Reserapport - KI-student
Lake Bonyonyi
Lärosäte: Makerere University
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 17/18
Namn: Shwan Ghaderi
E-postadress: shwan.ghaderi@stud.ki.se

Innan avresa

Tidigt under läkarprogrammet bestämde jag mig att försöka åka på så många utbyten som möjligt. Detta resulterade i att jag totalt åkt på 9 (!) utbyten (tre utlandsförlagda SVK:er och två IFMSA-utbyten inräknade) där utbytet till Uganda blev mitt sista. Detta är förstås obalanserat och vansinnigt även för någon som jag som älskar att resa runt, och har resulterat i maximala CSN-lån och total avsaknad av struktur och kontinuitet i livet hemma i Stockholm. Men! Alla utbyten till trots så var det till Uganda det mest annorlunda av alla och som resulterade i mest funderingar kring vården hemma och livet i stort.

Eftersom jag aldrig fick en plats på något prestigefullt universitet i USA eller Australien så knep jag en restplats till Uganda. Jag förberedde mig genom att läsa igenom gamla reserapporter och dokumenten från värduniversitetet jag fick av utbyteshandläggaren (där allmän och något ouppdaterad information fanns). Makerere ställer inte särskilt höga krav på att man ska tillhandahålla många intyg, inte heller att de ska skickas in i god tid. Utbyteshandläggaren i Uganda är mycket långsam på att svara (ofta svarar hon inte alls) så det bästa är att försöka undvika henne så gott det går. Mycket info går redan att hitta på andra vägar. Vad gäller ansökan och val av placeringar så behöver inte allt vara perfekt innan avresa, planen kommer ändå med största sannolikhet att ändras väl framme!

Visum kan man få på plats på flygplatsen. Jag skaffade ett East Africa Tourist Visa som kostade mig 100 USD (betalning gjorde jag med cash) som gav 90 dagars visum till Uganda, Rwanda och Kenya. Intressant nog lönar sig endast visumet om man åker till alla tre länder, vilket jag aldrig gjorde. Om man bara skaffar visum för Uganda så kostar det 50 USD. 

Vaccinationer behöver man förstås ordna med en tid innan avresa där endast den mot Gula febern är obligatorisk för inresa. Jag tog även vaccin mot meningokocker, tyfoidfeber, kolera/turistdiarré samt Lariam mot malaria. Lariam är billigare än de andra malariaprofylaxen men förenad med en hel del biverkningar. Obs! Med myggnät, långärmat och myggspray kommer man långt om man bara håller sig till Kampala. Vissa resenärer tar inte ens malariaprofylax. Läs på och gör en riskvärderning själv, man kan ju bli rätt sjuk i malaria men den risken ska ställas i proportion mot läkemedelsbiverkningarna.

Jag såg till att ta med mig tillräckligt med dollar (USD) så att det täckte kostnaden för visum och boende. Ugandisk valuta (som är den mest gångbara när man vistas i Uganda) kan man ta ut från bankomat väl på plats. Ett tips är att ha konto på ICA-banken, de har kostnadsfria uttag i utlandet.

Ankomst och registrering

Jag var framme torsdag natt och praktiken började på måndagen. Det tyckte jag var lagom då det fanns tid att navigera sig och träffa utbyteshandläggaren på fredagen innan praktiken började. Däremot skulle det nog inte vara några problem att vara framme någon dag innan praktiken börjar. Se då bara till att vara vid hennes kontor kl 8.00 på måndagen. Där får man information om vad för fritidsaktiviteter de erbjuder, däribland en kort kurs i Luganda som jag gick.

Tidigt fredag morgon knackade en ugandisk läkarstudent på hos mig utan förvarning med syfte att visa mig runt i staden och på campus. Detta verkade vara något som sker per automatik och utan särskild föranmälan. 
Bild från Wandegeya market, precis där jag bodde

Ekonomi

Mat

I överlag billigare i Uganda, särskilt om du håller dig till ugandisk mat. En lunch på sjukhuset kostar 10-20 kr beroende på vart du går och vad du beställer (rekommenderar varmt Mama box på Mulago). En redig ugandisk middag ute kostar runt 20 kr och en mindre middag ("Rolex" - som är som en ugandisk crêpe med omelett) kostar 5 kr. En middag på en icke-ugandisk restaurang (indisk mat, pizza etc) kostar ofta 50 kr och uppåt. Frukt och grönt på marknad är väldigt billigt - en avokado kan t ex kosta 1 kr. Varor man köper på en supermarket kostar ungefär detsamma som i Sverige. 

