Jag åkte på utbyte på T5 och gjorde mina utbytesstudier vid City, University of London. Det var 8 veckors VFU på heltid som täckte kursen “Omvårdnad vid akuta sjukdomstillstånd”. Jag och en till student från samma kurs var de första studenter som åkte dit. Motivet med att åka var att få se något annat sjukvårdssystem och kunna ta med sig något som är bra för mitt blivande yrke som sjuksköterska samtidigt förbättra språkkunskaper i engelska.

I och med vi var de första som åkte så hade vi ingen från KI att fråga om hur det ser ut på placeringarna i London och vad är det här för universitet. Jag har fått email från studievägledaren till en sjuksköterskestudent från City University som skulle komma till Sverige för sin VFU placering. Vi ringde varandra och jag berättade för henne om KI och hur det ser ut på sjukhus här och vad ska man tänka på och hon berättade om sitt universitet och vad får studenterna göra på praktik i London. Det var jättebra att vara lite förberedd innan man är där.

Vi fått en kontaktperson på City, University of London som hjälpte oss och svarade på våra frågor samt gav oss information om vilka dokument vi ska ta med.

Dokument:

1. Hälsointyg

Vi fått ett hälsointyg  som ska fyllas av läkare och en frågeformulär om hälsotillstånd som student fyller i själv. Min vårdcentral nekade att fylla i det i och med landstinget fyller inte i hälsointyg för privata syften, så det blev gjort på City Akuten för 2000 kronor., samtidigt som jag fått skriva lång förklaring till City University varför det står att läkare inte har tillgång till journalen, diagnoser och medicinlistan. Så till slut accepterade de hälsointyget.

   2. Polisutdrag på engelska. Går enkelt att beställa på Polisens webbsida  mot en liten avgift.

   3. Visum.

Jag är medborgare i Ryssland och i och med Storbrittannien inte är med i Schengen så går det inte att resa dit utan visum som till andra EU länder även om du har permanent uppehållstillstånd här. Så det som gäller är visum eller svenskt alternativt annat EU-pass.

Visumet blev ett långt historia för att först sa universitetet att det går att gå VFU med short term study visa, men jag upptäckte att man får bara läsa teori med sådant visum. För att få gå VFU så är det Tier 4 student visa som gäller. Låter lite ologiskt, men visumregler i Storbritannien är väldigt krångliga.

Universitetet har en Visa Advisor och de är godkända av Home Office (migrationsmyndigheten) . Att få Tier 4 visumet är svårt. Först ska man göra IELTS språktest, den kostar 2000 kr. För att passera så krävdes minst 5,5 poäng av 9 i varje del, men reglerna ändras hela tiden så det är bäst att kolla i förväg hur många poäng gäller. Bara efter det kan Universitetet utfärda CAS (Certificate of Acceptance for Studies), utan den får man inte söka visumet. Storbritannien är väldigt byråkratiskt land så för att få visumet så ska man exakt följa regler och bifoga rätt typ av dokument, så läs reglerna väldigt noga. City University har bra guide som visar hur ska man fylla i ansökningsblanketten och de var faktiskt väldigt behjälpliga i hela processen.

I mitt fall drog allting ut på tiden, så jag fått visum 4 dagar innan praktiken började och åkte till London dagen efter jag fått visumet.

Jag kom till Heathrow och som non-EU citizen blev jag intervjuad av gränskontrollen och fått berätta varför jag är här och andra relaterade frågor och fylla i kort deklarationsform. Allt gick smidigt.

Från flygplatsen kan man ta sig till boendet kommunalt så det var inga problem heller.

Jag kom 3 dagar innan VFU starten och det räckte för att träffa kontaktpersonen på City University, packa upp och handla.

På universitetet träffade vi vår kontaktperson på School of Heath Sciences och fått 3 uniformer för praktiken, sedan registrerade vi oss som studenter här och fick en studentlegitimation.

Mer än det har vi inte varit i skolan, förutom sista veckan för att signera alla papper. Det fanns tyvärr inte någon introduktionskurs eller möte för nya studenter, men det skulle varit kul om de hade ett sådant.

Även om London är en av världens dyraste städer så det går att leva billigt ändå. De största utgifter för mig var hyran (450 pund/mån) samt Oyster travelcard som kostade 240 pund/mån i och med jag bodde i zon 6. Tyvärr så kan man inte köpa studentbiljett när man pluggar mindre än 12 veckor därför har jag fått betala fullt pris.

Så innan resan är det bra att räkna ut hur mycket kommer det att kosta att resa till och från bostaden. London har 9 transportzoner och desto längre ut, desto mer kostar resan. Mera om kollektivtrafikpriser kan man läsa på Transport for London webbsida https://tfl.gov.uk. Det finns olika sätt att betala "pay as you go", när man laddar Oyster card med viss summa, det passar när man reser sporadiskt eller ett månadskort om man reser ofta. Jag haft stor nytta av månadskortet för att jag åkte runt väldigt mycket på min fritid.

