Min kliniska placering var på en ortopedisk inriktad privatklinik som drevs av två fysioterapeuter. Det var primärvård och i princip alla patienter hade remiss till fysioterapi.
Första dagarna på kliniken var väldigt intressanta på många
sätt. De arbetade mycket med modaliteter som värme, kyla, kompression, och
massage. Mycket mer än vad jag var van vid. I princip alla patienter började
med 15 min värme + 15 min massage. Sen avslutade de med is + kompression på
skadan i 15 min. I början tyckte jag att det kändes väldigt gammaldags, men när
man kom in i det och såg hur mycket patienterna uppskattade det så var det
roligt att jobba så.
Varje patient har tid bokat i en timma, men oftast stannar
de ca 2 timmar. Kliniken lade väldigt mycket vikt och tid på att patienten skulle
ha det bra och att de blev nöjda. Amerikanare är väldigt sociala och vänliga
och man kom patienterna väldigt nära. Det var en liten klinik med få anställda
så det kändes som att jag var en del av en stor familj. Jag kände mig väldigt
väl omhändertagen och så himla nöjd med min praktik.
En kulturskillnad jag reagerade på var hygienen. Här
användes ingen handsprit, man behövde inte ha uppsatt hår, man fick ha ringar
och klockor. Konstigt för en svensk att förstå. En annan kulturkrock var att
man aldrig bad sina patienter att klä av sig. Alla undersökningar skedde med
kläder på. De skrattade åt oss svenskar och tyckte vi var konstiga när vi
berättade att vi undersöker våra patienter i underkläder.
Dagarna på kliniken var väldigt långa. Vissa dagar var vi
där 8-20 men de normala arbetstiderna var 8-18. Även om det var långa dagar så
hade jag väldigt kul och man hann träffa väldigt många olika patienter.
I USA är försäkring en viktig del av arbetet och de styr hur ofta patienterna får komma och när de inte får vara kvar längre. Det var svårt att hänga med i de olika försäkringssystemen och man ska vara tacksam över att bo i Sverige och ha gratis sjukvård.