Reserapport - KI-student
Lärosäte: National University of Singapore
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 17/18
Namn: Maria Belikova
E-postadress: maria.belikova@ki.se

Innan avresa

Jag valde att söka utbyte sent för att jag ville få hela utbildningen hemma i Sverige. Jag hade också hört från andra som varit på utbyte hur kul det kan vara och det kändes som ett väldigt bra avslut på mina studier. Under hösten 2016 tittade jag på vilka olika utbyten som man kan få via KI och mina kriterier var engelska som undervisningsspråk, att det skulle vara varmt och att jag skulle hinna hem till examen. Dessutom var jag intresserad av att se sjukvårdsstandard som liknade Sveriges men i en annan kulturell kontext. Först funderade jag på UCLA, men jag läste flera reseberättelser från olika orter och mitt val föll på Singapore, mest för att jag inte har körkort och för att kurserna på UCLA verkade vara väldigt krävande. Innan jag var helt säker ville jag diskutera mina möjligheter att få utbytet för att Singapore är känt för att kräva att man skickar in papper i mycket god till innan utbytet (ca 7-8 månader). Internationella handläggaren hjälpte mig väldigt mycket och tog sig tiden att förklara vilka dokument som intygade vad och hur man skulle gå tillväga.

Pappersarbete

Jag visste att det skulle vara kort om tid fixa alla dokument, men innan jag fick veta att jag hade platsen kollade jag vad som kunde göras i förväg lite oavsett var man skulle åka. Under hösten kontrollerade jag att jag fått alla mina barnvaccinationer och jag hittade min barnvaccinationsbok. Tydligen hade jag inte fått en av MPR-doserna och enligt min mamma har jag inte haft vattkoppor så jag passade på att vaccinera mig. Dessutom kräver Singapore att man är vaccinerad mot difteri-stelkramp-kikhosta som vuxen om man ska vara på pediatriken. Man ska ändå ta stelkramp igen vid 30 års ålder, så lika bra. Antikroppsstatus för HIV och hepatit B och C kan man få från Blodcentralens läkare, om man gett blod nyligen, bara ringa och förklara ärendet så skickar de med post, men man får inte glömma att be de dem göra en engelsk version. 

Ansökningen hos KI var i början av februari och det tog ungefär 2 veckor innan jag blev erbjuden utbytesplats. Det betyder att KI nominerar dig till mottagande universitetet. Då hade jag ca 2-3 veckor på mig att få ihop alla dokument. Så fort jag fick besked från KI bokade jag in en tid på vårdcentralen för att lämna antikroppsprover för de efterfrågade sjukdomarna och få påskrivet läkarintyg. Läkaren fyllde också i de vaccin jag fått från mina vaccinationsdokument. Intygsskrivning kostade ca 1000 kronor och sedan fick jag betala för blodproverna. Det krävdes ingen lungröntgen eller negativt PPD vilket många andra kräver. Blodprovssvaren var på svenska, man det gick bra att översätta själv så kunde internationella handläggaren intyga med sin stämpel att det var rätt. De flesta dokumenten i listan får man av internationella handläggaren, typ försäkringar och olika intyg på att man är en bra student. Och sist betalar man en avgift till universitetet genom att fylla in en blankett som man bifogar. Pengarna får man tillbaka av KI, även här får man fylla i en blankett som man får av internationella handläggaren. Tänk på att om ni har Nordea-kort att det kan bli strul med dragningen, hände inte mig denna gång men har hänt förr.