Jag har inte tagit CSN lån, bara bidragsdelen, så jag sparade pengar hela året för resan och sedan får man Erasmusstipendiet också.

Priser för mat, kläder och skor är lägre än i Sverige sedan finns det en del charity shops (second hand) och på vissa ställen kan man hitta helt nya kläder och märkeskläder väldigt billigt. Du kommer att behöva en adapter för eluttaget och det är billigare att köpa den i London på en elaffär.

Till sjukhuset tog jag med matlådor, när jag inte hade matlåda så köpte jag mat i personalmatsalen och det kostade 1,7-2 pund och man fick en rejäl portion, kaffe och te var gratis.

Många aktiviteter, rundvandringar i stan och museer är gratis. Fråga de personer du träffar om de kan tipsa dig var man hittar saker billigt.

Det tog lång tid att hitta bostad, tyvärr så hade inte Universitetet något billigt att erbjuda för att det var så kort tid, bara 8 veckor. Enda lösningen var att söka privat boende. Jag hittade ett rum genom att fråga mina vänner om de känner någon i London. Tänk på att bo på ett rimligt avstånd till VFU, jag hade 40 min resväg med tunnelbanan till sjukhuset, jag bodde i zon 6, Uxbridge, medan sjukhuset var i zon 1, nackdelen var att månadskortet blev dyrt . Området var tryggt och fint och har hela 2 stora shoppingcenter vid stationen. Så det bästa är att säga till alla du känner om att du letar ett rum.

Andra alternativ är att skriva på sidan LondonSvenskar på Facebook eller det mest populära sidan för att söka rum i London är spareroom.co.uk, men då är det väldigt viktigt att gå på visning först och skriva på ett kontrakt, för att man kan bli lurad.

Bra frågor att ställa innan du skriver på något och flyttar in är: om vatten/el/WiFi ingår i hyran eller inte och om de vill ha deposition. Betalningen här är oftast per vecka, men jag betalade per månad. Fråga om du ska ha med dig egna lakan och grejer för köket, samt vilka husregler som gäller och hur mycket du förväntas att städa.

Jag bodde i rent och fint rum hos en familj, en student hyrde den andra rummet. Husreglerna var att man skulle lämna rent efter sig, städa sitt rum och att det ska vara tyst efter kl 20.

Bostadsstandarden är lägre än i Sverige, det kan vara kallt inomhus, därför det är bra att ha en extra filt och varma kläder.

Kranvatten går att dricka, men folk använder filter eller köper vattenflaskor. Det gjorde jag också för att vattnet smakade konstigt och hade mycket kalk.

Jag var inte hemma så mycket för att skift på sjukhuset var långa och på min fritid försökte jag se så mycket som möjligt av London eller träffade vänner.

Det var inga teoretiska studier, bara VFU här och jag hamnade på en gastroavdelning med inriktning på kolorektal kirurgi. Det var ett privat sjukhus där patienter betalar för sin vård eller har sjukförsäkring. Rum hade hotellstandard och var väldigt fina. Vanlig sjukvård kallas NHS och den är för alla, men privat vård är för de som har bra inkomst.

Det är viktigt att tänka på sitt utseende när man kommer till praktik. Studenten ska ta med sig sin uniform, den tvättar och stryker man hemma. Bara svarta skinnskor är tillåtna att ha på sig på sjukhuset, så jag köpte ett par på Clarks som faktiskt fungerade bra att gå i långa dagar, strumpor ska inte ha för starka färger. Glöm inte att sätta på namnskylt, den fick vi från City University.

Brittiska sjuksköterskestudenter lär sig inte lika många medicinsktekniska moment i skolan som vi. De kan inte sätta pvk, administrera läkemedel intravenöst och sätta kateter på män. Det lär de sig när de börjar jobba och arbetsgivaren bekostar utbildningen. Som student så får du inte heller göra det, även om du kan, så det var lite tråkigt.  Allt annat får man göra. Deras utbildning består till 50% av VFU och motsvarighet till Bevut är 100 sidor för 4 placeringar. Den används ej för att bedöma internationella studenter och vi fått med ett bedömningsdokument från KI att fylla i.

Det är så att det här VFU var istället för kursen "Vård vid akuta sjukdomstillstånd” och tillgodoräknades som hela kursen. Arbetstider för studenter är 12,5 timmar och man ska ha gått 150 timmar per månad och bara 11,5 timmar räknas i dem arbetstimmarna (1 timme är rast) och det betyder att ena veckan har man 4 långa skift och 3 de andra.

