Vänner hade varnat mig för norskan som talas i Bergen.
Tydligen kan den upplevas svårare än norskan som talas i Oslo för svenskar. Men i och med att jag knappt
hört någon norska tidigare så hade jag inget att jämföra med. Man hänger med i det mesta
från första början. Vissa ord är annorlunda men det gick smärtfritt att prata
med kursare och jämnåriga.
Däremot kunde det vara lite vanskligare
att förstå äldre som var bosatta lite mer ute på landet. Men alla var
förstående och skrattade åt en i värsta fall när det blev språkförbistringar.
Jag fick ett fint mottagande på
praktiken av såväl personal som patienter. Man blev sågs som ”svenskan på besök”,
lite exotisk och något speciellt vilket var kul. Personalen var måna om att man
togs om hand om och ville gärna visa upp ”organisationen” för oss.
Språkkurs erbjöds i början av terminen men jag var ej på plats då. Men jag tror inte den behövs för en som talar flytande svenska.