För att göra själva ansökningen till universitetet NUS skapar man en inlogg på deras hemsida och fyller i alla formulär. Vad gäller val av kurser så hade de dåligt uppdaterad information på hemsidan. Jag fick veta från internationella handläggaren att man skulle vara försiktig med att önska vissa placeringar för de var populära bland de egna studenterna och utbytesstudenter får platser som blir över. Jag önskade ändå gynekologi och akutmedicin och tänkte att jag går med på vad som helst annat de kan erbjuda mig om de platserna inte finns. Vad gäller datum på höstterminen så hade vi IST på fredagen och genomgång av IST (icke-obligatorisk) på måndagen och sedan började SVK på tisdagen. Det betyder att man kan åka så att man kan börja direkt veckan efter, då slipper man vara på placeringar över jul. Det var inga problem att ha placering över jul, då de inte firar jul så mycket och alla samhällsfunktioner och affärer funkar i princip som vanligt. 

Alla dokument och själva ansökan skickas med vanlig post. Jag hörde mig av till medelectives@nus.edu.sg och de sa att man kan skicka in scannade kopior till dom via mail först och de gav mig förlängd deadline till till att skicka originalen med post. Jag skickade rekbrev som man kunde spåra och jag tror att det kom fram ca 7-10 dagar senare. 

Sedan är det bara att rulla tummarna ett bra tag. De uppdaterar på hemsidan allt eftersom de får in dokumenten och sedan är det en lång process där de skickar ut till de olika klinikerna och frågar om de kan ta emot. Någon gång i maj fick jag förfrågan om jag ville ta en placering på 3 veckor på gyn som var mitt i de 8 veckorna. Jag tänkte att det skulle vara svårt att få det andra jag hade sökt, akutmedicin, och samtidigt få ihop 8 veckor innan årsskiftet. Jag svarade att det hade passat bättre med andra veckor, men fick efter det svar att de inte längre kunde erbjuda plats. Om ni får något ni verkligen vill ha, strunta i vilken vecka det är, så länge man kan få in totalt 8 veckor och varje placering är minst 2 veckor! I juni mailade jag och ville ha besked flera gånger utan framgång och till slut ringde jag via Skype till utbyteskoordinatorn på NUS. Själv var jag då på SVK i global hälsa i Uganda, men det gick så bra ändå. Hon sa att jag kan få fyra veckor akutmedicin och sen kan man fylla upp tiden med röntgen, ögon eller ÖNH. Jag försäkrade mig om att det jag valde var det säkert att jag skulle få och tackade för mig. Någonstans i slutet av juni fick jag antagningsbeskedet från NUS, vilket betyder att man är välkommen och det börjar bli dags att boka biljett och boende. 

Ankomst och registrering

Resan dit

Jag hade IST på en fredag och lämnade landet på onsdagen veckan därpå. Personligen tyckte jag det var skönt att inte ha packningspanik och IST-panik samtidigt, men om man vill få ihop sina veckor innan jul så måste man åka direkt. Det är en stor skillnad i tidszoner och till och med jag som sover väldigt bra hade svårt att få in dygnsrytmen första veckan. 

Jag sov 10 timmar av 12 mellan Helsingfors och Singapore så när jag vaknade flög vi redan över Malaysia. Det var lite snopet eftersom jag hade köpt wifi för hela resan för jag trodde jag skulle bli uttråkad till max. Changi är världens bäst rankade flygplats och den förtjänar verkligen titeln, allt är tydligt, smidigt och snabbt. På flyget får man fylla i ett papper som man ska visa i passkontrollen, där man bla fyller i hur länge man ska stanna och på vilken adress. Man får tillbaka en del av lappen som man måste spara till när man lämnar landet. Om man reser ut innan det datum man skriver i och sen återvänder fyller man bara i en ny lapp andra gången. Väl på plats kan man köpa sim-kort med internet, SMS och samtal. Kolla på Singtel innan vilken tariff som passar bäst. Man kan också köpa ett resekort och fylla det med reskassa, då kan man ta sig hem kollektivt. Alternativet är att åka taxi, Uber eller Grab, vilket är väldigt billigt jämfört med Sverige. Man kan också passa på att ta ut pengar, vissa automater har extra avgift, andra inte. Det är inte alla kort som har gratis uttag i utlandet!

