Året innan mitt utbyte hade jag beslutat mig för att inte åka på något utbyte då jag kände att kraven på skolan i Sverige vart högre och att det viktigaste för mig var att inte halka efter och göra bra ifrån mig. Jag hade också hört av lärare och elever att för att få en chans att åka på utbyte så krävs att man har varit engagerad i olika studentföreningar vilket jag dessvärre ej haft möjlighet att vara och därmed trodde jag också att chanserna att få åka på utbyte var låga. Under hösten började jag dock känna mig mycket skoltrött, lite väl höga krav på mig själv gjorde att jag började tycka att skolan inte kändes rolig längre och jag längtade efter ett break. Detta ledde till att jag senare än andra utbytesstudenter frågade vår handledare för utbytesstudier om det fanns någon plats kvar till någon av skolorna som jag kanske skulle kunna få söka i efterhand. Då jag pratar spanska och Spanien har språkkrav så fanns det en plats att söka dit och det gjorde jag. När jag fick beskedet att jag skulle få åka så blev jag jätteglad och kände stor förväntan inför vad denna nya studieort skulle erbjuda. De månader jag hade på mig innan det var dags att åka på utbyte så försökte jag jobba på kliniken och ligga i framkant då jag förstod att jag skulle eventuellt kunna halka efter just när det kommer till klinikens olika kurskrav. Jag kom överens med min examensarbetspartner om att dela upp arbetet så jag inte behövde skriva på examensarbetet när jag skulle vara borta så att jag skulle kunna ägna mer tid åt studierna i Spanien och språket.

Jag reste till Spanien tillsammans med en kurskamrat som jag tidigare inte hade haft just någon kontakt med så innan vi åkte hade vi inte pratat ihop oss angående boende eller avresedatum. Jag åkte ned helgen innan skolstart för att komma i ordning i den lägenhet jag hade hyrt och göra mig bekant med min nya stad Valencia. Då skolan ligger ca 20 min utanför Valencia med tåg så träffade jag min kurskamrat från Sverige först när jag själv hittat ut till skolan. Jag kan verkligen ångra att vi inte pratade ihop oss och hjälptes åt mer i början då vi snabbt blev goda vänner på plats.Vi hade fått information om att söka upp kansliet för utbytesstudenter och det tog oss lite tid att hitta alla olika personer som vi skulle träffa för att bli inskrivna, få schema och träffa klinikchefen. Vår kontaktperson på skolan var mycket välkomnande och pratade hela tiden engelska med oss. Han gav oss tips på var vi skulle äta lunch, vart vi hittade saker som förvaringsskåp och lektionssalar mm. Några lärare visste att vi skulle komma och var välkomnande medan andra inte visste vilka vi var. Det fanns dock flera utbytesstudenter på skolan så de verkade vana att utbytesstudenter kom då och då. Dock inte den tidpunkt vi kom vilket var mitt i terminen (mars) så inga introduktionsdagar eller särskilda utbytesstudentmöten blev av vilket de verkar ha i början på varje termin. Många verkade lite förvånade över att vi skulle vara där endast i tre månader då de flest verkar komma i ett halvår till ett år. Vi fick inga faddrar och vi var de enda utbytesstudenterna i vår klass men vi blev väl mottagna av våra klasskamrater som hjälpte oss i början. Utanför skolan hade jag fått en god kontakt med min hyresvärd långt innan avresa så via henne fick jag tips om hur kollektivtrafiken fungerade och var jag skulle handla mat, gå ut osv.

Innan avresa fick vi ett resebidrag på 7000 kr som skulle täcka hyra för boende. Det räckte inte till för mig så jag kan rekommendera att man bor tillsammans för att spara pengar. De enda avgifter skolan har är en spanska kurs för 2000 kr och en deposition för förvaringsskåpet på kliniken. Jag upplevde Valencia som en billig stad när det kommer till mat och dryck. Luncherna på skolan är billiga ca 30 kr men man kan också handla färdiga sallader på mataffären Mercadona som ligger precis i anslutning till skolan för 20 kr. i Spanien dricker man mycket kaffe och en kopp kostar ca 10 kr. efter skolan går många och tar en öl och lite tapas och det brukar kosta runt 50 kr. Det är bra att spara upp innan avresa då utbytestiden är till för att uppleva saker och man vill gärna resa runt lite när man väl är där. Det går flera snabbtåg till närliggande städer som barcelona och madrid och dessa biljetter kostar mellan 400 och 700 kr men man kan också åka normalhastighetståg för halva priset. Det tar ca tre timmar att åka till båda städerna med snabbtågen. Boenden i Valencia har lägre standard än i Sverige och billiga alternativ går att hitta. http://www.renfe.com

