Studierna allmänt samt likheter och skillnader mellan de svenska och franska utbildningssystemenI Frankrike är läkarlinjen 6 år lång, och efter det börjar man sin specialisering direkt (de har alltså ingen motsvarighet till AT). Under första året på grundutbildningen är de ca 2000 personer i en klass, och i slutet av året skriver alla en stor tentamen efter vilken endast en bråkdel av studenterna får gå vidare till år två.
I slutet av de 6 åren skriver alla läkarstudenter i hela Frankrike samma tentamen, och resultatet på den avgör dels vilken specialitet man har möjlighet att välja samt vilken stad man kan söka jobb i. Detta gör att studenterna är väldigt stressade och lägger mycket tid på att plugga. Deras tentamen är endast skriftlig och inte praktisk, vilket ibland märks när man har placering med dem. De lägger mycket vikt vid teorin, och praktiken kommer lite i andra hand, vilket kan återspeglas i patientbemötandet.
Varje placering man har är 3 månader lång, och under den tiden är man på samma avdelning hela tiden. Detta möjliggör att man får se ett längre förlopp av patienterna och deras sjukdomar och tillfrisknande, men det gör även att man går miste om andra aspekter (ex mottagning, akuten osv). Vilka placeringar de franska läkarstudenterna kan välja avgörs också av hur de har presterat vid tidigare examinationer. I och med att placeringarna är så långa så finns det många områden som de aldrig kommer ha haft en placering inom, och de områdena får de försöka läsa in teoretiskt.
Som läkarstudent är man bara på avdelningen på förmiddagen; eftermiddagen ägnas åt att studera själv (tydligen erbjuder universitetet föreläsningar, men enligt studenterna jag gick med är det ingen som går på dem, utan alla studerar själva).
Gällande klädsel så hade ett fåtal av sjuksköterskorna på sig bussaronger, annars bar alla på avdelningen sina egna kläder med en läkarrock över. Det hände ofta att de hade långa sjalar som hängde utanför rocken, och smycken, klocka, nagellack och utsläppt hår var mer regel än undantag. Handsprit var inget som användes då man gick mellan patienterna (eller överhuvudtaget).
Lärarrelationer och strukturen på avdelningen
Inom den franska vården finns ett starkt etablerat hierarkiskt system med överläkare och professorer på toppen. Hierarkin märks tydligt av och avgör vem som utför vilka uppgifter, vem som går först in genom dörren vid ronden, vem som pratar med patienterna osv.
På den psykiatriska avdelning där jag var fanns det en överläkare, 3 "internes" (motsvarande ST-läkare, de har 6 månader långa placeringar), 2 "externes" (läkarstudenter), 2 psykologstudenter, ett lag med sjuksköterskor och en social assistent. Alla inrättade sig i systemet och ifrågasatte ej en "högre auktoritet" även om de ansåg att personen i fråga hade fel. Jag hade lite svårt för detta då vi i Sverige har en öppen dialog mellan alla på avdelningarna och det är högt i tak om man vill ställa frågor, vilket uppmuntrar till nyfikenhet och lärande, vilket det franska systemet inte gör på samma sätt.