Reserapport - KI-student
Lärosäte: Pravara Institute of Medical Sciences
Utbildningsprogram: Fysioterapeut
Utbytesprogram: Linnaeus-Palme
Termin: Hösttermin 17/18
Namn: Hanna Jakobsson
E-postadress: hanna.jakobsson.95@gmail.com

Innan avresa

Jag kommer aldrig att glömma den gången jag flyttade hemifrån. Till Indien. Ärligt talat var jag väldigt tveksam till om jag skulle åka. Jag ansökte mest på skoj för att det kunde vara kul. När sedan beskedet om att jag skulle få åka kom, hade jag en väldig beslutsångest. Jag var nervös för att åka iväg till en så annorlunda plats och för bekväm med allt jag hade där hemma. Men två månader av ens liv är inte alls länge. Och herregud vad jag är stolt, glad och tacksam över att jag valde att åka. Lätt ett av de bästa besluten i mitt liv. Det ångrar jag verkligen inte och Loni kommer förevigt ha en speciell plats i mitt hjärta. 



Vi fick hjälp av den internationella studiehandläggaren med att utforma ett så kallat ”learning agreement” där det står vilka kurser som jag kommer gå i Indien som kan konverteras till de svenska kurserna. Pappret skulle sedan tas med till Indien för att få påskrifter av deras internationella koordinator och utav rektorn. Därtill behövde jag fixa pass, visum, och ta ett flertal olika sprutor. Jag var noga med att vara ute i god tid för att jag inte ville få det stressigt innan avresan. Vi reste den 28 september och jag började ta sprutor redan i juni för att vara på den säkra sidan. Alltihop gick då väldigt smidigt.

Goa

Ankomst och registrering

Vi hade fått råd ifrån tidigare resenärer samt av våra lärare på KI att vara i Mumbai i några dagar innan vi reste vidare till Loni, för att kunna ”landa” lite. Så vi flög till Mumbai och bodde på hotell där i två nätter innan vi reste vidare till Loni. Vi hann med mycket shopping av bland annat indiska kläder för att använda på skolan för att försöka smälta in. Men kläder kan man även handla i Loni. Vi hade sedan tidigare fixat skolans egna transfer då vi mailat med den indiska internationella koordinatorn. Deras chaufför tog oss säkert till Loni och Pravara Institute of Medical Sciences (PIMS). När vi anlände till Loni hade vi där en kontaktperson från PIMS samt två indiska studenter som visade oss runt på campus och i Loni. Vi kände oss väldigt varmt välkomnade och de gjorde det lätt för oss att flytta in.

Gateway of India, Mumbai.

Ekonomi

Sprutor: ca 4000 kr. 

Visum: ca 2000 kr. 

Flyg till och från Sverige: ca 5500 kr. 

Transfer till och från flygplatsen: 1200 kr.

Boende två månader: ca 5000 kr. 

Mat i skolmatsalen (frukost, lunch, middag): 300 kr/månad. 

Generellt kan man säga att allt i Indien är väldigt mycket billigare än i Sverige, särskilt om man handlar de lokala eller nationella varorna. Vi åt ute på restauranger några gånger i veckan dessutom och det kan exempelvis kosta från ca 20-100 kr, beroende på vart och vad man äter.


Saker som kan vara bra att tänka på/tips:

-Våga fråga massor! Indierna är väldigt hjälpsamma och gästvänliga. Om du undrar något är det bara att fråga. Särskilt när vi var på sjukhuset var det lätt hänt att man blev passiv vid auskultation, då får man själv ta initiativet och fråga studenterna frågor, annars är det svårt att förstå vad de gör för något. Det hände inte ofta att de själva kom fram till oss och berättade, då jag tror att de var väldigt blyga. Dock fick vi ju kompisar efter ett tag som inte var lika blyga när vi väl lärde känna dem.

-Jag hade med mig proteinpulver som räckte hela vistelsen, då den mesta maten i skolmatsalen är vegetarisk och ibland var maten som innehöll protein (linsgryta, bönor osv) för starkt för mig att äta. Dock tyckte mina medresenärer inte att det var något problem, men jag äter knappt stark mat hemma heller så då blev det enbart ris och bröd. Därför var jag väldigt glad att jag tog med mig proteinpulver.

-Myggmedel (det glömde jag). Fanns att köpa en myggkräm men jag tyckte inte att den fungerade särskilt bra. Det var mycket mygg på kvällarna i november.

-Köp indiska kläder (tights, fladdriga byxor, samt tunika) innan ni har första skoldagen för att göra ett tappert försök till att smälta in.  