Första dagen

Den introduktionen man får hålls på koordinatorns kontor oavsett vilket sjukhus man ska vara på och man får ett mail ca en vecka innan om tid och plats, antar att det är alltid kl 9 på första placeringsdagen. Då samlas alla som ska påbörja sina placeringar och får information om hygien, regler kring sekretess, hur man ska bete sig på klinik osv. Vi var 4 studenter och de tre andra var alla från Malaysia. Efter den gemensamma introduktionen, blev man överlämnad till den ansvariga sekreteraren på den klinik man ska vara på. Vi skulle alla till olika kliniker och vi gick efter henne som ett klassiskt led av läkarstudenter, ni vet som när man nästan följer efter handledaren in på toaletten. Det var en ny introduktion för varje nästa placering, men man behövde inte lyssna på själva introduktionen igen utan kom direkt till utplaceringen. Vad gäller klädsel på kliniken har alla olika regler, det som sägs hos koordinatorn stämmer inte helt överens med verkligheten. Det som gäller oftast är ta med rocken första dagen så säger kliniken till hur du ska göra sen. Det finns ingen fadderorganisation och om man inte har placering med singaporianska studenter, kursare eller andra utbytesstudenter kan det bli lite ensamt.
En av första kvällarna i Marina Bay

Ekonomi

Flyg: bokades med Finnair, med mellanlandning i Helsingfors vilket blev 1+12 timmar, ca 6500 kr. Den långa delen var inga problem, köpte en dyr stödkudde, ögonbindel och öronproppar och sov oavbrutet i 10 timmar. Kunde säker hitta ett billigare företag, men skulle på annat håll på vägen tillbaka och det var det smidigaste.

Boende: den stora utgiften, mer om det nedan. Men det blev ca 22 000 kr för två månader,m behöver absolut inte bli så dyrt dock om man har bättre framförhållning och lägre krav.

Kontanter: man får betala en hel del med kontanter, speciellt på enklare matställen. ICA banken har gratis uttag över hela världen, vilket var väldigt skönt. 

Ta sig runt: taxi är billigt! Både om man viftar in en bil och om man beställer via Grab eller Uber. Det kommer ofta upp rabatter i appen som man kan aktivera som förstagångsanvändare. För att åka kollektivt köper man ett kort som man enkelt kan fylla med reskassa i automater vid tunnelbana eller i motsvarande Pressbyrån, dock inte på buss. En vanlig resa kostar 0.22 - 1.5 SGD beroende på längd och tid på dygnet och man blippar alltid in och ut när man reser. Men det bästa - cyklar. Hela stan är full av cyklar från olika företag som man låser upp via en app, sen är det bara att cykla och sedan lämna tillbaka de på designerade områden. Lediga cyklar ses på kartan och kan bokas i några min innan resa. De har olika sätt att betala, som typ månadsavgifter eller per km/min.

Mat: är billigt! Jag hade tillgång till kök där jag bodde, men det hade man inte behövt egentligen, för det blev billigare att äta ute än att laga mat. Om man delar upp uteställen så är det billigaste hawker centers som finns i princip överallt. Det är som massa små stånd med gemensamma sittplatser där man kan beställa hejvilt. Billigast är de som är helt öppna, lite dyrare om det är inomhus med AC. Nästa nivå är i princip samma mat som på hawker centers, men det är små separata restauranger och sen finns det ingen övre gräns. Västerländsk mat är ofta dyrare och det finns ett stort utbud av vegetariskt. 

Plus i kassan: KI ger stipendium, 8000 kr om man åker på INK-utbyte som jag gjorde. Man kan söka merkostnadslån via CSN, viket var ca 5000 kr (en droppe i havet jämfört med det totala lånet som för mig då redan låg på knappt 400 000). Dessutom kan man via Karin och på KI's hemsida få kontakter till olika fonder och liknande varifrån man kan få resestipendier. Jag orkade faktiskt inte söka några, är man lat så är man.
Ett hawker center, massa billig mat!