Det är viktigt att säga att du är  utbytesstudent för att de ska ta hänsyn till att du inte bekant med sjukvårdssystemet och behöver lära dig.

Lite om systemet på det här sjukhuset: varje patient har en consultant (specialistläkare) som gör operation och följer upp patienter, så de träffade bara sin läkare. För sjuksköterskor finns det bestämda roller. Sister är oftast en av chefer med mera erfarenhet  eller en erfaren sjuksköterska på avdelningen, för det mesta så utför de administrativa uppgifter, nurse in charge är koordinator för skiftet (nästan alltid en av sisters), till henne rapporterar alla staff nurses, hon rondar med läkare och ringer i patientärenden och vanliga ssk som gör direkt vårdarbete kallade staff nurse och ska flera gånger om dagen rapportera sina patienter till Nurse in charge, undersköterskor finns också (healthcare assistant).

Skift  börjar med att nurse in charge från nattskiftet rapporterar varenda patient till alla som ska jobba dagskift och sedan när man får patienter tilldelade så går man till den sjuksköterska som haft de på natten och får en uppdatering.

Patientlistan är annorlunda än i Sverige, där står intagningsorsak, bakgrundssjukdomar, infarter, det är kryssad om patienten står på IV mediciner,antibiotika eller syrgas och om patienten haft avföring och ev. bokade undersökningar.

Sedan delar man mediciner, i och med sjukhuset är privat så har en sjuksköterska hand om bara 3-4 patienter.

Varje patient har 2 pappersjournaler och en elektronisk. I första pappersjournalen har man en drug chart (medicinlista), där signerar man mediciner, alla injektioner ska signeras av två sjuksköterskor, den andra kontrollerar om det är rätt medicin och rätt dos. Blodtransfusioner kopplas med två sjuksköterskor närvarande. Sättet är väldigt resurskrävande för att ibland får man jaga efter någon som ska signera. Samma journalen innehåller andra listor som MEWS (vitalparametrar) och det dokumenteras på ett pappersblankett för vitalparametrar, jag har sett en likadan på postop i Sverige. Det är MEWS 4 gånger/dag på alla patienter. Poäng räknar man ut själv. Vätske och urinmätning samt kaloriregistrering är nästan på alla patienter, och då har man listorna i journalen och går runt 4 gånger per dag och frågar vad de ätit och druckit, som resultat så var vätskebalansen inte exakt för att många kommer inte ihåg hur mycket de drack. Enligt rutiner så ska alla patienter ha kompressionsstrumpor också, även vid mindre operationer och endoskopi.

I andra journalen skrev läkarna daganteckningar och i och med en staff nurse inte rondar och får veta det som sagts av läkaren från nurse in charge så gäller det att kolla journalen flera gånger per dag ifall det står något. Mycket i båda journaler och medicinlistor är oläsbart, det tog tid innan jag lärt mig att förstå vad som stod där. Personalen här är väldigt duktiga på muntlig rapportering. Elektronisk journal användes för sjuksköterskans deganteckningar, de har inte så bestämd struktur så varje sjuksköterska skriver på sitt sätt.

Det stort team runt patienten och en sjuksköterska bär på sig inte lika många uppgifter som en sjuksköterska i Sverige. Men enligt andra studenter så är skillnaden stor mellan privat vård och NHS. Tyvärr har jag inte varit på ett NHS-sjukhus.

Blodprover på dagtid tas av en phlebotomist, som samlar alla provremisser (som är så klart på papper) och tar prover. Prover hämtas av en porter som går med dem till labb.

Dietist ansvarar för TPN och räknar ut exakt antal kalorier, mineraler, vitaminer, fetter osv som en TPN för just denna patient ska innehålla och sedan bereds lösningen på ett labb. Det var väldigt bra att det var individuellt anpassad efter den enskilde patientens behov. Näringsdrycker räknas som läkemedel och är med på läkemedelslistan.

Farmaceut går igenom läkemedelsjournaler varje dag och redigerar dem och har läkemedelsgenomgång med patienten och fixar alla mediciner som ska tas hem.

Städning skötts helt av houskeeping och vårdpersonal städar inte alls, förutom att bädda rent patientens säng. Det var väldigt bra för att i Sverige städar vi många sängar och det tar tid från vårdarbetet.

Maten serveras av personal som jobbar på avdelningskök och patienter har telefon inne på rummet och vill de ha något så ringer de och beställer. Maten var vällagad och det fanns mycket att välja på. Vårdpersonal serverar inte mat till patienter överhuvudtaget.

Det var väldigt positivt att det var många som avlastade sjuksköterskor och då har man  mera tid för patienterna.

