Reserapport - KI-student
Västra Uganda, på gränsen till Kongo.
Lärosäte: Makerere University
Utbildningsprogram: Tandläkare
Utbytesprogram: Linnaeus-Palme
Termin: Vårtermin 17/18
Namn: Clara Emilsson
E-postadress: clara.emilsson@stud.ki.se

Innan avresa

I takt med att jag började känna sig mer och mer hemma på campus Karolinska Institutet blev lusten att åka på utbytesstudier under termin 8 starkare och starkare. Jag hade länge velat åka till de centrala eller södra delarna av Afrika. Något med den delen av världen och kulturen som lockat mig. Utbytet i Uganda var det som lockade mig allra mest av de alternativa utbytesorter som fanns. Linneus-Palmé stipendiet utdelas på antingen 5 eller 12 veckor och jag höll tummarna för att det år 2018 skulle bli 12 veckor. För min del känns tidsaspekten avgörande för i vilken utsträckning du kan förstå en annan kultur samt adaptera till den. Jag blev väldigt glad när jag fick reda på att utbytet skulle sträcka sig över 12 veckor.

 

Uganda har ett subtropiskt klimat med därtill hörande ökad risk för diverse tropiska sjukdomar. Jag vaccinerade mig ca 2 månader innan avresa mot gula febern (vilket är ett inresekrav i landet), tyfoid, meningit, kolera och turistdiarre och jag fick malariaprofylax utskrivet som jag började medicinera med ca 1 v före utresa. Jag hade sedan tidigare vaccination mot hepatit A och B. Under mina sista veckor i Uganda blev det ett kolerautbrott, vilket gjorde att jag kände mig glad över att ha tagit det rätt dyra koleravaccinet. Under hela perioden i Uganda åt jag Malariaprofylax (Malarone) och probiotika (Probimage) för att ge min mage de bästa chanserna att anpassa sig till den nya och virulenta bakteriefloran. Vaccinationer och malariaprofylax för tre månader är dyrt; mitt tips är att se till att budgetera för detta då dessa utgifter, tillsammans med biljett och visum kommer ett bra tag före resebidraget betalas ut.

 

Jag har personligen efter hemkomst från utbytet rekommenderat KI att skicka med sina utresande studenter till Uganda, post-expositionsprofylax (pep) mot HIV. Då HIV-prevalensen är relativt hög i landet och vi som tandläkarstudenter jobbar i en miljö där stick- och skärskador samt stänk i ögon är en hög risk, tycker jag att det hade känts tryggt att veta att det finns lätt att tillgå om olyckan skulle vara framme. Om detta inte är genomförbart rekommenderar jag kommande utresande studenter att kolla upp vilka sjukhus eller avdelningar på Mulago hospital (där studentkliniken ligger) som tillhandahåller pep och har det på lager, så att man vet hur man ska handla om man skulle råka ut för att t.ex. sticka sig. Detsamma gäller övrig vård. Det kan vara en stor trygghet att veta vilket sjukhus man ska vända sig till om man blir akut sjuk. Jag besökte i samband med en maginfektion ett privat sjukhus som heter The Surgery. De var väldigt duktiga och vänliga och jag kan rekommendera detta sjukhus. Jag blev själv tipsad om detta sjukhus av den svenska ambassaden i Kampala.

 

Makerere University, partneruniversitetet i Uganda krävde inga intyg på vaccinationer eller avklarade kurser vid KI, utan enbart ansökan och rekommendationsbrev från hemuniversitetet. Det tog lång tid att få letter of acceptence (officiell inbjudan) från dem. Vi påminde de om detta men ändå tog det tid. En kombination av tålamod och risktagande rekommenderas (vi bokade biljett innan vi fått slutgiltig inbjudan att läsa vid universitetet).

 

Den förberedande informationen från KI angående kurser vid partneruniversitetet och om miljö och kultur i utbyteslandet tyckte jag var bristfällig. Efter hemkost har jag haft möte med den internationella handläggaren på KI och vi har diskuterat detta. Det visade sig att på grund av personal-logistiska omständigheter hade ett förberedande möte med en person med erfarenhet av att bo och leva i Uganda, fallit mellan stolarna. Inför nästa år kommer de utresande få en internetbaserad kurs i hur det kan vara att åka på utbytesstudier till en annan kultur. De utresande till Uganda ska även få ett extra förberedande möte då den kliniska miljön i landet och den sociala kulturen skiljer sig så mycket från den vi är van vid i Sverige. Jag hoppas att dessa kurser kommer göra att de kommande utresande studenterna känner sig mer förberedda än vad jag gjorde. Jag är enligt mig själv en adaptiv person och har lätt att ställa om till nya miljöer och kulturer, men ändå kände jag mig rätt så otrygg och vilse de första två veckorna i Uganda.

 

Jag hade vid avresa inte läst in mig så mycket på landet förutom Utrikesdepartementet i Sveriges information, tidigare reserapporter och ett möte med föregående års utresande. Till framtida utresande studenter som inte besökt Uganda tidigare rekommenderar jag att läsa ordentligt om landets historia och kultur. Jag tror att det förbereder en för att snabbare och på ett mer bekvämt sätt möta den nya kulturen som på många sätt skiljer sig från europeisk.