Transport

Jag valde att aldrig åka med boda-boda (livsfarlig motorcykeltaxi) och höll mig därför till Uber/Taxify och shared taxi. Det förstnämnda kan kosta en hel del i längden då en sträcka på 3 km kostar runt 10 kr. Att åka shared taxi kostar typ 1 kr men är rätt obekvämt (man sitter ca 15 pers intryckta i en minivan och kan behöva vänta länge innan den åker) och förenat med risk att bli rånad kvällstid. Att gå till fots genom Kampalas hektiska trafik utan övergångsställen och inandas stadens mycket förorenade luft är inte heller helt riskfritt. Gör en riskbedömning!

Boende

Jag bodde på Camel house där boende kostade 10 USD/natt vilket blir ca 2700 SEK/mån pga den för närvarande svaga svenska kronan.

Övriga kostnader

Här kommer de riktigt stora kostnaderna beroende på vad du vill göra. Jag åkte på en helgutflykt till Kigali, Rwanda (flyg kostade 2000 SEK tur och retur, en resa med buss hade typ inte kostat någonting) och en helgutflykt till lake Bonyonyi (en vacker sjö i sydvästra Uganda). Utöver en veckas landsortsmedicin stannade jag resterande tid i Kampala och åkte alltså aldrig iväg på safari, gorillatrekking eller andra kostsamma utflykter. På så vis sparade jag in en hel del pengar. Annars kostar safari ca 3500 SEK och gorillatrekking uppemot 10 000 SEK. 

Inkomster

Jag tog merkostnadslån hos CSN (vilket ger runt 2500 SEK extra i månaden och ett engångsbelopp för resor på några tusen om jag minns rätt). Jag fick även ett stipendium genom Anna Whitlock (11 000 SEK). Om du hyr ut din lägenhet i Stockholm under tiden så kan du förmodligen få in mer än vad du betalar i hyra i Kampala. 

Ugandisk mat

Boende

Jag mejlade till föreståndaren på Camel House via deras hemsida och fick tillbaka en bokningsbekräftelse inom någon dag. Där bor man upp till sex personer (beroende på hur många bokningar de har) i en stor lägenhet med två personer i varje sovrum. Man har nära till Makerere campus (2 min promenad), Mulago hospital (20 min promenad) och Accasia mall (35 min promenad). Lägenheten ligger i ett stort bostadskomplex som är relativt skyddat med hjälp av några säkerhetsvakter. Jag är väldigt nöjd över att ha bott här. Jag lärde känna många vänner och vi hittade nästan alltid på något att göra tillsammans. Annars kan man bo på Mulago Guesthouse (dyrare), Ham towers (dyrare) eller via Airbnb. Jag lärde känna två svenska sjuksköterskestudenter som hyrde via Airbnb och som blev rånade och fick ett knytnävsslag precis utanför sitt boende. Jag lärde också känna två svenska tandläkarstudenter som bodde via Airbnb som inte åkte ut för något sådant (däremot en gigantisk råtta i lägenheten!)
Från Camel house

Studier allmänt

Läkarstudenterna i Uganda förväntas lära sig det mesta på egen hand. De har föreläsningar och seminarium dit de måste komma förberedda. De har även "teachings" som är föreläsningar de själva förbereder och som de håller för klassen under tillsyn av en lärare. I Sverige får vi ett färdigt paket och det är väldigt styrt exakt vad vi behöver lära oss. Fördelen med det ugandiska systemet är att det ur pedagogisk synvinkel är lärorikt att föreläsa i ett ämne. Dessutom kommer de nästan aldrig oförberedda till seminarium till skillnad från oss i Sverige. Nackdelen med deras system är att kunskap från seniora kollegor går förlorad när studenter föreläser för andra studenter. För övrigt var det vanligt förekommande att föreläsare och handledare aldrig dök upp till seminarium som därför med kort varsel ställdes in.

