Språket var inget hinder för studierna och inget man som läkarstuderande vid KI behöver oroa sig för inför utbytet. Även den medicinska engelskan gick snabbt att komma in i och flöt på bra, vi har mer än tillräcklig vana från all litteratur och alla artiklar vi läst under utbildningen. Det enda som var klurigt var de medicinska förkortningar som användes i journaler och dylikt, men de gick alltid att klura ut genom att googla eller fråga någon, och de vanligast förekommande lärde man sig snabbt.
Den amerikanska kulturen skiljer sig som bekant från den svenska, fast det märktes kanske inte så mycket som jag hade föreställt mig. Man vistas trots allt vid ett universitetssjukhus och omges av högutbildade, medicinskt intresserade människor som bor i en multikulturell storstad, varför jag inte upplevde inte någon påtaglig kulturkrock. En stor skillnad var dock deras arbetskultur, då man förväntades arbeta många fler timmar där än hemma i Sverige. Många arbetade nästan dygnet runt och man visar inte samma respekt för människors privatliv där, jag fick känslan av att arbetet var hela deras liv i mycket större utsträckning. Jag saknade också våra svenska fikapauser.
En mycket intressant kulturell aspekt i just Minnesota är arvet efter de svenska utvandrarna, som lever kvar i förvånansvärt hög utsträckning. En roadtrip till gamla svenskbygder såsom Lindstrom och Mora rekommenderas starkt, då de erbjöd en otroligt fascinerade amerikaniserad svenskhet!