Jag valde att söka utbyte till Indien eftersom det skulle vara ett fantastiskt tillfälle att få lära mig om hur fysioterapi fungerar i en helt annan del av världen, att få ta del av den indiska kulturen och för min egen utveckling. Det var värdefullt att delta på informationstillfällen om utbytesstudier utomlands, för att kunna ställa frågor och få en inblick i vad som bör tänkas på.

Indien har alltid intresserat mig pga. den kulturella mångfalden, traditionerna, maten, färgerna, människorna, yogan etc. Därför blev jag oerhört glad och tacksam över att jag fick möjligheten till detta utbyte och till Linnaeus-Palme-stipendiet.  

Planeringen av utbytet började i god tid, ca. 4–5 månader, innan avresan. Vi hade kontakt med den internationella koordinatorn på Pravara Institute of Medical Sciences (PIMS) och hade en hel del dokument som skulle fyllas i, såsom ”learning agreement”. Vi hade också en del mailkontakt och ett möte med den internationella koordinatorn på KI innan avresan och fick bl.a. ordnat reseförsäkring.

Vi bokade flygbiljetter ca. en månad innan avresan och flög torsdagen den 28 september 2017 från Stockholm via

 London till Mumbai. I god tid innan hade vi ordnat visum och tagit ett flertal vaccinationer, såsom hepatit A+B, tyfoid, japansk encefalit samt kolera. Som packning rekommenderas att framförallt ta med egna mediciner, plåster, myggmedel, ev. myggnät, träningskläder, ankellånga byxor, t-shirts och några varma tröjor för kallare kvällar i november/december.

Vi landade i ett ca. +32 gradigt och mycket fuktigt Mumbai fredag förmiddag 29 september och hade sen tidigare bokat två nätter på Hotel Residency Fort i stadsdelen Fort, som vi blivit rekommenderade. Jag kan varmt rekommendera att stanna några extra nätter i Mumbai innan avfärd till Loni i Maharashtra, för att komma in i rätt tidszon efter resan och ta del av storstadspulsen.  

I Mumbai hade vi tid till att strosa runt, köpa indiska kläder som skulle användas i skolan och annat vi behövde inför tiden i Loni. Hotel Residency Fort ligger i ett lugnt område med gångavstånd till sevärdheten Gateway of India och café Leopold och det finns mängder av gatushopping längs med vägarna. Utbudet av curtis (indiska tunikor), sjalar och övrig shopping är också stort.

Via PIMS hade vi förbokat en bil som hämtade upp oss på hotellet i Mumbai på söndagen vid 11-tiden på förmiddagen. Bilresan till Loni tog ca. 5 timmar och vi gjorde ett stopp längs med vägen. Väl framme i Loni blev vi välkomnade och varmt mottagna av personalen i den internationella campusbyggnaden, den ansvarige över community department/geriatrik i fysioterapi och en student vars klass vi skulle gå i. Därefter fick vi tid till att packa upp och installera oss i rummen. Vi avslutade första kvällen med middag i Loni tillsammans med vår klasskompis. Måndagen råkade vara en helgdag, så vi hade en extra dag till att strosa runt på campusområdet och i Loni innan skolan började. 

Linnaeus-Palme-stipendiet på 19 000 kr täckte framförallt kostnaden för visum, vaccinationer, boende, mat och transport i Indien. Visum kostade ca. 1400 kr och vaccinationerna ca. 3500-4000 kr, beroende på vad som behövdes. Flygresan stod vi i stort sett själva för. Det är fördelaktigt att boka flygbiljetter så fort som möjligt för att hålla kostnaderna nere. Vi hittade rätt förmånliga flygbiljetter för ca. 5000 kr tur/retur. Boendet i Loni kostade ca. 3000 kr/månad och skolmaten kostade ca. 300 kr/månad. Utöver det tillkom taxiresor tur/retur från och till Mumbai för ca. 600 kr.

I övrigt är det mycket billigt att äta ute på restaurang i Loni och att shoppa. Dock fungerade inte bankomaterna i Loni med internationella bankkort, utan vi var tvungna att boka taxi och åka iväg till Kolhar (ca. 20 minuters resväg) för att ta ut pengar. Vi gjorde också en egen resa till Goa över den indiska Diwali-helgen och stod då själva för kostnaderna. 

Vi bodde på campusområdet i International Hostel och hade egna rum, som hade ordnats via PIMS. Rummen hade bl.a. dubbelsäng, ett litet kylskåp, fläkt, tv, wi-fi, badrum och balkong. Wi-fi fungerade inte alltid optimalt, utan var ofta ganska långsamt. A/C betalade vi extra för, men det var det värt framförallt under första månaden, då det fortfarande var väldigt varmt.

På det internationella campusområdet finns också vakter dygnet runt, så säkerheten är hög. Dessutom är det utegångsförbud efter kl.21.00 och signatur krävs varje gång man ska ut från området.  

Loni är en liten by med en mycket trafikerad huvudväg som går genom byn. Längs med vägen finns främst en del små butiksstånd och restauranger. På onsdagar är det en större, mycket välbesökt marknad i byn där det bl.a. säljs massa frukt, grönsaker, smycken och kläder. Marknaden är värt ett besök för att ta del av den indiska kulturen!

På campusområdet finns ett större gym, ett tjejgym, en yogasal, en stor fotbollsplan med löpbana runtom, basket-, tennis-, badminton- och volleybollplan. Allt ligger precis intill den internationella byggnaden.

Det är något begränsat med fritidsaktiviteter i Loni, förutom träning på camupsområdet, marknad och lite shopping. Däremot kan man promenera runt, ta del av den äkta indiska landsbygden eller besöka tempel. På söndagar gick det också utmärkt att åka iväg på kortare utflykter till byar och städer i närheten. 

Utbytet till Indien och PIMS var en fantastisk upplevelse! Jag är otroligt tacksam över Linneaus-Palme-stipendiet och möjligheterna jag har fått. Vi fick ta del av den genuina indiska kulturen samt maten och naturen, hur sjukvården är uppbyggd, fungerar och dess utmaningar. Det gläder mig att se att ett flertal projekt är pågående och under utveckling för att ständigt förbättra vården ute på landsbygden, att barnen på förskolor får vaccinationer, mat och att de flesta får gratis vård. Det har också varit intressant att se att fysioterapin på sjukhuset ett flertal gånger har likheter med hur vi arbetar i Sverige, även om fysisk aktivitet fortfarande inte är lika självklart i Indien som för oss.

Vi har även fått många nya vänner och bekanta för livet och kommer alltid känna oss välkomna tillbaka. Patienterna och människorna vi träffade bemötte oss alltid med ett leende, vänlighet och med stor nyfikenhet. Jag är många erfarenheter och lärdomar rikare och bär med mig denna minnesvärda resa för all framtid och i mitt yrke som fysioterapeut.