De ugandiska studenterna inhämtar kunskap mest via textböcker. De har skriftliga tentor som efterfrågar mycket teoretisk utantillkunskap (och endast få patientfall). De har även praktiska prov där de förväntas ta anamnes och undersöka felfritt (och även om de gör det felfritt kommer de ändå få kritik). De ugandiska studenterna ser otroligt mycket fler patienter under sin utbildning än vad vi gör. De ser även fler kliniska tecken på sjukdomar och komplikationer än oss, många som vi aldrig annars skulle se under hela vår karriär. Däremot är de sällan handledda under sina kliniska placeringar. De handleds endast under bedside-ronder (kanske 10 studenter på en handledare) men kvaliteten avgörs helt på hur engagerad handledaren är. Den större delen av tiden ser man de ugandiska studenter rulla tummarna på praktiken och sitta ner i flera timmar utan att göra något i väntan på att deras handledare ska dyka upp. Ibland går de rond ensamma och undersöker patienter sporadiskt på egen hand. Deras brist på handledning var mest uppenbar under min obstetrikplacering där jag såg fjärdeårsläkarstudenter reparera vaginala bristningar helt utan handledning. Självklart visste de inte vad de gjorde och resultatet lär ha varit mycket bristfälligt.

Läkarstudenter är tydligt hierarkiskt underordnade sina handledare och säger aldrig emot, även när handledaren har fel. De blir alltid grillade (ibland gränsar kritiken till att vara personlig och rent utav elak) och förväntas ta kritiken. Fördelen med detta är förstås att de är tuffare och bättre drillade att i framtiden hantera kritik. Personligen föredrar jag att inte lära mig under dessa omständigheter. Värt att tillägga är att även om handledarna kan vara väldigt tuffa så upplevde jag ändå oftast en genuin, inneboende vilja och en känsla av ansvar hos dem att lära studenter. Detta tycker jag inte man ser i Sverige där mina handledare sällan känner att det är deras ansvar att jag lär mig något.
Bild från Mulago hospital

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Pedatrik på Mulago hospital - 2 veckor

Jag var mest på Stanfield unit som var inriktat på infektion. Det var förstås en stor omställning att komma hit. Aldrig tidigare hade jag sett så sjuka barn, ofta i sjukdomar som hade kunnat förebyggas eller med lätthet behandlats i ett tidigt stadium. Värst var det i "mässlingsrummet" där det var ungefär ett barn och en mamma per kvm. Det var även där som jag fick en nål stucken i ryggen min andra dag på praktik. Som tur var så var den steril.. Här upplevde jag att många av läkarna var engagerade men ofta frånvarande. Dagarna gick mest ut på att vänta på att ronden skulle börja och följa med de ugandiska läkarstudenterna när de hade seminarium eller bedside-ronder. Jag tror inte jag lärde mig särskilt mycket teori av att vara här men jag fick se många sjukdomar och kliniska fynd jag aldrig annars skulle ha sett om jag hade stannat i Sverige.

Obstetrik på Kawempe hospital - 2 veckor

Jag kallade Kawempe för "horror house" och några andra utbytesstudenter tog efter. Jag var på högriskavdelningen där 40 kvinnor förlöste i ett stort rum, uppdelat i fyra sektioner med hjälp av flyttbara draperier. Förlossning skedde utan bedövning eller monitorering av varken mor eller barn. Här förekom spädbarnsdödlighet varje dag, ofta rörde det sig om dödfödda barn på grund av bristande antenatal sjukvård. Många gånger kunde någon räcka en ett nyförlöst barn med låg APGAR. Om det skulle hända dig tycker jag det är det viktigt att säga ifrån och försöka få tag i en sjuksyster - att utföra neo-HLR är långt utanför vår kompetens. Där förväntas man förlösa kvinnor och samtidigt ta hand om det nyförlösta barnet på egen hand. Jag tycker att man ska göra det man känner sig bekväm med samtidigt som det man gör är etiskt. Det är inte etiskt att göra saker utanför sin kompetens eller utan handledning bara för att få öva för egen skull. Det är inte heller etiskt att hela tiden kräva handledning i en redan resursfattig miljö. Inte heller är det alltid särskilt etiskt att bara observera när man vet att man kan vara patienterna till hjälp. Det är en svår balansgång! Jag hörde om en kanadensisk läkarstudent som förlöste/bistod en födande kvinna där kvinnan sedan dog. Detta hade säkert kunnat ha hänt ändå men jag hade inte velat bära med sig denna last vidare i arbetslivet.

Infektion på Kirrudo hospital - 2 veckor

Här fick man se mycket HIV, AIDS och TBC. Man hade en väldigt fin utsikt från avdelningen men det var en väldigt dåligt fungerande verksamhet. Det var få läkare som faktiskt dök upp till jobbet (man kan fråga sig varför de andra inte fick sparken) och de få som kom kunde ofta komma sent och gå hem tidigt. Här fanns inget strukturerat och organiserat rondarbete vilket gjorde att det alltid var några dagars doctor's delay på varje patient. Ett exempel var en man som var inlagd för fimos, men eftersom operationen bara gjordes på ett annat sjukhus fick han ligga inne i två veckor i väntan på att någon skulle ordna med transport. Under denna tid glömdes det även bort att behandla honom för sin nyupptäckta HIV.