Boende

Jag åkte med en kursare, men vi var på olika sjukhus och hade olika starttider på placeringen, så vi valde att inte dela boende. Jag rekommenderar verkligen något boende nära sjukhuset och nära stadskärnan. Efter att ha kollat runt på konstiga hemsidor så vände jag mig ändå till AirBnB. Tydligen är det inte tillåtet i Singapore, men det finns hur många annonser som helst och man kan få ganska bra rabatt vid långtidsbokning. Trots det blev det ganska dyrt, ca 11 tusen per månad för ett låsbart rum med eget badrum och tillgång till gemensamt kök. När jag bokade utgick jag dock utifrån att min kille skulle hälsa på och att jag skulle ha ett separat badrum och stor säng så antar att det påverkade priset en hel del. Dessutom bokade jag rätt sent, typ 2 månader innan avresa. Lägenhetshusen där jag bodde hade en egen stor pool, så ni kan ju gissa var jag spenderade min mini-semester innan placeringen började. Det var dyrt, men jag bodde i utkanten av en stor park med utegym, det fanns pool och var gångavstånd till sjukhuset samtidigt som det var ca 20-30 min in till stan så på det stora hela var jag väldigt nöjd.
Utsikten från mitt fönster, första bilden i Singapore

Studier allmänt

Utbildningssystem

Om man ska beskriva utbildningssystemet väldigt kort så är det först grundskola i sex år. Väldigt tidigt får man lära sig både engelska och sitt modersmål som oftast är mandarin, malay, tamil eller annat indiskt språk och meningen är att man ska bli tvåspråkig. Efter 6 år är det examinationer som bestämmer i vilket högstadium man hamnar. Där studerar man i 4-5 år, efter vilket man söker motsvarande gymnasium efter ytterligare en examination. Under studierna i grundskolorna är det obligatoriskt med extracurricular activities och de betygsätts. Efter två-tre år på gymnasiet är det äntligen möjligt att söka till läkarutbildningen och det finns två läkarutbildningar, båda under National University of Singapore. När man söker sorteras man på betyg och slutprov från gymnasium. Därefter sållas det vidare med intagningsprov med standardiserat scenario och MEQ frågor för att utvärdera beslutsfattande egenskaper. Efter avslutade studier måste man jobba 5 år i Singapore och under första året har man en sort introduktion som liknar AT, varefter man erhåller motsvarande legitimation. Det är svårt att komma in och det sker bara ett intag per år på varje utbildning. Om man inte är utomordentligt duktig samtidigt som man har det svårt ställt ekonomiskt måste man (läs ens föräldrar) betala för utbildningen. Det leder självklart till en selektion av människor som genomgår utbildningen. 

Studier på NUS

Jag hade under min tid väldigt begränsad kontakt med studenter och har svårt att uttala mig om hur relationen med lärare är. De jag hade som handledare var nästan alla intresserade av att undervisa. Jag tror att skolan är mån om att välja ut de som tycker är duktiga och tycker det är kul. Strukturen är dock tydligt mer hierarkisk än vad det är i Sverige med allt vad det innebär för de som jobbar längst ner i näringskedjan. Det är inte ovanligt att det hålls förhör vid patientens säng, det är skönt att man som utbytesstudent inte har samma press på sig. Det ska nog tilläggas att förhören sällan är menade att sätta dit en kollega, utan snarare ett lite klumpigt sätt att utbilda.