Basala hygienrutiner liknar de som vi har Sverige, men följs inte så noga ändå. Man tvättar uniformen hemma, vigselring är tillåten enl. hygienregler. Många patienter har ESBL och andra resistenta bakterier, därför är det verkligen viktigt tänka på basala hygienrutiner. Personalen har inte förkläde på sig lika ofta som vi och här är det mera fokus på att tvätta händerna än att sprita.

Mediciner är samma som hos oss, men kallas nästan alltid i generisk namn. Mycket ges i infusioner och även 15 min infusioner ges via en infusionspump.

Som student här så ska man ta initiativ och fråga och göra saker, så det gäller att ha en aktiv position. Jag upplevde personalen som trevlig och de litade på mig. Jag var lite rädd hur ska patientkontakten gå i och med de är betalande och förväntar sig viss standard. Men de var trevliga och lät mig göra saker och jag fått beröm av patienter flera gånger. I och med sjuksköterska här är avlastad från många uppgifter och har inte så många patienter så får man mera tid att prata med dem och svara på frågorna och arbeta i lugn och ro med en patient i taget. 8 veckor var bra längd på praktiken för att jag hann lära mig allt. Det var intressant att se sin egen utveckling, för att första dagen kändes det som att jag aldrig kommer att lära mig, men med varje vecka blev jag mer och mer självständig. Omvårdnad och läkemedel var nästan samma som hemma, det svåraste för mig var dokumentationen och hitta rätt i pappersjournalerna. Men till slut blev jag duktig på det.

Det var flera studenter från City University som hade placering på sjukhuset samma period som vi, fast de var där i 6 veckor. Det som var bra att varannan vecka hade alla studenter möte med en lärare från City University som kom till sjukhuset och sjuksköterska från sjukhuset som ansvarar för personalutbildning och studenter, där vi kunde berätta om hur det går för oss. Det var skönt att få prata med någon om sina erfarenheter och höra hur de andra har det.

Alla studenter fått vara med på en EKG utbildning för personalen, det var väldigt lärorikt.

Språket var inget svårt i och med det var engelska, men jag var orolig för min brytning, men det var inga problem, folk förstod vad jag sa. Medicinska termer liknar svenska, men de har många förkortningar och jag frågade en del i början vad de betyder.

Kulturen generellt är lite mera konservativ, det är mycket som kan upplevas lite gammaldags och opraktiskt, både på VFU platsen och överallt. Annars är folk väldigt trevliga, men vill man något så får man vara lite mera framåt, särskilt som student. Här uppskattas det när man kommer i tid och ringer om man är sen och att inte dra ut på sina raster. Det är viktigt att hälsa på alla personalgrupper på avdelningen. Det kommer inte vara någon större kulturchock att komma hit.

Jag har inte hört att universitetet anordnar något för utbytesstudenter, det fanns inget speciellt mottagande. I början kändes det lite ensamt, men jag har några jag känner här och så träffade jag mina vänners vänner också. Min granne var student från en annan universitet så vi var kompisar och hon berättade en del om London och livet här och så klart studenten från City som kom tillbaka från Sverige innan jag åkte hem, så vi hann träffas innan och prata om våra erfarenheter.

Det finns mycket att se i London och det är mycket som är gratis, t.ex. många museer. Parker är vackra och stora som St. James Park, Regent´s Park och Hampstead Heath där från Parliament Hill öppnas en vy över hela London!

Här finns massa restauranger och caféer, det är kul att gå på Borough Market, där kan man äta mat från hela världen.

Ett bra ställe är SkyGarden, det är gratis och därifrån kan man se hela staden, men boka biljett först på deras webbsida först http://skygarden.london. Det är värt att ta en båttur och när man har en månadskort så kostar båtbiljett 30 % billigare och jag åkte från Westminster till Tower en dag, det var en upplevelse att åka båt under Tower Bridge!

Bara att packa ihop väskan och ge sig ut i det okända är tufft i sig! Utbytesstudier sätter på prov dig som person, hur klarar du av att bemöta svårigheter, hur flexibel du är, hur lätt får du kontakt med andra människor. If it doesn´t challenge you, it won´t change you. Här bygger man från nollpunkten och det är inte lätt.

Det som är viktigt är att inte jämföra mycket. Många saker på sjukhuset är annorlunda. Det är bara att lära sig hur det funkar här och respektera deras arbetsrutiner. Det betyder inte att deras arbetssätt eller kultur är sämre.

För mig personligen att vara här var bra för språket och breddade ut blicken och lärde mig massor om gastroenterologi på avdelningen. Som bonus så var det bra möjlighet att se London och det är annorlunda upplevelse än weekend-resa.

Jag rekommenderar verkligen utbytesstudier, använd den möjligheten medan du är student. Den erfarenheten kommer man ha med sig hela livet!