Jag åkte till Valencia i Spanien i åtta veckor under termin sex - VT2018. Om jag ska vara helt ärlig hade jag inte tänkt att åka på utbytesstudier under min tid som student på Karolinska Institutet. Detta ändrades ganska snabbt dock när jag fick reda på genom en klasskamrat att man kunde åka på utbyte till Spanien. Jag har alltid varit mycket intresserad av språk, speciellt spanska. Dessutom blev jag nyfiken på att få uppleva den spanska kulturen och lära mig mer om hur fysioterapeuter arbetar där för att kunna jämföra det med Sverige. 

Eftersom utbytet var inom Europa var det inga speciella vaccinationer att tänka på. Däremot behövde jag göra ett MRSA-prov vid hemkomst. Förberedelserna gick mest ut på att få ordning på de papper som skulle fyllas i och börja leta boende. Det var väldigt ont om information från universitetet i Spaniens, så det gällde att ha is i magen och lita på att det skulle lösa sig.

Jag och min klasskompis som jag gjorde utbytet tillsammans med var på plats i Valencia ca en vecka innan praktiken började. Vi trodde dock att vi bara skulle ha två dagar innan praktiken skulle börja men väl på plats fick vi reda på att den inte började förrän veckan efter. Vi hade alltså till slut ungefär en vecka innan praktiken började för att hinna registrera oss, få våra universitetskort, köpa kläder som man var tvungen att ta med själv till sjukhuset osv. Detta fick vi hjälp med av vår mentor som var en student på fysioterapeutprogrammet termin två. Hon kontaktade oss ett tag innan vi kom till Spanien och var mycket hjälpsam. En vecka räckte gott och väl, det var skönt att hinna göra sig lite hemmastadd och lära sig hitta lite innan praktiken drog igång.

Under första veckan var vi även på två workshops där vi fick lära oss mer om Valencia och fick träffa andra utbytesstudenter från hela världen.

Resebidraget täckte boendet för två månader samt flygbiljett på ena hållet. Kostnader som jag inte hade räknat med som tillkom var till exempel ca 7 euro för att registrera sig på skolan och ca 25 euro för sjukhuskläder som man var tvungen att köpa själv. Annars upplevde jag att både mat och nöje var billigare än i Sverige. Min klasskamrat och jag handlade på närmaste Mercadona ca en gång/vecka för 15-20 euro per person.

När det gäller att köpa andra saker förutom mat, till exempel nytt täcke eller en handduk rekommenderar jag att gå till någon av alla Kina-butiker, eller Tienda de Chinos som de kallar dem. Där finns allt man kan tänka sig, väldigt billigt.  

Boende får man ordna helt på egen hand. Vi hittade boende via airb&b. Vår lägenhet var väldigt fräsch och hade bra läge. Vi betalde ca 14 000 kr för två månader för två personer, så ca 7000 kr/person för hela vår tid i Spanien. Lägenheten låg 15 min gångavstånd från både skolan och sjukhuset där vi hade praktik. Vi gick in till stadskärnan på ca 30 min och ner till stranden också på ca 30 min.  

Det fanns en tunnelbanestation ca 5 min från lägenheten, Amistat - Casa de salud. Vi köpte 10 resor på tunnelbanan för 7 euro och dessa resor räckte under våra två månader eftersom vi kunde promenera överallt.

Något att tänka på när man letar boende är att standarden inte alls är som i Sverige. Vi var där under vintern och det blev rejält kallt i lägenheten, trots att vi hade några element som vi fick sätta på så fort vi kom hem. Vi fick även höra av andra att en del inte ens hade element utan hade fått klara sig utan/gå och köpa själva. Det är även vanligt att husen inte är så ljudisolerade, så ta med/köp öronproppar om du vill ha det tyst när du sover.

Vill man hålla nere kostnaderna på boendet är det vanligt att man delar lägenhet med andra stunder. Många utbytesstudenter som vi träffade bodde 3-5 personer i lägenheter och hade bara egna sovrum. För att hitta rum kan man till exempel använda hemsidan uniplaces.com.  

Jag fick göra sju veckors praktik på ett sjukhus. Jag gick tillsammans med min handledare och en spansk fysioterapeutstudent. Vi var på flera olika avdelningar, till exempel stroke, barn, trauma och intensiven. Fysioterapeuterna på sjukhuset arbetade med olika områden. Min handledare och två till fysioterapeuter hade hand om mobilisering på hela sjukhuset medan en annan fysioterapeut hade hand om andningsdelen i fysioterapin.

