Som tidigare nämnt så hade jag ingen kontakt med universitetet under min vistelse i Danmark mer än att jag cyklade förbi en gång för att se hur det såg ut. Jag minns att introduktion och möjlighet till språkkurser erbjöds men inte under de 4-5 veckorna jag infann mig där, utan de var för elever som kom för utbyten så länge som en hel termin eller så. Mitt huvudsyfte var att studera praktiskt på sjukhuset och därför berörde inte de teoretiska kurserna mig. Däremot fick jag en hel del teoretisk undervisning på sjukhuset i kombination med min praktik. Jag närvarade vid de danska studenternas genomgångar och redovisningar samt deltog i "röntgenquizz" för att kontrollera studenternas kunskaper. Någon fadder hade jag inte, däremot var alla väldigt hjälpsamma och jag kände att jag kunde fråga vem som helst av personalen om jag behövde vägledning i någonting. 

Kostnaderna under utbytet var inte högre än du upplever att leva som student i Sverige. Om man har tillgång till ett kök där man bor så är att laga matlådor att rekommendera. På sjukhuset fanns personalmatsal men jag föredrog att ha med egen matlåda att värma i personalrummet. Att ta sig till och från sjukhuset var kostnadsfritt för mig då jag cyklade, cykeln fick jag låna av röntgenavdelningen. Cykeln använde jag mig även för att ta mig till andra platser i Köpenhamn. 

Boendet fick jag rekommenderat från studentansvarig på röntgenavdelningen. Hon anordnade så att ett rum var reserverat för mig under perioden jag skulle vara där. Det var ett rum i en korridor med delat kök och toalett. Det syntes dock sällan till fler studenter än mig i korridoren. Boendet låg på ett av sjukhusens sjukhusområden och kallades på danska för jour-rum så förmodligen var det gamla jour-rum som inte användes som de kunde låna ut till studenter som kom. När jag säger "ett av sjukhusens sjukhusområden" innebär det att sjukhuset jag gjorde min praktik hos fanns på två platser (lite som KS Solna och KS Huddinge), jag bodde på ena sjukhusområdet och cyklade varje morgon ca 3 km till det andra sjukhuset för att göra min praktik på röntgenavdelningen där. 

Att hänga med i det Danska språket tycker jag gick relativt bra. Dom verkade förstå min Svenska sämre än vad jag förstod deras Danska. Vi pratade Danska-Svenska och använde nog aldrig Engelska faktiskt. Att förstå Danskan var svårt vid exempelvis teoretiska genomgångar med studenterna, där gick danskan lite för fort ibland. Då förtod man istället av vad som ritades på tavlan. Annars ute på labb gick det alltid att reda ut varandras språk. Jag lärde mig relativt snabbt att anpassa min Svenska efter Danskan. Jag bytte då vissa ord som jag visste att de förstod bättre, exempel: "Jag går termin 6" blev "Jag går semester 6". Ett exempel av många anpassningar. Jag lärde mig även några repliker på danska, såsom "andas in och håll andan" vid bildtagning av thorax. Jag sa det långt ifrån perfekt men patienterna förstod mitt försök till danska bättre än Svenska i alla fall. 

Jag gick med i en Facebook-grupp för utbytesstudenter i Danmark där det lades upp en del aktiviteter för studenter på fritiden, däremot deltog jag aldrig i några sådana. De Danska studenterna jag såg dagligen var supertrevliga men vi hade ingen kontakt utanför röntgenavdelningen. Däremot så har jag min morbror i Danmark. Honom hälsade jag på och umgicks med några gånger. Någon helg kom en vän från Sverige ner och hälsade på också och en annan helg åkte jag över bron och vi möttes upp för att utforska Malmö lite. På vardagarna var man så upptagen med sitt på röntgen och att förstå danskan så att man var helt matt på kvällarna. Bara hem och laga mat och vila. På helgerna däremot så hann jag se Köpenhamn, umgås med mina och ta mig runt på cykel överallt. Jag cyklade från Frederiksberg där jag bodde in till ströget, förbi tivoli och bort till Nyhamn och så tillbaka. Det var en fantastik upplevelse at få bo och jobba i Danmark. Jag stormtrivdes. 

Framförallt har min utbytesperiod gett mig perspektiv på yrket jag valt, hur det kan se ut och fungera någon annanstans, så nära som i grannlandet men ändå så annorlunda. Personligen har jag fått klara mig själv i en stad jag inte kände och handskas med det danska språket. Kommunikation har varit en stor faktor, där jag med min svensk-danska har kommunicerad med såväl patienter som kollegor vilket inte alltid har varit lätt men en utmaning jag ändå klarat fint tycker jag. Kommunikation när språket inte är den enklaste vägen tar jag med mig i min nya yrkesroll.