Att ansöka till universitetet var enkelt pga tydliga instruktioner och bra stöd från den fantastiska internationella handläggaren på KI. Det mest tidskrävande i denna process var att få en tidigare handledare att skriva ett rekommendationsbrev.
Jag fick det slutgiltiga antagningsbeskedet från SQU tre månader innan avresa och fick mitt förstahandsval som placering (vilket de andra utbytesstudenterna också fick). Universitetet har inte krävt att jag ska visa några papper på vaccinationer, men det är klokt att ha det skydd som behövs för området, Hepatit A+B och BVC vaccinationer (MPR, tetanus, pertussis, difteri, polio).

Universitetet ordnade boende för alla utbytesstudenter. Jag bokade min biljett veckan innan avresa. Kammarkollegiets försäkring från KI gäller för hela vistelsen. Passet ska vara giltigt 6 månader efter utresa från Oman. SQU ordnar med studentvisum innan ankomst, som de mailar, vilket inte kostar något. Annars går det att vara i Oman på turistvisum som gäller i 30 dagar och därefter förnyas. Sammantaget var det ganska lite administrativt att ordna med innan avresa. 

Beroende på placering är det klokt att ta med ombyten och labbrock från Sverige. På anestesi och operation fick man operationskläder dagligen men på de flesta andra placeringar gäller privata kläder med en labbrock över.

Jag åkte en vecka efter IST och var framme på en söndag. Att flyga till Muscat är smidigt. Väl framme hämtade utbytesrepresentanten mig på flygplatsen och skjutsade mig till min lägenhet. Jag startade min vistelse med att köpa ett kontantkort till telefonen i en elektronikaffär, Ooredo eller Omantel är utbudet. Det går varken att ringa från FaceTime eller whatsapp men appen imo fungerar.

Första dagen på sjukhuset (måndagen) mötte jag upp utbytesrepresentanten som ordnade med studentlegitimation och visade mig till min placering.

De har helg fredag och lördag, bra att nämna så att förvirring inte uppstår första fredagen på sjukhuset.

Svenskt körkort gäller i Oman och de har högertrafik. Att hyra bil underlättar men det går att ta sig runt med taxi. De åker utan taxameter så det är bra att veta ungefär hur mycket en viss sträcka brukar kosta. Det blir diskussion kring pris. Spara nummer till taxichaufförer då det inte passerar så många taxi spontant i området. Det finns en buss som går från boendet till sjukhuset dagligen. Kollektivtrafik i övrigt existerar knappt.

Under min tid i Oman var valutakursen 1 rial ungefär 22 SEK. 1 rial =1000 baisa. I Oman går det att leva väldigt billigt beroende på vad man är ute efter med sitt utbyte. Mat kostar mindre än hemma. Första dagen på sjukhuset får man dessutom kuponger att använda i kafeterian på sjukhuset (som för mig räckte till både frukost, lunch och middag).

Boendet kostar 100 rial/ månad (för delat badrum, eget badrum 110).

Flygbiljett 5000-7000 sek t&r. Taxiresor eller bilhyra är en större utgift. Billigaste kostnad som jag hittade för bilhyra var 170 rial/månad med ABC rent a car eller Al Baz rent a car.

Det finns inget wi-fi i lägenheten och 6 GB till kontantkort kostar 10 rial. Studentvisum står universitetet för. Turistvisum kostar 20 rial för 30 dagar och är en utgift om man reser ut och tillbaka in i landet. Gym finns på campus och medlemskap kostar ingenting för studenter.

Universitetet ordnar som sagt boende. Jag har bott i ett område 2,5 km från sjukhuset där det finns bankomat, mataffärer, fik och restauranger. Detta område ligger en bit från centrala Muskat. Trots att det är nybyggt känns det ganska sunkigt.

 Lägenheten har en absolut godkänd standard. Tre rum, två badrum och ordentligt kök. Välfungerande luftkonditionering, fläkt och tvättmaskin. Inget wi-fi. För utbytesstudenter är det separata boenden för män och kvinnor. Jag delade lägenhet med två andra utbytesstudenter.

