Jag har alltid älskat att resa men en krävande utbildning som läkarlinjen gör en mer bunden till Sverige. Därför har jag alltid sett utbyte som en bra möjlighet att få se mer av världen utan att behöva ta uppehåll från studierna. Jag tycker också det är viktigt att se hur sjukvårdssystemet fungerar i andra länder än Sverige, både likheter och skillnader. Från början hade jag tänkt att söka Frankrike eftersom jag läst franska i många år och studerat franska i Frankrike. Men sedan slog mig idén om Berlin. Jag hade visserligen bara min knackiga skoltyska efter ett års gymnasiestudier att komma med. Men jag hade hört så mycket gott om staden och jag kände att det var dags att göra något helt nytt.

Det var mer att ordna inför utbytet än vad jag trott. Eftersom jag endast skulle läsa en del av internmedicinkursen och den består av många olika moment integrerade var det lite av ett pusselbyggande att få ihop alla moment. En del fick jag läsa in i förväg och en del fick jag dispens från. Detta komplicerades ytterligare av att terminen börjar först i april i Berlin och hela utbytet därför blir förskjutet. Jag löste det hela genom att avsluta alla teoretiska moment hemma och sedan endast göra kliniska placeringar i Berlin.

Tips:

- Hör dig för med studierektor och ansvariga för utbytet så att du vet vilka moment du missar. En del kan du behöva läsa in i förväg och det är därför viktigt att vara ute i mycket god tid.

Jag ankom till Berlin två veckor innan terminsstart. Under dessa två veckor bodde jag på hostel medan jag letade efter boende. Jag passade samtidigt på att läsa en tyskakurs på Humboldt Universität. Denna var egentligen en månad lång men jag fick tillåtelse att delta endast på den senare halvan av kursen.

Jag hade ingen aning om att man behövde registrera sig på universitetet, detta fick jag veta av en slump av en annan läkarstudent på min tyskakurs. Registering kallas på tyska Immatrikulation och var relativt omständigt att ordna. Man var tvungen att gå till en s.k. Bürgeramt, som registrerar alla som bosätter sig i Berlin. Med sig skulle man ha ett skriftligt bevis på att man bodde i Berlin, t ex ett hyreskontrakt. Sedan var man tvungen att gå till ett postkontor och beatla in en registreringsavgift. Kvittot på detta skulle man lämna till en av de anställda på Charité som då gav en ett bevis på att man studerade på Charité. Alla dessa papper samt antagningsbesked och pass skulle man sedan ta med till Angelika Cernitori som är ansvarig för Erasmus-studenterna. Hon kunde då göra en anteckning om att man var registrerad på universitetet.

Tips:

- Åk dit några dagar i förväg så du har tid att ordna med allt arbete för registreringen, det tar längre tid än man tror. Det är dock viktigt att få det klart innan terminsstart eftersom försäkringen inte gäller annars.

Berlin är en av de billigaste huvudstäderna i Europa och det är lätt att leva på relativt lite pengar. Jag betalade 350 Euro i hyra men man kan komma undan mycket billigare. En öl ute på krogen ligger på ca 2-2,5 euro på de flesta ställen och det är därför svårt att göra av med ens hälften så mycket pengar som i Stockholm på en utekväll ens om man försöker. Däremot hade jag ett mer socialt liv än hemma eftersom jag kände att jag ville passa på att göra så mycket som möjligt. Det gjorde att det gick åt en hel del pengar ändå.

Lokaltrafik är relativt dyrt men inkluderat i registreringsavgiften är gratis utnyttjande av denna. Detta sparar man en hel del pengar. Annars är Berlin en stad där alla cyklar och man kan hitta en cykel för 30 euro på marknaden som hålls i Mauerpark i Prenzlauer Berg varje söndag.

Tips:

- Utnyttja att du får åka lokaltrafiken gratis. Det är dock ändå värt att investera i en cykel eftersom det är ett billigt och lätt sätt att ta sig fram.

De allra flesta i Berlin bor i delade lägenheter, så kallade WG:s. De allra flesta lägenheter är hyresrätter och i regel mycket större än i Stockholm, därför faller det sig mer naturligt att dela lägenhet. Jag tyckte också detta verkade roligare eftersom jag inte kände någon i Berlin när jag flyttade dit.