Jag hittade min lägenhet via hemsidan airbnb, jag hade innan planerat med familj och vänner att de skulle komma och hälsa på mig så jag ville bo ganska stort för att rymma flera personer i perioder. Jag valde också att bo i centrala Valencia vilket var ett lite dyrare val då jag kände att jag framförallt ville maxa upplevelsen av att bo i en ny stad och ha nära till restauranger och caféer. Min värd för lägenheten var otroligt hjälpsam och jag fick både kontakter och tips om staden av henne. Lägenheten var stor och ljus med två härliga balkonger som jag utnyttjade så fort jag fick chansen. Som det kanske låter var min lägenhet ganska dyr, den kostade ca 10000 kr per månad och jag skulle verkligen rekommendera att inte bo ensam både för ekonomin och för att det är trevligare att bo tillsammans när man är i en främmande stad. Min studiekamrat bodde dock tillsammans med mig en period och efter det bodde en barndomsvän med mig tills utbytets slut. I mitt område fanns många restauranger och cafeer och ett jättebra gym som jag gick på och tog klasser i pilates. Det var också nära till en stor matmarknad som jag handlade all mat från. Nedanför min lägenhet låg en ganska känd restaurang och det var alltid folk utanför på kvällarna vilket gjorde att jag aldrig kände mig otrygg att gå hem själv. Jag kan ändå rekommendera att hitta boende i Valencia och inte där skolan ligger då Moncada där skolan ligger inte är så stort och har inte så mycket att erbjuda förutom närheten till andra studenter och skolan. Det går absolut att hitta billigare alternativ till boende i Valencia än det jag valde och allt handlar bara om prioriteringar och om man bara letar noggrant. www.airbnb.se

Vi hamnade i en bilingual klass där undervisningen var både på spanska men mestadels på engelska. Dock är lärarnas nivå på engelska i Spanien ganska låg och de flesta föreläsningarna vi hade var direktöversatta med google translate vilket ger en rätt dålig och svårtydd engelska. Det var ganska rörigt på dessa lektioner då den främre delen av klassen hade undervisning på spanska och den bakre delen, bilingual klassen hade samma föreläsning översatt av en engelskspråkig lärare. Jag tycker att undervisningen i Sverige håller en högre standard och är enklare att följa. Vi har bättre system när det kommer till studentportal innehållande föreläsningar och schema exempelvis. Det var vanligt att lektionen avslutades med ett litet test på det de hade gått igenom så det gällde att försöka hänga med även om det var rätt svårt ibland. På kliniken talades det enbart spanska och de lärare vi hade där var ganska strikta och om vi stötte på problem under en behandling så tog de snabbt över behandlingen istället för att guida oss igenom problemet. Vi hade två olika klinikpass, pedodonti och vuxentandvård. En stor skillnad mellan skolan Sverige och Spanien är att i valencia är tandläkarutbildningen en privat skola där alla elever måste själva betala för sin egen utrustning, vi som utbytesstudenter kunde dock fråga om de saker vi behövde och låna från skolan. Vi jobbade alltid två och två och till en början fick vi bara assistera våra spanska kurskamrater för att se hur de gick till väga. När vi sedan fick börja utföra behandlingar själva var passen ofta långa och vi hade aldrig några raster. En fördel med att skolan hade färre material att använda var att vi var tvungna att snabbt hitta lösningar till olika problem i behandlingen och bli lite mer ”uppfinningsrika”. Våra patienter var väldigt trevliga och de hade ofta ett stort behandlingsbehov vilket gjorde att vi träffade samma patienter nästan varje vecka. De behandlingar vi främst gjorde var lagningar av kariesangrepp. Det var inte mycket vikt vid profylax och prevention av nya kariesangrepp och nästan alla patienter vi träffade hade karies. I spanien äter man betydligt mer socker och tandvårdsrutiner verkar inte lika självklara som jag uppfattar dem hos svenska patienter. Under pedodontipassen var det framförallt stor skillnad i utbildningen i Valencia från den på KI. Barnen fick inte komma in till behandlingsrummen tillsammans med sina föräldrar och det var aldrig något fokus på att förebygga tandvårdsrädsla hos dem vilket jag inte gillade så mycket. Jag tyckte att lärarna pushade barnen ganska hårt och det var svårt att acceptera att det är så de gör där. Konstigt nog verkade barnen mer ”smärttåliga” och mindre oroliga än barnen jag träffat i Sverige. Relationen mellan lärare och elever är mycket mer distanserad i Spanien, där kallas lärarna ej vid sina förnamn utan för ”proffesor” och ”proffessora”.

