två års teoretiska studier och två års praktiska studier, liknande upplägg som i Sverige. I USA behöver läkarstudenterna klara av tre standardiserade test, United States Medical Licensing Examination (USMLE) step 1, 2 och 3. Det första är prekliniskt, de andra två kliniska varav det sista kan göras första året som arbetande läkare efter examen. Störst vikt läggs vid det prekliniska step 1 där en hög poäng ofta är starkt meriterande inför ansökningar till ST-tjänster (residencies, ST-läkare = resident). I USA gör man som bekant ST direkt efter examen och det första året på sitt residency benämns intern year. Då är det ofta mycket jourarbete. Det är väldigt strukturerat med läkarutbildningen och karriären i USA, där alla ST-block startar i juli och det är gemensam ansökning- och intervjuperiod i hela landet, medan vi i Sverige har en mer löpande och kryptisk rekrytering ofta med vikariat innan ST.

Kultur:

Generellt kan man som läkarstudent kalla interns (första-års residents/ST-läkare) och residents, inkl chief residents för deras förnamn. De brukar hälsa och presentera sig med förnamnet och därefter kallar man de detta. Det är möjligt att det är något mer formellt på östkusten, men detta var standard på UCLA. Fellows kunde man välja att kalla för efternamnet eller Dr. Efternamn beroende på hur stämningen var. Attendings (specialister/överläkare) kallar man för Dr. Efternamn om de inte säger något annat.

Vad gäller patientkontakt är det formellt Mr/Mrs/Ms Efternamn som gäller, om inte patienterna insisterar på att du kallar denne för sitt förnamn. Det är även mer autonomt styre av vården med otroligt (ibland orimligt många) sk. consent forms, samtyckesformulär som ska signeras av patienter inför alla typer av operationer, ingrepp, CVK, osv. I övrigt är det rätt likt med det vi är vana vid i Sverige enligt min erfarenhet.

Amerikanska läkare jobbar och sliter mycket och har ofta stora studieskulder med hög ränta. Särskilt slitigt är det på kirurgiska kliniker. Som svensk får man ett fint perspektiv och det mesta är sig likt, men jag tänkte bjuda på några handfasta tips för dig som ska tjänstgöra på kirurgisk klinik/operationsavdelning:

- Det förekommer ibland sk. pimping = förhör av dig som läkarstudent eller residents av de mer seniora läkarna. Anatomi är populärt. Gjordes med god och vänlig ton på båda mina kirurgiska elektiv.

- Den svenska läkarutbildningen är god och vår kunskap räcker långt. Däremot är det såklart givet att läsa på specifik anatomi eller läsa på om ingreppet/operationen inför.

- Vad gäller labprover så använder de ibland helt andra enheter och referensvärderna kan därför ibland kännas absurda (t.ex. kreatinin mäts i mg/dl i USA, referens 0,5-1,2). Oroa dig inte för detta, de är förstående att vi använder andra enheter och det är inget du förväntas kunna. Däremot att ha förståelse för trender och att något är avvikande och att kunna tolka det är ju något som förväntas.

- Inscrubbning: att få tvätta sig och stå i såret på operation är ofta något man frågar/ber om. Det sker annorlunda än i Sverige. Först: gå in och presentera dig för op-ssk i opsalen. Berätta att du tänker scrubba in (förutsätter att du fått ok av operatören, vilket alltid var ok för mig) och fråga om du kan ta fram handskarna du önskar, två par. Skriv upp ditt namn på whiteboard-tavlan. Hjälp till med patientflytt, positionering och annat småpyssel före och efter operation. Tvättritualen: blöt händerna, tag en desinfektionssvamp av valfri valör, tvätta och tvåla in ordentligt, skölj av, gå in i opsal med blöta rinnande händer. Där får du en steril handduk, därefter hjälper dig dig med rock och handskar. OBS: på med höger hand först, till skillnad från vänster i Sverige.

