Bryssel var inte mitt första val, men jag blev ändå väldigt nöjd. Vid ansökan valde jag att söka endast fransktalande länder då min franska är något jag länge velat jobba på. Vid ansökan valde jag därför Frankrike som första val då jag tänkte att deras bristande engelska skulle tvinga mig att faktiskt prata franska. Det var en massa småsaker som skulle ordnas innan avresa. Då jag inte var den mest effektiva fixade jag med detta vid olika tillfällen vilket resulterade i att jag lätt glömde bort vad jag hade gjort och vad som fanns kvar att ordna. Så ett tips är att ta en förmiddag till att ordna med allt, på så sätt sparar du tid. 

Jag åkte så fort jag gjort klart ögonkursen i Sverige. Jag hade ett möte med ansvarig för utbytesstudenter samma morgon som jag anlände. Detta var en torsdag och jag skulle sedan på måndagen efter påbörja min första placering på ÖNH. Detta räckte visserligen gott och väl för att ordna det som krävdes inför ens första placering. Däremot vet jag att många valt att komma dit redan veckor innan för att ordna med boenden och för att gå på event ordnade för utbytesstudenter. De hade som en fadderorganisation "B-Erasmus" som ordnade utflykter till andra städer och som även höll i de stora festerna. För att bli medlem var man tvungen att åka till dem vilket visade sig problematiskt för mig då de endast var på plats tider då jag hade mina placeringar och då de dessutom höll till på det andra campuset som ej var för medicinstuderande. 

Jag ansökte om merkostnadslån och hade pengar sparade så detta tillsammans med Erasmus-stipendiet räckte gott och väl. Vid kursstart var man tvungen att betala en registreringsavgift på 12euro. Ville man bli medlem i B-Erasmus kostade detta 10euro. Dessa pengar tjänade man dock lätt in då man ofta fick någon typ av rabatt om man gick på deras fester. Jag levde inte så ekonomiskt när jag bodde där och har därför inga bra tips på hur man sparar pengar. 

Det var nog här jag hade mest besvär och där det faktiskt hade varit en fördel att komma fram tidigare. Jag hade läst tidigare reserapporter där det stod att man kunde få bättre och mer prisvärt boende om man inte tog hjälp via universitetet vilket jag tyckte lät bra. Jag började därför leta boende via olika hemsidor och boka in några visningar under min första helg. Jag ville inte boka något utan att faktiskt ha sett stället. Jag gjorde dock misstaget att börja mitt letande med alldeles för höga krav, jag ville bo centralt och helst ha något eget. Problemet med dessa ställen var att de flesta ville ha någon som skulle hyra längre än bara 3-4mån. I och med att jag dessutom kom sent var det mycket som redan var uthyrt. Mitt val av boende påverkades också av att jag inte visste var mina två efterföljande placeringar skulle vara, en central lokalisation tänkte jag därför skulle vara bättre så jag inte fick alltför långt till de olika sjukhusen. Det slutade med att jag bodde på två olika ställen. 1/3 av tiden utanför "city" och 2/3 av tiden centralt. Boendet utanför city låg nära Hopital Erasme där jag gjorde min första 1mån placering. På båda ställena blev det delat boende, vilket såhär i efterhand är något jag verkligen rekommenderar om man hittar ett boende med människor man kommer överens med. 

Mitt utbyte innefattade placeringar (Stage) och inte hela kurser varför jag inte gick på några föreläsningar och egentligen inte heller träffade så många andra läkarstudenter så har på så sätt inte fått en riktig inblick i deras utbildningssystem. ULB hade krav på placeringar som var minst 1mån långa och de flesta placeringarna fanns att ansöka om. Jag skulle nog säga att det på sjukhusen var något mer hierarkiskt än i Sverige men dock mycket mindre än jag trott innan. Jag försökte att på varje placering gå med läkare av olika "grad". Allt från ST-läkare, till Specialister och Professorer för att lära mig så mycket som möjligt. De var mycket trevliga allihopa och väldigt välkomnande vilket jag annars här i Stockholm inte alltid tycker de är. Det var ingen som verkade tycka det var jobbigt att ha en läkarstudent med sig.    

Som alltid är det en fördel om man kan språket när man gör sina kliniska placeringar, speciellt i möten med patienter. Hade sedan tidigare bara gymnasiefranska (steg 5) som jag dessutom inte använt på mycket länge. Språket var nog det svåraste med utbytet men det var ju också därför jag åkte. Många av läkarna kunde dock engelska varför det alltid löste sig när språkkunskaperna inte räckte. Språkkurser erbjöds men dagtid då jag inte hade möjlighet att gå. Bryssel är tvåspråkigt, franska och flamländska, även om det i praktiken kändes franskt. Inga krav fanns på sjukhusen att kunna flamländska, många av de fransktalande läkarna kunde bara franska (och ev engelska). Däremot kunde många flamländare franska och även engelska i högre grad kändes det som. 

Bryssel är en mycket internationell stad, du träffar många människor från överallt i världen även på platser som inte är kopplade till universitet eller olika utbytesföreningar. Bryssel ligger väldigt bra till så passade på att resa runt i både Belgien och Europa under helgerna. Gick att hitta både billiga tåg och bussbiljetter. ULB och organisationen B-Erasmus ordnade en massa aktiviteter från sport till dagsturer och festligheter. Du kunde hitta mat från världens alla hörn så jag åt inte många måltider hemma. 

ÅK, åk, åk. Tveka inte. Definitivt bland de bästa terminerna under utbildningen och så utvecklande för en själv både privat som person men också inom ens yrkesroll. Du träffar så mycket härliga människor som alla är i samma situation som du vilket gör att de är så mycket mer öppna för nya relationer. Visste egentligen inte vad jag skulle förvänta mig av Bryssel men blev mycket positivt överraskad och som sagt också perfekt läge för att bekanta dig med många andra länder i Europa.