 

Resurserna på studentkliniken vid utbytesuniversitet är små och vi hade blivit rekommenderade att ta med engångsmaterial (handskar, handsprit, förkläden och munskydd). Det gjorde vi samt en del extra material för endodonti och fyllningsterapi. Det medhavda engångsmaterialet hade vi god användning för medan det övriga materialet inte helt passade den övriga utrustningen som fanns på plats. Kontakta gärna mig personligen för mer ingående information och tips om vad som kan vara bra att ta med.

 

Jag ansökte om öst-afrika visum som ger fri resa in till och mellan Uganda, Rwanda och Kenya. Det är dubbelt så dyrt (100 USD) som ett vanligt ugandiskt turistvisum (50 USD), men om man vet att man ska resa till de båda övriga östafrikanska länderna tjänar man på det, både ekonomiskt och tidsmässigt. Ytterligare ett alternativ är att ansöka om ett ugandiskt studentvisum för 25 USD, detta kräver dock fler bifogade dokument. Ansökan görs elektroniskt på: http://www.immigration.go.ug och kan vara bra att ha gjort innan avresa så blir ankomsten till flygplatsen smidig.
Glöm ej vaccinationskortet.

Ankomst och registrering

Vi anlände Kampala, huvudstaden i Uganda där Makerere University ligger, på lördag morgon och vi skulle börja på skolan på måndag. Vi hade alltså ca. 2 dagar att komma i ordning på. Om man har möjlighet så rekommenderar jag att man åker till Uganda ytterligare några dagar tidigare. Det är en stor omställning från svensk vinter till subtropisk hetta och fuktighet. Att anpassa sig till den nya sociala miljön görs inte heller i en handvändning. När man väl kommer till skolan är det ytterligare en studiemiljömässig kultur som är annorlunda och tar tid att vänja sig vid. Jag hade gärna varit där minst 4 dagar innan skolan börjar så att man hinner komma ner i varv.

 

Vid ankomst till flygplatsen växlade vi direkt USD till UGX (ugandiska shillings = lokal valuta) för att kunna betala vår chaufför, köpa vatten etc. Ta därför med USD. Tips är att ta med ganska mycket USD då växlingskursen är fördelaktig ju högre summa och ju högre valörer du har. Det kan vara skönt att slippa leta efter en bankomat som accepterar dina kort din första dag i landet. Det finns inte så många bankomater som accepterar alla typer av kort. Stanbic Bank och Orient Banks uttagsautomater tar emot Visakort och Mastercard.

 

I efterhand fick vi reda på att utbytesuniversitetet ordnar med gratis upphämtning på flygplatsen. Detta är inget vi hade fått information om men tips är att ta kontakt med internationella handläggaren på utbytesuniversitetet (namn och nummer fås vid personlig kontakt) för att få denna service. Vi hade ordnat en privat chaufför som körde oss från flygplatsen i Entebbe till vår lägenhet i Kampala. Detta kostade oss drygt 200 SEK. Resan tar ca. 1-2 h beroende på trafik.

 

När vi på måndagen kom till skolan visste vi inte var vi skulle gå utan irrade runt flera timmar på skol- och sjukhusområdet då det var svårt att navigera på grund av dålig skyltning och ett tillfälligt hällregn. Rekommendation är att fråga dig fram till "International Office" direkt vidankomst. Internationalla kontoret ligger i en av huvudbyggnaderna på campuset för Makerere medical school, precis i anslutning till det statliga sjukhuset Mulago Hospital. Det hade blivit någon miss i kommunikationen om exakt vilket datum vi skulle anlända så värduniversitetet blev överraskade när vi kom. Enligt de skulle vi ha anlänt en vecka senare. De löste dock detta snabbt och bemötte oss med en varm och välkomnande famn. Vi blev snabbt tilldelade två faddrar som visade oss skolan och kliniken och "briefade" oss om kursupplägget. Det var också dessa två faddrar som vi jobbade kliniskt tillsammans med under hela utbytesperioden. De var väldigt bra värdar och hjälpte oss med vad vi än önskade eller behövde. Jag hade från partneruniversitetets sida önskat en mer allmän informatorisk introduktion men jag har hört av andra utbytesstudenter att de har fått det så jag tror snarare än avsaknad av detta att det handlade om att vi kom på "fel datum". Tips är att ha en ordentlig dialog med internationella handläggaren på utbytesuniversitetet innan ankomst så att det är klart och tydligt när du/ni kommer så att de kan förbereda sig och ge den introduktionen de önskar ge.

 

Om man är intresserad av att lära sig luganda (det lokala afrikanska språket) så erbjuds en kvällskurs i luganda under en kortare period. Tips är att vid ankomst fråga om när denna kurs börjar. Jag missade tyvärr den informationen och jag höll på att missa kursstart.

På väg till skolan.

Ekonomi

Fasta kostnader före resa: flygbiljett tur och retur kostade ca 5000 SEK. Visum (Östafrika) kostade ca 1000 SEK. Vaccinationer, malariaprofylax och övrig receptfri medicin som kan vara bra att ha med sig kostade ca 3000 SEK.

 

Boendekostnader varierar väldigt mycket beroende på standard (se mer under boende) men ungefär mellan 2500 - 4500 kr/månad.