-I oktober var vädret till en början väldigt varmt ca 35 grader C, så betala för ett rum som har AC. I november blev det något kallare ute. Ta med en regnjacka för det kom kraftigt regn bland annat första veckan.

-Järntabletter, kan vara bra att ha med för att den mesta maten är vegetarisk i skolmatsalen och innehåller inte så mycket järn.

-Ta ut pengar innan ni anländer till Loni. Vi hade stora svårigheter att ta ut pengar på bankomaterna i Loni (men det var sagt innan att detta inte skulle vara något problem).

-Myggnät behövdes inte, då myggorna inte var i rummen. 

-BLIR KALLT PÅ NATTEN I NOVEMBER/DECEMBER!!! Ta med en varm pyjamas, vaknade nog varje natt i november för att det var så kallt och jag hade bara lakan som täcke. (Är dock varmt på dagen, så då går det bra med samma kläder som tidigare).

-TIDEN, jag som alltid är i tid och vill ha struktur i mitt tidschema kunde ju bara säga goodbye till tidspesimist-Hanna. Jag vet inte riktigt hur mycket jag ska gå in på detta mer än att ingenting var någonsin i tid i Indien, förutom flygen kanske. Detta var nog bara nyttigt för mig, frustrerande i början, men nyttigt att lära sig stressa ner och ta livet som det kommer.

-I Inden måste du få ett intyg på kurserna du ha utfört, jag glömde mina och vad hade jag gjort om Maggi och Alex inte hade varit kvar när jag åkte hem?

-Ta med hatsprit, finns också små flaskor att köpa i Loni. Jag blev aldrig sjuk eller mådde dåligt i Indien och det tror jag beror på att jag spritade händerna så ofta jag bara kunde. Så ha med i er vita arbetsrock som ni kommer köpa i Loni, sprita hela tiden allt ni kan för att slippa åka på någon magsjuka eller annat. Det kommer vara värt det! 


Boende

Vi bodde på campus på International Center, med cirka två minuters promenad från skolan, det var det närmaste ”skolan” jag någonsin bott och förmodligen kommer att bo i mitt liv. Tyvärr var det under vår tid inga utbytesstudenter från andra länder när vi var där. Men på detta boende bodde även studenter som var ST/AT-läkare, samt staff. De andra indiska studenterna bodde på Girls respektive Boys hostel. Vi märkte att standarden på våra rum var väldigt höga jämfört med de andra studenterna i vår klass. I våra rum fanns en dubbelsäng, balkong, skrivbord, ett litet kök med diskho, hyllor för mat, en liten kyl och en arbetsbänk. Vi hade även garderober att hänga in våra kläder samt ett badrum med toalett och dusch. Jag som aldrig bott själv tidigare tyckte detta rum var superfint och var över mina förväntningar. Vi hade dessutom väldigt nära till ett tvättrum med en maskin där vi tvättade våra kläder.

Studier allmänt

I Indien går studenterna i skolan från kl: 9.00 till 17.00, med lunch kl 13.00-14.00. På lördagar går man halvdagar. Om man jämför med Sverige är skoldagarna mycket mindre stressiga än hemma, upplevde jag. De var mycket färre patienter vilket gjorde att det kunde bli en del dötid eller flera studenter per patient. I allmänhet gällde det då att fråga mycket för att vara så aktiv som möjligt och för att få så stor kunskap som möjligt. 

När vi hade varit i Indien i två veckor så kom vår svenska lärare Kristina Kindblom till Indien och bodde också på International center. Vi kunde då ventilera de kulturskillnader som vi hade upplevt de första två veckorna och det var väldigt skönt att få prata av sig med henne. I Inden har studenterna stor respekt för lärarna. Man säger ma’m och sir till dem och reser sig upp när de kommer in i rummet. Oftast har man inte mycket att säga till om som student utan ska infinna sig i det en överordnad säger (särskilt högsta hönsen som exempelvis överläkarna). Lite fånigt tycker jag som är van vid att kunna ha en diskussion och argumentera emot en lärare/läkare/överordnad då vi i Sverige ”får” göra detta och det är socialt accepterat. Min upplevelse är att vårat teamarbete fungerar mycket bättre där de olika professionerna hjälps åt och diskuterar olika patientfall, medan här var det överläkaren som bestämde (även om en fysioterapeut hade högre kompetens inom ett specifikt område) punkt slut. Dock hjälpte lärarna en om man frågade/undrade något, de var väldigt hjälpsamma på det sättet. Men satte man sig emot deras ”teori” eller liknande var det lite stel stämning därefter. Särskilt många män var inte vana vid att tre kvinnliga studenter satte sig emot dem eller kritiserade deras tankesätt/teori/handling. Då blev det en del sura miner, men jag gillar att stå upp för det jag tror på och är stolt över att jag ifrågasatte dem eftersom jag tror att det är så man förändrar någonting. 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 6 på KI