Landsortsmedicin på Nkozi hospital - 1 vecka

Jag rekommenderar varmt att göra en veckas landsortsmedicin, särskilt på Nkozi hospital som verkade vara en välfungerande verksamhet med mycket engagerade medarbetare. Resursbristen var stor och möjligheterna till diagnostik begränsade (man kunde t ex inte ens beställa ett tyreoideastatus). Detta kompenserades för genom stor kunnighet inom klinisk diagnostik.

Malnutrition på Mulago hospital - 1 vecka

Malnutrition är ett mycket vanligt folkhälsoproblem i Uganda, även på andra avdelningar och utanför sjukhuset. Det var lärorikt att se olika kliniska fynd på malnutrition som jag aldrig annars hade sett i Sverige.

Vacker ljuskrona i Ghaddafi moskén, importerad från Egypten

Språk och kultur

På sjukhuset sker alla kontakt läkare emellan på engelska. Uganda är ett mångkulturellt land med många olika språk och eftersom Mulago hospital är ett nationellt sjukhus så kom det många patienter som varken talade engelska eller luganda (som är modersmål för de som kommer ifrån Kampala med omnejd). 

Ugandier talar ofta tyst, även under ronden, och det anses vara oartigt att tala väldigt högt. De flesta ugandier är väldigt varma och det är ofta lätt att ta kontakt med dem, undantag finns förstås som överallt annars. Man frågar alltid hur den andre mår, även om du bara ska in i en liten butik för att köpa vatten. Tempot är helt annorlunda än i Stockholm och man stressar sällan. Detta är förstås väldigt fint eftersom jag tror vi ibland stressar för mycket i Sverige men inom sjukvården kan det nog vara rätt bra att ibland jäkta.

Den första veckan tyckte jag det kändes jobbigt att alltid känna mig uttittad och att framförallt barn ropade "Muzungu" efter en. Blickarna tilltog förstås om man mot förmodan gick ut för att jogga eller när man befann sig på mindre orter. Detta vänjer man sig snabbt vid!
Selfie från en fest med andra läkarstudenter

Fritid och sociala aktivteter

Jag stannade mest i Kampala och umgicks med de vänner jag lärde känna där. Det finns massvis att göra i Kampala, se till att lära känna lite folk och haka på vad de gör. Om du är intresserad av att försöka resa iväg över helgerna finns förstås massvis att se. Om du gillar att jogga skulle jag föreslå att jogga runt på campus (där får inga Boda-Bodas köra så man kan känna sig något säkrare att jogga runt där).

Saker att göra/se i Kampala
- Gaddafi moskén
- Uganda museum
- Bahaitemplet
- Kyrkogospel på en söndag
- Bio för 30 kr på Accasia mall
- Ham Towers gym (25 kr/gång men gymmet är rätt kasst)
- Kabira Country Club (120 kr/gång men då ingår tillträde till ett fantastiskt gym och pool)
- Big Mike's (hit gick jag varje torsdag för livemusik och dricka öl)
- Livemusik finns varje måndag på National Theatre (öppen scen, kan variera i klass)

Saker att göra utanför Kampala

Korta resemål: 
- fiskebyn Ggaba vid Victoria sjön 
- Entebbe, Botanical garden
- Mabira hajking (på väg mot Jinja)
- Mpanga forest

Längre resemål:
- Jinja (precis invid Nilen och där kan man delta i rafting, paddla kajak, hoppa bungyjump)
- Sipi falls (vackert vattenfall och otaliga kaffeplantage invid Mount Elgon)
- Lake Mburo park (safari, hajking)
- Murchinson falls (safari, vattenfall)
- Åka till en ö i Victoriasjön (Ssese islands, Banda island och Buggala Island, Chimpanzee island)
- Gå på safari (exempelvis i Lake Mburo park, Murchinson falls, Queen Elizabeth park)
- Fort Portal and Crater lakes
- Lake Bonyonyi
Fest på Big Mike's

Sammanfattning

Min tid i Uganda var mycket omvälvande och lärorik vad gäller livet i stort. Världen är så annorlunda utanför Sverige, särskilt i subsahariska Afrika, och ett utbyte till Uganda får en att inse mer om hur vår värld faktiskt ser ut. Jag är tacksam över möjligheten att få ha sett detta och det har definitivt format mig som person. Jag önskar dig en trevlig resa till Uganda!