 

Internet- och tel. kostnader: Datamängd 10 G giltigt i 30 dagar och några samtalsminuter och sms kostar ca.150 SEK (Operatör: MTN) Alternativa operatörer: Africell och Airtel. Detta kräver såklart att man har ett SIM-kort hos operatören. Jag kommer inte ihåg vad ett SIM-kort kostar men ungefär ett par hundra svenska kronor. MTN är den operatören jag rekommenderar för de kan ersätta ett borttappat SIM-kort och har ett bra utbyggt 4G-nät. WiFi är generellt dåligt i hela Kampala. Satsa på att ha en bra 4G-uppkoppling istället.

 

Mat, de flesta nöjes-aktiviteterna och transport är i relation till prisnivån i Sverige billiga. En skollunch kostar ca.15 SEK och en middag ute på en lokal restaurang kostar ca 30 SEK. Det finns många restauranger som vänder sig till turister eller mer bemedlad lokalbefolkning. Där kostar en middag ca.60-90 SEK. Att handla mat och laga själv kostar (om du är vit och en dålig förhandlare och därmed betalar mer för frukt och grönsaker) nästan lika mycket som att äta lunch och middag ute på lokala restauranger.

 

En biobiljett kostar ca 30 SEK. Ett gästpass på ett gym kostar ca. 10-60 SEK beroende på standard och var gymmet ligger.

 

Att åka boda boda (motorcykel = vanligaste transportmedlet), matato (taxibuss), vanlig taxi (Uber eller Taxify) kostar väldigt lite och det är på dessa sätt lokalbefolkningen transporterar sig. Att åka boda boda från skolan till Acacia mall (ett närliggande och populärt shoppingcenter) kostar ca 7 SEK. Även när det gäller transport är det bra att förhandla om priset. Om man vill upptäcka landet eller grannländerna utan att flyga eller åka dyr privat taxi kan jag rekommendera att åka lokal buss. De företagen jag åkte med hette Trinity och Jaguar och en resa till sydvästra Uganda (ca.7 h) från Kampala kostar inte mer än ca 60 SEK. Bussarna avgår från en central busstation i Old Town i Kampala.

 

Ett tips är att inte ta med sig så mycket från Sverige, utom det allra mest nödvändiga (=mediciner, solskydd, bra skor och kläder) och sen handla det man behöver och vill ha på plats. Det mesta är billigare.

Skolmatsalen

Boende

Jag bodde under min utbytesperiod i två olika lägenheter. Den första lägenheten delade jag med min kursare från KI. Den låg i Kamwokya nära Mwanda road och Acacia mall (ca 30 min promenad från skolan). Vi betalade ihop ca 900 USD  per månad. Lägenheten var lyxig och hade allt i bekvämlighetsväg (kök, separata sovrum med eget badrum, tv, internet mot avgift, tvättmaskin, varmt vatten, kylskåp, frys och en 24/7-vaktad innergård). Lägenheten var dyr men kändes trygg och standarden var svensk. Mina sista veckor bodde jag i en mindre lägenhet i Wandegeya, ca 20 min promenad från skolan. Lägenheten hade en lägre standard men den var billigare. Den mindre lägenheten hade ändå relativt sett en hög standard (rinnande vatten, gasspis och badrum med dusch). Jag betalade ca 200 USD för 3 veckor. Man kan bo ännu billigare i större delade lägenheter med hög standard för ca 10 USD per natt. Om man reser själv är detta ett tips pga de sociala möjligheterna. Kontakta mig gärna för kontaktuppgifter till ovan lägenhetsvärdar som jag har namn, information och kontaktuppgifter till. Alla var bra på sitt sätt.

Två getter precis utanför den första lägenheten jag bodde i på Church Road.

Studier allmänt

Tandläkarstudenterna vid Makerere University läser fem år som vi gör i Sverige. De läser sina första tre år tillsammans med läkarstudenter och farmakologistudenter och först under år fyra börjar de läsa odontologiska ämnen, dock endast teoretiskt. Klinik börjar de först med under år fyra. Fjärdeårseleverna går under benämningen "juniors" och femteårseleverna kallas "seniors". Juniorerna har inget behandlingsansvar utan assisterar och utför enklare behandlingar under handledning av seniorerna. Man har klinik varje dag mellan 9 och 14 och varje dag är indelad efter odontologiskt ämne: pedodonti+ortodonti, protetik, parodontologi+oral medicin och restaurerande tandvård (kariologi, endodonti och fast protetik). Studenterna under år fyra och fem har innan och efter sin kliniska dagliga undervisning, teoretisk undervisning. De går långa dagar i skolan varje dag. Som utbytesstudent är man med på kliniken varje dag och är välkommen att delta vid all teoretisk undervisning, men som svensk utbytestudent läser man ju de teoretiska kurserna vid KI parallellt under utbytesstudierna och tyckte att det var svårt att hinna med och orka gå på den teoretiska undervisningen, dock deltog jag på några teroretiska undervisningstillfällen. De var givande och kunskapen kändes relevant.