Det är språkkrav i Spanien vilket gör att du måste teoretiskt sett ha en viss nivå spanska för att få ansöka om studier i Valencia men den mesta undervisningen var ändå på engelska och många klasskamrater och lärare pratar god engelska och eleverna hjälper en när det behövs. På kliniken pratas enbart spanska men även där så var språket egentligen inte ett så stort problem, man klarar sig lätt med enkla fraser och får hjälp av klasskamrater när det behövs. Ett tips är att plugga in olika tandläkarord innan man åker för att underlätta framförallt då skolan är privat och man måste be om att få låna material från sterilen där de ej pratar spanska eller ska be patienten öppna/stänga munnen mm. En spanskakurs erbjuds från universitetet och kostar ca 2000 kr. Jag upplevde att eleverna visade stor respekt för skolan och lärarna. Man kallade ej lärarna vid förnamn utan de titulerades som professor. Detta märks även i andra sammanhang i Spanien då man exempelvis visar stor respekt för äldre, låter dem gå före och erbjuder sin plats i kollektivtrafiken mm. Då de flesta på vår skola pratade ganska bra spanska så är det ändå ganska många i Spanien som inte pratar så bra engelska och det kan ibland vara ett problem när man försöker bekanta sig med nya människor då de inte riktigt har tålamod att lyssna på min inte helt perfekta spanska och inte heller kan prata engelska. Det var lättare att få kontakt med andra utbytesstudenter på skolan och utanför skolan som inte heller pratade felfri spanska.

Skolan arrangerar aktiviteter för Erasmus studenter men då vi kom mitt i terminen så hade alla aktiviteter redan startat och format grupper som vi förvisso var välkomna att börja i men ingen introduktion eller direkt hänvisning vart vi skulle höra av oss erbjöds. Det var mer klasskamraterna som erbjöd oss att hänga med på aktiviteter de var engagerade i. Men det finns en kulturgrupp på skolan som anordnade bland annat biokvällar. En sport grupp anordnar diverse gruppsporter som fotbollslag för både tjejer och killar och en orkester finns också på skolan. Då skolan ligger en bit utanför Valencia så tillbringade jag alla mina helger och kvällar i Valencia och därmed en bit från alla studentaktiviteter. Moncada där skolan ligger är en ort med många studenter men få restauranger och kvällsaktiviteter. Jag tror dock att de studenter som bor där formar sin egen comunity och umgås mycket tillsammans. I Valencia är det gångavstånd till den kilometerlånga stranden och marinan.för att nå stranden går man via den uttorkade floden Rio de Turia som idag är en nio kilometer lång park med europas största akvarium i den ena änden och ett zoo i den andra. Där kan man kan sola, ha pickninck, plugga, jogga och vara med på yogaklasser. Jag tillbringade många timmar i denna park. Valencia har ett rikt utbud på kvällsaktiviteter så som konserter, barer, restauranger och nattklubbar. Jag gick med i ett gym som låg i närheten av min lägenhet där de hade pilates klasser flera gånger om dagen och även ett litet spa i källaren. Där bekantade jag mig med några spanjorer som gav mig tips om staden. På stranden är det full aktivitet och många ägnar sig åt kite surfing i Valencia på grund av de rätt starka vindarna. Det var inget jag själv testade på men det såg väldigt roligt ut. Valencia har ett bra shoppingutbud med de flesta stora kedjorna och flera små vintage-shoppar. Valencia är omgiven av vacker natur och det går bland annat flera bussar till olika vingårdar, naturreservat och närliggande stränder så det är enkelt att fylla sina helger med roliga aktiviteter som inte behöver kosta allt för mycket. http://www.visitvalencia.com/en/what-to-visit-valencia/parks-gardens/turia-gardens http://www.tyris.es

Jag är väldigt glad att jag åkte till valencia på mitt utbyte. Jag kände mig snabbt som hemma och jag tror att ett miljöombyte var precis vad jag behövde då när jag åkte. Jag har hamnat efter i vissa moment såsom patientbehandlingar och de kurskrav vi har då jag dessvärre ej kunde tillgodoräkna mig några behandlingar från skolan i valencia. Men jag tror att den energi tre månader i solen gav mig ger mig energi till det kommande sista året på skolan. Jag lärde mig mycket på mitt utbyte, allt från att klara sig själv i en helt ny kultur och utan vänner och familj på plats. Skolan var stundtals utmanande och jag kommer ta med mig kunskap därifrån så som att kunna improvisera när det behövs och självständigt finna lösningar till de problem som man stöter på. Jag känner mig också modigare vid tanken på att flytta utomlands nu när jag vet att det går och även om det tar tid att komma in i ett annat samhälle så är det roligt och spännande på vägen. Jag kan dessutom tänka mig att flytta till valencia under en period i framtiden då jag verkligen trivdes i staden. Jag rekommenderar verkligen alla att åka på utbyte.