Jag gick två kurser i Indien. Den ena kursen var KUA/KUM (Clinical Rotation, enligt indierna): Där jag fick vara på sjukhuset i ca tre veckor på olika fysioterapeutavdelningar. Det var ortopedi, neurologi, pediatrik och hjärt- och lungavdelningar. Vi fick även möjlighet att vara med på kirurgi och operation vilket var superroligt, men mer om det senare! Dagarna såg ut så att vi var på olika fysioterapeut avdelningar på förmiddagen och på olika föreläsningar på eftermiddagen. 


Den andra kursen var den interprofessionella valbara kursen (Social health course, enligt indierna) och pågick i fyra veckor: Där var vi runt på landsbygden för att se bland annat deras motsvarighet till primärvård/vårdcentral "rural health care centers", äldreboende uppe i bergen, ”red light distirct” i staden Nashik med arbeten för att motverka HIV samt till tribal areas. Vi åkte också med den rullande kliniken, en ”mobile clinic” som besökte olika små byar ute på landsbygden. När bussen kom fick byborna gå till denna klinik med diverse besvär. Det var väldigt lärorikt och intressant att få se hur byborna ute på den riktiga landsbygden hade det. (Det hade inte så mycket kan jag säga, men ni får uppleva det själva). Vi besökte under denna kursen olika dagis/barnhem ute på landsbygden där hälsokontroller utfördes. Dessutom var vi under denna kurs på sjukhuset, på ”family medicine” och vi fick vara med på olika operationer (bl.a hudtransplantation, testikelsurgery, hjärtdränage, reponering av tibiafraktur med mera.) vilket jag tyckte var superspännade men också lite läskigt. Man kunde alltid gå ut från operationen om det blev otäckt vilket var skönt. Detta var en fantastisk möjlighet då i Sverige jag enbart sett en operation och handledarna jag haft brukar säga ”du kanske får se en operation om det finns tid över, om du är godkänd, om det är ok med läkaren, eventuellt… Medan här frågade de innan jag själv ens hunnit fråga om jag ville vara med och se. Så himla kul!!!

Språk och kultur

I Loni pratar man Hindi, engelska eller Marathi (liknar hindi). Vi hade alla lektioner på engelska och de allra flesta eleverna pratar bra engelska, dock hade jag svårt många gånger att förstå deras dialekt. Men man kunde bara be dem prata långsammare eller högre så var det inga problem. Dessutom kom man in i deras språk och förstod mycket bättre efter ett tag. Jag märkte att de dessutom hade svårare att förstå min amerikanska accent än när jag pratade väldigt enkel engelska, så efter första veckan började jag prata enkel engelska och då förstod de mig mycket bättre. Lektionerna kunde som tidigare nämnt vara svåra att hänga med på (trots att de pratade engelska) då de ofta talade väldigt snabbt med sin speciella indiska accent. Men vi försökte hänga med så gott vi kunde. Många av patienterna ute på landsbygden samt de patienterna som var från landsbygden som kom till sjukhuset pratade ingen engelska och därav upplevde jag att det var väldigt svårt att förmedla det man ville ha sagt. Patient kontakten blev helt enkelt lidande. Ofta fanns studenter eller lärare som kunde översätta, men det är ju alltid lite osäkert om den som översätter förstår vad man menar. Men vilket erfarenhet jag nu har med mig, att arbeta med tolk! 

Fysioterapeutavdelningen för ortopedi.

Fritid och sociala aktivteter

Vi alla tre gillar att träna massor (otippat vi är ju fysios) och jag som spelat fotboll hela mitt liv tyckte det var kul att vara med och spela med killarna på en fotbollsplan (grus) på campus. Jag frågade och de välkommande mig varmt. Efter att ha gjort ett mål och visat vart skåpet skulle stå så var de glada i mig och välkomnade mig varmt tillbaka när det var dags att gå hem. (Åh, nämnde jag vårat utegångsförbud?) Varje gång vi gick ut från vårat International Hostel var vi tvungna att skriva på namn, tid, datum, signatur och när vi kom hem igen var vi tvungna att fylla i tid och namn. Vi fick vara ute varje dag till kl. 21:00. En dag kom vi sent då vi tillsammans med Kristina hade varit hemma hos en av lärarna på middag och vakterna hade ringt rektorn och det var stort pådrag. Så nästa gång vi gick på middag till en av lärarna sa vi att vi skulle vara ute till 21:30 och det gick bra. Allt detta med tiden handlar om vår säkerhet, frustrerande ibland.