 

Kulturellt är relationen mellan lärare och elev stor om man jämför KI och Makerere Uni. I Uganda säger man inte emot (=diskuterar med högt i tak) en lärare på samma sätt som man har frihet att göra i Sverige. Säger en lärare på Makerere Uni. att det är på ett visst sätt så är det så. Det gjorde att jag upplevde att diskussionerna ibland inte kändes så utvecklande eller intellektuellt stimulerande. Studenterna vid Makerere Uni. är i mycket större utsträckning mer självständiga i sitt kliniska arbete än vad jag är van vid i Sverige på KI. På KI ska ju en lärare signera efter varje behandlingsmoment för att man ska kunna gå vidare i behandlingen. Detta sker inte i Uganda utan det räcker att läraren signerar anamnes, diagnos, terapiplan och sedan stämmer av vid behandlingens slut. Detta kändes inte alla gånger helt patientsäkert, men å andra sidan upplevde jag att studenterna hade en stor klinisk färdighet och självförtroende, säkert på grund av detta upplägg. Självklart är det okej att konsultera en lärare under behandlingens gång om man är osäker.

 

Jag fick inte så stor insikt i den teoretiska undervisningen då jag nästan enbart deltog i den kliniska undervisningen, men jag uppfattade att studenterna verkligen läser mycket och har stor teoretisk kunskap och att de behöver kunna mycket utantill för att klara av utbildningen. Utantillkunskapen uppfattade jag vara större vid Makerere än vid KI. Det tycktes vara en strikt konventionell teoretisk undervisningsmetod vid Makerere Uni. och klassificeringssystem och referenser till vedertagna kursböcker, artiklar och odontologer var viktiga. På grund av bristande ekonomiska resurser kunde inte den teoretiska kunskapen inom alla kliniska områden omsättas i praktiken. Till exempel bedrivs den endodontiska behandlingen inte enligt de aseptiska krav vi har vid KI. Viktigt är att poängtera att detta inte har med kunskapsbrist att göra utan ekonomisk resursbrist.

 

Som utbytesstudent samarbetar du med en senior från Makerere Uni. och tillsammans samarbetar man med en junior student (4e-årselev). På grund av de olika utbildningssystemen och uppläggen med klinisk verksamhet kände jag att min kliniska mognad låg någonstans mittemellan 4e- och 5e-årseleven. Sedan var vi ju olika bra på olika typer av behandlingar. Till exempel hade jag större kliniska färdigheter i fast protetik medan studenterna vid Makerere hade mer erfarenhet av avtagbar protetik.

Utanför studentkliniken

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 8 på KI

På utbytesprogrammen under termin 8 vid tandläkarprogrammet läser man de teoretiska kurserna från KI och tentar KIs tentor. Den kliniska undervisningen har man vid utbytesuniversitetet. Vid Makerere Uni. har man möjlighet att delta i deras teoretiska undervisning och de uppmuntrar en till det, men som tidigare nämnt tyckte jag det var svårt att hitta energi och tid till det då man har en del examinationer från KI under utbytesperioden samt examensarbetet. Den kliniska kursen vid Makerere University heter Clinical Dentistry och innehåller flera olika ämnesområden inom odontologi. Jag tänkte i den här reseberättelsen berätta om det jag gjorde kliniskt under min utbytesperiod i ämnesrelaterade avsnitt:

 

Pedodonti: Pedodontin och ortodontin undervisades kliniskt en gång i veckan och det var under måndagar. Det är många barnpatienter och vissa gånger hann man träffa flera barnpatienter under ett och samma klinikpass. Jag utförde extraktioner, fyllningar och profylax. Det var tyvärr inte så många ortodontifall jag hann vara med att titta på eller vara med och behandla på grund av attmin fadder redan hade haft en del ortodontipatienter. Dock hade många ortodontipatienter på klniken under måndagar så är man intresserad så finns det verkligen möjlighet att söka sig till just de studenterna som håller på med ort och följa med de studenterna till ortodontisten som finns på en privat klinik utanför skolan och som studenterna konsulterar i sina patientfall. De gör både fast och avtagbar apparatur, dock utför inte studenterna behandling med fast apparatur själva utan de patienterna får vård vid en privat klinik. Pedodontin skiljer sig inte så mycket från den som bedrivs i Sverige på KI, men jag upplevde att diagnostiken många gånger gjordes på andra grunder än i Sverige. Ofta var svåra fall diagnosticerade på studentkliniken utan vad jag uppfattade som vidare utredning. Röntgenunderlaget var ibland också enligt min mening bristfälligt. Det finns inte direkt någon inskolningskultur på kliniken i Uganda men de var dock mycket noga med att bedriva smärtfri tandvård.

 

Protetik: Det var klinik en gång i veckan och mestadels gjordes avtagbar protetisk behandling. Partialprotetikpatienter fanns det gott om, medan hel plattprotetikpatientfall var mer en bristvara. Studenterna vid Makerere Uni. har som kurskrav att göra två helproteser var under sin utbildning och det var flera seniora studenter som hade haft svårt att hitta patienter för att uppfylla detta krav. Den partialprotetik som oftast görs är inte skeletterad utan basplattan är helt i akryl. Det är inte så vi gör på KI men jag såg en och annan skeletterad partialprotes så det är inte så att det är helt omöjligt. Jag tror att det är en kostnadsfråga. Skolan har sitt egna tandteknikerlabb och varje tandläkarstudent har ett nära samarbete med en tandteknikerstudent. I det samarbetet ingår att tandläkarstudenten är med och hjälper tandteknikerstudenten i mer eller mindre hela den praktiska framställningsprocessen. Som tandläkarstudent slår man ut alla avtryck och gör sina egna individuella skedar och bitvallar. Vid framställning av TUPSen får man assistera "sin" tandtekniker. Jag lärde mig väldigt mycket av att vara med och se och göra tandteknikerrelaterade uppgifter. Labbet håller en hög kvalitet och här framställs även viss ortodontisk apparatur. Under min utbytesperiod gjorde jag en helprotes (tillsammans med min kurskamrat från KI), samt var med och assisterade vid preparation och cementering av en MK-krona. Det var första gången min fadder gjorde fast protetik och det var spännande och roligt att se hur bra resultatet blev. Både lärare, studenten och patienten var nöjda. På grund av att patienterna måste betala för sin fasta protetik, då denna typ av protetisk apparatur inte görs på skolan så är det inte så mycket fast protetik som görs. Dock finns möjligheterna och den kronan jag var med och gjorde blev verkligen lyckad. Studenterna vid Makerere Uni. övningspreparerar för fast protetik på preklin för att vara så förberedda som möjligt för framtida fast protetikbehandlingar som de kommer utföra när de examinerats och jobbar på kliniker där fast protetik är en vanligare behandling.