De omanska läkarstudenternas läkarutbildning är 7 år, där det går att hoppa över första året. Efter utbildningen roterar de under ett år mellan internmedicin, kirurgi och gyn/ pediatrik som intern. Därefter påbörjar de residency (ST). För att bli consultant (överläkare) måste de göra fellowship utomlands. En stor del av arbetskraften på sjukhuset är utbildade och kommer från utlandet.

Det är internationell stämning på sjukhuset. Jag upplevde egentligen inte hierarkier utan ett öppet och trevligt klimat med mycket humor. Överläkarna var ofta väldigt pålästa och pedagogiska. De lade stor vikt i att undervisa både studenter och läkare i början av sin karriär. Vissa undervisade genom att ställa frågor själva, men jag upplevde det aldrig som jobbigt när jag inte kunde svara på frågorna.

Jag var på samma placering under alla 8 veckor. Tidigare studenter har läst 4 veckor per placering och för SQU är det möjligt med kortare placeringar än 4 veckor. Placeringar att välja mellan är akuten, anestesi, pediatrik, obstetrik & gynekologi (bara för kvinnliga läkarstudenter), oftalmologi, familjemedicin (VC), kirurgi, ”oral health”, hematologi, klinisk fysiologi, radiologi, patologi, biokemi, klinisk &biomedicinsk fysik, mikrobiologi &immunologi, klinisk anatomi, epidemiologi och statistik.

Patienterna pratar arabiska, vissa kan engelska, men engelska används alltid av all personal. Även undervisning och seminarier för läkarna och läkarstudenterna var på engelska. Det var aldrig ett problem att jag inte pratar arabiska varken på eller utanför sjukhuset.

De som väljer att åka till Oman måste vara medvetna om att det är ett Muslimskt land som har blivit uppbyggt från grunden på 47 år. Extremt mycket har hänt under denna tid med tanke på att sjukvård, utbildning och infrastruktur knappt existerade dessförinnan. Det är konservativt, men verkligen inte i den utsträckning folk som inte har varit i landet verkar tro.

Jag bar alltid täckande (ben och överarmar) oftast löst sittande kläder, men inte slöja. Jag försökte att undvika att vara ensam kvällstid i flera områden, bland annat i det där jag bodde. Området och Oman i stort är dock säkert.

I turistområden bortsåg många från att bära täckande kläder helt och på stranden kändes det okej att ha på sig badkläder. Stundtals fann jag saker i Oman frustrerande, framförallt gällande jämställdhet. Jag har dock haft många inspirerande diskussioner kring detta och jag tycker att det låter som att en förändring sker.

Jag uppskattade 30 grader och sol i kombination med stränder. Jag trivdes dock bättre på hotellens områden än på den allmänna stranden. I hamnkvarteren, Al Mouj, fanns massor av fik och restauranger. Citycenter och Avenues mall var moderna shoppingcenter. Där gick det att spendera tid dagligen.

Under helgerna fanns det goda möjligheter att åka på utflykter. Oman har otroligt vacker natur och det finns även trevliga hotellkomplex längsmed kusten. Abu Dhabi och Dubai ligger knappt 1h bort med flyg med flera avgångar per dag, Salamair har biljetter för 40 rial t&r. Båtresor från Muscat anordnas för att dyka, se delfiner och sköldpaddor.

Jag har haft väldigt lite kontakt med Omanska studenter, men de få jag har träffat har varit väldigt vänliga och nyfikna. Utanför sjukhuset har de omanier jag träffat verkligen varit inspirerande. Att umgås med dem har varit fantastiska tillfällen att få inblick i kulturen och landets historia.

Många har tyckt att det är märkligt att jag har valt att åka på detta utbyte, dessutom ensam. Absolut har jag varit tvungen att anpassa mig något, men jag har verkligen inte upplevt det som ett problem då jag har varit borta under en begränsad period.

Mitt utbyte har varit ett utmärkt tillfälle att fördjupa mina kunskaper inom anestesi på en välfungerande avdelning med god kompetens. Jag har haft gott om tid för inläsning och läkarna har haft tid till att undervisa då de konstant sitter på sal. Det har varit en stor fördel att åka i november och december då vädret är fantastiskt. Jag har njutit av Omans fördelaktiga läge och haft möjlighet att resa. Min lediga tid har jag dessutom kunnat spendera på stranden. Det har varit ett fantastiskt avslut på läkarutbildningen!