Min handledare var väldigt olik de handledare jag haft hemma i Sverige. Hon var inte alls pedagogisk och hade inte mycket förståelse för att jag kom från en annan kultur och gjorde min praktik på mitt tredje språk (spanska). Detta gjorde att det blev en rejäl kulturkrock och det var många gånger svårt att förstå vad som förväntades av mig. Det var bara vid enstaka tillfällen som jag fick gå själv till någon patient. Mesta delen av tiden gick vi tillsammans alla tre. I Sverige är jag van vid att man sitter ner och pratar med sin handledare hur man ska lägga upp praktikperioden och sedan får man bli allt mer självständig under tidens gång. Så verkade det inte fungera i Spanien.

Relationen kollegor emellan och relationen fysioterapeut - patient upplevde jag som väldigt annorlunda jämfört med Sverige. I Sverige håller alla en trevlig ton och folk konfronterar inte varandra på samma sätt som i Spanien. Det tog några veckor innan jag insåg att min handledare inte gick runt och bråkade med alla hela tiden utan att det bara var hennes sätt att kommunicera.  

Spanskan gick ganska snabbt att komma in i. Efter någon vecka hade jag inga problem att förstå/göra mig förstådd. Visst förstod jag inte alltid allt, men då var det bara att fråga igen. Mina förkunskaper i spanska bestod av sex år av spanskalektioner i skolan och sedan ett år i Texas, USA där jag pratade spanska nästan dagligen.

Engelskanivån var generellt mycket låg hos de personer jag träffade på sjukhuset, även studenterna. Jag rekommenderar att man har pluggat en del spanska innan. Visst går det att åka till Spanien även som nybörjade på spanska men man får vara beredd på att det blir svårt att kommunicera både med kollegor och patienter.

Som tidigare nämnt blev det rejäla kulturkrockar med min handledare och miljön på sjukhuset. Jag upplevde att spanjorer generellt var hårdare mot varandra och inte rädda för konfrontationer/konflikter. Min handledare var väldigt bestämd och drog sig inte för att säga till mig när jag inte gjorde som hon hade tänkt. Något annat som är annorlunda i Spanien är tiderna. Går man ut på restaurang och äter middag innan klockan 21 är man i princip ensam. Många restauranger öppnar inte förrän senare. Alla matbutiker var stängda på söndagar, vilket vi upptäckte första helgen när vi tänkte gå och handla inför veckan. Behöver man köpa något så finns dock småbutiker som säljer frukt/grönt, vatten och liknande.  

Det fanns oändliga möjligheter att träffa andra studenter. Redan första veckan på workshopsen träffade vi nya vänner. Det finns flera grupper på facebook och instagram som lägger upp evenemang. Det fanns alltid något evenemang att gå på om man ville vara social och träffa folk. Vi hittade ett gym i närheten av vår lägenhet där de hade ca 30 pass/dag. Detta var dock ganska dyrt. Det fanns möjlighet att engagera sig i idrott på universitetet.

Valencia är en otroligt häftig stad. Vi kände oss alltid väldigt trygga, även när vi promenerade hem själva mitt i natten. Stadskärnan är mysig och det finns många små torg, restauranger och fina byggnader. Parken Turia sträcker sig genom hela Valencia och är fylld med människor som är ute och motionerar. Vi gick ofta till parken och spenderade tid där. Valencia har även strand att erbjuda och det ligger många bra restauranger vid havet där man kan beställa in Valencias specialitet - Paella Valenciana. Otroligt gott!

Att ha fått göra praktik utomlands i Spanien är något jag kommer att bära med mig för resten av livet. Jag skulle rekommendera alla att åka om man har intresse för språk och andra kulturer. Man får vara beredd på att ta mycket egna initiativ, att åka på utbyte är inget som någon annan kommer fixa åt dig. Det är viktigt att själv ta reda på vad som ska göras och våga ha is i magen.

Det var stundtals svårt och frustrerande att göra praktik i ett främmande land på sitt tredje språk, men jag är otroligt tacksam att jag åkte. Det var väldigt roligt att få uppleva allt tillsammans med en nära vän, men de flesta andra utbytesstudenterna vi träffade åkte ensamma och det var som sagt inte svårt att få kontakt med andra studenter.  

Jag kan bara dela med mig av just mina erfarenheter på ett specifikt sjukhus med en specifik handledare. Mina erfarenheter skulle nog vara väldigt annorlunda om jag hade fått en annan placering och en annan handledare.