Vad gäller klädkod så har tjejer har kjol/byxor, oftast skor av valfri sort med täckta tår och blus/tröja. Killar har byxor och skjorta, kortärmad är ok. På akuten fick jag två ombyten scrubs som jag tvättade efter varje dag, vilket jag inte tror att de menade att man behövde göra. Även om det är tropiskt utomhus, så är det AC och väldigt kallt inomhus på sjukhuset. För att få alla papper i ordning behöver man komma in till kontoret där man blir inskriven sista dagen på placeringen under dagtid. På sjukhuset finns foodcourts med flera olika stånd där man kan välja mat från hela Asien för ca 35-50 kr. 
I NUH scrubs vid akuten

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Akutmedicin, 4 veckor

Jag fick en handledare av kliniken som jag skulle följa under 4 veckor, tyvärr var han ledig sista veckan så vi kom överens om att jag skulle gå 4 helgpass under tiden, men jag fick då ledigt en vecka istället. En del dagar som han var ledig gick jag med andra läkare som min handledare hade valt ut till mig. Han ingick i ett team och gick mest kvällspass (vilket var väldigt skönt) och var ansvarig för två underläkare som läste på om patienterna, tog anamnes och status och föreslog åtgärder. Vi hade medelprioriterade patienter och en koordinator delade ut högprioriterade patienter efter belastning till olika team. Enligt det avtal om utbyte som finns är man som utbytesstudent inte tillåten att göra ingrepp eller röra patienter, vilket var lite tråkigt, men jag fick vid förfrågan alltid göra enklare status.

 

Jag fick ibland med tillstånd av min handledare ta egna patienter som underläkarna, men fick inte ta blodprover eller liknande. Jag fick närvara vid handläggning av minst 10 patienter per pass och eftersom min handledare sällan tog egna patienter så gick vi igenom de vanligaste diagnoserna som de hade på akuten i teori ofta kopplat till de fall vi hade. Det mesta vi gick igenom var repetition av det jag lärt mig under T5-7, men också en hel del fysiologi framför allt från T2. Det behövdes en hel del repetition för min del i alla fall, men han var väldigt pedagogisk. Under de tre veckorna gick vi igenom väldigt många olika akuta diagnoser med fysiologiska och patologiska mekanismer, farmakologi, kliniska tecken och omhändertagande ofta kopplat till de patienter vi träffade. Vi sparade patienter i olika listor och kunde sedan se om våra bedömningar varit korrekta och hur det gått för patienterna när de kommit till avdelning. Något som jag fann spännande var hur det kunde gå till på akuten när en patient inte kunde det språk läkaren kunde. Man har inga tolkar där, utan man frågar bara en kollega som kan språket att tolka eller helt enkelt ta patienten. De hade en lista med frivilliga läkare som kunde andra språk än de 4 stora språken och dessa kunde man ringa för att få hjälp att tolka. 


Under tiden där såg jag många fall som jag kommer minnas just på grund av de kulturella skillnaderna.

En man i övre medelåldern kom in med svåra diabetesfotsår, men vägrade läggas in och få behandling. Efter ett tag tappade läkaren tålamodet och sade högt och irriterat att om han inte han får behandling kommer han att dö, varpå patienten sa ja men då blir det så, men jag vill inte vara på sjukhus. Läkaren hade väldigt svårt att acceptera patientens vilja och gick iväg för att ringa anhöriga som skulle övertala honom att bli inlagd, en situation inte så ovanlig på sjukhuset. 

En ung patient med metastaserad cancer kom in med hjärtstopp och pågående HLR. Trots att hon i sina papper hade skrivit att hon inte ville få HLR fortsatte man med det för att "show the relatives that we really have done eveything we can". 

En äldre man kom in med hjärtstopp och pågående HLR. En yngre läkare skulle intubera, men lyckades inte på första försöket. Denne blev stressad och bad sjuksköterskan om en annan tubstorlek, men det blev ett missförstånd. Ledningsläkaren skällde ut sjuksköterskan under pågående upplivningsförsök så hon började gråta. Efter en längre tids HLR avbröt man och man hade inte gjort det tidigare på grund av samma anledningar som ovan.  


Trots de något bistra historierna och hands-free undervisning hade jag en mycket lärorik placering och jag kan verkligen rekommendera denna. Det enda negativa var att det inte fanns några andra studenter där. Dock tror jag att man inte kan få gå samtidigt som deras studenter för att det är en väldigt populär placering. 