 

Parodontologi, oral medicin och oralkirurgi: Det finns många patienter som har ett stort parodontalt behandlingsbehov och en gång i veckan har studenterna klinisk parodontologi. På dessa pass utförs mekanisk infektionsbehandling och profylax. Under denna dag bedrivs också undervisning i oral medicin och kirurgi. Till exempel hölls under ett av dessa pass en sutureringsöving. På Mulago hospital (som man kan säga är motsvarigheten till Huddinge sjukhus för oss KI-studenter, samarbetsmässigt och geografiskt) så finns en vårdavdelning för oral kirurgi. De seniora studenterna har som uppgift att under termin 10 presentera ett oralkirurgiskt patientfall från vårdavdelningen. Jag var med på presentationen av ett par studenters fall och det var verkligen lärorikt och tillfället fick mig att förstå hur mycket mer studenterna vid Makerere Uni. lär sig om oral kirurgi jämfört med oss på KI. Visserligen har man under T8 inte haft så mycket teoretisk undervisning i oral kirurgi men jag kan nog ändå våga mig på att säga att studenterna vid Makerere Uni. kan mer om käkkirurgi än vad vi från KI kan vid utbildningens slut. De skall vid utbildningens slut veta hur man handlägger traumafall och infektionsfall, då detta är vanligare fall inom allmäntandvården i Uganda jämfört med i Sverige. Det fall som jag var med och lyssnade på var ett traumafall från en trafikolycka. Patienten hade multipla ansikts- och käkbensfrakturer. Fallet presenterades först muntligt utanför vårdavdelningen och sedan fick alla studenter följa med in på vårdavdelningen och träffa patienten, samt studera de röntgenbilder som fanns tillgängliga. Det var ett emotionellt starkt möte som jag kommer bära med mig länge. Jag och min kursare från KI fick även möjlighet att observera vid en käkkirurgisk operation när en käkkirurg avlägsnade en benign tumör i maxillan på en ung patient under narkos. De frågade oss om vi ville vara med och assistera, vilket vi avböjde till, men är man intresserad så finns det verkligen möjligheter att ta för sig av oral kirurgi.

 

Restaurativ tandvård: Två dagar i veckan bedrivs klinik med fokus på restaurativ tandvård. Under dessa pass utförs endodonti, fyllningsterapi och fast protetik. När det gäller endodontin som utförs på studentkliniken är det stor skillnad på aseptiken mellan KI och Mak. Uni. På grund av bristande tillgång av desinfektionsmedel och vakuumförpackade instrument är det inte steril endodonti som utförs, dock är behandlingsgången och materialvalen ungefär desamma som används vid KI. Jag och min kursare valde att frivilligt göra en PowerPoint-presentation om hur vi kliniskt utför endodonti vid KI. Detta verkade vara uppskattat och studenterna vid Makerere Uni. var intresserade av de maskinella renssystemen vi har på KI. På Makerere Uni. finns inga maskinella rens-system utan bara manuella. Röntgen är dyrt för patienten då de betalar styck för sina röntgenbilder. Det finns en apexlokalisator på kliniken som jag såg att vissa använde ibland vid fastställning av rensdjup. Under mina 12 veckor på kliniken gjorde jag mycket endodonti i samarbete med min kursare och vår fadder. Jag fick trepanera, rensa och rotfylla flera tänder, både incisiver, premolarer och molarer. Jag blev tyvärr bestulen på min mobiltelefon mot slutet av resan och det gjorde att mycket av dokumentationen av mina endo-behandlingar försvann. Ett tips är att se till att dokumentera allt (journaler, anamneser, daganteckningar och röntgenbilder) och backa upp då och då till iCloud eller liknande. I skrivande stund vet jag inte om jag kommer kunna tillgodoräkna mig någon av den endodonti jag gjorde i Uganda, men jag tror och hoppas det. När det gäller fyllningsterapi är den vanligaste typen av posteriora fyllningar som görs amalgamfyllningar. Jag gjorde några amalgamfyllningar samt några kompositfyllningar. Under hela utbytesperioden fungerade inte studentklinikens sugsystem vilket var en utmaning i vissa behandlingar. Man lär sig snabbt att jobba utan sug men självklart tar arbetet längre tid och just när det gäller kompositfyllningar var det inte helt lätt att hålla torrt och spola bort etsen utan ett ordentligt sugsystem, men allt går, bara man inte stressar eller har en negativ inställning.