Det lättaste är att söka på nätet där det finns många sidor, de bästa tyckte jag var:

www.wg-gesucht.de

www.wohngemeinschaft.de

www.kurzzeit-wg.de

www.wg-zimmer.de

www.berlin.studenten-wohnung.de

www.zwischenmite.de

www.studenten-wg.de

www.wg-welt.de

På vissa kan man förutom att söka själv även lägga ut en egen profil där man skriver att man letar efter lägenhet. Jag letade hemma i Sverige men det är svårt, om inte omöjligt, att hitta något då eftersom de flesta hyr ut med kort varsel och vill att man ska komma och titta på lägenheten. Det lättaste är därför att åka ner och leta när man är på plats. Är man inte kräsen kan man hitta något på ett par dagar.

Jag bodde i en fyra tillsammans med tre stycken andra. För detta betalade jag 350 euro, vilket var dyrt för att vara Berlin. Normalt kan ska man betala mellan 250-300, lite beroende på vilket område man bor i. Området som jag bodde i kallas Prenzlauer berg och skulle kunna jämföras med Vasastan i Stockholm. Det är väldigt mysigt med många utomhuscaféer och barer. Det är för övrigt det barnvagnstätaste området i Norra Europa.

Vill man bo där det händer mycket och nära alla klubbar är det Kreuzberg eller Neukölln som gäller. Jag skulle rekommendera att bo i Kreuzberg, det är absolut roligast och trevligast atmosfär. Det är också billigare där, framför allt i Neukölln som ligger lite längre från stan. Mest studenttätt är det i Friedrichshain, och vill man bo så centralt som möjligt är det Mitte som gäller.

Tips:

- Ta in på hostel och sök boende på plats. Roligast och billigast är att bo tillsammans med andra.

Jag gjorde bara kliniska placeringar på sjukhuset och det var därför inga studier i egentlig mening. Däremot försökte jag läsa in mig lite på de områden som jag skulle göra placering på.

Som kandidat har man som främsta arbetsuppgifter att göra inskrivningar. I detta ingår att ta omfattande status och anamnes på patienterna samt att sätta PVK och ta blodprover. Eftersom sjuksystrarna inte får ta blodprover och sätta infarter är detta läkarnas jobb som de gladeligen delegerar till sina kandidater.

Det som slog mig under placeringarna var hur hierarkiskt det var på sjukhusen. Alla tilltalas med titlar, tex Herr Oberarzt (Herr Överläkare). Gick man rond var det bara överläkaren som fick tala och han presenterade bara läkarna för patienten och inte sjuksystrarna och kandidaterna.

Som kandidat får man arbeta mer självständigt än i Sverige, vilket har sina för- och nackdelar. I början tyckte jag det var jobbigt, eftersom man inte hade någon tydlig handledare. I Sverige går man ofta som en svans efter sin handledare och väntar på instruktioner. I Tyskland förväntas man ta initiativ själv och hitta arbetsuppgifter. Ju mer jag vande mig vid detta desto mer lärde jag mig att uppskatta systemet, eftersom det är otroligt utvecklande. Man känner sig som en av de anställda och inte en student. Och med detta egna ansvar kommer också en frihet, eftersom man kan välja att göra saker som man själv tycker är roliga och utvecklande. Jag såg tex till att få följa med patienter på undersökningar och operationer i stället för att bara vara på avdelningen. När jag var på kardiologen och det var lite och göra passade jag på att gå runt till patienter med klaffvitier och lyssna på blåsljud för att lära mig känna igen dem.

Eftersom de tyska läkarstudenterna gör sina placeringar under loven såg jag inte till några. Däremot gör man sista året på läkarutbildningen i Tyskland ett praktiskt år, Praktisches Jahr (PJ). Jag var därför ofta placerad med dessa PJ-studenter. Jag tyckte det var bra eftersom man kunde fråga dem mycket i stället för att störa läkarna som ofta var väldigt stressade och upptagna. Erasmusstudenter såg jag knappt till, antagligen för att det fanns så många avdelningar och vi alla var utspridda.

Tips:

- Var inte rädd för att ta för dig och se till att du får göra saker i stället för att vänta på order. Ta hjälp av äldrekursare som har bra koll och mer tid att lära ut.