Radiologi, 4 veckor

Jag blev väl mottagen på kliniken och fick ett schema för varje dag med vilka handledare jag skulle vara de första 2 veckorna, två olika per dag. Jag hade en ansvarig handledare som jag träffade några gånger i veckan, som också skulle skriva på mina dokument. Resterande två veckorna skulle man själv välja station och läkare, och eftersom man redan hade lärt känna några roliga handledare så gick det bra.


Kliniken fungerar så att röntgenassistenter utför undersökningar och läkare tolkar undersökningarna. De hade en del underläkare som var under randning före ST, men man var som student rekommenderad att gå bredvid specialister. Det fanns olika stationer, bland annat ultraljud buk, skelett och mjukdelar, CT thorax och buk, barnradiologi, akutradiologi och neurologi. Som student satt man bredvid medan de tolkade och de allra flesta pratade hela tiden om vad de såg, olika tecken och man kunde fråga fritt om man undrade något. De hade en del multidisciplinära ronder som man kunde gå på som till exempel neurologi, urologi och bröst, men det var svårt att hänga med i alla förkortningar. Under andra och tredje veckan var jag med på olika sessioner som kliniken hade för deras läkarstudenter, för dem är radiologi som för oss insprängt under utbildningen på i princip alla terminer och kopplat till det de läser för tillfället. En session var ultraljud av buken och sen var det en del som var genomgång av fall som studenterna själva fick välja ut från sina avdelningar för att sedan diskutera röntgenfynden och en del genomgång av de vanligaste fynden på olika undersökningsmetoder. Utöver det fick jag under de sista veckorna besöka deras bröstcenter och följa med röntgenassistenter på olika undersökningar. 


Det roligaste tyckte jag var bukradiologi, neuroradiologi och akut radiologi. På buk-sektionen var det mest DT-buk och ultraljud och en hel del var med olika fynd som man kunde diskutera även ur klinisk synpunkt. På neuro var det en del strokes såklart men också några tumörer, varav några så ovanliga att vi fick kolla upp det på pubmed. På akutsektionen var det löpande undersökningar från den mobila röntgen-apparaten som de körde runt med på akuten och från akutens DT. Jag såg många lungröntgen och DT-hjärna utan kontrast, samt en del frakturer. Mängden bilder man fick se gav mig verkligen möjligheten att efter ett tag känna mig bekväm med allt scrollande som de gör när de tittar på olika organ. Det som också är roligt med radiologi är namnen på alla olika tecken - när man ser fyndet så förstår man direkt varifrån namnet kommer. 


Jag uppfattade det som att de flesta var intresserade av att lära ut och jag lärde mig väldigt mycket framför allt av den mängdträningen jag utsattes för under en månad. Här hade jag i princip ingen patientkontakt, förutom när jag var med på några undersökningar. Jag kan rekommendera placeringen, men kanske inte i 4 veckor, det blir lite väl tråkigt att sitta bredvid.

Traumalarm på NUH

Språk och kultur

Det är självfallet oproblematiskt att leva och studera i Singapore eftersom alla pratar engelska. Undantaget är väl den äldre generationen, men det var aldrig några problem. Undervisningen är på engelska och all vårdpersonal talar engelska.

 Något som också väldigt intressant var skillnaden i patientautonomin  jämfört med Sverige och hur viktigt det var med att patienten inte skulle blottas under de olika undersökningarna, något jag tycker ofta kan missas i Sverige, framför allt hos äldre patienter. I Singapore är det vanligt att familjen och/eller läkaren  bestämmer mer än patienten hur mycket man ska undersöka och vilken behandling man ska ha.Trots sin utveckling är det har det här med tankar-oro-önskan inte nått Singapore än. Sammantaget skulle jag säga att arbetssättet är ganska likt med  team, prioriteringssystem, arbetsflöde och behandlingsstrategier. Skillnaderna ligger nog i patient-läkarkontakten, etiken  och hur extremt mycket och intensivt deras underläkare jobbar. 