 

I Uganda finns det bara en odontologisk specialitet, käkkirurgi (oromaxillofacial surgery). I övriga specialistområden är det allmäntandläkare som nischat sig, skrivit en master eller doktorerat. Det gör att lärarna generellt inte är kliniskt specialistutbildade på det sättet som vissa svenska lärare är som jobbar på till exempel protetikavdelningen på KI. Lärarna är dock mycket duktiga inom det området de undervisar i. Som jag förstod det jobbar många av lärarna kliniskt vid andra privata praktiker och det kändes stimulerande att få höra om deras erfarenheter av den privata tandvården. Jag åkte till en privat klinik vid Mengo hospital och auskulterade en dag. Det var väldigt intressant och roligt. Vid den kliniken jobbade flera av skolans lärare och jag träffade också en ung tandläkare som varit utbytesstudent på KI.

 

Det är brist på tandläkare i Uganda, sett till det vårdbehov som finns. Totalt finns ca. 90 tandläkare till en befolkning på drygt 40 miljoner. Framförallt beror bristen på tandläkare på att patienter generellt inte har råd med tandvård. De flesta tandläkarna jobbar i Kampala på privata kliniker. Uganda utbildar också vår motsvarighet till tandhygienister fast med större behandlingsbefogenheter. Hur många av denna yrkeskategori som finns vet jag inte men de är uppenbart en välbehövlig resurs då de får utföra fyllningsterapi, extraktioner och parodontal saneringsbehandling på sin legitimation, och kan därmed till viss del bistå till konsekvenserna av tandläkarbristen.

Tandteknikerlabbet på skolan

Språk och kultur

De officiella språken i Uganda är Engelska och Swahili. Dock pratar fler det nationella språket luganda än antalet som pratar swahili. De flesta pratar flytande engelska, framförallt i städerna. Undervisningen sker på engelska och de flesta patienterna pratar engelska. Ibland hade vi patienter som inte pratade engelska. Att kommunicera med dessa patienter gick oftast bra med hjälp av en kurskamrat som kunde tolka. Jag upplevde det inte som ett problem att det inte alltid gick att prata engelska. Mot slutet av min utbytesperiod hade jag dessutom lärt mig lite luganda och kunde kommunicera lite lätt med patienter på luganda. Det svåraste för mig i språkväg var i början och det var att förstå engelskan med afrikansk accent. Efter några veckor var det lättare och jag behövde inte be de upprepa vad de sagt riktigt lika många gånger, hehe. Skolan erbjöd utbytesstudenterna en kortkurs (tre tillfällen á 2 h) i luganda. Läraren var väldigt duktig och kursen gav en god introduktion till språket, genomgång av dess uppbyggnad, alfabet samt en del användbara uttryck och ord.

 

Det är mycket som skiljer svensk kultur från Ugandisk. Jag är i skrivande stund fortfarande påverkad och inne i intycken av den nya kulturen, på ett positivt sätt, men jag har svårt att se med stora objektiva ögon på kulturskillnader mellan Sverige och Uganda. Jag tänkte därför i denna reseberättelse bara ge några få konkreta exempel på skillnader som man stöter på i vardagen och i professionella sammanhang:

 

- När man hälsar på någon i Uganda stressar man inte fram ett handslag utan man ska först med sitt kroppsspråk och ansiktsspråk uttrycka vad man känner, och därpå följer ett långt handslag. Först efter handslaget frågar man hur personen mår. Hälsningskulturen i Uganda skall inte forceras.

 

- Lärare och professionella personer skall tilltalas med sin titel (ex. professor, doctor). I övrigt tilltalar man äldre personer med sir, madame, lady, och boss (vanligt att kalla män för boss) och yngre personer för miss eller mister .

 

- Att skynda sig i Uganda är inte vanligt. Folk reagerar illa om du skyndar dig på ett jäktat sätt. Att ta sig igenom en tätare folksamling med "armbågar" är inte att uppföra sig väl. Det tog ett tag för mig att smälta in i tempot (och därmed komma ner i varv) men när jag efter ett par veckor gjorde det upptäckte jag att om man tar det lugnt så går saker oftast mycket snabbare.

 

- Att gå och äta eller dricka är ett "no-no". Man kan ibland se folk gå och äta något litet snack (jordnötter eller en frukt) men det är också sällsynt. Vid matbordet, framförallt när man äter med äldre så ska man inte prata så mycket. Det är vanligare att man äter rätt snabbt under tystnad och sen efteråt pratar och umgås. Alkohol är accepterat och många dricker, men oftast inte som måltidsdryck. Att röka är förbjudet på offentlig plats.

 

- I Kampala har klädkulturen blivit mer liberal de sista åren men jag upplevde ändå att folk höjer på ögonbrynen när man har en kjol som är något kortare än till knäna. Jag kände mig inte bekväm i alltför lättklädda kläder nertill. Upptill är det vanligt med linne och urringning bland kvinnor. I övrigt är det en viktig sak för många i Uganda att vara propert klädda, hela och rena och med många fina accessoarer. Jag kände mig oftast nedklädd och jag rekommenderar utresande som är lite fåfänga att faktiskt ta med finare kläder, accessoarer och fina skor. Stöldrisken anser jag vara överdriven och att folk hemma i Sverige uppmanat mig att inte ta med så mycket fint tyckte jag väl där var ett märkligt råd och kanske mer bottnat i fördomar? Man kanske inte ska gå runt i en Rolex-klocka av flera förklarliga skäl men jag önskade verkligen att jag tagit med åtminstone några av mina smycken.