Trots att svenska och tyska är lika som språk var det svårare än jag trodde att förstå. Tyskar talar väldigt fort och inte alltid helt tydligt. I början var min tyska inte speciellt bra. Jag förstod mycket men hade svårt att uttrycka mig. Det gick dock fort att lära sig, framför allt för att de flesta medicinska termer heter samma sak på svenska och tyska. I slutet av mitt utbyte hade jag förbättrats avsevärt både vad gällde förståelse och talförmåga.

Kulturellt skiljer sig tyskarna på vissa punkter från svenskar. Vi skiljer oss mycket vad gäller humor. Många saker är tabu att skämta om, framför allt sådant som kan uppfattas som politiskt inkorrekt. Tyskarna är också artigare än vad vi svenskar är, både vad gäller sätt att uttrycka sig och att erbjuda hjälp. De flesta är alltid trevliga och hjälpsamma. I början kunde jag känna att det var lite jobbigare att umgås med tyskar, eftersom jag kände att jag förlorade en del av min personlighet på tyska. Men ju bättre språket blev desto lättare blev det. Jag skaffade mig en s.k. tandempartner, en kille som ville lära sig svenska och i utbyte lärde mig tyska.

Är man från Sverige har man en klar fördel, eftersom tyskarna älskar svenskar. Säger man att man är från Sverge har många varit där på somrarna och vill gärna veta mer. De var mer insatta i den svenska kungafamiljen än vad jag var.

Tips:

- Försök prata så mycket som möjligt på tyska. Även om det känns svårt i början handlar det bara om att våga för att bli bättre. Skaffa en tandempartner, det är ett roligt sätt att lära sig språket på.

Berlin är en stad med obegränsade möjligheter. Gillar man att festa har man kommit till rätt stad. Det finns ett oändligt antal barer och klubbar, man kan bo i Berlin i åratal och fortfarande upptäcka nya ställen. De flesta uteställen spelar electromusik, men undantagsvis går det att hitta annat. Den mest kända klubben, Berghain, är defintivt värt ett besök, då det är väldigt unikt.

Är man kulturintresserad finns det mycket att sysselsätta sig med. De största turistattraktionerna är historiska platser som Brandenburger Tor, TV-tornet, Checkpoint Charlie och East Side Gallery. Vill man ha en trevlig dagsutflykt är slottet Sanssouci i Potsdam varmt att rekommendera. Även koncentrationslägret Sachsenhausen är spännande att se, om än lite mindre upplyftande.

Eftersom jag inte träffade andra utbytesstudenter lärde jag mest känna folk som arbetade i Berlin. Det anordnas en del utflyker o dyl för utbytesstudenter, dock hade jag aldrig möjlighet att vara med. Det fanns även en del Erasmuspartyn, men dessa var på uteställen där det var svårt att lära känna nytt folk. Jag tror att om man verkligen vill lära känna utbytesstudenter ska man läsa kurser och inte gå kliniska placeringar.

En bra sida för att hitta alla möjliga evenemang är www.qype.com.

Tips:

- Passa på att se och göra så mycket som möjligt, det är inte varje dag man är i Berlin!

Jag var i helhet väldigt nöjd med mitt utbyte. Jag lärde mig mycket under mina kliniska placeringar, om än i varierande grad. Dels medicinskt, av att träffa många patienter. Dels utvecklade jag mitt profesionella förhållningssätt som blivande läkare, att ta egna initiativ och inte dra mig för att ta för mig. Jag kan ofta vara avvaktande och vänta på tillåtelse att göra saker. Under mitt utbyte lärde jag mig verkligen att ta för mig för att få ut så mycket som möjligt av min tid. Ingen kommer att ta hand om en, så det handlar helt enkelt om att ta ansvar för sitt eget lärande! När jag väl lärde mig detta kände jag att det stärkte mitt självförtroende att jag faktiskt klarade av det.

Det var spännande att se hur sjukvårdssystemet fungerade, att det faktiskt finns en hel del olikheter trots att Sverige och Tyskland är relativt nära varann.

Det har även varit en viktig erfarenhet socialt, jag har lärt känna många väldigt trevliga människor från olika delar av världen. Dessa kontakter kommer jag ha kvar även nu när jag är hemma i Sverige igen.

Jag skulle rekommendera alla att åka på minst ett utbyte, själv kommer jag definitivt åka på fler. Det är en fantastisk chans vi har, som man defintivt ska ta vara på.

Tips:

- Åk – du kommer inte ångra dig!!!