Jag hade endast kliniska rotationer (kirurgi + "rural medicine") och jämfört med många andra läkarutbildningar som jag har sett världen runt så var det väldigt likt Sverige i den aspekten att man som student får göra mycket praktiska moment och ta ett relativt stort ansvar. Exempelvis får man assistera på operationerna och ta egna patienter inom primärvården. Och även om det är betydligt mer hierarkiskt mellan de olika vårdyrkena jämfört med Sverige så upplevde jag läkar-studentrelationen mycket lik den i Sverige. Ofta blir den mer personlig än vad den är i Sverige och det var inte ovanligt att man blev facebookvän med sina lärare, detta beror dock mer på kulturskillnader än skillnader i sjukhus/utbildningssystemen.
Kunskapsmässigt så tyckte jag att den genomsnittliga nivån var högre i Chile både hos studenter och läkare vad gäller både praktisk och teoretisk kunskap. Det statliga sjukhussystemet var dock betydligt mer oeffektivt och omodernt än vad det är i Sverige och på grund av detta kanske det helt enkelt krävs läkare som har en större teoretisk och praktisk kunskapsbas. Läkarutbildning i Chile är 7 år och de chilenska studenterna spenderar betydligt mer tid i sjukhuset (många nattpass etc) än vad vi gör i Sverige, som utbytesstudent behövde jag dock aldrig gå mer än 8h-dagar (och oftast kortare än så).
Sammanfattningsvis, så tycker jag att Chile är ett bra land för att göra kliniska placeringar. Jag har varit på Erasmusutbyte i både Italien och Österrike tidigare och de kliniska placeringarna där har varit betydligt mer teoretiska och mindre praktiska jämfört med i Sverige. Detta verkar dock inte vara sant för Chile.
Vad som också är värt att nämna är att hur mycket du kommer få ut av dina kliniska placeringar är starkt beroende av dina spanskakunskaper. Vissa doktorer och studenter kan engelska men i det stora hela, och alltid med patienterna, så är det spanska som gäller.