Reserapport - KI-student
Lärosäte: Universidad de Chile
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Höst- och vårtermin 17/18

Innan avresa

Jag var inte den mest aktiva eleven på Karolinska Institutet. Det var mycket som pågick på skolan utanför studierna som jag inte deltog i. Sätt som jag kom i kontakt med utbytesstudier var via mina klasskompisar. Jag har alltid tyckt det har varit intressant att åka utomlands, träffa människor från andra länder, och ta del av vad världen utanför Sverige har att erbjuda. På så vis tänkte jag att studier utomlands möjligtvis vore något för mig. Sedan var det även tilltalande att få uppleva hur min utbildning undervisas och praktiseras i ett land långt ifrån Sverige. Det kändes också som att det vore betydligt roligare att studera utomlands, än att göra en sedvanlig SVK här hemma på KI. Jag valde just Universidad de Chile, då det var det enda universitetet i Chile som man kunde välja. Och jag valde just Chile, då jag sedan länge velat besöka Sydamerika och ville gärna vara i en storstad. Varför Sydamerika? Det kändes bara som att människorna där generellt sett är väldigt avslappnade och öppna, något som jag föredrar i min sociala tillvaro.
    När det väl var dags att förbereda dokumenten för att ansöka om utbyte var det det klassiska som gällde. Därutöver ville värduniversitetet se intyg på Hepatit A och B-vaccination samt influensavaccination.

Ankomst och registrering

Jag landade cirka tre veckor före kursstart. Dock hade jag ingen fysisk kontakt med värduniversitetet förrän dagen kursen började. Jag såg till att ordna med boende samt göra mig bekant med området och staden. Första dagen visades jag och min kurskamrat runt på sjukhuset och introducerades för våra handledare. Vi fick information om vad som förväntades av oss och fick ett schema för vår tid där. Det fanns inga studenter som tog hand om utbytesstudenter som oss, men det var två studenter som planerade att åka på utbyte till KI som vi hade kontakt med.
    Detta gällde kursen för kirurgi som hölls under 6 veckor i Santiago. Jag hade också valt landsbygdsmedicin i 4 veckor, och den kursen hölls i en liten by cirka 3 timmar utanför Santiago. Till denna kurs anlände jag till introduktionsmötet vid kursstart och åkte på eftermiddagen till byns vårdcentral. På vårdcentralen fick jag möta min handledare och fick information om vad som förväntades av mig samt ett schema för den kommande tiden där.

Ekonomi

Det fanns inga obligatoriska avgifter för utbytet. Möjligtvis om man räknas in vaccinationskostnaderna. Jag fick CSN, och även ett merkostnadslån för flygresan. Jag fick inga stipendier beviljade, men hade sparat lite pengar från mitt sommarjobb några månader tidigare. Bästa sättet att hållla kostnaderna nere är att laga mat hemma, och ta med sig matlåda. Med det kommer man ganska långt vad gäller sparande. I övrigt var priserna för mat och nöjen relativt lika Sverige, möjligtvis någon tia billigare.

Boende

Boende under kirurgikursen i Santiago ordnade jag ihop med min medresande kurskamrat via Airbnb. Vi bodde väldigt centralt i en lägenhet med två rum och kök för cirka 9 tusen kronor i månaden. Delat på två personer blev det som att bo hemma i Sverige. Vi hade tidigare tittat upp bostadens läge i förhållande till sjukhuset där vi var placerade, men det visade sig att vi hade tittat på ett annat campus och att det vi skulle vara på låg 40 min bort med kollektivtrafik. Det fanns lägenheter när det riktiga campuset också.
    På kursen landsbygdsmedicin bodde jag ihop med två studenter från värduniversitetet i ett litet hus som låg bakom vårdcentralen och var till för just studenter som läser denna kurs. Det var inte samma boendestandard som i Santiago, utan mer som att vara på kollo. Men det var mysigt och trevligt.