 

- Att vänta (på lärare, på maten på restauranger, på beställda taxibilar att komma) är något man måste vänja sig vid och acceptera om man inte ska bli frustrerad. Folk skyndar inte. Jag blev efter ett tag bekväm med den kulturen men det kan vara bra att vara förberedd på det. Man hör ofta "yanguwa". Det betyder skynda på luganda. När man märker att folk blir uppmanade att skynda sig ser man inte mycket tillstymmelse till stress. Det förklarar kanske användningsfrekvensen av uttrycket?

 

- I Uganda lever många ett aktivt religiöst liv och för många troende är bönen och kyrkan viktiga. Om man är icke-troende kan det uppfattas som dåligt och jag ville inte gärna skylta med att jag är icke-troende. Folk är intresserade av vilken religion du tillhör och man blir ofta välsignad av både okända och bekanta. I Uganda finns många kristna och muslimer och dessa två religiösa grupper lever sida vid sida utan vad jag upplevde med några starka motsättningar. På tandläkarhögskolan är det inte helt ovanligt att patienten avbryter behandlingen för att gå iväg och be, religionen är ett viktigt inslag i vardagen och det skiljer sig stort från vårt sekulariserade Sverige.

 

- Jag upplevde att relationen mellan behandlare och patient på kliniken var annorlunda på så sätt att tandläkarstudenten(tandläkaren) har en hög, hierarkiskt och statusmässigt, position i relation till patienten. Patienten blir inte lika välinformerad om behandlingen som den blir i Sverige. Det är inte heller vanligt att patienter kommer och är inlästa på området, utan de har en hög tilltro till den behandlandes kunskap. Dock behandlas patienten med stor ödmjukhet och försiktighet: såsom smärtfritt och om patienten vill gå och t.ex. spotta mitt i behandlingen så är det helt okej. Behandlarna blev sällan irriterade av små avbrott som drog ut på behandlingstiden; återigen, folk skyndar sig inte. Vidare är en stor kulturell skillnad mellan Sverige och Uganda att anamnestagningen väger in många socioekonomiska och sociogeografiska faktorer såsom, tribe-tillhörighet, yrke, religiositet och civiltillstånd. Dessa utgör ett viktigt underlag för bedömning och terapiplanering, i alla fall i teorin. För mig var det till en början svårt att förstå vilken nytta denna information skulle ha men jag har förstått i efterhand att kultur och specifika levnadsvanor är viktig information som folk identifierar sig med starkt.

 

- Att vara läkare eller tandläkare har hög status i Uganda och även tandläkare tilltalas "doctor". Patienterna tilltalar tandläkarstudenter med "doctor", eller på luganda "musawo", och jag kände mig inte helt bekväm med detta. Jag uppfattade att många av tandläkarstudenterna hade ett gott självförtroende (och kunskap!) när det gällde sin medicinska kunskap. Detta underhåller hierarkin mellan patient och behandlare, vilken jag inte kände mig hemma med.

Fritid och sociala aktivteter

Under utbytesperioden var det inte några längre lov utan den lediga tiden vi hade var under helgerna och påskhelgen (fredag-måndag). Observera att Makerere University inte har ett påsklov likt KI. Avsaknaden av längre ledigt gjorde att det var svårt att planera in någon längre resa då kliniken pågår varje vardag ca. 9-14. Man får helt enkelt göra fritidsaktiviteter på de helger som finns och oftast arrangeras olika resor eller safaris fredag till söndag så det fungerar okej, men man får vara redo på att det tar lång tid att resa i Uganda (det finns ingen järnväg och vägarna är ibland dåliga och ofta tungt trafikerade). Så om man verkligen vill åka iväg på en längre resa borde man ordna så att man kan vara ledig innan eller efter utbytesperioden. Jag åkte under min utbytesperiod till tre olika ställen utanför Kampala: Fort Portal, Lake Bunyoni och Nakasongola. Jag kan varmt rekommendera specifika researrangörer, guider och turistmål så hör gärna av dig till mig för vidare information. Jag skulle ha åkt till Rwanda över påsklovet men blev tyvärr sjuk och kunde inte åka. Min kompis som åkte dit själv var väldigt förtjust i landet och huvudstaden Kigali. Han rekommenderade varmt att åka dit. Det tar ca.1 h med flyg och ca. 8 h med buss (men stor prisskillnad). Det finns många nationalparker i Uganda och jag kan varmt rekommendera att besöka dessa. Turismnäringen i Uganda växer och frodas av en framåtanda. Jag kände mig väl bemött av alla som jobbade inom turism eller ordande med aktiviteter för turister. Generellt är ugandier stolta över sitt land och sin kultur och berättar gärna, samt bjuder in till att uppleva den.