Singapore har ju 4 officiella språk: engelska, mandarin, tamil och malay och i samhället är engelska klistret som håller ihop kommunikationen. Engelskan där är dock en udda dialekt som man behöver vänja sig vid och som med alla dialekter är inte bara uttalet annorlunda utan det finns också en del låneord från de andra geografiskt närliggande språken. En av de roliga saker jag fortfarande minns är att de var vanligt att man la till "lah" i slutet av meningar. Det kunde betyda "elläh?" i slutet av en fråga eller "ju" efter ett påstående eller bara känslouttryck som i fallet "No, lah!" = nej (är du dum eller?), nej (såklart inte), nej (åh gud nej!). Ett annat vanligt uttryck var om man frågade "Can I ...?" så fick man svaret "Can can can" = ja, du kan/du får. Jag upplevde att omgivningen hela tiden var trevlig och öppen, samtidigt som man sällan var föremål för uppmärksamhet. Inte bara för att de är vana vid att det är en del västerlänningar i landet, både som turister och som residents, men också för att folk är mest fokuserade på sin egen vardag. 
Alla fyra språk, utifall att

Fritid och sociala aktivteter

Det finns ingen fadderorganisation och är man inte placerad samtidigt som andra studenter kan det bli ensamt. Dock var min kille i Singapore med mig större delen av tiden, så ensam var jag inte. Eftersom jag på akuten gick kvällspass, hade jag möjligheten att göra saker under dagen. Jag hade som sagt ett utegym i parken bredvid samt en pool på området, så där kunde man ha det väldigt bra. En sak att vara försiktig med är solen, även när det är molnigt kan man bränna sig rejält. Samtidigt kan det börja regna när som helst, och med regna menas verkligen tropiskt regn som faller som en vägg. 

Jag utforskade såklart staden och såg alla de turistiga platserna, var i många parker och besökte flera museer. Singapore är ju inte så stort och man kan ta sig runt enkelt med lokaltrafik och lånecyklar (mer om det under "Ekonomi"). Alla upplever saker på olika sätt så jag ska inte säga vad jag tyckte var värt och inte, man är ju där 2 månader, så nog hinner man utforska det mesta Singapore har att erbjuda. Jag kände mig lika säker där som jag gör hemma i Sverige, även om man klart ska vara uppmärksam. Passa på att äta all rolig mat från hela Asien! Här är några måsten: durian, kobebiff (värt om man går på buffé), dumplings, soppor där man väljer ingredienser själv vid disken, glassbuffé, japanska restauranger, thaimat i Kallang, små hak på sidogator i Geylang, indisk mat i Little India, Singapore Zam Zam, anka och alla roliga efterrätter. Eftersom Singapores stadsdelar är ofta dominerade av en specifik nationalitet är det där man ska passa på att smaka respektive mat.

På grund av att jag gick 4 helgpass fick jag ledigt en vecka mellan placeringarna. Då passade vi på att åka till Bangkok, vilket var verkligen en rolig kontrast mot ordningsamma Singapore, men det är en egen reseberättelse. Jag stannade inte kvar efter kursen var slut, men eftersom jag hade utbyte på HT så hade det inte varit fel med två veckor på Bali. 
Det finns en hel del skog kvar på ön!

Sammanfattning

Slutligen skulle jag absolut rekommendera att åka på utbyte. För mig var det första gången jag var i Asien och det var verkligen en chans att känna på hur det är att leva och jobba inom vården i ett sådant land. Jag hade en månad långa placeringar inom både akutmedicin och radiologi, vilket var längre än vad jag totalt haft under hela min utbildning inom respektive specialitet. Inom vården finns många likheter med Sverige, men kulturen är väldigt annorlunda. Jag fick se andra sätt att bemöta patienter som verkade vara välfungerande just i det samhälle där de tillämpades, vilket fick mig att bredda mina perspektiv.
Det kan regna när. som. helst.