På campus finns det även möjligheter för at spela tennis, basket och volleyboll samt yoga. Det fanns ett gym för enbart tjejer och ett gym som var lite större och bättre enligt mig där både killar och internationella studenter fick träna (varför tjejerna inte fick träna där var för mig en gåta precis som så mycket annat).. Vi var där flera gånger i veckan och tränade. 


Vi blev snabbt stammisar hos fruktkillen samt vår lokala mataffär (där man bad om alla varorna av expediten som gick och hämtade de man pekade på). Kort och gott gick vi ofta och handlade frukt och annat gott utanför campus på en kvarts promenad. Är ni på detta utbyte så måste ni prova fruktkillens papaya! Den godaste nyttiga saken jag någonsin ätit! Där finns även en marknad som är störst på onsdagar där säljs smycken, kryddor, bestick, frukt, krukor med mera för en superbillig peng. 1 örhänge där kostade mindre än 1 kr, så ni kan förstå hur vi gick loss. Bio finns dessutom utanför campus som visar både Bollywood och Hollywood filmer, tips är att ta en film med engelskt språk/text ;). 


Under slutet av oktober firar indierna en helgdag, Diwali och då var vi lediga i fyra dagar. Vi reste under denna helgdag till Goa, vilket var helt fantastiskt och underbart. Jag hade längtat väldigt mycket efter att kunna bada så det var härligt. Aldrig har jag tidigare simmat i ett så varmt hav. Man kan även göra dagsresor över exempelvis helgerna till närliggande städer från Loni, men vi hade fullt upp med att skriva uppsatts på helgerna som skulle vara inlämnad min sista vecka i Indien, så jag hann aldrig med att göra dessa dagsutflykter dessvärre. Mycket synd men också något jag valde själv då jag mestadels var trött efter träning och en hel skoldag på ibland (med CSM kursen) nya platser och utflykter och med en massa nya intryck. Det gjorde alltså inte så mycket att avrunda dagen med ett Grey’s Anatomy avsnitt med Alex och Maggi. Vi hängde också på min och Alexandras balkong (då vi bodde vägg i vägg och hade balkonger bredvid varandra) och lyssnade på musik och solade oss). Ibland träffade vi våra indiska kompisar i klassen för att gå ut och äta middag. Jag bara måste nämna hur god mat Pravara food court (PFC) hade! Det låg inne på campus precis bredvid biblioteket och de hade den godaste Chicken tikka masalan med garlic naan jag någonsin ätit! Bara två minuters promenad dörr till restaurang. 

Godaste Tikkan.

Sammanfattning

Jag vet inte hur jag ska kunna summera denna vistelse, ingen förutom Maggi och Alexandra kommer kunna förstå hur det verkligen var där. Jag kommer minnas denna underbara tid i mitt liv för alltid och kommer alltid komma ihåg hur det var. Vi skrattade mycket och länge, varje dag skrattade vi. Det fanns på så många sätt ”dåliga” och ”jobbiga” saker som vi såg och fick vara med om. Saker man inte får se hemma i Sverige. Vi lärde oss att se det positiva i mycket. Jag brukar skämtsamt säga att Loni var på så många sätt flera år bak i tiden, jämfört med Sverige. Inte bara fysioterapeut mässigt som exempelvis behandling med värme/kyla och ultaljud utan också kvinnors värde och andra frågor gällande mänskliga rättigheter. Att få uppleva detta gör att man uppskattar allt där hemma så mycket mer. 

I min framtida yrkesroll kommer jag att ta med mig att alltid försöka vara öppen för andra människor, lyssna på andra och att stå upp för mig själv. Lita på vad jag kan och inte förminskas av någon. Dessutom kommer det förmodligen att kännas enklare att ta sig an patienter som talar ett annat språk efter den här vistelsen. Självklart har jag växt som person och bara det är ju något som jag alltid kommer ha med mig oavsett vad jag gör i framtiden. 


Jag är så otroligt tacksam över att ha fått uppleva Indien från ”insidan” och inte bara som exempelvis turist. Inte bara har jag växt som person och fått klara mig själv i ett helt nytt land med en annorlunda kultur. Jag har också fått den bästa inblicken i hur fysioterapeuter och andra yrkesroller inom vården arbetar i Indien. Jag är så glad över alla roliga möten med nya människor som har varit så varma och välkomnande. Få får möjligheten att ta del av en helt ny kultur och ett nytt land via universitetsstudier, så jag tycker verkligen att den som får chansen ska åka! Denna fantastiska upplevelse kommer jag ta med mig för resten av livet.

Träning med våra theraband nere på basketplanen.