 

I Kampala finns ett aktivt kulturliv, både traditionell och modern kultur. Jag kan rekommendera att besöka det nationella museet Uganda Museum (ligger på Kira Road) och att där gå en guidad visning. Det har en rik samling av ugandisk kultur och historia. Att ha koll på olika ambassaders aktiviteter är också ett tips. Ibland ordnas det av dessa roliga fester med internationell "vibe". Gå även med i Facebook-gruppen "Kampala Expats" där man får många bra och varierade tips om vad som händer i Kampala. Sen är mitt råd att inte isolera sig med andra internationella studenter eller expats utan att umgås med lokalbefolkningen som generellt är väldigt socialt generösa och öppna människor. De har såklart bra koll på vad som händer lokalt och är som sagt enligt min erfarenhet glada i att bjuda med en på olika evenemang.

 

Jag försökte hålla mig i fysisk form under hela utbytesperioden men det var ibland tungt då luften var dålig och jag kände ibland att det var för tungt att löpträna i den dåliga luften. Jag skulle rekommendera att träna på gym, simma i pooler eller gå till en yogastudio istället för att löpträna utomhus. Det finns bra löprundor men de är sällsynta och som sagt ofta med mycket avgaser eller hårt trafikerade vägar intill. Dessutom går solen ner redan vid 19-tiden vilket gör att man får springa före 19 om man vill ha dagsljus, vilket kan rekommenderas ur säkerhetssynpunkt. Områden som är bra för löpträning är: Kololo och Maincampus (Makerere University). Bra pooler för simning är: KK health club (väldigt billigt men med lite ofräscht vatten) och Kabira (dyrt men fräscht). Jag tränade på gymmet Paradise fitness i Acacia Mall, men det var rätt så dyrt. Jag hade kompisar som tränade på City gym och där var det billigare och enligt dem ett bra gym.

 

Tandläkarstudenterna har verkligen ett gediget schema. De har klinik varje dag ca. 9-14 och både innan kliniken och efter kliniken har de föreläsning, seminarier eller "tutorials". Jag fick känslan av att studenterna på Makerere Uni. ägnar mer tid åt skolan än vad vi gör hemma i Sverige. De verkar inte ha mycket tid över för fritidsaktiviteter under veckorna. Den sociala kulturen i Uganda är väldigt varm och inbjudande och klassen umgås mycket med varandra, både på kvällar och helger. De bjöd ofta med en till olika sammankomster och middagar. Jag kände mig oerhört välkommen och inkluderad. På sin fritid åker vissa på arrangerade ideella "outreaches" för att förbättra den orala hälsan även utanför Kampala, detta var inget jag gjorde men om man är intresserad av detta finns goda möjligheter och de är tacksamma för all hjälp dekan få. Jag kan rekommendera att innan avresa ta kontakt med olika dental-företag för ev. sponsring. Tandvården i Uganda kämpar med bristande resurser och detta skulle vara välkommet hos de lokala organisationer och privatpersoner som bedriver ideell tandvård.

 

International Office på Makerere University har kontakt med resebyråer som anordnar olika resor och events under helger. Jag åkte inte på några av dessa men jag fick känslan av att de var dyrare och inte bättre än de lokala reseföretag som jag var i kontakt med. Om man inte hemskt gärna vill åka med andra Internationella studenter eller på resor som just anordnas av skolan så kan jag rekommendera att boka med andra billigare arrangörer. Skolan anordnar även kvällar med traditionell mat och dans på National Theatre som jag tyvärr inte var med på men som jag hörde var uppskattat. Ta kontakt med internationella kontoret på skolan.

Lake Kyoga med tre fiskar inhandlade

Sammanfattning

Mina tre månader i Uganda har förändrat mig som person, både privat och professionellt. Det var min första resa till ett utvecklingsland och det var också det första långa mötet med en ny och väsentligen annorlunda kultur. Mötet med Uganda, dess befolkning, dess kultur, en annan typ av utbildning och så vidare har gjort starkt avtryck i mig. Jag har aldrig känt mig så välkommen, av såväl lärare och studenter som av lokalbefolkningen generellt. Det är på många sätt ett otroligt varmt land med stor generositet och glädje. Invånarna kämpar mot korruption, bristande resurser och fattigdom; denna sida av upplevelsen har varit mindre lättsam att bevittna men den har i bjärt kontrast till det färgsprakande, dansande, livsbejakande och närvarande lynne som jag mött var jag än vänt mig i Uganda, inte haft störst inflytande på min upplevelse.

 

Jag har lärt mig att bemöta och behandla patienter från en annan kultur, med ett annat språk, med en annan sjukdom- och vårdhistoria och med andra ekonomiska resurser än vad jag är van vid. Detta har gjort mig till en mer ödmjuk tandläkarstudent och person. Innan jag åkte till Uganda fick jag höra från många lärare och studenter på KI att jag skulle "ha det så bra i kaoset" och ironiskt menat "lycka till med kronorna och broarna". När jag två månader senare satt och tittade på när min fadder på skolan cementerade en estetiskt tilltalande och funktionell MK-krona tänkte jag "fy för fördomar". Fördomar kommer alltid att finnas, det är mänskligt att ha fördomar. Detta utbyte har dock slagit hål på många av mina och det har också fått mig att inse hur roller, mellanmänskliga och mellan länder, underhålls och cementeras av fördomsfulla uttryck och påståenden som sägs i förbifarten och utan eftertanke.

 

Tack för att du läste! Tveka inte att kontakta mig på Facebook eller KI-mailen om du vill ha kontaktuppgifter, fler tips eller har tankar som du vill dela inför ditt utbyte i Uganda.