Engelska. Det kanske räcker med det för den här rubriken tänker ni. Så tänkte jag först. Men ack så fel. Sjukhusengelska är rätt svar. Att börja använda engelska dagligen känns ovant i början och det kunde ofta bli frustrerande svårt att uttrycka sig i medicinska termer. Det kan vara allt från ett enkelt blodprov till kirurgiska instrument. Träna på det så kommer ni långt. Ett tips är att se på valfri Hans Rosling-video och testa själv: oerhört befriande att få låta svensk när man pratar engelska, det behöver inte verka som att man är uppvuxen i staterna även om vi ser mycket Hollywood-film hemma i Sverige. Mindre ansträngande dessutom. En annan sak som återfinns i nästan alla reserapporter från utbyten i USA är hur patologiskt förtjusta de amerikanska läkarna är i förkortningar. Akronym är deras gud. Jag tänker inte spalta upp allt här, dels för att ni finner det i massa andra reserapporter och dels för att det är svårt att avgränsa och ringa in det essentiella. Men läs gärna på om de vanligaste generella och för era kurser specifika förkortningar.

Det råder verkligen ingen brist på saker att göra i Los Angeles. Med en hyrbil har du dessutom nästan hela södra Kalifornien till förfogande. Under de första intensiva kurserna kan det kännas utmattande att hitta på aktiviteter under veckans enda lediga dag och en vilostund på stranden kan kännas lockande. Så må vara och jag rekommenderar därför att planera lite i förväg och bestämma med rumskamraterna vad ni vill göra under kommande helger – eftersom att så mycket finns att tillgå bör man planera och prioritera bland den uppsjö av underhållning och sociala aktiviteter som Los Angeles erbjuder.

Jag frågade även mina handledare och de amerikanska läkarstudenterna om vad de rekommenderade och fick därför många fina tips.

Här är en lista på förslag aktiviteter samt platser jag tycker är värda att besöka: Venice boardwalk, Griffith Observatory, Malibu, Santa Monica, Abbot Kinney/First Friday (stor samling av food trucks längs den välkända gatan i Venice på kvällen första fredagen varje månad), Silver Lake, se en ishockey- eller basketmatch, Hollywood Walk of Fame, The Grove och Farmers Market, The Getty, Silver Lake, Runyon Canyon hike, Tree of life/Wisdom tree hike (det finns många bra hike trails i LA). Efter vår sista kurs var klar hade vi planerat in en välförtjänt semester. Pacific Coast Highway var stängd pga stenras så vi tog den snabbaste rutten till San Fransisco och spenderade en helg där. Därefter vidare mot Yosemite National Park, vilket kan ha varit bland det häftigaste jag upplevt (rekommenderar Mist Trail). Sedan tog vi kurs mot Las Vegas där vi spenderade några dagar innan vi flög till New York som blev vårt sista stopp innan hemresa. Det blir sannerligen för mycket att skriva om alla dessa platser men generellt kan jag å det varmaste rekommendera ett liknande upplägg med 8 veckors studier i USA och därefter semester innan hemfärd till examen.

Det bästa jag gjort under läkarprogrammet. Det hade jag sett att många skrivit i sina reserapporter och jag är glad över att kunna instämma. Många orosmoment inför, mycket byråkrati, många investerade kronor, många långa dagar. Men det var det absolut värt. Svårt att längta hem när man slappnar av sin lediga söndag på stranden och tänker på de som är kvar i Sverige och bara räknar dagarna till examen. Vi lärde oss mycket på utbytet och fick ovärderliga erfarenheter och en god insikt i det amerikanska sjukvårdssystemet. Jag fick dessutom möjlighet att lära känna en handfull amerikanska läkarstudenter, något som enligt tidigare reserapporter är sällsynt. Det finns få skäl till att inte åka på utbyte, särskilt inte med dessa fina värduniversitet som KI erbjuder. En annan viktig aspekt som jag måste understryka är hur gynnsamt det var att få det amerikanska perspektivet på arbetsmoral. De jobbar väldigt många timmar utan någon form av jourkomp och med få eller inga raster. Att nu komma hem och arbeta 40 timmars veckor i landstinget känns som en lyx. Tänk att vi får fikarast flera gånger per dag!