Studier allmänt

Som utbytesstudenter på kirurgavdelningen fick vi läsa på om patienterna, närvara vid morgonronden och eventuella kliniska fallpresentationer eller veckovisa föreläsningar, samt observera och assistera under operationer. De chilenska läkarna var inte per automatik inbjudande, utan det låg på oss att introducera oss själva, visa intresse, och ställa våra frågor och önskningar. Inga frågor var dock för dumma, utan läkarna tog sig tid att förklara för oss. Teoridelen utgjordes av ronder och föreläsningar på morgontimmarna, och resten av dagen utgjordes av kliniskt arbeta med inslag av teori under operationen i form av genomgång, quiz, och frågor som vi själva ställde. Detta var väldigt likt upplägget under kirugikursen i Sverige, med enda skillnaden att man själv stod för hur engagerad och inblandad man var i undervisningen. Det var således ingen som höll ens hand och ledde en, utan det var eget ansvar som gällde. Det var förvisso lite ovanligt till en början, men när man väl insåg att vederbörande social struktur förelåg, var det enkelt att anpassa sig.
    På kursen landsbygdsmedicin var det bara kliniskt arbete som var väldigt likt vår kliniska tjänstgöring på vårdcentraler i Sverige. Teorin förekom av händelse när den behövdes i form av att fråga sin handledare eller läsa på om diagnoser, symtom, och behandlingar på egen hand. Då vårdcentralen var tämligen liten var läkarna här mer engagerade i studenternas arbete, och handledde en således mer aktivt än läkarna på universitetssjukhuset.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Jag läste således min SVK på Universidad de Chile, vilket utgjordes av 6 veckors kirurgi och 4 veckors landsbygdsmedicin. På kirurgikursen var vi på plats tidigt på morgonen, skrev in oss hos sekreterarna, och skyndade oss till aulan för patientgenomgång och morgonrond. Det hölls även veckovisa föreläsningar om olika ämnen inom kirurgi. När gårdagens och dagens fall gåtts igenom slog vi följe med den läkare som ansvarade för dagens första operation som vi ville närvara vid. Beroende på typ av operation och antal närvarande underläkare fick vi antingen observera eller assistera under kirurgin. Detta bestämdes av operationsansvarige läkaren. Vi fick framförallt hålla oss till huvud- och halskirurgi, buk, thorax, och plastik. Det fanns mycket att välja mellan inom varje gren. Operationerna utgjorde för oss inlärningstillfällen, där det var fritt fram att ställa frågor när som helst. Assistansen utfördes under handledning och instruktion av ovannämnda läkare, som även bedömde våra färdigheter. När operationen var färdig gick man vidare till nästa schemalagd kirurgi som man ville närvara vid, tills dagen var slut.
    Under kursen landsbygsmedicin var man i ett team med andra läkarstudenter från universitetet. Efter första dagens kursintroduktion delades man in i grupper och byar. Jag hamnade i grupp med två andra studenter, och vi åkte i deras bil till vårdcentralen vi blev tilldelade i en liten by ca 2 timmar utanför Santiago. Där fanns det boende arrangerat för oss i ett litet hus med rum, kök, och badrum. Livsmedel inhandlades både av oss själva och våra värdar på plats. Efter introduktion på vårdcentralen av vår handledare satte vi igång med arbetet och tog emot egna patienter. Patienterna delas upp i tre kategorier beroende på typen av besvär; kroniska, tillfälliga, och psykiska. Det fanns även en akutenhet, som motsvarade lättakuten i Sverige. Det var sedvanligt vårdcentralsarbete som gällde med nybesök och återbesök, anamnes och status, remisser, receptskrivning, anamnes, och vidare vårdplanering. På akuten kunde man möta hjärtinfarkter, trauma, och akuta komplikationer av kroniska sjukdomar såsom hypo- och hyperglykemier. Man fick även göra hembesök med läkarna.

Språk och kultur

Läkarna på kirurgikursen kunde prata och förstå engelska. Däremot inte de på landsbygdsmedicinkursen. De chilenska studenterna var duktiga på engelska. Och i princip ingen patient talade engelska. Det är mycket fördelaktigt att kunna spanska sedan tidigare, lära sig det innan avresa, eller brusha upp på gymnasiespanskan. Trots det pratar chilenarna fort och man behöver fråga lite extra för att förstå allt. Man hamnar lite utanför annars, och kan begränsa möjligheterna av sitt utbyte.

Chilenarna har en härlig och öppen kultur. Socialt sätt är de generellt sätt pratglada, öppna, och inbjudande. Jag kan inte komma på några särskilda kulturkrockar, förutom att det förelåg en uppenbar hierarki på sjukhuset. Som utbytesstudent fick man dock viss dispens gällande detta. Det gäller däremot att man tilltalar all sjukvårdspersonal med "Ni" och korrekt verbböjning därefter.

Fritid och sociala aktivteter

Santiago är stort och det gäller att bo på ett bra läge. Vi bodde 40 min från sjukhuset, men vi bodde gångavstånd fråbn ett område (Bellavista) med många närliggande barer, nattklubbar, restauranger, caféer, uteserveringar, parker med utegym, osv. Det var mer värt än att bo 5 min från sjukhuset och behöva åka in till stan på fritiden. Vi bodde i en AirBnb lägenhet med 2 rum och kök, för vilket vi betalade ca 9 tusen kronor i månaden, och vi var två personer. Under landsbygsmedicinskursen bodde vi i varsin by, men åkte upp under helgerna, och då bodde vi på ett lugnt, aktivitetsfyllt, rent, och bekvämt hostel som var billigare per natt än att bo på AirBnb. Detta hette Hostal Providencia.
    Det fanns inga arrangerade sociala aktiviteter. De som jag engagerade mig i var på egen hand tillsammans med studenter som man stötte på på campus, utbytesstudenter från andra länder (och från Sverige, som gjorde utbyte i Mendoza i Argentina), människor man träffade på barer, nattklubbar, och hostel, samt Tinder. Det var väldigt lätt att komma i kontakt med studenter då det fanns många platser för rekreationsaktiviteter, matsalar, och kiosker där många studenter spenderade sina raster på. På Onsdagar fanns det en stort arrangerad och känd nattklubb som hette Miércoles Po' som var för utbytesstudenter!
    På campuset fanns en ett utomordentligt utrustat, fräscht, och rymligt gym som var tillgängligt för samtliga studenter. Där fanns alla redskap man kan tänka sig behöva, stort utrymme för fria aktiviteter, klättervägg med högt i tak, vikter, och flera olika maskiner, samt ett rum för yoga och pilates.

Sammanfattning

Det har definitivt givit mig en ökad insikt om storleken av eget ansvar som faktor för ens framgång och utveckling, inom egentligen samtliga av livets grenar, men inte minst specifikt inom läkaryrket. Faktum att man lär sig mer och kommer längre i sin karriär och förmåga genom att man söker kunskap och praktiserar den med egen motivation, och inte som del i något som "bör göras." Detta tror jag kommer från att de chilenska läkarna inte lika mycket som i Sverige tog hand om en, vilket föranledde att man själv tog ansvar för sitt utbyte.
    Utbytet har även breddat min bild av världen, samt stimulerat min önskan att besöka fler länder. Mitt liv har utvidgats bara av vetskapen om och erfarenheten av en annan verklighet som lever samtidigt som oss i Sverige, men i samma latitud som Kapstaden i Sydafrika och ungefär samma longitud som New York City. Vidare har även min vänskapskrets breddats och jag har nu nära bekanta i Santiago, Berlin, Madrid, och Genève till följd av detta utbyte.