Akutmedicin, 4 veckor
Jag fick en handledare av
kliniken som jag skulle följa under 4 veckor, tyvärr var han ledig sista veckan
så vi kom överens om att jag skulle gå 4 helgpass under tiden, men jag fick då ledigt en vecka istället. En del
dagar som han var ledig gick jag med andra läkare som min handledare hade valt
ut till mig. Han ingick i ett team och gick mest kvällspass (vilket var väldigt skönt) och var ansvarig
för två underläkare som läste på om patienterna, tog anamnes och status och
föreslog åtgärder. Vi hade medelprioriterade patienter och en koordinator
delade ut högprioriterade patienter efter belastning till olika team. Enligt det avtal om utbyte som finns är man som utbytesstudent inte tillåten att göra ingrepp eller röra patienter, vilket var lite tråkigt, men jag fick vid förfrågan alltid göra enklare status.
Jag fick ibland med
tillstånd av min handledare ta egna patienter som underläkarna, men fick inte
ta blodprover eller liknande. Jag fick närvara vid handläggning av minst 10 patienter
per pass och eftersom min handledare sällan tog egna patienter så gick vi
igenom de vanligaste diagnoserna som de hade på akuten i teori ofta kopplat
till de fall vi hade. Det mesta vi gick igenom var repetition av det jag lärt
mig under T5-7, men också en hel del fysiologi framför allt från T2. Det
behövdes en hel del repetition för min del i alla fall, men han var väldigt pedagogisk. Under de tre veckorna gick vi igenom väldigt många olika akuta
diagnoser med fysiologiska och patologiska mekanismer, farmakologi, kliniska
tecken och omhändertagande ofta kopplat till de patienter vi träffade. Vi sparade patienter i olika listor och kunde sedan
se om våra bedömningar varit korrekta och hur det gått för patienterna när de kommit
till avdelning. Något som jag fann spännande var hur det kunde gå till på akuten när en patient inte kunde det språk läkaren kunde. Man har inga tolkar där, utan man frågar bara en kollega som kan språket att tolka eller helt enkelt ta patienten. De hade en lista med frivilliga läkare som kunde andra språk än de 4 stora språken och dessa kunde man ringa för att få hjälp att tolka.
Under tiden där såg jag många fall som jag kommer minnas just på grund av de kulturella skillnaderna.
En man i övre medelåldern kom in med svåra diabetesfotsår, men vägrade läggas in och få behandling. Efter ett tag tappade läkaren tålamodet och sade högt och irriterat att om han inte han får behandling kommer han att dö, varpå patienten sa ja men då blir det så, men jag vill inte vara på sjukhus. Läkaren hade väldigt svårt att acceptera patientens vilja och gick iväg för att ringa anhöriga som skulle övertala honom att bli inlagd, en situation inte så ovanlig på sjukhuset.
En ung patient med metastaserad cancer kom in med hjärtstopp och pågående HLR. Trots att hon i sina papper hade skrivit att hon inte ville få HLR fortsatte man med det för att "show the relatives that we really have done eveything we can".
En äldre man kom in med hjärtstopp och pågående HLR. En yngre läkare skulle intubera, men lyckades inte på första försöket. Denne blev stressad och bad sjuksköterskan om en annan tubstorlek, men det blev ett missförstånd. Ledningsläkaren skällde ut sjuksköterskan under pågående upplivningsförsök så hon började gråta. Efter en längre tids HLR avbröt man och man hade inte gjort det tidigare på grund av samma anledningar som ovan.
Trots de något bistra historierna och hands-free undervisning hade jag en mycket lärorik placering och jag kan verkligen rekommendera denna. Det enda negativa var att det inte fanns några andra studenter där. Dock tror jag att man inte kan få gå samtidigt som deras studenter för att det är en väldigt populär placering.
Radiologi, 4 veckor
Jag blev väl mottagen på kliniken och fick ett schema för varje dag med vilka handledare jag skulle vara de första 2 veckorna, två olika per dag. Jag hade en ansvarig handledare som jag träffade några gånger i veckan, som också skulle skriva på mina dokument. Resterande två veckorna skulle man själv välja station och läkare, och eftersom man redan hade lärt känna några roliga handledare så gick det bra.
Kliniken fungerar så att röntgenassistenter utför undersökningar och läkare tolkar undersökningarna. De hade en del underläkare som var under randning före ST, men man var som student rekommenderad att gå bredvid specialister. Det fanns olika stationer, bland annat ultraljud buk, skelett och mjukdelar, CT thorax och buk, barnradiologi, akutradiologi och neurologi. Som student satt man bredvid medan de tolkade och de allra flesta pratade hela tiden om vad de såg, olika tecken och man kunde fråga fritt om man undrade något. De hade en del multidisciplinära ronder som man kunde gå på som till exempel neurologi, urologi och bröst, men det var svårt att hänga med i alla förkortningar. Under andra och tredje veckan var jag med på olika sessioner som kliniken hade för deras läkarstudenter, för dem är radiologi som för oss insprängt under utbildningen på i princip alla terminer och kopplat till det de läser för tillfället. En session var ultraljud av buken och sen var det en del som var genomgång av fall som studenterna själva fick välja ut från sina avdelningar för att sedan diskutera röntgenfynden och en del genomgång av de vanligaste fynden på olika undersökningsmetoder. Utöver det fick jag under de sista veckorna besöka deras bröstcenter och följa med röntgenassistenter på olika undersökningar.
Det roligaste tyckte jag var bukradiologi, neuroradiologi och akut radiologi. På buk-sektionen var det mest DT-buk och ultraljud och en hel del var med olika fynd som man kunde diskutera även ur klinisk synpunkt. På neuro var det en del strokes såklart men också några tumörer, varav några så ovanliga att vi fick kolla upp det på pubmed. På akutsektionen var det löpande undersökningar från den mobila röntgen-apparaten som de körde runt med på akuten och från akutens DT. Jag såg många lungröntgen och DT-hjärna utan kontrast, samt en del frakturer. Mängden bilder man fick se gav mig verkligen möjligheten att efter ett tag känna mig bekväm med allt scrollande som de gör när de tittar på olika organ. Det som också är roligt med radiologi är namnen på alla olika tecken - när man ser fyndet så förstår man direkt varifrån namnet kommer.
Jag uppfattade det som att de flesta var intresserade av att lära ut och jag lärde mig väldigt mycket framför allt av den mängdträningen jag utsattes för under en månad. Här hade jag i princip ingen patientkontakt, förutom när jag var med på några undersökningar. Jag kan rekommendera placeringen, men kanske inte i 4 veckor, det blir lite väl tråkigt att sitta bredvid.